Sverigedemokraterna är ett parti som beskriver sig själva som ett parti som vill värna ett ”idealsamhälle” ett ”folkhem” som de uttrycker sig i sitt partiprogram där de ger uttryck för sina ideal.
Tittar man lite närmare på hur dessa ideal skall utvecklas finner man flertalet motsägelser som inte bara gör en förbryllad utan snarare föds en misstanke hur detta skall kunna utvecklas under alla de motsatser som beskrivs – inte minst när det skrivna ordet blir till en fullskalig inkonsekvens som senast när man röstade mot sina egna ideal i riksdagen.
Ännu mer misstänkt blir man när självförnekelsen slår ut i full blom – eller då man kort och koncist säger att det var så länge sedan och därmed drar vissa paralleller med övriga partier.
Länge sedan för Sverigedemokraterna sträcker sig således från 1988 – då partiet bildades av diverse löshästar från alla de identitära grupper som existerade vid tiden – och i vissa förekommande fall så sent som för bara några månader bak i tiden.
Det fanns säkert en mängd pensionärer som lade sin röst på Sverigedemokraterna just av anledningen att man trumpetade ut hur eftersatt denna grupp blev under alliansregeringen – inte minst ekonomiskt men också den vård och omsorg där man sa sig veta att pensionärerna svalt och var undernärda på sina äldreboenden – givetvis var det den stora invandringens – särskilt de som kommer från MENA-länderna – fel att pensionärerna – enligt Sverigedemokraterna – led alla helvetes kval på sin ålders höst.
Lika säkert fanns det en mängd övriga grupper i samhället – arbetare som tidigare röstat på 
Socialdemokraterna – som kände sig besvikna på sitt eget parti men också hur alliansen ratade den gruppen med stora försämringar i socialförsäkringarna, en arbetslöshet som med erforderlig moderat sifferstatistik inte var någon arbetslöshet – men likaväl var det invandringens fel enligt Sverigedemokraterna.
Jag motsäger dock inte det faktum att invandrarna är de idag som drabbas värst där arbetslösheten är som högst.
Men beror snarare på en snedvriden integrationspolitik som ingen förmått ta tag i under de senaste 25 åren.
Sanningen är dock att arbetslösheten på de nivåer vi idag ser uppstod redan under Bildt-regeringen – just under Sverigedemokraternas uppstartsperiod – 1988-1998 – och berodde på helt andra orsaker än de man idag vill göra gällande.
Valkampanjen bestod av en mängd löften att förbättra allting för den av alliansregeringen försmådda gruppen väljare.
Och Sverigedemokraterna blev i egentlig mening de verkliga vinnarna i valet 2014 där man lyckades erövra nära 13% av väljarkåren – många besvikna Socialdemokrater men också moderater som attraherades av partiets konservativa argument.
Men sen brast det!
Och Sverigedemokraterna kunde inte begripa varför 87% av befolkningen inte ville rätta sig efter 13%.
Det är inte svårt att hitta skrämmande fakta om Sverigedemokraternas våldsamma och rasistiska ursprung – det kan alla förutsatt du inte är Sverigedemokrat.
Svårare är det att sätta fingret på vad de egentligen vill och varför partiet växer i opinionen.
Populism säger en del medan andra menar att de tagit över invandringsfrågan innan de övriga partierna vaknat.
Bägge påståenden må vara en sanning.
Men det man skriver och de man säger blir till motsatser.
Viktigt i sammanhanget är dock att försöka skärskåda Sverigedemokraternas politiska handlingsprogram för att försöka förstå samt synliggöra vilket samhälle det egentligen strävar efter.
Jag citerar därför valda avsnitt som jag därefter kommenterar.
”Vi avvisar försöken att anpassa människan efter storslagna utopier. Istället menar vi att politiken bör utformas utifrån hur människan är i verkligheten.”
Ovanstående citerat motsäger ju allt vad partiet trummar ut i sin så kallade Sverigevänliga propaganda.
Hur vet man hur människan är i verkligheten?
Är inte Sverigedemokraternas tanke om en enhetlig homogen nation och drömmen om en klart avgränsad definierad svenskhet just bara en storslagen skrämmande utopi att försöka återupprätta något som aldrig har funnits – annat i en förvirrad uppfattning om hur det borde vara.
Inte ens Sverigedemokraterna själva kan besvara frågan.
”Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen.
Av det följer att den nationalistiska principen skall vara överordnad”
Således en strävan av likhet att överordnas människors valfrihet och att någon eller några måste definiera vad som är rätt kultur.
I praktiken innebär detta ju en minskad valfrihet – mindre möjlighet för den enskilda individen att själv bestämma över sin identitet.
”Dessutom lever här sedan lång tid tillbaka icke-svenska befolkningsgrupper, som till exempel samerna.”
Detta innebär att Sverigedemokraterna inte ens definierar Sveriges ursprungsbefolkning som svensk.
Borde inte samerna vara att betrakta som mer svenska än många Sverigedemokrater?
Och vilka är då ursprungsbefolkning enligt Sverigedemokraterna?
Det har vi heller aldrig hört någon förklaring på!
Bara vilka som inte är svenskar.
” Gränstvister och tvister om särskilda rättigheter för olika grupper har genom århundradena fått ödesdigra konsekvenser.
Av den anledningen är den nationalistiska principen central och bör eftersträvas i största möjliga utsträckning.
Låt alla folk vara herrar i eget hus.”
Svenskar skall således vara herrar i Sverige – på något annat sätt kan jag inte tolka påståendet.
Invandrare som valt att stanna hos oss och gärna medverkar till att förbättra samhället göre sig således inget besvär – de skall veta sin plats i den hierarki som Sverigedemokraterna bestämt.
För att detta skall bli möjligt strävar Sverigedemokraterna efter att bevara eller i förekommande fall införa olika rättigheter och skyldigheter i olika lagar för olika grupper vad gäller etnicitet, sexualitet etc.
Inte heller finns definierat statens skyldigheter mer än att driva oliktänkande grupper till vansinnets rand.
”Kulturell mångfald är lika nödvändig för mänskligheten som biologisk mångfald för naturen.
De skilda kulturerna är mänsklighetens gemensamma arv och bör erkännas och skyddas till allas gagn.”
Trots denna sanning är det bara ord då Sverigedemokraterna strävar efter motsatsen i både ord och handling – kulturell enfald.
Olika kulturer finns inte bara landsvis det finns även inom ett land och är inget som helt plötsligt uppenbarat sig sedan 1988 – men detta är något som sverigedemokraterna inte vill kännas vid då de strävar efter en svensk homogen identitet – vad de missar å det grövsta är att kultur skiljer sig åt mellan olika landsändar – ja till och med mellan olika närliggande samhällen.
De ropar på förbud för konstutställningar som inte lever upp till deras egna moraliska normer och vill upprätta enhetliga normer för vad som för dom är rätt kultur.
”Stater vilka inom sig rymmer en kulturell mångfald har alltid tenderat att förstärka den starkaste kulturen och försvaga övriga kulturer, och många kulturer har genom historien gått under till följd av sådana samhällsförhållanden”
Och det är ju just det – det här blir inte lätt – Sverigedemokraterna strävar efter att förstärka den ”svenska” kulturen som de dessutom inte kan definiera, samt att kräva kulturell anpassning av andra folkgrupper för att utplåna den mångkultur som de själva – i ovan nämnda citat – säger är lika nödvändig för mänskligheten som biologisk mångfald är för naturen.
Får inte ihop det!
Huruvida citatet i övrigt stämmer överens rent vetenskapligt förhåller jag mig mycket tveksam till.
Att de inte vill bevara mångfalden av kulturer inom det egna landet – utan påtvinga andra det man själv definierar som den ”Svenska” kulturen för att därigenom försvaga andra kulturer.
Det lär bli ett hästjobb kan meddelas – om ens möjligt.
”Nationen kan definieras i termer av en gemensam kultur.
Enkelt uttryckt tillhör två människor samma nation om de delar samma kultur.
Samtidigt är förhållandet mer komplext än så, beroende på vad man väljer att tolka in i kulturbegreppet. I handlingsprogrammet har kultur definierats såsom ”den omgivning av självklarheter, minnen och föreställningar som vi lever i och som vi är med om att forma”.
För att vi ska få en mer fullständig definition av nationen, måste sådant som språk, religion, lojaliteter och ursprung tillfogas.
Man ska alltså också kunna känna igen varandra såsom tillhörande.”
Detta innebär att jag och många med mig – enligt Sverigedemokraternas definition – inte kan tillhöra samma nation – alternativt bli föremål för den andel som vägrar assimilera mig till en av partiet förvald svensk kultur då jag långt ifrån delar deras kulturella värderingar, ståndpunkter och lojaliteter – trots att jag är svensk sedan generationer.
Citatet är så diffust att det borde rendera ett besök i papperskorgen.
Inte ens – trots att jag är väl berest världen över – har jag lyckats hitta en landsman bara genom att identifiera något slags ”tillhörande” – har aldrig varit min ”grej” att försöka hitta landsmän i periferin – kul om det sker men inget jag eftersträvat.
Vad ska Sverigedemokraterna göra åt det?
Assimilering av svenska medborgare som – enligt Sverigedemokraterna – inte delar denna absurda uppfattning har skilda företrädare uttryckt kan behövas också för svenska medborgare som inte delar deras ideal av folkhemmet.
Enda sättet att uppnå denna form av nation är att tvinga på andra samma värderingar – kanske genom att hota, fängsla eller i värsta fall utrota oliktänkande.
Det är inte så förtvivlat länge sedan vi upplevde ett sådant försök vilket slutade i en fruktansvärd massaker och ett ödelagt sönderslaget Europa.
Det är alltså inte bara de som har annan identitet än svensk som ligger i farozonen om Sverigedemokraternas ideala samhälle ska uppnås.
”Det är också viktigt att dra lärdom av historien.
All utveckling ska baseras på tidigare erfarenheter och förändringar ska genomföras i små steg så att eventuella missbedömningar inte får ödesdigra konsekvenser för samhället.”
Här kan man ju undra på vilket sätt Sverigedemokraterna tagit lärdom av historien då det gäller den nazistiska grundläggande ideologin när man själv bygger sitt politiska handlingsprogram på exakt samma värderingar och kategoriseringar av människor i olika grupper med vitt skilda egenskaper.
Detta gäller såväl synen på etnicitet som synen på sexualitet och manligt och kvinnligt.
Dessutom skall det uppenbarligen ske med små steg men långa plågor för att undvika misstag – vilka dessa nu kan vara.
”Män och kvinnor är inte skapade likadana och kan därför i olika sammanhang ha olika utgångspunkter och göra olika saker på olika sätt.
Män och kvinnor kompletterar varandra och därför är också alla barns rätt till en mor och en far av väsentlig betydelse.”
Är vi inte alla skapade olika och kan av den anledningen inta olika ståndpunkter.
Är det inte just därför att vi är olika som gör att vi utvecklas?
En man och en kvinna kan vara mer lika till sättet än två män eller två kvinnor.
Skillnaderna inom gruppen kvinnor eller gruppen män är dokumenterat större än mellan grupperna.
”Sverigedemokraternas målsättning är att kunna öka landets låga nativitetstal. /…/Sverigedemokraterna vill även ge ökat stöd och mer resurser till bekämpandet av ofrivillig barnlöshet.”
Varför vill man då förbjuda insemination för lesbiska och ensamstående och motsätta sig rätten för homosexuella att genom adoption skaffa barn?
Förklaring på denna motsättning saknas – men den finns – men är i dagsläget inte tillräckligt rumsren att ge uttryck för.
För Sverigedemokraterna är inte nativiteten i sig det viktiga.
Det viktiga är – och nu spekulerar jag då det inte finns några andra bra förklaringar – att det föds ”rena etniska svenskar” som uppfostras av en ”riktig” mamma och pappa och som försäkrar den ”svenska rasens” överlevnad som nu hotas av ”de andra” – företrädesvis muslimer som enligt Sverigedemokratiska sympatisörer lär föda sina barn med syfte att ta över land efter land och som aldrig förnekats av partiet.
Det som inte är rumsrent berättar fotsoldaterna mer än gärna om – medan partietablissemanget genom sin tystnad håller med.
Återigen relaterar jag till den nazistiska ideologiska uppfattningen att rasblandning förstör landets homogenitet.
Som man kan se när man skärskådar Sverigedemokraternas politiska handlingsprogram är det fullt av inkonsekventa motsatser.
Man vill värna mångfalden men strävar efter enfald.
Man hävdar vikten av att dra lärdom av historien men har själv inte lärt sig någonting.
Man värnar nativiteten men motsätter sig insemination för ensamstående, invandring och rätten för homosexuella att skaffa barn.
Det Sverigedemokraterna i slutändan ger uttryck för är ett studium av nationell enfald – eller ren och skär dumhet – av likasinnade med samma värderingar och åsikter som Sverigedemokraterna – samma värderingar man vill påtvinga resten av befolkningen.
Ett samhälle där en svensk är en svensk – utan att i egentlig mening kunna berätta vad svensk är.
Ett samhälle där män är män och kvinnor är kvinnor där kvinnor är underordnade män.
Ett samhälle där homosexualitet ses som sjukdom.
Ett samhälle – som historien visat oss – leder till fruktansvärda konsekvenser.
Vad i det partiet lockar så många som 12.9% av medborgarna?
Vad i det partiet lockar så många inom borgerliga partier att man gärna vill normalisera Sverigedemokraterna genom samarbete på borgerlighetens villkor?
Ännu en borgerlig naiv dröm!
Vad är det med väljaropinionen där stödet tycks växa med antalet skandaler?
Björn Alvebrand 