Generell välfärdspolitik-bara magiska ord. (Anders Borg.)

Att Reinfeldt skrev en bok 1993 ”Det sovande folket” känner säkert det flesta till. I den dystopiskt illustra boken beskrev Reinfeldt medborgarna som mer eller mindre lata, oförmögna att ta hand om sig själva utan förlitade sig alldeles för mycket på staten. Om Reinfeldt beskrev Sverige ock den svenska staten så beskrev Anders Borg hur den skulle avvecklas i sin bok. ”Generell välfärdspolitik-bara magiska ord”.  Av denna illustra skrift går tydligt att utläsa, att det här med generell välfärd, det är inte en del av Anders Borgs drömsamhälle. ”I Sverige har vi valt en extrem utformning av vår välfärdspolitik – den generella”, inleder Borg.
På 97 sidor går han noga igenom – och avfärdar – alla argument för den svenska välfärdsmodellen.
För de som var med och byggde vårt samhälle efter solidaritetsprincipen är denna skrift i likhet med Fredrik Reinfeldts skrift ”Det sovande folket” lika skrämmande, och vände sig några i gravarna vore det våra förfäder som visste vad det kostade att nå dit vi var 2006, idag sker systemskiftet i en allt mer rasande takt och utan hänsyn till individen, exakt så som Anders Borg beskriver, ”det kommer att göra ont- men det är nödvändigt”.
Att studera dessa herrars författarskap för att förstå vad som idag händer i vårt samhälle, för att veta i vilka händer vi lagt vårt, det svenska folkets,  förtroende borde den läsas av alla, inte minst politiskt verksamma och intresserade.

Borg förklarar att tesen i hans uppsats är att solidaritetsprincipen fått en alldeles för stor betydelse när den svenska välfärdsstaten byggdes upp. Detta på bekostnad av jämlikhet, demokrati, effektivitet – och arbetslinje.
Jag noterar särskilt hur Borg utelämnar det för nyliberalismen så förhatliga uttrycket ”Solidaritet”.
Solidaritet som ett uttryck används i mycket partiella termer och berör i stort den egna familjen utsträckt till vänner, bekanta eller likatänkande.
Befolkningen i övrigt ingår inte i denna solidaritetstanke.
Solidaritet har bytts ut mot individualism.

Socialförsäkringarna är tillika ett hot mot det som främst moderaterna betecknar som arbetslinjen.
Detta, eftersom de minskar incitamenten för människor att arbeta!!!!!
De som är sjuka eller arbetslösa får för mycket pengar för att inte jobba, därför stannar de hemma enligt Borgs logik.
Visst känner vi igen argumenten!
Även om det inte alltid uttalas i direkt form utan via omskrivningar där andemeningen inte skall gå att missförstås.
Många, inte minst Reinfeldt ock Borg själva slår ifrån sig ock den ena menar att han var politiskt okunnig den andre att det var minst 20 år sedan.
Reinfeldt var politisk aktiv inom ungmoderaterna vid tillfället han skrev sin bok – han var ju ”bara” 27 år.
Anders Borg var likaledes politiskt aktiv inom MUF sedan 1990.

I sin kärnfulla, ofta citerade, slutsats skriver han: ”Att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken, i syfte att öka den allmänna välfärden, kommer att vara politikens och den politiska ingenjörskonstens viktigaste uppgift under de närmaste tre–fyra decennierna. Arbetet kommer att kantas av misstag, bakslag och besvikelser, precis på samma sätt som det mödosamma arbetet med att bygga upp modellen, men det måste ske.” 

Det har nu gått 20 år sedan Borg skrev sin uppsats om den svenska välfärdsmodellen.
Om det finns någon som tror att han nu har tänkt till och omvärderat sin syn på en välfärd som är till för alla – misstar sig grundligt.
Allt för mycket talar för att Borg känner sig ganska nöjd idag.
Sedan den borgerliga regeringen tog makten med Anders Borg vid de ekonomiska styrspakarna har Sverige sett ett systemskifte utan skådat like. Det är en regering som på knappt 7 år har lyckats rasera ett välfärdsbygge som tog decennier att bygga.
Och det har inte skett vare sig särskilt rationellt eller humant.
Men resultatet är den vår finansminister förutspådde – en nedmontering av den generella välfärden beskriven i hans uppsats.

Välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion, skrev Fredrik Reinfeldt. Anders Borg beskriver hur den skall monteras ned.
Till sin hjälp har dem partiet, moderaterna, några socialliberaler de flesta konservativa och några ytterligare nyliberala. Ock så har man Schlingmann – PR geniet och den svenska spindoktorn – som i det dagliga talet omvandlat retoriken, anammat det goda samhället och att det nu är dags att gå vidare på den väg våra förfäder trampat upp åt oss.
Endast moderaterna var/är de som klarar att bära arvet av våra förfäders slit, den kamp den uppoffring man fick utstå just mot de krafter som tydliggörs idag genom moderaterna.
I sin iver och sin ambition skrev man om sin historiska bakgrund,  för att exemplifiera sig som de ”Nya Moderaterna”  ett parti som genom sin utveckling kommit att anta socialliberala värderingar.
Inget kan vara mer fel.
Jag har i tidigare artiklar, både i min bloggförfattning såväl som i artiklar i tidningar beskrivit den ”lömska” förvandling som skett, främst genom Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Per Schlingmann med flera moderater. Framtidens Sverige stakades ut och de som skulle få den framtiden förverkligad var Alliansbygget med de övriga borgerliga partiernas hjälp.
Med en förvandlad retorik skulle man få väljarna positivt inställd till reformer som i praktiken gick den väg som beskrivs i dessa två skrifter.

Knapptryckarkompaniet!!! En bok, författtad av Marie Pålsson fd. moderat riksdagsledamot under 1 1/2 mandatperiod, som beskriver en kultur inom moderaterna som utvecklats under Reinfeldts tid som ordförande. Boken ger en mycket pessimistisk skildring av riksdagsledamöternas roll och inflytande. ”Vi ledamöter fungerar mest som statister, som något vackert att visa upp när demokratin behöver ett ansikte”, skriver hon.  När det gällde FRA lagen för några år sedan. Så var det ett litet antal moderater som inte höll med om att lagen borde träda i kraft. Dessa hade personligen blivit utskällda utav Reinfeldt själv.
Hon beskriver ett tillfälle när den moderata riksdagsgruppen försökte hävda sin mening i samband med beslutet om FRA-lagen. Då möttes de av statsministerns ord:

”Vad tror ni att ni är? Ett remissorgan? Som får tycka vad ni vill? Ni är här för att genomföra regeringens politik och inget annat”,

”Är det här okej? Ska partitoppen kunna behandla sina ledamöter så här tycker ni? Det börjar lukta diktatur enligt mig. FRA, IPRED säger man ju att stora företag ligger bakom och infört i smyg här. Reinfeldts uttalande låter näst intill som en bekräftelse på det, som om han och regeringen blivit köpta/mutade utav företag.”

Inget får hindra målet. En total avveckling av välfärdsstaten. Staten skall endast ombesörja rikets yttre och inre säkerhet en nattväktarstat.
Vissa anarkokapitalister gillar att överdriva och säger ibland saker som att ankor högst ogillar nattväktarstaten.
Detta påstående kan endast sägas gälla om man ställer nattväktarstaten mot bara ett alternativ, anarkokapitalism.

Har Anders Borg förändrat sin radikala inställning om staten?
Nej! Men han har tvingats gömma den för sin karriärs skull, nu när han har den maktpositionen måste han göra erforderliga avvägningar, ett slugt införande av välfärdens avveckling, utförsäljning av statens intressen på ett sätt att medborgarna uppfattar systemskiftet som positivt. Kommer han att lyckas? Kommer moderaterna att lyckas?  Tveksamt! Det lyckades 2006 med hjälp av den amerikanska ”spindoktorn” Karl Rove, samme man som hjälpte Bush den yngre att bli president på exakt samma tillvägagångssätt som han nu hjälpte Moderaterna 2006. Man riktade sina attacker mot kapitalet ock värnade välfärdens kärna som ett sätt att fånga väljare främst från medelklassen. Man hävdade att partiet gått mot mitten, ett socialliberalt parti då, idag säger man att man är ett socialkonservativt parti. Liksom i USA röstade arbetarna ock medelklassen på Bush, vilket dom sedermera bittert fick erfara hur fel det blev. I Sverige röstade också arbetarna ock medelklassen på Alliansen. Idag ser vi hur det blev. Den stora frågan är hur pass medvetna var marginalpartierna om Moderaternas verkliga agenda, den agenda som både Reinfeldt ock Borg beskrev i sina häften. Vi ser idag en allt mer krackelerad Allians, marginalpartierna tappar väljare på bekostnad av Moderaterna, splittringar uppdagas allt eftersom. Senast vad avser A-kassereformen som Folkpartiet nu inser blev fel. Kärnkraftsfrågan ock Alliansens överenskommelse som de anser vara en långsiktig dito, ock där Vattenfall nu öppnar för nybyggnation som Centern säger sig inte gilla. En sjukkassereform som kritiseras hårt tillika en arbetsmarknadspolitik som inte gynnar arbetslösheten ett enda dugg. Nej det går inte Moderaternas väg – jag förmodar att både Reinfeldt ock Borg anser det vara svårare än tänkt – att reformera samhället utifrån de illustra skrifter dem lyckades skrapa ihop för 20 år sedan.

 

Publicerat av Bjorn Alvebrand den 13 juni, 2012

https://bjornalvebrand.wordpress.com/2012/06/13/generell-valfardspolitik-bara-magiska-ord-anders-borg/