Höger eller vänster?

 

Publicerad 2016-06-09
Politiska åtgärder där människan står i centrum eller där marknaden väljer åt dig? Många vill hävda Socialdemokratisk politik liknar näst intill en moderat dito.

Men det finns en grundläggande motsats till detta påstående.
Socialdemokratin arbetar främst med människan i centrum.
Moderaterna arbetar med marknaden i centrum.
Utöver det kan mindre nyanser i sakfrågorna finnas vad avser till exempel vår handelspolitik , utrikespolitik och inrikes både nationellt och regionalt dito.
Detta gör att man inte ser de väsentliga skillnader som i realiteten finns mellan dessa två ideologier.
Politiken skall utformas – enligt mig – utifrån människans behov och inte marknadens. Detta är den grundläggande skillnaden mellan höger och vänster i politiken.

Socialdemokratin är ett folkrörelseparti – vi kan påverka partiets inriktning genom att vara aktiva i alla de organisationer som är knutna till Socialdemokraterna – den möjligheten måste vi alltid ta tillvara.
Folkrörelse är inget som anammats av socialdemokratin – den fanns långt innan partiet bildades.
Folkrörelse är det närmaste man kan komma demokrati – där medlemmarna kan påverka genom att vara aktiva i de olika organisationer som är knutna till arbetarrörelsen.

Låt oss se vad högern vill åstadkomma för oss medborgare och därefter se skillnaderna mellan högerpolitik och vänsterpolitik.

En central del av moderaternas arbetsmarknadspolitik är deras syn på arbetsviljan.
Moderaternas anser inte att de svenska trygghetssystemen är utformade så att de ger tillräckliga drivkrafter för att arbeta.
Deras enkla världsbild bygger på att det huvudsakligen är ersättningsnivåer (bidrag) och marginalskatter som styr utbudet av arbete.
De kan dock inte förklara varför så många arbetar i Sverige jämfört med andra länder.
Den arbetsmarknadspolitik som högern bedrev med i huvudsak Fas3  slaveriet  med resursstarka och villiga människor utvecklades i en riktning föranledd av deras syn på människan.
Inom Socialdemokratin ser man istället människans potential på ett helt annorlunda sätt. Arbetarrörelsen vill – till skillnad mot högern – ge människan möjligheter att utvecklas. Motverka otrygga anställningar, möjliggöra utbildningsinsatser för att stärka individens möjligheter på arbetsmarknaden.
Stöd för de som drabbas av arbetslöshet eller sjukdomar för att komma tillbaka i arbetslivet.
Infrastruktur som har till uppgift att tjäna medborgarna skall utvecklas för att ge det stöd som medborgarna förtjänar.
Högern anser istället att den infrastrukturen kan överlåtas till privata intressen och anses inte vara något som staten skall ha några intressen i – marknaden tar över människans behov.

Moderaterna krävde under sin tid att Försäkringskassan måste spara drygt en halv miljard fram till 2013.
Man hade redan tidigare krävt stora besparingar som resulterat i att personalen på Försäkringskassan fick svårt att klara av sina utbetalningar i tid.
Man chockade allmänheten – och framförallt de som var beroende av ersättningarna – när Alliansen presenterade de nya sjukreglerna!
Följden av dessa krav resulterade inte bara av att ersättningarna sänktes och gav försämrade ekonomiska incitament för alla de som på grund av sin sjukdom inte kunde arbeta utan kraven på besparingskraven resulterade också i att stänga alla sina servicekontor och lokalkontor runt om i landet.
Resultatet och följderna av detta blev att de som ville ha kontakt med Försäkringskassan tvingades ringa till ett så kallat ”callcenter” beläget någonstans ute i världen alternativt gå in på Internet för att uträtta sina ärenden.
Vad det innebar för alla de som inte är så duktiga på att hantera datorer och framförallt de som inte behärskar vårt språk blev utestängning.
Ock vi som vet hur det brukar gå till när man försöker kontakta ett callcenter förstår hur svårt det är – särskilt för den äldre generationen.

Sjukskrivningsreglerna anpassades till företagens behov.
Allianspartierna gjorde det svårt för de sjuka.
Fritt vårdval påstod Moderaterna är viktigt – men samtidigt satte man det fria vårdvalet ur spel genom att låta arbetsgivarna avgöra vem som ska skriva sjukintyget – detta är tvärtemot den grundläggande Socialdemokratiska värderingen att det är människan i samklang med sjukvården som skall avgöra sjukdomsbilden inte arbetsgivarna.
En sjuk arbetstagare väljer att gå till en specialist på den aktuella sjukdomen och i lämpliga fall sjukskrivs personen.
Men detta såg man till att arbetsgivarna inte behöver acceptera!
Arbetsgivaren kan kräva att en annan läkare – till exempel en läkare inom företagshälsovården – ska sjukskriva arbetstagaren.
Socialdemokratin ville att företagshälsovården i huvudsak skulle arbeta förebyggande – men högern ansåg att de skall ställa upp på arbetsgivarens krav istället.

Försäkringskassan privatiseras! Innebörden av moderaternas politik är att befrämja det privata och ta bort eller minimera de offentliga verksamheterna.
Trygghetssystemen skulle även fortsättningsvis monteras ned eller överlämnas på den fria marknaden.
Det vi sett hitintills med försäljningar – ”avknoppningar” – kommer att fortskrida för att tillfredsställa marknaden inte medborgarna.
Skedde detta inte i den takt man föreskrivet hotade man lagstiftningsvägen tvinga kommunerna att privatisera kommunala verksamheter – vare sig de ville eller inte ville – något som Socialdemokraterna varit och är emot.

Det mest uppseendeväckande med moderaternas politik är bristerna i jämställdhetsanalysen.
Detta gäller både de fördelningspolitiska konsekvenserna av deras förslag och det förväntade utfallet för i synnerhet kvinnors arbetsutbud.

Den moderata budgetpolitiken innebar att omfattningen på den offentliga sektorn skulle minskas med cirka 50 miljarder kronor.
Nedskärningar – eller utifrån moderat terminologi ”reduceringar” – i offentlig sektor associerar inte till oss Socialdemokrater som istället vill ha en ökad trygghet för medborgarna.
Med högerns politiska ambitioner är det marknadens inställning som skall anses vara trygghet för medborgarna.

Moderaterna föreslog att bostadsbidraget ska slopas helt.
I dagsläget går bostadsbidragen till barnfamiljer med låga inkomster samt till ungdomar mellan 18 och 29 år.
Ett avskaffande av detta bidrag skulle dock – enligt alliansbudgeten – kompenseras med ett extra barnbidrag per barn till ensamstående föräldrar och till studerande med barn – barnbidraget har allt sedan det infördes i den tappning vi idag ser 1952 varit en akilleshäl för Moderaterna.
Var ock en kan dock med lätthet förstå att detta föreslagna system kommer att urholkas tämligen snabbt då barnbidraget inte är kopplat till konsumentprisindex – det blir då högerns inställning som blir avgörande för familjer med låga inkomster om barnbidraget skall höjas eller ej.
Bostadsbidraget är kopplat till inkomst, bostadens area, hyreskostnaden och antal familjemedlemmar som uppbär inkomst.

Moderaterna anser att ”bostadssektorn måste normaliseras och avregleras så att stöd och kompensationer inte behövs”.
Ett ytterligare steg i denna riktning är att avskaffa de räntebidrag som i dag ges vid nybyggnation av flerbostadshus.
Hela hyresmarknaden skall överlåtas till privata intressen.
Ungdomar exempelvis får finna sig i att börja sin livsgärning genom hög skuldsättning om de överhuvudtaget medges lån av bankerna med en enligt Centern då föreslagen 25% sänkning av lönerna för ungdomar – en allvarlig attack på den svenska modellen redan då.
Socialdemokraterna vill öka andelen hyresrätter för att människor med låga inkomster samt ungdomar skall ha möjlighet att få en bostad – en rättighet och inte en bonus för de som har rika föräldrar.
Vi minns Mats Odell (KD) som ansåg att var ock en kunde köpa sin bostad till sina ungdomar – det hade han själv gjort så då var det inga problem för alla andra.

Utöver de ovan uppräknade förslagen som skulle innebära förändringar som direkt griper in i hushållens ekonomi – föreslog Moderaterna en rad ytterligare åtstramningar på sammantaget cirka 30 miljarder – tack och lov att de förlorade valet.
Flera av dessa förslag skulle komma att få direkta eller indirekta konsekvenser för hushållen på sikt.
Några sådana exempel är Moderaternas nej till föreslagna 20 000 platser i arbetsmarknadsutbildning – här ville Socialdemokraterna istället öka insatserna för att stödja långtidsarbetslösa, ungdomar och invandrare för att lättare komma in på arbetsmarknaden, satsningar på kommunerna i form av sysselsättningsstöd.
Andra exempel är minskade anslag till vuxenutbildningen och regionalpolitiken.

Moderaterna föreslog vidare att anslaget till internationellt bistånd inte ska öka i den omfattning alliansregeringen tidigare slagit fast.
Detta innebär en besparing i förhållande till alliansregeringens ekonomiska politik med 7,5 miljarder per år.
Att finansiera skattesänkningar för svenska hushåll genom att göra besparingar på bidrag till befolkningar som har ett betydligt sämre utgångsläge framstod som – och blev  både tvivelaktigt och förödande för samhällsutvecklingen.

Alldeles oavsett vad man tycker så har vi fortfarande valmöjligheter – skall marknaden vara den som styr vår vardag?
Eller skall människan stå i centrum för politiken?
Detta är de två centrala frågor man bör ställa sig i valet mellan höger och vänster i politiken. 
Genom vårt engagemang inom folkrörelsen eller fackföreningarna finns alltid möjlighet att påverka och se skillnaderna mellan höger och vänster.
Politik kan aldrig individanpassas – det kommer alltid finnas de som ”ramlar mellan stolarna” – men den kan göras mer mänsklig än den politik som högern förestår.

Publicerat av Bjorn Alvebrand den 2 maj, 2012

https://bjornalvebrand.wordpress.com/2012/05/02/hoger-eller-vanster/