Kritik från väljarna betraktas som ”gnäll”


Det är Moderater som i samarbete med övriga borgerliga partier slagit sönder den A-kassa som fanns för att arbetslösa inte helt skulle gå under, under den tid intill man hittar en ny försörjning. När människor protesterar emot detta då anser moderata riksdagsledamöter att det ”gnälls” för mycket. Lena Asplund (M) riksdagsledamot är en av alla de moderater som anser att berättigad kritik, skall uppfattas som gnäll. Att Arbetslöshetskassornas samorganisation (SO) hävdar att endast en av tio får den ersättning dom är berättigad till tycks knappast bekymra Lena Asplund. Att ersättningen inte heller höjts under de senaste 10 åren, vilket innebär att ersättningen rasat i takt med att Konsumentprisindex (KPI) ökat under motsvarande tid är heller inget som Asplund bekymrar sig för. Inte heller det faktum att ersättningen inte omfattats av regeringens jobbskatteavdrag vilket innebär att köpkraften ytterligare försämrats för de arbetslösa.  De som till äventyrs får full ersättning har således tappat i köpkraft. Men de som ändå får ersättning kan skatta sig lyckliga för ca 64% av de arbetslösa får inte längre någon ersättning alls idag.

Två av tre av de arbetslösa är hänvisade till familjen eller kommunernas socialbidrag för att överleva. En fördubbling sedan 2006. (källa AF) Raset fortsätter med oförminskad kraft. Våren 2007 genomförde den moderata majoritsregeringen flera stora förändringar i arbetslöshetsförsäkringen. Bland annat höjdes avgifterna kraftigt ock kopplades till arbetslösheten inom de olika a-kassorna. Under loppet av två år lämnade en halv miljon människor a-kassan. Som regel fick de som tjänade minst betala mest. Men det här här inget som bekymrar Reinfeldt nämnvärt. Tvärtom anser han att de nya reglerna som han var med att införa var nödvändiga. Han medger dock att det finns problematik ock att kritiken ”kan vara” berättigad vad avser det så kallade arbetsvillkoret. Människor som jobbar halvtid i avtalsområden med vecko­arbetstid under 40 timmar, exempelvis i vården, hamnar helt utanför. Regeln gör det också svårt för dem med tillfälliga kortare anställningar, ofta unga och utlandsfödda. Men den insikten medger ingen planerad förändring anser Reinfeldt. Plötsligt minns jag Reinfeldts uttalande sedan tidigare – ”Att de som inte får ersättning kan försörja sig på någon inom familjen, far ock mor eller syskon, grannar eller vänner, samt att det finns andra som fångar upp dessa människor” Ja Reinfeldt, det finns olika hjälporganisationer  som gör vad dom kan, exempelvis kyrkan som anordnar soppkök för dessa människor.

I ett flertal kommuner börjar man nu bygga upp parallella arbetsmarknadsåtgärder. Jag har tidigare skrivit om detta. Man kan fråga sig om det är rimligt egentligen att det skapas arbetsmarknadsåtgärder i kommunal regi. Men anledningens huvudsyfte är att minska kommunernas allt mer ökande utgifter för socialbidrag.  Riksnormen för socialbidrag ligger dessutom, ock fortfarande efter höjningen, långt under vad Konsumentverket beräknar vara en rimlig nivå för att klara sig. Maria Larsson (KD) som är ytterst ansvarig för detta medger att – ”det är inte en rimlig levnadsnivå i ett längre perspektiv,grundtanken är att stödet inte skall ges under en längre tid ” Någon förändring är således inte att förvänta sig från Maria Larsson. De som har det knapert får förvänta sig en fortsättning på sin fattigdom, en fattigdom som dessutom förnekas av regeringen.

Den kritik som den moderatledda minoritetsregeringen får utstå är således mycket berättigad. Att då betrakta den kritiken som gnäll visar ytterst på vilken inställning man har. Att inte ta den ökande kritiken på realt allvar visar att man har ingen ambition ingen framtidspolitik utan lever på vad man genomförde under den mandatperiod när man befann sig i majoritet, radikala förändringar som vi ser negativa resultat av idag. Ett genomgående drag hos framför allt moderaterna, är att hela tiden hävda obekräftade siffror eller siffror som inte säger något om de verkliga förhållanden eller frångå gängse normer. Summerat är att samtliga försämringar ock åderlåtningar i välfärdssystemen är en direkt orsak att vi tappar rejält i välfärdsligan. Klasskillnader ökar, gapet mellan rik ock fattig ökar mest i Sverige enligt OECD som gjort mätningar i 22 europeiska länder, en ytterligare skamfläck på kartan som Reinfeldt negligerar genom dribblingar som har till syfte att inga skillnader alls finns att se.

Idag tog jag del av Sifo;s augustimätning som tydligt visar att Socialdemokraterna tappar rejält med hela 4.5%. Nu är det i halvtid inte mycket att yvas över men det bevisar ändå att det nu är dags för Socialdemokraterna att föra politik som attraherar väljarna. Det visar inte minst tappet till Vänstern som med all säkerhet beror på Socialdemokraternas osäkerhet vad avser vinsterna i välfärdssystemen. Här måste Socialdemokraterna bestämma sig för hur det vill ha det. Energifrågorna är andra osäkerhetsfaktorer. Detta grundar sig uteslutande på dels tappet till Vänstern dels andelen osäkra väljare, det tycks inte som att S väljare gått till moderaterna ändå. Deras opinionssiffror tycks ligga på samma nivå som tidigare mätningar. Det vore naturligtvis önskvärt att se Löfvén tala om dessa frågor i idag redan, men tror inte vi skall ha några förhoppningar om några andra frågor än rent ideologiska idag. Vi har en höstbudget att ta hänsyn till dessutom där kommer en del frågor att få sin belysning som kan tänkas öka på ett förtroende för Socialdemokraterna. Kongressen kommer även den vara en av de viktigaste under nästa år där S politiken kommer att stakas ut inför valet ock nästföljande mandatperiod. Vad vi ser i denna opinionsmätning är ändå att det krävs mycket hårt arbete ända fram till 2014 om vi skall kunna vinna valet. Ett av den borgerliga regeringens ständiga tjat om vilka socialdemokraterna skall regera med är ovidkommande ock i synnerhet som Alliansens två svaga kort – KD ock C, i enlighet med de opinionsmätningar som varit kanske åker ur riksdagen. Man kan därvid med rätta ställa samma fråga till borgerligheten ock hur de tänker lösa en sådan eventuell händelse. Vi vet lika lite som dom själva. Kraven från den borgerliga sidan är endast för att rikta fokus på annat än deras egna missförhållanden.

Socialdemokraterna 34,3 (-4,5)

Vänsterpartiet: 6,2 (+1,8)

Miljöpartiet: 9,9 (+1,3)

Moderaterna: 28,5 (+0,9)

Centerpartiet: 4,6 (-0,2)

Folkpartiet: 6,2 (+0,6)

Kristdemokraterna: 3,4 (-0,5)

Sverigedemokraterna: 6,2 (+0,8)

Övriga: 0,7 (-0,2)

Totalt för de rödgröna: 50.4%

Totalt för Alliansen: 42.7%

RÖSTA FÖR EN ARBETSMARKNADSPOLITIK ISTÄLLET FÖR EN SLAVERIPOLITIK 2014.

Annonser
Lämna en kommentar

1 kommentar

  1. Det finns två verkligheter i Sverige. « BJÖRN ALVEBRAND

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: