Värdeladdade ord i den politiska debatten.

I politisk argumentation har det blivit allt mer viktigt att använda sig av en retorik eller synonymer som är laddade och som behöver ”avladdas” för att bättre appellera till människor, i detta fall väljarna, andra ord behöver ”laddas” för att uppnå sina syften.

Jag har tidigare skrivit om politikers sätt att argumentera för sina syften och då särskilt moderaterna som verkligen har lyckats i det avseendet vad avser synonymer och emotionella uttryck. Vi tycker i stor utsträckning att politiker är verklighetsfrånvända, de ser inte den verklighet som vi väljare ser. Detta ges särskilt uttryck då man talar om ”politikerbroilers” det vill säga de som aldrig haft annan sysselsättning än just politik, unga pojkar och flickor som träder in i den politiska världen genom sina respektive ungdomsförbund lär sig ett sätt att argumentera sitt politiska budskap, ofta och inte helt oväntat mycket ”teoretiskt”. Det blir mer av tyckande än reell kunskap inom de olika ämnen man fastnat för. Motsatsen ser vi i de politiker som har en helt annan bakgrund, åtminstone inledningsvis, politiker som kommer från näringsliv eller annan sysselsättning tar dessa erfarenheter med sig i den politiska argumentationen. Dessa politiker får oftast ett högre förtroendekapital hos väljarna än dess motsats, de vet vad det handlar om.

Inom analytisk politisk filosofi försöker man för det mesta inte att rent psykologiskt analysera varför ens politiska motståndare har den ena eller andra uppfattningen. I alla fall gör man inte det explicit. Man försöker övertyga motståndaren genom att visa att hans uppfattningar är orimliga, inte genom att visa att dom är uttryck för den ena eller andra grundläggande värderingen. Människor omfattar den ena eller andra politiska riktningen i stor utsträckning för att det är såna de känner sig, som personer. På den politiska arenan uttrycker politikern vem han/hon är. Detsamma kan inte sägas om sånt som traditionellt behandlas av förnuftet, som kunskapsteori eller matte (förutom möjligen för en matematiker). Man ändrar inte vem man är över dan pga några mer eller mindre sofistikerade argument.

Viktigt i ett tal är att engagera lyssnarna, rationella argument går oftast inte hem av den enkla anledningen att rationella argument inte styr människors agerande eller uppfattningar om sakers tillstånd, sedan spelar det ingen roll hur tydlig ock logiskt man formulerar sig. Att engagera, nå fram är att få lyssnaren att agera är att använda sig av just emotionella begrepp som känns igen.

Pathos är ett grekiskt ord som betyder ”lidelse” ”affekt” att väcka känslor. Pathos är ett centralt begrepp inom retoriken som där handlar om de starka känslor som en talare söker väcka hos sina åhörare, samt de känslor som faktiskt väcks hos publiken. Denna sinnesrörelse står oftast i samklang med de känslor som talaren själv visar. Jag vill hävda att moderaterna använder sig av just Pathos tre fundamentala ben, nämligen följande; Logik, Etik samt Emotionell retorik för att övertyga väljarna att de har rätt i sina påståenden.

Låt mig ta några påståenden som ofta framförs i debatter och tal;

Skattesänkning ersätts med ”jobbskatteavdrag”. Skattesänkning, ett laddat ord som knappast appellerar till väljaren då definitionen ställer följdfrågor, hur skall skattesänkningen finansieras och hur kommer skattesänkningen drabba mig som person. Trots att definitionen kan anses vara ett positivt laddat ord så har skattesänkningar aldrig riktigt gått hem hos de stora flertalet väljare. Avdrag däremot är något som ses positivt för de allra flesta, avdrag i deklarationen kan ge minskad skatteinbetalning och i bästa fall en rejäl återbetalning, pengar som man kan använda till något positivt. Hur många gånger hör vi inte ”Jag fick tillbaka på skatten i år” med glädje och man funderar genast på vad man skall göra med dessa pengar. Man ersatte således skattesänkningar med jobbskatteavdrag som bättre associerar till något bra ock positivt. Det omvända förhållandet brukar användas när man debatterar eller talar om motståndaren.

Andra värdeladdade uttryck som behöver laddas är ersättning som ersatts av ”bidrag”, Bidrag associerar till ersättning utan någon motprestation och anses av den anledningen vara något skamligt. Syftet är ju också att den som erhåller ”bidrag” skall skämmas och stigmatiseras.

”Drivkrafter” och ”sänka trösklar” Drivkraft är en annan definition som syftar till att individen betraktas som lat utan egen kraft att själv ta sig ur sin situation och därför behöver någon form av stimulans, dock räcker det inte enbart utan ”sänkta trösklar” i sammanhanget hävdas öka drivkrafterna hos individen men betyder inte lättnader för individen utan skattelättnader för företagen för att förhoppningsvis göra företagen positiva till att anställa. Något egentligt samband finns inte och är dessutom svårt att bevisa. Drivkrafter innebär att man sänker livsuppehållande ersättningar eller ”bidrag” samt ger det en begränsad tid för att därefter förlora ersättningen eller erbjudas annan ersättning där man i princip lämnar hela sitt liv i händerna på myndigheterna att agera utifrån det regelverk som fastställts av politikerna. Drivkraftens egentliga och huvudsakliga syfte är det ordspråk man kan knyta till denna regerings åtgärder ”hungriga vargar jagar bäst”

”Utanförskap” Själva ordet associerar till någon som befinner sig utanför, inte tillhör gemenskapen. Det kan vara i princip vad som helst som åsyftas, en handikappad exempelvis, eller arbetslös, invandrare, sjukdom, mobbade offer. Det finns ett otal orsaker som kan härledas till ett utanförskap. För det mesta anser vi att det är ”synd” om de som befinner sig i ett utanförskap, det hör inte hemma i ett samhälle där gemenskap och lika värde är en av hörnpelarna. Utanförskapet är således ett emotionellt värdeladdat ord som ofta används av politiker för att beskriva olika skeenden i samhället utan att gå närmare in på vad som skall ingå i definitionen. Ofta hör vi ”Vi har minskat utanförskapet” Vilket utanförskap? Vad ingår i ordet utanförskap? Sådana följdfrågor ställs sällan.

Vem kunde ana, att ”etniska svenskar mitt i livet” var ett uttryck för att påvisa invandrarnas höga andel av arbetslöshetstatistiken? Här ville Reinfeldt inte direkt peka på den höga andel av arbetslöshet som vi, de allra flesta, känner till hos gruppen invandrare och använde sig av en omvänd retorik genom att hävda att massarbetslöshet inte var en rätt benämning på hur situationen ser ut i landet vad avser etniska svenskar. Reinfeldt har därefter försökt att förklara sig genom att hävda att han pekade på, genom sitt påstående, att han minsann inte gömmer olika gruppers situation. Jag anser att han snärjt sig och det alldeles i onödan. De allra flesta uppfattade hans uttalande som ännu ett försök att negligera arbetslösheten och naturligtvis blev följden en stormande kritik. Ingen tror på allvar att Reinfeldt skulle vara rasist men genom sitt ordval spelade han dem i händerna dessvärre. Kommunikation är inte lätt alltid.

Reinfeldts retoriska akilleshäl är också att han tenderar att vara abstrakt när han talar. Som exempel kan påvisas följande och ofta förekommande ordval ”Sysselsättningen växer även om vi behöver göra mer” detta bör understrykas med siffror annars står bara ord mot ord. Att sysselsättningen växer är för väljarna positivt och det vet naturligtvis Reinfeldt eller vem som nu använder sig av uttrycket, något annat tycks inte väljarna vara intresserade av. För begreppsbildning utan konkretisering är att underkänna väljarna i hög grad och vi återkommer därmed till politikernas verklighetsfrånvända bild och resultat av sina egna åtgärder. Man tror att abstraktion är det som väljarna föredrar utan inblandning av siffror hit och dit. Men det finns motsatsen till abstraktion och som politikerna gärna använder sig av när det passar, man vill ge uttryck för konkretisering, och i fallet ”sysselsättning” väljer man ett konkret tal, ett absolut tal. Absoluta tal attraherar väljaren för det är konkret och visar på ett påtagligt sätt att man lyckats. Men absoluta tal är av intet värde om man inte jämför det som andel av något. Ofta hör vi framförallt moderaterna tala i absoluta tal när man menar att sysselsättningen ökat med 200.000 och nu senast uppgav Reinfeldt tom. 300.000 i partiledardebatten i Agenda härförleden. Påståendet strider dessutom mot all vedertaget sätt attberäkna sysselsättning i absoluta tal. Jag kan förstå moderaterna för beräknar man sysselsättningen på ett vedertaget riktigt sätt som andel av befolkningen så har sysselsättningen inte alls ökat i den omfattning som moderaterna anger. Det blir således ett mindre positivt och kanske tom. negativt budskap till väljarna.

Jag har i ett tidigare blogginlägg skrivit om just ”nation branding” ett sätt att förändra bilden av Sverige ur ett globalt perspektiv. Samma ide kan användas att förändra medborgarnas bild av, i detta fall moderaterna. Tillvägagångssättet är detsamma, man påtalar resultatet av en politiskt åtgärd i abstrakta termer kryddat med emotionella vokabulär tillräckligt många gånger intill detta fastnat i medborgarna medvetenhet.

För att motverka dessa krafter krävs en större politisk medvetenhet hos medborgarna, möjligheten att se igenom alla dessa emotionella uttryck och förstå och kräva konkretisering av abstrakta politiska uttalanden. Främst bör journalistiken kräva detta för medborgarnas räkning, detta saknas eller så saknas viljan dessvärre.