Ännu en klasskampsförkämpe vill komma ut…..

Som om det inte var nog med Reinfeldts moderater vill nu också Göran Hägglund (KD) sälla sig  till arbetarklassen. Han vill komma ut som en förkämpe för klasskampen. Visst Moderaterna lyckades dupera svenska folket med sitt arbetarparti så varför inte också Kristdemokraterna (KD). Har man parkerat sig på oppinionssiffror runt 3% tycks alla medel vara tillåtna.

Det var en gång Centern som i valteknisk samverkan med dåvarande Kristen Demokratisk Samling (KDS),  lyckades peta in KDS i Riksdagen 1985. För borgerligheten var det angeläget att få med KDS i riksdagen då det gällde att skapa en majoritet emot socialisterna i riksdagen. KDS hade dessförrinnan legat på ca 2% i riksdagsvalen. Nu är man snart tillbaka där. Detta valtekniska samarbete fick också hård kritik främst från Socialdemokraterna men också från Centerns ungdomsförbund och kvinnoförbundet.

Partiet bildades 1964  och dess förste partiledare blev  Birger Ekstedt,  Alf Svensson efterträdde Ekstedt  efter hans bortgång 1974 och Göran Hägglund efterträdde Alf Svensson 2004 som partiledare. Hägglund har enligt Arbetsförmedlingens hemsida Rörmokar utbildning, branschgemensam utbildning inom försäkringssektorn, samt företagsintern utbildning inom finanssektorn. När partiet bildades sa man sig inte vara varken ett borgerligt eller socialistiskt parti. Det svenska kristdemokratiska partiet, till skillnad mot de europeiska, var sprunget ur frikyrkorna och deras traditionella opposition mot statsmakten och statskyrkan. Partiet har sitt starkaste stöd i de frikyrkodominerade valkretsarna Jönköpings och Västra Götalands län, det sk ”gnällbältet” i folkmun. Dess profilfrågor är familjen, etik och moral i det offentliga rummet

I ock med denna valtekniska samverkan hade KDS slutligt sällat sig till borgerligheten. Men fortfarande under namnet Centern. Det var först i valet 1991 som KDS lyckades ta sig in i Riksdagen under eget namn och med röstsiffrorna 7.1% vilket innebar att KD fick hela 26 riksdagsledamöter. I valet 1998 ökade man till hela 11.8% och fick därmed 42 riksdagsplatser. Därefter har nedgången varit signifikant för att 2010 bara få 5.6% av rösterna. Oppinionen ser ut att decimera KD ännu några procent och ligger för närvarande under 4% spärren.

Nu sällar sig således Göran Hägglund till klasskampens företrädare, vilket förefaller aningen märkligt mot bakgrund av att hans parti ingår i den högerallians som har som sin främsta uppgift att bekämpa klasskampen och socialism överhuvudtaget. Vad är det som driver Göran Hägglund mot dessa mål? Ja inte fan är det klasskampen i sig utan snarare hans medvetenhet om KD:s synnerligen dåliga opinionssiffror.  Vi har ju fått veta med all önskvärd tydlighet att exempelvis moderaterna kommit till insikt om att man vinner knappast några val i Sverige med marknadsliberala och konservativa idéer. Därför påbörjade Moderaterna sin marsch med att övertyga medborgarna att den forna högern var ett avslutat kapitel och de ”Nya Moderaterna” tar vid genom att stjäla socialistiska begrepp.  Nu har turen kommit till KD och Göran Hägglund, 6 år försent möjligen, men vad gör man inte för att ta hem folkliga poänger?  Anses arbetarna vara så insolventa mentalt att man från högern anser det vara tämligen enkelt att lura dem gång efter gång? Ja Reinfeldt anser uppenbarligen det, och nu även Göran Hägglund.

Detta bevisar med all önskvärd tydlighet att Socialdemokraterna är ett mycket populärt parti hos högern. Om inte!  Skulle det finnas någon anledning  att stjäla begrepp och ideologiska termer från socialdemokratin annars?

Men vi låter oss inte luras ännu en gång, så hur gärna rörmokare Göran Hägglund försöker vinna populistiska poänger genom att nu vilja föra den klasskamp som vänstern fört i decennier så kommer han inte att lyckas. Det sannolika är att KD kommer att minska ytterligare i opinionssiffrorna genom sådana populistiska uttalanden.

Valet 2014 kommer att handla om jobben officiellt, inofficiellt kommer det handla om avveckling alternativt utveckling av vår välfärd. Rösta rätt nästa gång.

EU hotar Sverige med domstol.

Läste en intressant artikel i Expressen den 22 juni med rubriken Europakommissionen hotar med att dra Sverige inför domstol. Detta på grund av otillräckligt lagskydd för bemanningsanställda. EU hade nämligen skapat ett regelverk för anställdas lagliga rätt till bland annat lön, semester, arbetstider mm. mm. Direktivet var klart redan för 4 år sedan för att därefter implementeras i medlemsländernas befintliga, alternativt, och eller ny lagstiftning. Detta har inte den moderatledda (arbetar)regeringen genomfört. Slarvigt kan man tycka. Men det finns en annan anledning som är betydligt lättare att ta till sig av, nämligen att direktivet verkar hämmande på bemanningsföretagens möjligheter att just ”dribbla” med detta som finns angivet i direktivet. Hillevi Engström (M) och leder arbetsmarknadsdepartementet är den som är ansvarig för detta.

Det så kallade Bemanningsdirektivet 2008/104/EG av den 19 november 2008 skulle således ha varit  genomfört i samtliga EU-länder senast den 5 december 2011. Så har alltså inte skett varför Kommissionen nu hotar Sverige med domstol och eventuella viten för trots mot EU-kommissionen. Viten som drabbar skattebetalarna.

Nu är detta ingalunda ett enstaka fall av trots mot EU-kommissionens direktiv vad avser denna (arbetarvänliga) regering.  Jag drar mig till minnes ett av de första hoten som riktades mot Sverige 2007 i maj månad avseende EU-direktivet 2000/78/EG angående diskriminering på den svenska arbetsmarknaden. I brev till dåvarande stadsrådet på Näringsdepartementet, under den Socialdemokratiska regeringen, efterlyste jag processgången vad avser förbudet mot åldersdiskriminering på arbetsmarknaden i enlighet med EU-direktivet, och fick följande till svar som jag citerar.

”Den så kallade diskrimineringsutredningen har lämnat sitt slutbetänkande. En sammanhållen diskrimineringslagstiftning, SOU 2006:22, som bland annat tar upp åldersdiskriminering. Den har sedan skickats på remiss till myndigheter, kommuner och andra berörda instanser. Remisstiden går ut den 29 september 2006 och regeringen kommer därefter ta ställning till utredningens förslag och remissinstansernas synpunkter.”

Som bekant tillträdde den moderatledda regeringen 2006 och därefter hände ingenting vad avser diskrimineringsdirektivet. I januari debatterade riksdagskvinnan Barbro Westerholm, (FP) med sin partikamrat, statsrådet Nyamko Sabuni om EU-direktivet. Sverige har fått längre tid på sig att införa lagstiftning mot diskriminering av äldre än övriga medlemsländer, förlängningen var villkorad av EU-kommissionen. Utdrag av interpellationsdebatt i riksdagen den 16 januari 2007.

”Jag kan beklaga att direktivet inte införlivades redan av den socialdemokratiska regeringen. Vad jag har förstått, har det legat i lådan i sex år. Men det känns som att det skulle bli ett dubbelarbete att införliva det nu, samtidigt som vi ska föra samman diskrimineringslagar. Därför får det ingå i arbetet. Det kommer kanske att dröja ytterligare två år innan det blir verklighet”.

Nyamko Sabunis svar gjorde mig ”rasande”.  Jag tillskrev den moderatledda regeringen och påminde densamme ansvarig om valutgången samt överlåtelsen från den gamla regeringen och den nya och därvid bett om en förklaring. Något svar fick jag aldrig vilket tolkas av mig som brist på respekt. Mitt brev i en förkortad version citeras nedan;

”…….Sabuni Nyamko (FP) är inte helt sanningsenlig när hon nu vill mena att den förra regeringen ”legat” på ärendet i 6 år, förlängningen var villkorad, och villkoren framgår av EU-direktivet 2000/78/EG av den 27:e november 2000.
Varför tar man inte fram underlaget för detta och presenterar sanningen i sin helhet? Mot Sabuni Nyamko, talar också att remisstiden (ärendet måste ju ha beretts av dv. Näringsdepartementet) utgick den 29:e september. Diskrimineringsutredningen har lämnat sitt slutbetänkande för en sammanhållen lagstiftning (SOU 2006:22) om all diskriminering, således ingår även ett betänkande om diskriminering av äldre i arbetslivet i denna utredning också. Sabuni Nyamko vill således förhala genomförandet ytterligare 2 år av skäl som endast kan tolkas som påtalad kritik emot den gamla regeringen, och i synnerhet Socialdemokraterna som inte hann genomföra lagstiftningen på grund av valet……”

Andra hot som riktats mot den moderatledda regeringen av EU kommisionen är momsfrågan vad avser idéella föreningar. EU-kommissionen ansåg att det strider mot det EU:s momsdirektiv och vill tvinga in det svenska föreningslivet i systemet. Man kan tycka vad man vill om denna process men vi är medlemmar i den Europeiska gemenskapen och har därvid förbundit oss att följa de direktiv som behandlas i kommissionen, vi har ju politisk representation där som har att anföra skäl för eller emot eventuella direktiv.

För att återgå till det hot som nu riktas mot Sverige av EU-kommissionen finns det ett färdigt betänkande SOU 2011:5. Det är således endast lathet av den ansvariga ministern att lagförslaget inte har implementerats redan. Lagförslaget var ju färdigt redan i maj 2011 för att därefter behandlas i Riksdagen för införandet under den av EU stipulerade tiden.

För de som vill detaljstudera analysen av direktivet om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag kan läsa den här.

I valet 2014 står det mellan en arbetarvänlig regering och en arbetarfientlig regering. Rösta rätt 2014!

%d bloggare gillar detta: