Höger eller vänster?


 

Publicerad 2016-06-09
Politiska åtgärder där människan står i centrum eller där marknaden väljer åt dig?
Många vill hävda Socialdemokratisk politik liknar näst intill en moderat dito.

Men det finns en grundläggande motsats till detta påstående.
Socialdemokratin arbetar främst med människan i centrum.
Moderaterna arbetar med marknaden i centrum.
Utöver det kan mindre nyanser i sakfrågorna finnas vad avser till exempel vår handelspolitik , utrikespolitik och inrikes både nationellt och regionalt dito.
Detta gör att man inte ser de väsentliga skillnader som i realiteten finns mellan dessa två ideologier.
Politiken skall utformas – enligt mig – utifrån människans behov och inte marknadens. Detta är den grundläggande skillnaden mellan höger och vänster i politiken.

Socialdemokratin är ett folkrörelseparti – vi kan påverka partiets inriktning genom att vara aktiva i alla de organisationer som är knutna till Socialdemokraterna – den möjligheten måste vi alltid ta tillvara.
Folkrörelse är inget som anammats av socialdemokratin – den fanns långt innan partiet bildades.
Folkrörelse är det närmaste man kan komma demokrati – där medlemmarna kan påverka genom att vara aktiva i de olika organisationer som är knutna till arbetarrörelsen.

Låt oss se vad högern vill åstadkomma för oss medborgare och därefter se skillnaderna mellan högerpolitik och vänsterpolitik.

En central del av moderaternas arbetsmarknadspolitik är deras syn på arbetsviljan.
Moderaternas anser inte att de svenska trygghetssystemen är utformade så att de ger tillräckliga drivkrafter för att arbeta.
Deras enkla världsbild bygger på att det huvudsakligen är ersättningsnivåer (bidrag) och marginalskatter som styr utbudet av arbete.
De kan dock inte förklara varför så många arbetar i Sverige jämfört med andra länder.
Den arbetsmarknadspolitik som högern bedrev med i huvudsak Fas3  slaveriet  med resursstarka och villiga människor utvecklades i en riktning föranledd av deras syn på människan.
Inom Socialdemokratin ser man istället människans potential på ett helt annorlunda sätt. Arbetarrörelsen vill – till skillnad mot högern – ge människan möjligheter att utvecklas. Motverka otrygga anställningar, möjliggöra utbildningsinsatser för att stärka individens möjligheter på arbetsmarknaden.
Stöd för de som drabbas av arbetslöshet eller sjukdomar för att komma tillbaka i arbetslivet.
Infrastruktur som har till uppgift att tjäna medborgarna skall utvecklas för att ge det stöd som medborgarna förtjänar.
Högern anser istället att den infrastrukturen kan överlåtas till privata intressen och anses inte vara något som staten skall ha några intressen i – marknaden tar över människans behov.

Moderaterna krävde under sin tid att Försäkringskassan måste spara drygt en halv miljard fram till 2013.
Man hade redan tidigare krävt stora besparingar som resulterat i att personalen på Försäkringskassan fick svårt att klara av sina utbetalningar i tid.
Man chockade allmänheten – och framförallt de som var beroende av ersättningarna – när Alliansen presenterade de nya sjukreglerna!
Följden av dessa krav resulterade inte bara av att ersättningarna sänktes och gav försämrade ekonomiska incitament för alla de som på grund av sin sjukdom inte kunde arbeta utan kraven på besparingskraven resulterade också i att stänga alla sina servicekontor och lokalkontor runt om i landet.
Resultatet och följderna av detta blev att de som ville ha kontakt med Försäkringskassan tvingades ringa till ett så kallat ”callcenter” beläget någonstans ute i världen alternativt gå in på Internet för att uträtta sina ärenden.
Vad det innebar för alla de som inte är så duktiga på att hantera datorer och framförallt de som inte behärskar vårt språk blev utestängning.
Ock vi som vet hur det brukar gå till när man försöker kontakta ett callcenter förstår hur svårt det är – särskilt för den äldre generationen.

Sjukskrivningsreglerna anpassades till företagens behov.
Allianspartierna gjorde det svårt för de sjuka.
Fritt vårdval påstod Moderaterna är viktigt – men samtidigt satte man det fria vårdvalet ur spel genom att låta arbetsgivarna avgöra vem som ska skriva sjukintyget – detta är tvärtemot den grundläggande Socialdemokratiska värderingen att det är människan i samklang med sjukvården som skall avgöra sjukdomsbilden inte arbetsgivarna.
En sjuk arbetstagare väljer att gå till en specialist på den aktuella sjukdomen och i lämpliga fall sjukskrivs personen.
Men detta såg man till att arbetsgivarna inte behöver acceptera!
Arbetsgivaren kan kräva att en annan läkare – till exempel en läkare inom företagshälsovården – ska sjukskriva arbetstagaren.
Socialdemokratin ville att företagshälsovården i huvudsak skulle arbeta förebyggande – men högern ansåg att de skall ställa upp på arbetsgivarens krav istället.

Försäkringskassan privatiseras! Innebörden av moderaternas politik är att befrämja det privata och ta bort eller minimera de offentliga verksamheterna.
Trygghetssystemen skulle även fortsättningsvis monteras ned eller överlämnas på den fria marknaden.
Det vi sett hitintills med försäljningar – ”avknoppningar” – kommer att fortskrida för att tillfredsställa marknaden inte medborgarna.
Skedde detta inte i den takt man föreskrivet hotade man lagstiftningsvägen tvinga kommunerna att privatisera kommunala verksamheter – vare sig de ville eller inte ville – något som Socialdemokraterna varit och är emot.

Det mest uppseendeväckande med moderaternas politik är bristerna i jämställdhetsanalysen.
Detta gäller både de fördelningspolitiska konsekvenserna av deras förslag och det förväntade utfallet för i synnerhet kvinnors arbetsutbud.

Den moderata budgetpolitiken innebar att omfattningen på den offentliga sektorn skulle minskas med cirka 50 miljarder kronor.
Nedskärningar – eller utifrån moderat terminologi ”reduceringar” – i offentlig sektor associerar inte till oss Socialdemokrater som istället vill ha en ökad trygghet för medborgarna.
Med högerns politiska ambitioner är det marknadens inställning som skall anses vara trygghet för medborgarna.

Moderaterna föreslog att bostadsbidraget ska slopas helt.
I dagsläget går bostadsbidragen till barnfamiljer med låga inkomster samt till ungdomar mellan 18 och 29 år.
Ett avskaffande av detta bidrag skulle dock – enligt alliansbudgeten – kompenseras med ett extra barnbidrag per barn till ensamstående föräldrar och till studerande med barn – barnbidraget har allt sedan det infördes i den tappning vi idag ser 1952 varit en akilleshäl för Moderaterna.
Var ock en kan dock med lätthet förstå att detta föreslagna system kommer att urholkas tämligen snabbt då barnbidraget inte är kopplat till konsumentprisindex – det blir då högerns inställning som blir avgörande för familjer med låga inkomster om barnbidraget skall höjas eller ej.
Bostadsbidraget är kopplat till inkomst, bostadens area, hyreskostnaden och antal familjemedlemmar som uppbär inkomst.

Moderaterna anser att ”bostadssektorn måste normaliseras och avregleras så att stöd och kompensationer inte behövs”.
Ett ytterligare steg i denna riktning är att avskaffa de räntebidrag som i dag ges vid nybyggnation av flerbostadshus.
Hela hyresmarknaden skall överlåtas till privata intressen.
Ungdomar exempelvis får finna sig i att börja sin livsgärning genom hög skuldsättning om de överhuvudtaget medges lån av bankerna med en enligt Centern då föreslagen 25% sänkning av lönerna för ungdomar – en allvarlig attack på den svenska modellen redan då.
Socialdemokraterna vill öka andelen hyresrätter för att människor med låga inkomster samt ungdomar skall ha möjlighet att få en bostad – en rättighet och inte en bonus för de som har rika föräldrar.
Vi minns Mats Odell (KD) som ansåg att var ock en kunde köpa sin bostad till sina ungdomar – det hade han själv gjort så då var det inga problem för alla andra.

Utöver de ovan uppräknade förslagen som skulle innebära förändringar som direkt griper in i hushållens ekonomi – föreslog Moderaterna en rad ytterligare åtstramningar på sammantaget cirka 30 miljarder – tack och lov att de förlorade valet.
Flera av dessa förslag skulle komma att få direkta eller indirekta konsekvenser för hushållen på sikt.
Några sådana exempel är Moderaternas nej till föreslagna 20 000 platser i arbetsmarknadsutbildning – här ville Socialdemokraterna istället öka insatserna för att stödja långtidsarbetslösa, ungdomar och invandrare för att lättare komma in på arbetsmarknaden, satsningar på kommunerna i form av sysselsättningsstöd.
Andra exempel är minskade anslag till vuxenutbildningen och regionalpolitiken.

Moderaterna föreslog vidare att anslaget till internationellt bistånd inte ska öka i den omfattning alliansregeringen tidigare slagit fast.
Detta innebär en besparing i förhållande till alliansregeringens ekonomiska politik med 7,5 miljarder per år.
Att finansiera skattesänkningar för svenska hushåll genom att göra besparingar på bidrag till befolkningar som har ett betydligt sämre utgångsläge framstod som – och blev  både tvivelaktigt och förödande för samhällsutvecklingen.

Alldeles oavsett vad man tycker så har vi fortfarande valmöjligheter – skall marknaden vara den som styr vår vardag?
Eller skall människan stå i centrum för politiken?
Detta är de två centrala frågor man bör ställa sig i valet mellan höger och vänster i politiken. 
Genom vårt engagemang inom folkrörelsen eller fackföreningarna finns alltid möjlighet att påverka och se skillnaderna mellan höger och vänster.
Politik kan aldrig individanpassas – det kommer alltid finnas de som ”ramlar mellan stolarna” – men den kan göras mer mänsklig än den politik som högern förestår.

bloggarna

Annonser
Lämna en kommentar

4 kommentarer

  1. Arne Nilsson

     /  9 oktober, 2015

    Är det såhär du vill det Björn, missunna de svenska uteliggarna o pensionärerna, alla pengar till flyktingarna, kan du inte förklara var alla dessa pengar tas ifrån o hur mycket det kostar? Vi gick fram till kön för mat på utskänkningsställen..
    Luktade fantastiskt, köttgryta med ris…
    Jag kände mej lite stolt över min handling..
    Sen blev det vår tur, jag frågade mannen om han ville ha bröd till maten…..
    Men då händer det…
    Den äldre mannen NEKADES MAT, detta är bara för flyktingar…
    Jag trodde ju att det var ett skämt…
    Nix, ingen mat till svenska uteliggare, mannen vek undan lite..
    Jag kanske då gjorde mej skyldig till en kriminell handling..
    Jag tog mat, bröd, kaffe o en bulle!!!
    Under stora protester o glåpord gick vi iväg en bit.. Mannen åt, fikade mm…
    Sen tittade han på mej med glansiga ögon..
    Och sa… Dej o denna dagen kommer jag att minnas resten av mitt liv..
    Undra om det beror på att du är Göteborgare…
    Känslan efter detta var fantastisk, men hallå…
    SKALL VI HA DET SÅHÄR !!!!!

    Gilla

    Svara
    • Hej Arne!

      Jag förstår inte ett dugg av vad det är du vill säga.
      Vem vill missunna pensionärerna?
      Vem missunnar uteliggarna?
      Och vad menar du med alla pengar till flyktingarna?
      Att uteliggarna inte tillgodosetts kan du ju knappast anklaga regeringen för utan det ligger på kommunerna att tillse att de har tak över huvudet samt att dra några likhetstecken mellan pensionärerna och flyktingar – jag begriper inte hur du får ihop det.

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara
  2. Tack Roger! Ja du har rätt, jag har till stor del använt min blogg till att peka på de utfall som blivit med den moderatledda regeringen ock inte skrivit så mycket om mitt eget parti. Detta betyder inte att jag är okritisk till S ock deras visioner eller uteblivna sådana. Vad avser regeringen Göran Persson är jag väl överens med dig ock den analys du presenterar. Göran gjorde förvisso ett utmärkt arbete med saneringen av statens finanser efter 90 talskrisen men, liksom du, anser jag att arbetsmarknadspolitiken som fördes var i långa stycken undermålig utan innovationer. Vi hade ju en, efter omräkning, arbetslöshet då 2006 som var 6.1% ock minskande på grund av högkonjukturen. Jag var särskilt kritiskt till den innovationslösa arbetsmarknadspolitiken och hade flera kontakter med dv arbetsmarknadsministern där jag presenterade olika lösningar ock som mottogs välvilligt. Det är min uppfattning att inte bara Göran Persson var regeringstrött, håglös, utan också flera av hans ministrar, möjligen som en följd, ock detta bidrog till att vi förlorade valet 2006.

    Sant är dock att jag inte i någon större omfattning ägnat mig åt partiets framtida lösningar ock anledning är till stor del avhängig av att S levt i en turbulent period med två partiledare, varav den ena svag i sin utmaning ock knappast hade det ledarskap som krävs, ock sedan Juholts synnerligen korta tid på posten. Jag tycker om dem bägge som person ock Juholt hade ju en retorik som jag knappast sett sedan Olof Palmes tid men det räckte inte dessvärre. Jag skulle kunna skriva spaltmeter om Socialdemokraternas interna stridigheter som ofta lyser igenom men som man själva i partiledningen inte ställer upp på. Socialdemokraterna har inte kunnat hantera varken 70 talets tillväxtkris eller 80 talets förändrade ekonomiska kris globalt. Detta har högern insett ock slagit en kil genom höger ock vänster i partiet, den nyliberala tanken slog rot även inom Socialdemokratin. Inte bara i Sverige utan i hela Europa blev det så. Man hanterade detta på fel sätt ock rädslan att förlora väljare ock förtroende gjorde att man slog in på den nyliberala linjen. Detta skedde redan på 80 talet i Sverige med Feldt, Åsbrink ock Bengt Dennis för att därefter växa sig allt starkare. Höger ock vänsterfalanger inom partiet fanns inte på Erlanders tid.

    Det är dags att Socialdemokratin nu hanterar den situationen för framtiden och det blir sannerligen ingen lätt uppgift för Stefan Löfvén. Tiden är för kort om man skall bli ett regeringsalternativ 2014. Jag vet att Stefan också inser detta, han har dock till skillnad mot Juholt skapat ett bra team runt sig vilket borde underlätta för framtiden, vi har dessutom en kongress i april nästa år som kommer, för första gången sedan årtionden, bli intressant. Vilka vägval kommer att röstas igenom? Ska vi i likhet med LO förespråka none profite inom vård ock skola som ett intressant exempel? Hur blir det med jobbskatteavdragen, RUT ock ROT som ytterligare exempel.Stefan har ju flaggat för att dessa blir kvar men med smärre förändringar till gagn för låginkomsttagare också, vinster i det allmänna likaså men också där att vinsterna skall återbördas i verksamheterna.

    Jag har i anledning av respekt mot Stefan avvaktat eller legat lågt innan jag ser vad som komma skall. Detta har dock inte hindrat mig från att uppmana partiet att leda sig ifrån vissa nyliberala idéer, senast i min artikel där jag går till hårt angrepp på Anders Borgs märkliga prioriteringar i den ekonomiska politiken.

    Jag ser fram emot uppslag ock idéer från mina läsare också ock uppskattar dina kommentarer.

    Gilla

    Svara
  3. Jag har som sagt följt din blogg en stund och tycker att du verkar klok. Du tar upp angelägna frågor. Själv är jag aktiv gräsrot inom S på Södermalm i Stockholm. Du visar i detta inlägg på ett bra sätt på skillnader mellan M och S. Det är bra. Det jag däremot saknar i din blogg är en lite mer ifrågasättande attityd mot S nu förda politik. Jag har inte läst alla din inlägg, så det kan mycket väl vara så att du skrivit om det utan att jag upptäckt dem.

    Om vi inte har idéer om hur S ska kunna förbättra sin politik är det svårt att se hur S ska kunna vidareutvecklas till en mer framtidsinriktad kraft.

    Jag saknar idag ett helhetstänkande inom S. I avsaknad av detta har det blivit det många utspel åt alla håll och kanter. S vill försöka vara allas vän. Då blir det lätt hänt att många istället upplever S som mycket spretig och ofokuserade.

    Det är svårt för mig att få ihop S förda politik under ett antal år. Om inte jag som Socialdemokrat kan se den röda tråden i politiken, är det inte konstigt att väljarna inte gör det.

    Den ekonomiska politiken har varit minst sagt lite hoppig under ett flertal år. Efter S sparbeting på 1990-talet började S sitta still i båten och få svårt att få fart på politiken. Jag fick intrycket att Göran Persson och gänget tyckte att de varit så duktiga på att spara att de började slå sig till ro och helt ville sitta still i båten och leva på gamla meriter som regeringsdugliga. Det straffade sig också i valet 2006. Men i opposition har S inte alls hittat någon långsiktig ekonomisk politik som håller över åtminstone flera valperioder.

    Jobbskatteavdragen som var den stora frågan som skiljde S och M i valrörelsen 2010, har nu i stort sett accepterats av S. Orsaken tycks vara som Leif Pagrotsky, som utreder skatterna, säger: Vi kan inte ta tillbaka dessa pengar från skattebetarna. Vi vill inte göra någon sömnlös. Men hur ska då S få ihop pengar för alla reformer som många väntar på?

    Skillnaden mellan S och M:s ekonomiska politik känns inte stor. Då är det också svårt att skapa en annan politik än M. Det är nu förnuftigt att ligga lite lågt och verkligen tänka genom politiken och skapar en politik som bär in i framtiden. Det är klokt. Det är bara att hoppas på att det ska komma ut något gott av denna eftertanke. Under tiden får vi väl på gräsrotsnivå fundera på hur vi vill att politiken bör utformas. Här är mitt bidrag: http://rogerdahl.wordpress.com/2012/07/24/vad-har-socialdemokraterna-att-saga-om-framtiden/

    Ska fortsätta att läsa vad du har att säga i din blogg.

    Gilla

    Svara

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: