Socialdemokratiska femtekolonnare?

Hur är det med Primeskandalen egentligen, och hur är det med infiltrationen inom arbetarrörelsen.

Att högern försökt infiltrera Socialdemokratin genom tiderna är inget ovanligt, det har skett med mer eller mindre raffinerade metoder.

Hur mycket kostar en trojansk häst? En berättigad fråga när man tar del av ett opinionsundersökningsföretag som anlitades för att visa raset i opinionen, som Aftonbladet sen hänvisar till för att genom Stig-Björn Ljunggren motivera nödvändigheten av ett partiledarskifte inom socialdemokratin, är självaste United Minds. Detta företag tillhör PR-byrån Prime, som tog emot 4 miljoner av Svenskt Näringsliv i ett beställningsjobb som gick ut på att driva den interna debatten inom Socialdemokratiska Arbetarepartiet till höger. I uppdraget ingick bl a att genomföra en valundersökning med syftet att måla ut partiet som tillväxtfientligt och peka på behovet av en högervridning. Det är alltså ett företag som har avslöjats med att genomföra valundersökningar med resultat uppgjorda på förhand som Aftonbladet nu väljer att anlita för att göra en opinionsundersökning. Är det någon som blir förvånad över att resultatet visar ett bottenrekord? Borde någon vara förvånad? Men detta är inte allt.

Det finns dokument som visar hur arbetsgivar- och lobbyorganisationen Svenskt Näringsliv i juni anlitade PR-bryrån Prime för ett projekt kallat ”Den naturliga tillväxten” med syfte att påverka Socialdemokraternas politik.

Vad är då PR Byrån Prime för något? Prime, tidigare Prime PR, är en PR-byrå som arbetar med strategisk kommunikation och public relations som rådgivare åt företag och andra organisationer. Prime grundades år 1998 av Carl-Fredrik Sammeli och Folke Hammarlind. Tillsammans med systerbolaget United Minds har man cirka 130 anställda. Bolagen bildar tillsammans företagsgruppen Prime & United Minds som under 2010/2011 hade en omsättning på 176 miljoner kronor och en byråintäkt på 150 miljoner. Prime & United Minds bildar tillsammans Sveriges största PR-koncern. Prime erbjuder bland annat tjänster inom public affairs, krishantering, marknadskommunikation, medierelationer och omvärldsanalys.

Detta är det dokument som visar planenligt hur Prime med hjälp av Socilademokratiska politiker skulle omvända SAP:

Flertalet S-märkta politiker arbetar eller utför uppdrag med Prime som huvudman.  PR-konsulten Stig-Björn Ljunggren har sedan avslöjandena kring Primegate varit en av de få som öppet försvarat Primegänget (se häroch här). Förvånansvärt nog blir han alltså den andra proffstyckaren som Aftonbladet tar till hjälp nu för att bevisa sin tes:

skulle man inte ta sig ur det här snart, får man börja förbereda för att byta partiledare”, skriver han genom Aftonbladet.

Fler Socialdemokrater som arbetar eller arbetade för Prime under valåret.

Lisa Hedin

Tidigare S-politiker i Sundbyberg och informationsansvarig för SSU.

Niklas Nordström

Ersättare i landstingsfullmäktige i Stockholm, tidigare SSU-ordförande och oppositionsråd i Nacka.

Carl Melin

Tidigare opinionsanalytiker hos S.

Fredrik Fällman

Tidigare planeringschef hos Bosse Ringholm.

Krister Nilsson

Tidigare statssekreterare hos Lena Sommestad.

Ewelina Tokarczyk

Tidigare kommunalråd och kulturnämndens ordförande i Göteborgs stad.

Anna Karin Wallberg

Tidigare pressekreterare hos Berit Andnor och presschef för SKTF.

Sophia Bescher

Tidigare distriktsombudsman i SSU.

Erik Gutiérrez-Aranda

Tidigare förbundsstyrelseledamot S-studenter.

Kerem Yazgan

Tidigare politiskt sakkunnig på utbildningsdepartementet och informationsansvarig för SSU.

I en debattartikel i Dagens Industri hyllade S-politikern Ilija Batljan tillväxtpolitiken. Men det var inte han själv som skrev artikeln. Det var Svenskt näringsliv. Efteråt vill inte Ilija Batljan kännas vid eller ens minnas artikeln.  Det är inte förvånande  heller att det är Ilija Batljan som skrivit en artikel i enlighet med SN:s anvisningar, via den PR-byrå som betalas av SN för att lobba inom S för borgerligare idéer. Den mannen har ingen aning om vad socialdemokrati är. Han valde, av allt att döma, att gå in i det största partiet när han kom till Sverige, eller började intressera sig för politik här, för att försöka göra karriär där, och helt utan några som helst ideologiska skäl. Men det förefaller överlag klent både med den ideologiska skolningen och historiekunskaperna inom S-partiet. Niklas Nordström, tidigare SSU-ordförande och i dag partner i pr-byrån Prime väljer att inte överhuvudtaget kommentera något om Prime.  Niklas NordströmCarl MelinFredrik Fällman och Evelina Tokarczyk, som arbetar på Prime med Svensk näringslivs-projektet ”Den naturliga tillväxten”, var alla profilerade socialdemokrater i valrörelsen. Vad ingen visste, var att de agerade på uppdrag av Svenskt näringsliv. I ett läge när högerpolitiken cementerar massarbetslösheten, massakrerar våra socialförsäkringar och skapar stora klyftor mellan människor borde alla socialdemokrater ta fajten mot högern inställer för att tjafsa internt .
Att som hemlig S-märkt uppgiftslämnare förse media med information – sann eller falsk – i stället för att ta debatt och diskussion internt är möjligen ett framgångsrikt recept för att få sin vilja igenom men det är sannerligen inte en hedersam metod.
Man använder sig även av ”proffstyckare” för att få opinionen i den riktning man önskar.

Carl Melin, Niklas Nordström, Stig-Björn Ljunggren och alla dessa femtekolonnare som kan nyttja ett helt mediemaskineri till sina egna (eller ännu värre: det privata näringslivets) intressen. De sänker hellre partiet än ser ”fel” partiordförande leda partiet till valseger.

En moderat tycker till!!!!!!!

Helena Riviere (M) fd. riksdagsledamot tycker till igen!!!!

Den här gången är det välfärdsstaten som är på hennes tapet.

”Välfärdsstatens dominans över våra sinnen är ett närmast osynligt fenomen. I stället för moraliskt motiverat ansvarsutkrävande, tar problemformuleringarna alltid vägen om dem det är synd om.”

Hennes uttalande påminner mig om det som Reinfeldt skrev i sin lilla blå att välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion. http://www.slideshare.net/AlliansfrittSverige/fredrik-reinfeldt-det-sovande-folket

Ja utgår man från den tesen förstår jag att välfärden nu i allt större utsträckning monteras ned. och det är den förblindade tes Helena Riviere utgår från. Förstår i allt större utsträckning idag hur denna tes, denna skrift författad av Reinfeldt nu ligger till grund för välfärdstatens framtida död!  Vägen dit går genom omfördelning av statens resurser.

Så här säger den självgode Helena;

”Jobbskatteavdraget är en förvandlande rättsformel som har öppnat ögonen på oss och fått oss att inse värdet av eget arbete och egna insatser. Den mentala effekten är den viktiga. Inte x antal miljarder eller x antal kronor mer i plånboken. Jobbskatteavdraget är som en swich i huvudet som ger smak för oberoende. Det är det bästa regeringen gjort för att rucka på välfärdsstatens dominans över våra sinnen. Det tog sin lilla tid för oss att ställa om från det som varit självklart så länge, att staten fördelar välstånd och välfärd, till den by pass-operation som innebär att vi själva åstadkommer en tydlig förbättring för oss genom att arbeta. Jobbskatteavdrag och arbetslinje i förening börjar uppfattas som det moraliskt legitima och det schyssta.”

Att Helena lever i denna föreställning är kanske inte så konstigt för det är ju egentligen vad det hela handlar om  att förskjuta skatterna från de välfärdssatsningar som gjorts över decennier till vad moderaterna kallar drivkraften, dvs arbetslinjen.  Hennes uppfattningar delas snart sagt endast av henne själv och hennes partikamrater inom moderaterna och grunden för den uppfattningen står att läsa i Reinfeldts skrift ”Det sovande folket”

Att hennes uppfattningar inte stämmer med verkligheten betyder inte så mycket det viktiga är att resurserna fördelas tillbaka till de som har ett arbete och följden av det blir att välfärden säljs ut på entreprenad. Det är en i alla avseende märklig uppfattning hon och hennes partikamrater har. Man utgår från att alla de som är sjuka och eller arbetslösa behöver drivkrafter för att bli friska eller gå från arbetslöshet till arbete. Man utgår således från vanföreställningen att dessa kategorier är den tärande andelen av befolkningen som lever på den närande andelen. Eller för att uttrycka sig på ren svenska ”lat och ovillig som lever på bidrag”.

Socialdemokraterna, har till skillnad mot moderaterna, sett varje medborgare som unika personer med resurser i samhället oavsett dem för tillfället råkat bli sjuk eller ofrivilligt arbetslös. Att det finns trygghetssystem för att dessa inte skall falla fritt ner i avgrunden intill dess man blivit frisk eller fått en ny anställning.  Här skiljer sig den moderata uppfattningen rejält. Man omgrupperar medborgarna i, som nämnts ”tärande och närande”  och för att förstärka detta talar man om ett bidragssamhälle, ett stigmatiserat uttryck som inte har någon grund i den solidariska politik som Socialdemokraterna stått för.

För att exemplifiera Helena Rivieras uppfattning citeras följande;

Erbjudanden finns det alltså gott om, men någon uppfordrande kultur finns kanske inte ännu. De som borde ta tag saken och tvinga sig genom motståndet stryks alltför mycket medhårs (i mitt tycke). ”

Att jobbskatteavdragen inte gett det utfall som var avsikten inledningsvis vet vi idag.  Ock trots detta anser moderaterna att alla dessa ineffektiva metoder är vägen mot ett samhälle där den närande befolkningen skall premieras och den tärande stigmatiseras. Det erkänner Riviera och förtydligar sig att det behöver inte vara jobbskapande utan incitamentet är att stärka medborgarnas vilja att arbeta, jobbskatteavdraget skall ses som ett extraerbjudande, ungefär som när man ser en röd prislapp i butiken.  Hon menar dessutom att det finns jobb för alla och hyllar moderaterna för att de skapat 200.000 nya jobb med hjälp av jobbskatteavdragen.

Vad Riviera och hennes partikamrater glömmer bort i det sammanhang är att befolkningsunderlaget ökat under motsvarande tid och dessa 200.000 nya jobb som en andel av befolkningsunderlaget krympt rejält. Hon mäter hellre arbetslösheten i absoluta tal istället för i procent av den arbetsföra befolkningen. Hon raljerar dessutom högst betänkligt över vissa grupper i samhället som hon kallar ”gängmedlemmar”  som lever på försörjningsstöd eller aktivitetsstöd utan motprestation.  I nästa mening hävdar hon motsatserna citerat;

”Det är inte regelverken och den kanske bristande samordningen mellan a-kassan, arbetsförmedlingen, försäkringskassan eller socialtjänsten som är problemet. Det är att vi som politiska kulturvarelser är för medgörliga.” 

Slutsatsen av hennes utfall blir således att politikerna skall bli än hårdare mot de utsatta i samhället. Det behövs således en ännu större utslagning i samhället för att hennes uppfattning skall tillfredsställas.  Fattigdomen skall öka i samhället,  hemlösheten skall ökas och de som har det svårast att ta sig in på arbetsmarknaden skall genom allehanda sk. drivkrafter tvingas in på en jobbmarknad som inte finns. Utbildningar förklaras som att inte alla är intresserade av att bli högutbildade och därför skall dessa resurser minskas rejält. Kort sagts, de som sedan tidigare har det svårt skall bestraffas ytterligare för att öka drivkrafterna. Att hävda Helena Riviera vara en evolutionist  där medborgarna inte följer samhällets strikta normer  inte har något existensberättigande är ett milt uttryckt.  Ingen ifrågasätter principen ”åt var och en efter behov, från var och en efter förmåga” när det gäller en vanlig familj. I familjen vill vi inte att djungelns lag ska gälla för i en familj bryr vi oss om varandra. Varför skall samma princip inte gälla i samhället i övrigt? Helena Riviera har mycket tydligt visat sin inställning till medmänniskorna, särskilt vad gäller de svagare och mer utsatta.  Hennes socialdarwinistiska filosofi delas nog bara av de som önskar ett samhälle med mer konflikter och mindre empati.

%d bloggare gillar detta: