Reflektioner över partiledardebatten i Agenda


Jag som så många andra såg partiledaredebatten i SVT:s Agenda igår som tog upp de så viktiga frågorna om jobb, utbildning, välfärd och skatter mm.

Mest intressant var naturligtvis debatterna mellan Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfvén då detta var hans första partiledardebatt.  Nu är det inte så att han är en novis i debatter utan en lång och gedigen insats inom fackföreningsrörelsen har präglat hans kunskaper inom inte minst näringsliv och arbetsmarknad såväl nationellt som internationellt. Detta visade han med all tydlighet när jobbfrågan blev ett hett debattämne. Klart och tydligt visade han i ord den verklighet som Reinfeldt och hans Allians kamrater försöker på alla sätt dölja genom att hela tiden tala om hur duktiga de varit och att de nu lyckats vända Sverige i en positiv riktning.

Han formligen satte hela Alliansen på plats genom att tala om att han talat med fler näringslivsföreträdare än de borgerliga tillsammans gjort under hela deras mandatperiod. På ett sakligt sätt visade han att det är Socialdemokratin som äger denna för landet så viktiga fråga. Reinfeldt visade sin irritation på ett arrogant och okontrollerat sätt  och hävdade, med de övriga allians kamraternas instämmande nickar, hur han lyckats vända trender inom framförallt socialförsäkringarna där han motarbetat socialdemokraternas undangömda i förtida pensionssystem. Stefans motreplik lät inte vänta på sig utan frågade om det var den verklighet vi nu lever i eller en passerad. Det var en tilltufsad borgerlig allians som inte hade mycket av ambitioner eller innovationer i jobbfrågan.

Ungdomsarbetslösheten var naturligtvis ett hett ämne, nog så viktigt för landet och där presenterade Stefan satsningar på utbildning som det främsta vapnet för att göra ungdomarna anställningsbara och detta helt i enlighet med näringslivets krav. Stefan ägde också denna fråga helt med en stundtals förvirrad allians som svamlade om att de Stefan föreslår redan är infört sedan lång tid. Kontringen blev också då frågan varför vi fortfarande har en ungdomsarbetslöshet som är den största inom EU väl medveten om att likheterna mellan hans förslag och alliansen skiljer sig diametralt från varandra.  Fridolin underströk i likhet med Stefan att utbildningen är en viktig komponent för att minska arbetslösheten, bägge lugna och sakliga. Bägge vet vad de talar om till skillnad mot de borgerliga. I sammanhanget tog Stefan upp S och hans förslag om ett innovationspolitiska råd för att gemensamt verka för en arbetsmarknadspolitik i utveckling. Reinfeldts svar blev ett arrogant och synnerligen dumt svar där han menade att sitta och fika så ska jobben bli fler, man suckar över den totala arrogans han lyckades uppbåda.  Alliansen har tappat det grepp man stal i valet 2006 och det värsta är att de tycks inte förstå det själva.

Stefan tryckte till alliansen ett par gånger bland annat vad avser massarbetslöshet som 2006 var lite drygt 6% och idag talar alliansen inte längre om massarbetslöshet med en höjning på dryga 2%. Det andra var när man började raljera över vad S gjorde under sina regeringsår. Där kontrade Stefan med frågan om det var dåtid vi skall debattera eller den verklighet som nu råder och framtiden. Dessutom ansåg han att de borgerliga tyckte bättre om att tala om det som varit än den verklighet som råder och hur lösningarna i framtiden skall se ut. Kristallklart!!!!!

Marginalpartierna nickade rörande bifall till allt som Reinfeldt sa och tyckte men när de själva gavs tillfälle att yttra sig visade det med all önskvärd tydlighet hur sprickorna öppnades upp, snart nog insåg man själva detta och poängterade därför att enigheten var total inom alliansen. I det hela taget var deras förklaringar, för det var endast detta som de gav uttryck för, hade gjort Sverige till ett bättre land att leva i, ingenting om hur man skulle regera framledes om det skulle vinna valet. En ytterligare känga till framförallt moderaterna var hur de skulle regera landet när ett eller flera partier tycks ligga under gränsen för att överhuvudtaget komma in i riksdagen, detta fick Göran Hägglund (KD) att gå i taket och han avslöjade sig själv på ett tydligt sätt.

Skatterna kommer inte att förändras menade Stefan, utan de som har miljoninkomster kommer att undantas från jobbskatteavdraget, också här visade Göran Hägglund sin rätta inställning att det är fel att höja skatter, för miljonärerna då underförstått.

Sammantaget var alliansen förvirrade utan några som helst ambitioner för framtiden. Både Reinfeldt och den unge Annie Lööf visade på arrogans parat med hånleenden i debatten, Björklund försvarade skolan och de förändringar han genomfört trots att en samstämmig vetenskap på området kraftfullt underkänner Björklunds skolpolitik. Alliansen var rörande eniga om att de var eniga men inte mycket mer. Vi ser nu en verklighetsbaserad och framtidsinriktad socialdemokratisk politik som i allt väsentligt förflyttar den moderatledda regeringen till utvisningsbåset. 2014 är det val, viktigt att arbeta hårt och bemöta allianspartierna med saklighet och verklighet då tar Stefan plats som statsminister i en socialdemokratisk regering.


Annonser
Lämna en kommentar

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: