Allt fler kommuner inser nu att regeringen Reinfeldts arbetsmarknadspolitik urholkar kommunernas snäva budgetar. Kostnaderna för försörjningsstöd, tidigare socialbidrag,  ökar oroväckande. Alternativet är att höja kommunalskatten eller finna andra åtgärder som begränsar trycket på kommunernas budget. Göteborgs stad är en kommun, Malmö sedan tidigare, Trollhättan ytterligare en kommun och Västerås kommun. Flera borgerligt styrda kommuner tvingas söka andra alternativ än fas3.

Anledningen är att man anser Fas3 vara en inhuman arbetsmarknadspolitisk åtgärd samt att den rejält undergräver kommunernas ekonomier. Göteborg fasar ut Fas3 helt ock hållet från ock med 2013.  Göteborgsmodellen innebär inledningsvis att 100 långtidsarbetslösa får jobb med avtalsenlig lön i ett år i Göteborgs kommun.  Anställningen kvalificerar för A-kassa. Det är möjligt att delta i arbetsmarknadsåtgärder under anställningstiden; ”vi har inget förbud som i fas 3.  Därmed bör de som lämnar oss efter ett år vara bättre rustade att söka jobb än de som deltar i fas 3”, anser Mats Pilhem kommunalråd (V).

Fas 3-stoppet lanserades redan i Göteborgs budget för 2012. Då försvann en del fas 3-platser och ersattes av anställningar. Under 2013 ska Fas3 fasas ut helt i Göteborg. Malmö kommun har en liknande modell för utfasning av Fas3. Andra kommuner gör likaledes.

De som tjänar på denna vansinniga hantering är alla anordnare som får hundratals miljoner av skattebetalarnas pengar varje år och utfallet är synnerligen begränsat. De som förlorar är kommunerna och de arbetslösa.

Hur ser ersättningen ut för deltagare i Fas3? 

Den som deltar i Fas 1,2 och 3  får aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning. För en person som tidigare har haft arbetslöshetsersättning motsvarar aktivitetsstödet 65 procent av den tidigare dagsförtjänsten (max 680 kronor per dag och lägst 320 kronor per dag för den som arbetat heltid). Medelbeloppet för aktivitetsstöd är enligt Försäkringskassan 404 kronor per dag för kvinnor och 420 kronor per dag för män under veckans 5 dagar. Det ger en ersättning på 8 080 kronor respektive 8 400 kronor före skatt varje månad, ersättningen är skattepliktig.
Den som innan anvisningen till Fas3 inte har fått arbetslöshetsersättning är berättigad till det lägsta stödet, som är 223 kronor per dag (4 460) kronor i månaden före skatt). Detta gäller dock under längst 450 dagar. Arbetslösa i fas 3-programmet som inte har uppfyllt villkoren för a-kasseersättning får således inte någon ersättning alls. I sådana fall får deltagaren antingen bli försörjd av familj eller söka försörjningsstöd från kommunen. Vid prövningen av rätten till ekonomiskt bistånd beaktas bland annat barnbidrag, bostadsbidrag och alla tillgångar som kan säljas. Riksnormen för försörjningsstöd 2011 uppgår till 2 830 kronor per månad för ensamstående vuxen person, riksnormen har inte höjts sedan regeringen tillträdde 2006. Till normen för försörjningsstöd läggs även skäliga kostnader för bland annat boende och hemförsäkring som den enskilde följaktligen får ekonomiskt bistånd för.

Antalet personer som deltar i fas 3 utan att erhålla aktivitetsstöd uppgår till  8% av det totala antalet inskrivna i Fas3. (2011)  Kommunernas utgifter för socialbidrag ökar allt mer. Under första kvartalet i år ökade socialbidragen med i snitt 17 procent jämfört med samma period förra året, men flera kommuner fick mer än fördubblade utgifter. Kommuner uppger att den främsta orsaken är förändringarna i sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen.

Några kommuner som fått väsentligt ökad utbetalning av försörjningsstöd är:

”Dals-Ed 137% 
Orsa 115% 
Norsjö 105% 
Ljusnarsberg 95% 
Bollebygd 95% 
Herrljunga 92% 
Aneby 86% 
Mariestad 81% 
Lekeberg 81%
Lysekil 80%”   (Källa:SKL.)

Flertalet kommuner har nu aviserat att man inte längre kommer att betala ut försörjningsstöd om den sökande inte uppfyller de kriterier som gäller i socialtjänstlagen. Vad kommer att hända med alla de som är utförsäkrade och inte uppfyller socialtjänstlagens anvisningar för försörjningsstöd?

Vi ser ett nytt fattigsverige sakta växa fram i ljuset av regeringens arbetsmarknads- och socialförsäkringspolitik. Vi ser ett ökat antal barn som far illa i det ljuset, där föräldrarna får det allt svårare att klara sin egen försörjning. Vi har idag i enlighet med Rädda Barnens och UNICEF:s årliga statistik en kvarts miljon barn som inte får tillträde till det mest basala i deras uppväxt. Vi ser ett ökat antal ungdomar som inte får tillträde till arbetsmarknaden. Vi ser en ökad arbetslöshet bland våra invandrare. Och Hillevi Engström (M) tillika ansvarig arbetsmarknadspolitiker som anser att Alliansens arbetsmarknadspolitik är bra, man tom. hävdar att den är bra för de allra fattigaste i vårt land och den gynnar barnen. Hur verklighetsfrånvänd får man vara? Jag vägrar tro att Hillevi Engström är en person som är i total avsaknad av empati och förståelse för de utsattas situation. Vad är det då som driver dessa politiker? Ideologin! Den darwinistiska ideologi som högern bedriver med benäget bistånd av marginalpartierna är överordnad allt annat.

Den dagen vi går till valurnorna ska vi ha i åminnelse vad högerns främste företrädare Fredrik Reinfeldt sa i ett uttalande;

”Man får stöd och hjälp av sina föräldrar, sin partner eller på annat sätt. Sist och slutligen finns det ju andra trygghetssystem som fångar upp människor. Men den här situationen är inte ny med oss.”

Mer att läsa om den sjuka arbetsmarknadspolitiken och dess följer;

http://www.newsmill.se/node/40358

http://ilsemarie.wordpress.com/2011/10/24/politik-som-absurd-och-grym-teater/#comments

http://ilsemarie.wordpress.com/2011/01/31/m-hyllar-och-krossar-den-svenska-modellen/

Det finns en hel del att säga om Alliansens företrädare och då särskilt Reinfeldt. Vi minns årets första partiledardebatt i Agenda den 6 maj i år. Löfvén talade om sitt innovationsråd, som han själv kommer att leda för att stärka banden med näringslivet och därmed i gemensamhet med näringslivet kunna skapa fler jobb. Där är Löfvén den som besitter den bästa kunskapen av samtliga Alliansens företrädare efter sina många år i metallfacket. Han besitter dessutom ett stort förtroende hos näringslivets företrädare.

När Löfvén talade om vikten av att ha näringslivet med sig i politiken för att skapa förutsättningar för jobb så är det mot bakgrund av hans långa erfarenhet inom just näringslivet och hans position som ledare för Metall.  Reinfeldt var inte sen med att i hånfull attityd påpeka följande:  ”Jaha, ska ni sitta och fika där?”.  Det är nog ett tecken på att han ser på innovationssystemet på samma sätt som han beskrev svenskt näringsliv, nämligen som ett ”särintresse”, och som inte kräver någon större uppmärksamhet.  Att Löfvén reagerade på detta uttalande är inte svårt att förstå och säger följande;

”Det är befängt. Sverige är ett litet land. Vi har inte råd att peka ut den ena eller andra som ”särintresse”. Vi ska skapa en bättre samverkan mellan politik och näringsliv”

Nu kommer vi till det lustiga i kråksången! Plötsligt anser Reinfeldt det finns anledning att göra en ”framtidsresa” just i avsikt att göra partipolitik ock underminera Löfvéns stora förtroende hos näringslivet. Alliansens sk. framtidsresa innehåller inga framtida förslag eller andra innovationer än att just besöka olika företag för att ”sitta och fika” kanske.

Ytterligare förvånad blir man, att bara månaden efter partiledardebatten i Agenda, påbörjar således Alliansen denna resa som man var så kritiskt till.  Samtidigt tar man alla tillfällen i akt att kritisera Socialdemokraterna med i det närmaste rena lögner då man inte vet hur Socialdemokraterna kommer att utforma sitt ”innovationsråd” efter valet. Eller har Reinfeldt insyn i Socialdemokraternas partiledning?

Man kan konstatera att Alliansen har ett ”nymornat” intresse  för Svenskt Näringsliv helt plötsligt och vill, efter 6 år av lojt eller inget intresse nu resa runt och besöka den svenska näringen. Man kan med fog hävda att detta nymornade intresse väcker ett löjes skimmer  över hela Alliansen och den i media hela tiden uttalade kritik mot Socialdemokraterna, som framträder som det politiska alternativ som verkligen inser hur illa ställt det är med Alliansens arbetsmarknadspolitik. Kritiken har heller inte uteblivit mot Alliansens sätt att bemöta Svensk Näringsliv.

Det är naturligtvis bra att skapa ett gott klimat med Svenskt Näringsliv alldeles oavsett vilken regering vi har i landet. Företagen är Sveriges lösning på den massarbetslöshet som nu, trots Reinfeldts med flera kategoriska uttalanden att vi inte har massarbetslöshet om vi ser till ”etniska svenskar”. Fråga inte mig hur en arbetslöshet 2006 om 6.1%  var massarbetslöshet och nu 2012 är den 2% högre, dock inte massarbetslöshet enligt regeringen Reinfeldt!!!!!!

Drygt 2 år före valet kommer regeringen Reinfeldt till insikten att näringslivet inte är ett särintresse längre. Vem skall vi tacka för det? Naturligtvis Stefan Löfvén som tagit tillbaka initiativet på arbetsmarknadspolitikens alla områden, och där åtnjuter Socialdemokraterna ett högre förtroende än Reinfeldts regering. Hitintills har det varit lätt för Alliansen att med stöd av Sverigedemokraterna bedriva en arbetsmarknadspolitik som knappast hör hemma i Sverige. I det perspektivet lär det bli svårt för regeringspartiernas att vinna något som helst förtroende för sina åtgärder oavsett det är sk. framtidsresor eller förstärkta insatser för att bibehålla en arbetsmarknadspolitik som allt fler kommuner tillika medborgare kritiserar.

Det är bara att konstatera att Löfvén ryckt arbetsmarknadspolitiken ur händerna på Reinfeldt och detta lär regeringen bli varse vid valet 2014. Verkligheten börjar komma ifatt Reinfeldt och hans regering.