I dagarna har vi tagit del av två på varandra följande opinionsundersökningar. Den först presenterade var United Minds undersökning som visade att de gått framåt till 8.3% där 1193 personer tillfrågats vid ett riksrepresentativt genomsnitt.  United Mind genomför sina opinionsundersökningar genom urval från webbpaneler. Den här undersökningen stämmer säkert väl överens med många SD väljare som vill hävda att partiet hela tiden växer var det nu får det ifrån!!!!!!!

Något senare under dagen presenterade SCB sin väljarundersökning, som genomförs två gånger per år, maj ock november. Här sker intervjuerna per telefon hos ett representativt urval med 9000 medverkande. I den undersökningen fick Sverigedemokraterna 5.4%. SCB:s väljarundersökningar brukar tillmätas det mest tillförlitliga och har ett kvalitativt högt värde. Således torde denna undersökning bättre spegla folkets uppfattning. Men till slut är det endast ett valresultat som räknas givetvis.

Jag har tidigare skrivit om Sverigedemokraternas väljare som i huvudsak består av unga outbildade män ock i specifika regioner.

Vad har Sverigedemokraterna åstadkommit under sina nu knappt två år  Riksdagen? Sedan Jimmie Åkesson tog över partiledareposten 2005 har han tagit partiet till mycket stora framgångar, nått stabila opinonssiffror med god marginal ner till riksdagsspärren och därmed fått en status inom de egna leden som ingen annan svensk partiledare har.  Så här skriver Henrik Eriksson journalist på Dagens nyheter om sin granskning av partiet;

”Inget annat riksdagsparti kämpar så hårt för att slippa stå till svars, slippa bli intervjuade om fadäser och konstiga uttalanden, slippa möta oväntade frågor från journalister.”

Sverigedemokraterna må vara ett parti med begränsat politiskt inflytande i riksdagen, men viljan att rösta är det inget fel på. Den nystartade hemsidan Riksdagsrösten har gått igenom statistiken, och den visar att Sverigedemokraterna (som inte har bjudits in att delta i de andra partiets kvittningssystem) har den högsta närvaron när riksdagens voteringssignal ljuder.  I övrigt har man inte åstadkommit särskilt mycket i Riksdagen annat är just under voteringarna där man röstat med Alliansen i 9 fall av 10. Ett ca hundratal motioner har avgivits, mycket få av dem med deras profilfråga som är invandringen.

Fyra gånger i år har SD bett att riksdagen ska hålla en aktuell debatt. Kraven på att diskutera arbetslöshetsförsäkringen och konkurrensen på bankmarknaden har redan avslagits. Också kravet på att diskutera ensamkommande flyktingbarn har av talmannen avslagits och Björn Söder, partisekreterare,  räknar med samma besked när det gäller den senaste begäran, som gäller polisen.

SD:s ledamöter har en genomsnittlig närvaro på 98 procent. Jimmie Åkesson själv har närvarat vid samtliga 617 omröstningar sedan förra valet. Sverigedemokraternas stora skräck har varit att gå samma väg som Ny demokrati, mot totalt internt sammanbrott. William Petzälls avhopp förra året var förstås ett bakslag, men åtminstone av närvarostatistiken att döma håller ännu partiledningens tyglar.

Det är dags att bemöta Sverigedemokraterna, att inte ta debatten med dem innebär i sig att de kommer att framstå som martyrer med ett ökat stöd för dess främlingsfientliga inställning till invandrarna. Främlingsfientligheten är ju också något som idogt förnekas av ledande Sverigedemokrater och man har ihärdigt förnekat sitt ursprung samt sagt sig ha rensat bort de värsta avarterna inom partiet. Följden av det har blivit en mer välvillig inställning hos kanske främst dess främste belackare inom mediabranschen, EXPO,  ”De är inga nazister. Det är vad de säger att dom inte är” sa Daniel Poohl journalist på Expo. Hanif Bali (M) var mer positiv om Sverigedemokraterna. Han sa mer eller mindre att ”Sverigedemokratiska åsikter mer eller mindre är accepterade i samhället”.

En är Lisa Bjurwald (medarbetare på Expo) är hör och häpna tillbaka på Dagens Nyheter efter något år ute i kylan. Hon skriver i princip uteslutande negativt om Östeuropa, Frankrike, Danmark, Holland, och försvarar allt som jämt allt homosexuella, zigenare, minoritetsgrupper av dess olika slag samt invandrare. Bjurwald är mer explict än Wolodarski. Hennes titel är till och med ”integration: Högerns sanslösa debatt”. 

Lisa Bjurwald skriver: 

”Borgerliga tyckare fortsätter att ropa efter en ”sansad” debatt om integration. Alla som försöker diskutera integration stämplas som rasister, påstås det. Det är en beskrivning som flitiga integrationsdebattörer inte alls känner igen sig i. Men denna approach – som gör det omöjligt för motdebattörer att påtala farligt fördomsfulla åsikter – är tydligen ”sansad”. Den misslyckade integrationspolitiken får man däremot gärna kritisera. Helst genom att i metadebatter låtsas att man inte får kritisera den.” 

”Det är ingen självklarhet att återföreningen ska ske här i Sverige. Vi tycker att den lika gärna kan ske utomlands”

”Typiskt svenskt kan väl vara köande, att sätta sig på ett helt tomt säte på bussen, att ha med sig matlåda till jobbet, att betala tillbaka 5 kr till en vän eller släkting, att inte vilja sticka ut, att lägga julklapparna under granen, att titta på Kalle Anka på julafton, att dricka snaps och äta sill på midsommarafton, att inte tuta i trafiken, Astrid Lindgren, Selma Lagerlöf, Elsa Beskow, Esaias Tegnér, Vasaloppet, 14 juli på Solliden, folkdans, folkmusik, bonader på väggarna, Carl Larsson, trasmattor, ljus inredning, att hålla upp dörren för den som kommer efter och att inte tränga sig på.”