Kristersson och Reinfeldt var en gång i tiden bittra fiender då de båda ville bli ordförande för Moderata ungdomsförbundet, den sk. Lyckselefejden.  1992 var Kristersson en av huvudpersonerna då Moderata ungdomsförbundet stod splittrat kring vem som skulle bli ordförande. Ulf Kristersson förlorade striden – vann gjorde Fredrik Reinfeldt. Fredrik Reinfeldt  känd av sina politiska motståndare inom partiet som ”tvålen”  han glider hela tiden ur alla grepp.

2008 uppmärksammades Kristersson då han hyrde en lägenhet som i första hand var vigd åt svårt sjuka ock hemlösa av Ersta Diakonisällskap. När Ulf Kristersson konfronterades av reportrar från SVT mot det faktum varför han bodde i en lägenhet avsedd för svårt sjuka och hemlösa lämnade han intervjun utan att svara på frågorna som ställdes. Slutsatserna av den intervjun blev att man konfronterar inte ett moderat socialborgarråd om frågor som allmänheten kan ha ett visst intresse av. Varför uppfattar jag moderater som ståendes över det folk de skall representera?  Eller anser dem själva att dem inte har folkets mandat bara partiets?

Några år därefter lämnade, i samband med att han utnämndes som socialförsäkringsminister av sin tidigare fiende, lämnade han denna lägenhet för att flytta in i sin hustrus lägenhet på Kungsholmstorg. Även den lägenheten blev uppmärksammad då den anvisats vid sidan om den ordinarie bostadskön genom parets vänskap med Stefan Ränk VD för fastighetsbolaget Einar Matsson.  kan möjligen den vänskapen ha uppstått när Ulf Kristersson var med och sålde 1 200 av allmännyttans bostäder till fastighetsbolaget Einar Mattsson? Trots våldsamma protester vid den försäljningen genomförde och godkände han affären. Den lägenheten har de fått behålla i strid mot bostadbolagets regler att är man inte folkbokförd på sin adress får man lämna tillbaka lägenheten. Det behövde således inte paret Kristersson. Under samma tid har Einar Matsson vräkt andra hyresgäster med just motiveringen att de inte varit folkbokförda på sina adresser. Detta gällde dock inte Kristersson.

Men han hade tidigare varit i ”blåsväder” som borgarråd.  hans hustru är styrelseledamot i Sweden China tradecouncil – en ekonomisk förening som mot betalning erbjuder marknadsinformation i Kina. Detta föranledde Ulf Kristersson att resa till Kina var tredje månad på skattebetalarnas pengar och när han då konfronterades mot den av honom själv då ”nödvändiga” resandet påstod han att han hade Stockholms kommun som uppdragsgivare.

Han förespråkade i motsats till bland andra Bengt Westerberg med självklarhet ett systemskifte bort från dagens allomfattande och maximalt generösa bidragssystem. Bland annat kritiserade han det absurda i ha en försäkring mot barn, en kostnad man istället med fördel sparar ihop till på egen hand. Likaså menade Kristersson maxtaxan reducerar möjligheterna för alternativ till den kommunala barnomsorgen.

Ulf Kristersson struntar i Riksdagen.Som den pragmatiker han är känd för struntade han i det beslut som Riksdagen tog avseende en förändring av sjukförsäkringsreglerna som skulle möjliggöra lättnader för de sjuka. När han blev kallad till socialförsäkringsutskottet blev svaret att han inte hade för avsikt att lägga en sådan proposition.  Oppositionen upprördes av detta besked och menade att detta var en ren obstruktion och respektlöshet mot Riksdagen. Riksdagen har vid två tillfällen beslutat om en återgång till de gamla reglerna vad avser prövning mot hela arbetsmarknaden för de sjuka. Det första beslutet om en återgång fattades 1 juli av något så ovanligt som en extrainkallad riksdag under sommaruppehållet och det andra i december förra året. Trots detta är Kristersson inte villig att förändra regelverket varför oppositionen förbereder en misstroendeförklaring mot ministern. Makten i Sverige har sedan 2006 förskjutits från riksdag till regering, något Kristersson är fullt medveten om. Så trots att riksdagen är Sveriges högsta beslutande organ och därmed överordnat regeringen, kunde Ulf Kristersson ganska lugnt strunta i riksdagens uppmaning att ändra reglerna för sjukförsäkringen. Om riksdagen blir missnöjd så ”har den full frihet att själv lagstifta om det”, sade han trotsigt till TT.

Även Ulf Kristersson har skrivit böcker, flertalet i samverkan med andra författare främst utgivna hos Timbros bokförlag. En av böckerna tituleras  Generationskriget där han raljerar med den typiske fyrtiotalisten ”Bengt” som ”har många åsikter om vad andra borde göra och tycka” och som exempelvis anser ”att alla pappor borde göra det han inte har gjort men ibland säger sig vilja ha gjort, nämligen att vara pappaledig.” Kristersson var nyliberal och ansåg att ett generationskrig skulle uppstå när äldre och yngre generationer i en nära framtid skulle göra anspråk på samma skattepengar. 40-talisterna ansågs redan ha levt upp de pengar som borde ha sparats!!! ”Generationskrig” har bytts ut till det något mindre konfrontativa ”befolkningspuckel” och om den stundande utmaningen råder konsensus inom moderaterna. Vi har ju hört Reinfeldt just tala om befolkningspuckeln i sann emotionell anda. Ock den som tror på några förändringar i pensionssystemet lär bli grymt besvikna, en och annan smärre skattesänkning lär presenteras för att blidka pensionärerna och få deras röster i valet.

Moderaterna är allt igenom, med dess företrädare, ett sjukt parti där vi anar en agenda men har svårt att förstå vad som komma skall i en framtid med högern. Agendan är höljd i dunkel. Aningarna framträder när man läser företrädarnas författade skrifter och uppsatser om den väg man vill gå. Något mycket allvarligare står dock bakom dessa aningar. Man gick till val på desinformation, man använder sig av emotionella uttryck och förstärkningsmekanismer i valda uttryck. Man förvrider statistik och använder sig av termer som aldrig varit bruklig i den politiska debatten. En retorik som är svår att greppa eller bekräftas genom vanliga statistiska bedömningar.

Jag har sagt det förr, jag vill tillägga, valet 2014 kommer handla om jobben, men den underliggande agendan är så mycket större än så. Den talar man ogärna om. Valet 2014 handlar främst om avveckling av välfärden eller en utveckling, där moderaterna står för avvecklingen.