Plötsliga piruetter och sent vaknar syndarna.


Reinfeldts jobbpakt och Björklunds A-kassepiruett. Börjar verklighetens kranka blekhet nå dessa herrar ock damer som i allt väsentligt gjort det mesta för att dels inte se verkligheten dels har förstått att A-kassereglerna är just så orättvisa som Björklund nu lät förmedla. Han fick dessutom medhåll av både Centern och kristdemokraterna. Fast Moderaterna kommer inte att ändra på detta enligt uttalande av självaste arbetsmarknadsministern Hillevi Engström (M).  Man anar en viss desperation i det borgerliga lägret. Nu väntar vi med spänning på vem av de borgerliga inom Alliansen som kommer att såga sjukersättningsreglerna och framför allt arbetsmarknadspolitiken, moderaternas hörnpelare ”arbetslinjen”.

Det ena utspelet efter det andra kommer nu som på ett pärlband. Ock Reinfeldt får det allt svårare att genomföra sina visioner från 1993 ”Det sovande folket”. Även Borg får backa från sina ambitioner som står att läsa i hans egen bok ”Generell välfärdspolitik – bara magiska ord”. Men trots att splittringen är ett faktum för var ock en hävdar inte minst Reinfeldt själv att Alliansen bygger på att de olika partierna skall profilera sig för att därefter i förhandlingar komma överens om olika sakfrågor. Ja så lät det minsann inte i valet 2010  då var man rörande överens om allt detta som man nu inte är så rörande överens om längre. Den så kallade Bankerydsöverenskommelsen var möjligen en sådan förberedelse  men allt sedan 2006  har marginalpartierna haft det svårt att hävda sig mot moderaterna vilket inte minst har visat sig i de fallande oppinionssiffrorna.

Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna har tröttnat på att Moderaterna bestämmer allt och profilerar sig nu tydligare. Vapenexporten ä r bara en av flera heta potatisar. Snabbt var Folkpartiledaren ut och kritiserade vapenexport till dikaturländer, Centern var med moderaterna och Annie Lööf  (C) lyckades med konstycket att röra ihop allt med exporten till Kina dessutom, men man ställde sig genast på moderaternas sida emot både Björklund och Hägglund (KD). Den inom Alliansen ”långsiktiga” överenskommelsen om kärnkraften var uppenbarligen en het potatis för inte minst Centern då med Maud Olofsson som nu avgått. Maud Olofsson som var upphovet till bildandet av Alliansen stötte tämligen omgående på problem. Hon föreslog att den uppgörelse som Centerpartiet hade med socialdemokraterna i energifrågan skulle samordnas med uppgörelsen inom Alliansen. Såväl socialdemokrater som de borgerliga partierna i valalliansen sa benhårt nej. Maud Olofssons oblyga försök att rädda sina fadäser är därmed helt misslyckad och det lär dröja innan trovärdigheten för den så kallade enigheten inom den borgerliga valalliansen når de nivåer de hade innan överenskommelsen kom till. Det är svårt att förstå att de borgerliga partierna efter alla försök genom åren att åstadkomma trovärdiga regeringsalternativ inte har lärt sig något av de misstag de gjort. Moderaterna ock Folkpartiet lyckades driva igenom alternativet att bereda väg för nya kärnkraftsverk och Maud Olofsson fick se sig besegrad i denna för Centern så profilerade fråga allt sedan regeringen Fälldin som kategoriskt sade sig inte vilja sitta i en regering som startar kärnkraftsverk. Idag vill Folkpartiet bygga nya kärnkraftverk medan Centern vill avveckla och Moderaterna står någonstans mitt emellan, och Centern betraktas som svekfulla.

Ungdomsarbetslösheten ett av denna regerings värsta bekymmer. Här har förslagen duggat tätt. Centern vill råda bot på densamme genom att införa ungdomslöner. En sänkning med allt mellan 20 ock 30% samt rejäla ingrepp i lagen om anställningsskydd (LAS).  Snabbt därefter kommer Björklund (FP) med ett ytterligare utspel som skulle rädda Alliansen från dess bekymmer genom att föreslå att ungdomarnas löner skulle sänkas till 75% av den lägsta lönen.  Några veckor därefter kom Reinfeldt ock sågade allt ock ansåg, helt riktigt,  att de är de fackliga företrädarna som förhandlar om lönenivåerna. Men innerst inne var detta bara taktik. Ett ”arbetarparti” som moderaterna nu ansåg sig vara kunde ju knappast börja diktera lönevillkor som av hävd ansetts vara ett ansvar mellan parterna på arbetsmarknaden.

Moralfrågorna som Kristdemokraterna alltid profilerat sig med fann sig överkörda i alla ”underlivsfrågor”  Det senaste  utspelet om ensamståendes rätt till befruktning är bara ett av flera profilfrågor man fått se sig överkörda av allianskompisarna. Fast nu har Göran Hägglund (KD) bestämt sig för att i ohelig allians med Vänsterpartiet ta strid mot ”surrogatmödrar”

I Palestinafrågan står Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna emot Centern som vill erkänna Palestina som stat omedelbart. Som synes är splittringen inom utrikesfrågorna också tydliga, detta trots att Sverige av hävd visat en enighet i utrikesfrågor genom alla tider, men det var före 2006 det.

Euron och anslutningen till valutaunionen, där ligger samtliga allianspartier lågt utom Folkpartiet som av ock till irriterar de övriga med sina ständiga utspel om valutaunionen.

Barnfattigdomen ökar i Sverige, larmade Rädda Barnen återigen sen sista gången man konstaterade en ökning. ”Oacceptabelt att så många barn lever i ekonomisk utsatthet ”, tyckte Folkpartiets talesperson Maria Lundqvist-Brömster. Men Fredrik Reinfeldt avfärdar rapporterna som ”bidragspropaganda med en ensidig vänsteringång”,  ock hävdade ytterligare att det finns många barn som har det mycket sämre än de svenska. Att Rädda Barnen skulle vara ett vänsterorgan helt plötsligt ter sig rent ut sagt absurt när man tittar igenom dess hemsida där de konstateras att de är en opolitisk ideell organisation. Ett i särklass respektlöst sätt att se på de hjälporganisationer vi har i vårt land.

Moderaternas förslag om obligatorisk skolstart för sexåringar har lett till ännu en spricka i alliansen. Återigen står KD ensamma. ”Vi vill inte strypa den lilla, lilla valfrihet familjerna fortfarande har kvar”, säger Annika Eclund, skolpolitisk talesperson.

När alliansen bildades 2004 var devisen ”alla ska tjäna på det, och alla ska bidra”. Sedan dess har småpartiernas åkt berg ock dalbana i opinionen och  det stressar dem,  borgerliga tidningsjournalister brukar påpeka att moderaterna måste ge de mindre allianspartierna mer plats. 2014 har Alliansen regerat i 8 år. Vem kommer att komma ihåg vem som gjorde vad egentligen. Det blir naturligtvis samtliga borgerliga partier som får ta stryk. Hela fenomenet med borgerlig splittring och kannibalism kunde lika gärna ha hänt på 1800-talet, om man ska tro partisekreterarna. Nina Larsson (FP) var bara två år gammal när den första Fälldinregeringen sprack på kärnkraften. Följaktligen kan hon säga utan dramatik att det för hennes del är okej om socialdemokraterna kommer till förhandlingsbordet utan att ha ställt sig bakom alliansens energiöverenskommelse till hundra procent Som Fredrik Reinfeldt har krävt. Michael Arthursson (C) kan säga att centern till skillnad från andra allianspartier, var med om att stabilisera Sverige finansiellt efter 90-talskrisen tillsammams med Socialdemokraterna. Utan att det låter som en invit till socialdemokraterna. Acko Ankarberg (KD)  yttrar, om insemination av ensamstående kvinnor, att ”vi ändrade oss inte, däremot kommer vi att bli överkörda i den frågan” med en ton som om hon kommenterade en portohöjning. Hade Saudiaffären uppdagats efter valet 2006 ”hade alla trott att samarbetet skulle barka iväg” , säger Nina Larsson (FP)  Någon arbetsfördelning inom Alliansen finns inte. Ock vad Moderaternas partisekreterare säger torde vara ointressant i sammanhanget. Själv hävdar han då jag frågade honom hur Alliansen skall kunna regera i ett splittrat tillstånd. Svaret uteblev inte ”Vårt regeringsunderlag är Allianspartierna” Strax därefter började han kontinuerligt kritisera Socialdemokraterna för att de dels var splittrade dels inte kunde påvisa något trovärdigt regeringsunderlag samt i samma andetag påtala moraset som skulle ske med en socialdemokratisk regering med höjda skatter främst. Det var dags redan då för Kent ”Bagdad Bob” Persson att se till hans eget parti i första rummet och inte agera som en socialdemokratisk valstrateg.

Den interna splittringen är stor inom Alliansen. KD gick härförleden ut med ett strategidokument där det står att partiet skall växa och det skall i första hand växa på de borgerligas bekostnad. Mitt tips är att Alliansen kommer att förlora valet stort 2014. Därefter kommer Alliansen sannolikt att bryta sin Allians för Sverige. Ännu ett misslyckande för de borgerliga att kunna komma överens i regeringsställning, det enda unika är att man lyckades med konststycket att bli återvalda, dock i minoritet denna gång

RÖSTA RÄTT RÖSTA RÖTT I VALET 2014.

Annonser
Lämna en kommentar

2 kommentarer

  1. Hans Bodin

     /  6 juli, 2012

    Tack för din fina analyser och angagemang för att belysa den politik som vi tyvärr har i Sverige! Mvh Hans B

    Gilla

    Svara
    • Tack själv Hans!

      Ja jag ser det som en absolut uppgift att berätta om hur det ser ut i Sverige av idag ock det är i många stycken en bedrövlig historia.

      MVH Björn

      Gilla

      Svara

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: