Polisfiasko!!! Så kan man milt uttrycka polisens idag märkliga prioriteringar och avsaknaden av outredda brott mot samhället. Men skall fiaskot enbart tillskrivas polisen? Har inte politikerna ett ansvar? Ytterst handlar det om resurser och direktiv, resurser saknas uppenbarligen inte däremot politiska direktiv.

I min ungdom såg jag patrullerande poliser i var ock vartannat gathörn, poliser i samspråk med allmänheten. En synliggjord polis som skapade trygghet i samhället genom sin närvaro ute bland allmänheten.  När såg jag en fotpatrullerande polis senast?  Oftast ser man polisen svepa förbi en i rasande fart med blåljus och sirener igång på väg mot något förestående eller ett redan begånget brott någonstans.  Fortfarande har jag stort förtroende för dessa allmänhetens tjänare och vet att den individuelle polismannen oftast gör ett bra jobb med känsla för sitt arbete. Men förtroendekapitalet totalt sett är i dalande.

Det finns få kränkningar större än att få sitt hem genomsökt och plundrat av inbrottstjuvar. I Sverige begicks förra året 22 000 inbrott i olika hem, av dessa klarade polisen upp 920 fall. Uppklarningsprocenten hamnar på lite drygt fyra (4) procent.

Om man ser till hur polisen klarar sitt jobb i förhållande till våra nordiska grannländer hamnar Sverige i den absoluta botten. Näst sämst är Danmark och den danska polisen klarar trots allt upp nästa dubbelt så hög andel inbrott som den svenska. Bäst i klassen är den finländska polisen med en uppklarningsprocent på runt 25 procent, den norska polisen kommer en bit efter på femton procent. Förklaringen i Finland är att bostadsinbrotten är högprioriterade. Enligt Jyrki Pelkonen på Polisstyrelsen i Helsingfors så gör den finska polisen ”snabb och effektiva undersökningar, budskapet till de kriminella är att det inte lönar sig att begå brott.”

Alliansen uppmärksammade bristerna. Regeringen ville öka tryggheten hos befolkningen och satsade miljarder på 3000 nya poliser som skulle jobba synligt. I juli 2010 var styrkan komplett: Sverige hade fått polis nummer         20 000. Men var är de 3000 nya poliserna nu? Ser vi någon ökad aktivitet ute på fältet? Man frågar sig av förklarliga skäl vad gör polisen?  De två polisforskarna Professor Stefan Holgersson och Johannes Knutsson har klockat och kartlagt    2 000 polistimmar för att kunna svara på frågan. Resultatet är nedslående! (OBS! PDF dokument. Upp kommer en utskriftssida, klicka bort den bara)

 ”Polisen ägnar bara en procent av sin arbetstid åt en av de mest brottsförebyggande åtgärderna – fotpatrullering. Desto mer tid tillbringar de på stationen och i polis­bilen, 35 procent vardera.”

Uppgivenheten inom polisen tycks vara skrämmande hög. Har gått igenom AB:s stora undersökning, många polisers vittnesmål kan sammanfattas i avsaknad av en effektiv ledningsstruktur. Så här skriver en polis som arbetat över 20 år inom polisen och tycks ha en god inblick i den polisiära verkligheten. Han är anonym men jag väljer att referera till hans inlägg i debatten;

”Vill först tala om att jag är polis sedan 22 år tillbaka…

tretusen nya poliser, och vart tar de vägen? Ja, jag vet inte! Men, i Stockholm (Norrort) där jag jobbar, sedan -00 har vi aldrig haft så många ”chefer” som vi har nu. Detta med en ”plattare” organisation är bara rent skitsnack. En jämförelse: innan 1995, dvs före den berömda närpolisreformen hade Norrort (dvs tidigare polisområdena Märsta, Sollentuna och Jakobsberg) en minimibemanning på ca tio radiobilar, dvs tjugo poliser (två poliser i vardera polisbil) totalt på tre olika polisdistrikt. Varje arbetspass kräver tjugo poliser, alltså sextio poliser per dygn. 
Idag har Norrort totalt fem radiobilar som ska täcka fem kommuner (Sigtuna, Upplands Väsby, Sollentuna, Järfälla och Upplands Bro). Detta betyder att tio poliser (fem polisbilar/ radiobilar) ska serva ca 250.000 invånare. Behöver jag säga att chansen att gripa tjuvar och banditer (på bar gärning) har minskat radikalt? Idag, får poliser som lyckats gripa någon tjuv (på bar gärning) en ”ros” av arbetsgivaren via vårt interna datanät……

20.000 poliser ska vi tydligen vara idag, +/ – några stycken. Många av de poliser som skulle fylla ”luckan” till att bli just 20.000 har blivit chefer. Dessa ”chefer” bidrar inte det minsta till att hjälpa våra uppdragsgivare (allmänheten). Idag rekryterar man ”akademiker” till polisen. Inget fel på akademiker, absolut inte! Men, problemet är att de man idag rekryterar inte har för avsikt att arbeta skift, dvs dagar/ kvällar/ nätter. De har som mål, innan de ens blivit antagna till polisutbildningen, att bli ”chefer”. Detta innebär att de tar, efter att ha blivit ”färdiga” poliser, närmaste väg till att bli ”chefer” oavsett om de har någon som helst erfarenhet av det som de ska ”chefa” över.”

Det är egentligen ironiskt när vi hör Reinfeldt och Beatrice Ask (M) tala om satsningar man gjort under sin mandatperiod. Dessa satsningar är en  följd av samma satsningar som den Socialdemokratiska regeringen gjort. Allt sedan år 2000 har antalet poliser ökat i Sverige. Reinfeldt skyller dock sitt eget misslyckande på polisen.  Regeringens miljardsatsningar har inte gett resultat, tvärtom ökar antalet ouppklarade brott. Ändå hävdar Reinfeldt att man givit polisen i uppdrag att satsa på just mängdbrotten och att tryggheten hos allmänheten ökat samt att polisen syns mer idag än någonsin tidigare! Inget av detta stämmer. Och den trygghetsundersökning som Reinfeldt nämner- var finns den?

För lite görs. I Ekots lördagsintervju blev statsminister Fredrik Reinfeldt pressad på temat.

”Mer måste ske, sade han och önskade att polisen ökar sitt fokus på mängdbrott:

-Den stora förklaringen är att för lite görs åt cykelstölder, inbrott, skadegörelse.

Programledaren pekade på en undersökning från i fjol som visar att 39 av 40 stölder och inbrott aldrig klaras upp. Det tar också längre tid för polisen att rycka ut.

Reinfeldt fick medge att mer av samma medicin – ytterligare fler poliser – kanske inte är lösningen.

-Det finns all anledning att ställa sig frågan om de resurser som vi har skjutit in: Varför är svensk polis inte effektivare?

Kvantitet istället för kvalitet tycks vara Reinfeldts lösningar på samhällsproblemen.

Återigen talar Reinfeldt förbi verkligheten och tar inte ansvar för sina misslyckanden. Hur ofta har vi inte sett hur moderaternas siffertrixande förleder verkligheten. 2006 talade Reinfeldt om för väljarna att Sverige skulle få världens bästa polis: en synlig, brottsbekämpande styrka som skulle lösa fler brott och göra människor tryggare. Hur blev det? miljardsatsningar utan resultat, fler poliser som löser allt färre brott, ett otryggare samhälle blir resultatet av regeringens oförmåga att sköta ett av de viktigaste områden som ett land har, nämligen rikets inre säkerhet. Polismyndigheten förtjänar en annan regering de också.