Publicerat 2012-06-20
Fredrik Reinfeldt kostar på sig några vänliga ord om Tage Erlander. Synnerligen ovanligt när det kommer från högern, men man slutar aldrig förvåna sig. Beröm som egentligen bara handlar om att fiska efter socialdemokratiska väljare. Fredrik Reinfeldt har inget till övers för det ”starka samhälle” som Erlander byggde. Ställer vi Reinfeldts bok ”Det sovande folket”  mot det samhälle Tage Erlander byggde under hans 23 år som statsminister ter sig Reinfeldts beröm som ett insmickrande ”lismande” som ormen i paradiset. Svenska väljare slök dessa insmickrande ord om den politiker som kanske betytt mest för oss och vårt lands utveckling. Vad finns för likheter mellan dessa två? De Erlander byggde river Reinfeldt nu ner, ock har dessutom mage att göra sig till Erlanders efterträdare.

Men att göra sådana jämförelser är inte ovanligt i den politiska sfären. Som den USA vänliga moderat Reinfeldt är hämtar han sannolikt också mycket inspiration från landet i väster. Debatten mellan vicepresidentkandidaterna Lloyd Bentsen (D) och Dan Quayle (R) i det amerikanska valet 1988 bjöd på en av den politiska historiens mest klassiska repliker fullt jämförbar med Reinfeldts egen liknelse om ”landsfadern som vill axla Erlanders mantel”

Jag tjänade nationen med Jack Kennedy. Jag kände Jack Kennedy. Jack Kennedy var min vän. Senator, du är ingen Jack Kennedy”, svarade Bentsen i en verbal vänsterkrock.

Fredrik Reinfeldt inledde M-stämman med att likna sig själv med Tage Erlander. Reinfeldts tal, kallat ”Föregångslandet Sverige”, är pompöst och intressant. Hans talskrivare har till och med stulit en strof från Olof Palmes tal ”Vi ses igen, kamrater”.  Reinfeldts medlöpare heter Ander Borg finansminister. Erlander hade finansministrar som Ernst Wigforss, Per-Edvin Sköld och Gunnar Sträng. Vad tror ni att dessa gentlemän hade sagt om att Sveriges a-kassa nu är i europeisk strykklass? Om att sänka skatten i en lågkonjunktur, när underskotten skenar, på lånade pengar? Erlanders råd till efterträdaren Olof Palme var att lyssna på rörelsen. Det är en rörelse som ska behandla långt över 1 000 motioner på kongressen nästa år. Den moderata bolagsstämman behandlade 57 motioner. Kanske är det förklaringen till Reinfeldts komplex. Han triangulerade skickligt och vann ett val. Men han leder ett PR-parti som är själva motsatsen till en folkrörelse. Ett parti som är hierarkistiskt  uppbyggd där toppen är den som bestämmer vad botten skall säga och göra.

En av många som tog illa vid sig av Reinfeldts utspel och sin egen självbild, sin jämförelse med Tage Erlander var inte oväntat Ingvar Carlsson. Hans tal på jobbkongressen i Älvsjö 2009 borde ha tagit udden av Reinfeldt med råge.

”Reinfeldt sade att han har Tage Erlander som sin förebild. Jag var politisk sekreterare åt Tage Erlander 1958–1960. Jag var ordförande i ungdomsförbundet 1961–1967, med Erlander som partiledare. Jag var Tage Erlanders statssekreterare under hans två sista år som statsminister. Jag hade alltså närmare tio år av ett nära samarbete med Tage Erlander. Tage Erlander ville skapa det starka samhället för frihet och trygghet. Han var vår statsminister som satt längst, 23 år, och var ändå totalt oförstörd av makten. Jag kan bara säga: Fredrik Reinfeldt blir aldrig någon ny Tage Erlander! Han passar inte in i Tage Erlanders skrynkliga byxor; han är för kort i rocken.”

Men det är inte bara den stölden Reinfeldt gjort sig skyldig till. Många av de Socialdemokratiska begreppen har Reinfeldt utnyttjat till sin fördel. Fredrik Reinfeldt insåg en gång att de gamla Moderaternas politik inte skulle vinna val i Sverige, så han lanserade de nya. Han stal från Socialdemokraterna och byggde framgångsrikt upp bilden av Moderaterna som det nya ”arbetarpartiet”. Så framgångsrikt att han också vann många LO-anställdas röster. Alla moderater gillade inte förändringen men så länge opinionssiffrorna är goda så ligger kritikerna lågt. Man tar en dos av motståndarens politik, lägger till lite eget och utvecklar en ”tredje ståndpunkt”, ett begrepp som ursprungligen kommer från amerikansk politik.

De nordiska socialdemokraterna valde i januari 2011 att söka varumärkesskydd för den nordiska modellen. Nu har Patent- och Registreringsverket PRV gett S varumärkesskydd på begreppet i tio år. Det betyder enligt PRV att ingen annan har rätt att använda begreppet i sin marknadsföring. Bakgrunden till Socialdemokraternas ansökan om varumärkesskydd är att partiet vill tydliggöra ursprunget inför det stora forskningsprojektet ”Nordiska modellen till 2030”. Det är klokt, framsynt och strategiskt av Socialdemokraterna att söka varumärkesskydd för den nordiska modellen efter högerns försök att såväl stjäla arbetarrörelsens begrepp som att skriva om sin egen historia.

Ett parti som i hundra år ansetts stå på de välbärgades sida kan inte plötsligt uppfattas vara ett parti för alla, oavsett vilka retoriska knep och utspel som görs. Men Reinfeldt hoppas ändå att hans retoriska utspel skall få väljarna att tro moderaterna numer är ett mittenparti men med en konservativ ideologi, hur det skall gå till har jag tidigare beskrivit i ett annat blogginlägg ”Värdeladdade ord i den politiska debatten” 

Ock med lögner, falska utspel, statistiskt trixande lyckades han 2006, fortsatt minskat förtroende 2010. Hur kommer det se ut 2014? Skall han lyckas dupera väljarkåren ånyo? Finns det någon annan politisk storhet han kan tänkas vilja efterlikna för att vinna förtroende? Vem vet kanske Per Albin Hansson står på tur!

Det är så uppenbart att Ingvar Carlsson inte ens behöver säga: ”Jag byggde den svenska välfärdsstaten med Tage Erlander. Jag kände Tage Erlander. Tage Erlander var min vän. Reinfeldt, du är verkligen ingen Tage Erlander.” 

Valet 2014 står mellan avveckling = Alliansen, eller utveckling = Rödgrönt.