Bidragsfusk och skattefusk bedöms olika i högerns Sverige.

Publicerad 2016-05-11
Mot bakgrund av de nu släppta Panamadokumenten kan det finnas goda skäl att lyfta fram hur fuskdebatten sett ut tidigare samt hur den utvecklats där partierna tävlat om hur man vill sänka skatter och skapa försämrade ekonomiska incitament för de medborgare som redan tidigare haft svårt att ekonomiskt klara sin vardag.
När jag skrev denna krönika 2012 var det allmänt känt att det fuskades mycket med skatter särskilt vad avser momsen samt utnyttjandet av de vid tiden förmånliga ränteavdragen för företagen – vissa nolltaxerade till och med.
Vad som inte då var känt var hur enskilda personer och företag undandrog sig skatt genom att använda sig av de så kallade brevlådeföretagen som bankerna välvilligt och gärna hjälpte till med.
Det fanns till och med sådana amoraliska figurer i Riksdagens skatteutskott för bland annat Moderaterna som med största sannolikhet satt där med ett personligt syfte.
Den vanliga människan – du och jag – sjuksköterskan, byggjobbaren, renhållningsarbetaren ja hela klustret inom arbetarkollektivet – hade inga sådana möjligheter likt de nu avslöjade 70 personerna boende i det rika Östermalm bland annat – men det var just den vanliga människan som enligt Moderaterna med de övriga högerpartierna som skulle få sig ett helvete – de var ju dom som skulle lära sig att fusk inte lönar sig – fusk skall uppenbarligen endast löna sig för de besuttna som utan skam drar nytta och glädje av den moraliska andelens noggrannhet att rätt och riktigt betala de skatter de är ålagda.
Fusk i alla former skall beivras – särskilt fusk med våra allmänna medel.
Låt oss därför hålla det i minnet den dag då högern ånyo anser det finns skäl att stifta lagar som reducerar väljarnas ekonomiska möjligheter att klara sin vardag.

Publicerad 2012-08-31
Alliansen gick, bland annat, till val på att tygla det, enligt dom, ohämmade bidragsfusket med socialförsäkringarna.
Man hävdade att sjukskrivningarna hotade statsfinanserna, och att det var synnerligen nödvändigt att reformera hela socialförsäkringssystemet innan statsfinanserna kollapsade totalt.
Det var många som svalde den beskrivningen.
Reinfeldt med hela alliansen ansåg att den borgerliga nybildade regeringen var de enda som kunde klara den reformeringen.
Göran Persson var också han inne på samma linje varför han tillsatte en utredning långt innan valet 2006 för att till syvende och sist få bukt med det förmodade och i propagandan förfärliga bidragsfusk som förekom – men utredningen tog knappast fasta på fusket utan snarare på hur man kunde reformera sjukersättningssystemet bättre anpassat och därigenom också få bukt med det översvallande fusk som nu – genom idogt propagandaarbete – intagit en  central roll i människors medvetande.
Det är inte så konstigt med tanke på hur debatten har sett ut.
I slutet av nittiotalet exploderade Sveriges sjukskrivningskostnader som steg från 75 till 132 miljarder på fem år.
Siffran hotade statsfinanserna – menade flera borgerliga samhällsdebattörer.
Svenskt Näringsliv och tidningarnas ledarsidor eldade på debatten – inställningen att svenska folket var ett gäng ”slappisar” med dålig attityd – bredde ut sig.
Men det var inte bara tidningarnas ledarsidor som eldade på debatten – många svenskar började kika snett på grannar och andra som gick ock drog utan att till synes ha ett arbete. Vad levde dom på?
Många agerade självutnämnda ”tillsynspoliser” och anmälde de som de trodde var fusk med sjukskrivningar – tänk vad idogt och medvetet propagandaarbete kan göra med oss människor – politiker, Svenskt Näringsliv samt en mangrann samling av politiska samhällsdebattörer kunde ju inte ha fel!
Hälften av alla anmälningar – cirka 10.000 – fick Försäkringskassan (FK) ta emot av privatpersoner varje år – som ansåg att det fuskades enormt bland folk.

Bland politikerna växte inställningen att sjukförsäkringen inte fungerade – man till och med införde på heder och samvete intyg underskrivna av förskolorna i samband med VAB-dagar då det befarades att barnen trots anmälda VAB-dagar ändå befann sig på förskolan – en åtgärd som visade sig vara fullständigt meningslös varför den togs bort efter ett tag.
Nu var det snabba ryck – bara året efter den nya regeringens installation – 2007 – klubbades en hårt uppstramad sjukförsäkring igenom – under något så ovanligt för den annars så återhållsamma och av etikett strikta riksdagen – rungande applådåskor av den borgerliga majoriteten.
Svenskt Näringsliv eldade på och beställde en egen opinionsundersökning som förklarade att folk hade dåliga kunskaper: ”Många anser att det finns situationer då det är okej att sjukskriva sig trots att man egentligen inte är sjuk.”
Vidare i undersökningen tyckte 25%  att det var helt rätt att sjukskriva sig om man mår dåligt på grund av problem i familjen.
10% tyckte att det var rätt om man ”vantrivs på jobbet”. Ändå hade bara 5% verkligen varit hemma någon dag under det senaste året – utan att vara så sjuka att de inte kunnat jobba. Samtidigt gick 60% till kneget trots att de borde ha stannat i sängen.
Arbetsmoralens härdiga folk överträffade ”slappisarna” med råge i arbetsgivarorganisationens undersökning.
Detta valde varken tidningar eller Svenskt Näringsliv att lyfta fram.
Tidningarnas ledarsidor uttryckte samfällt misstroende och skrev: ”Den misstanke som i alla fall inte jag kan frigöra mig ifrån är att det bland alla sjuka kan finnas personer som inte är sjuka”, ansåg ledarskribenten på Dagens Nyheter.
”Bortom allt tvivel har vi att göra med ett omfattande missbruk”, lät det i Expressen.
Enligt Sydsvenska Dagbladet hade delar av Sverige utvecklat en osund ”sjukskrivningskultur” – samtliga naturligtvis påverkade av den massiva propagandan.

Men verkligheten såg helt annorlunda ut. Svenskarna var inget fuskande folk visade det sig. Det var bara högern – gemensamt med Svenskt Näringsliv – som genom sina propagandistiska texter på de liberala tidningarnas ledarsidor och argumentation trummades in i allmänhetens medvetande och tron på ett omfattande sjukförsäkringsfusk blev en allmän uppfattning.
Om vi minns rätt ondgjorde sig högerns politiker – inför valet 2006 – till och med att socialförsäkringarna var utsatta för ”stöld” och att nolltolerans mot det omfattande fusket borde införas.
En fristående kontrollenhet byggdes upp. Regeringen sköt till 300 miljoner öronmärkta pengar, och enheten växte snabbt.
Metoder och datasystem togs fram för att ringa in alla ”fuskande” svenskar. Samtidigt kunde vi läsa i tidningarna om hur mycket pengar kassan drar tillbaka. Under rubriken: ”Fusk för miljoner hos F-kassan” skrev Dagens Nyheter så sent som i september 2011 om återkrav på 77,2 miljoner under andra kvartalet. Vad som inte framgår av artikeln är att bara var tredje person anses ha fuskat. Resten beror på oavsiktliga fel – även fel som Försäkringskassan står för.
Pengar som alltså inte ger – utan kostar dubbelt.
När en del av organisationen har lagt tid och papper på att betala ut ett felaktigt belopp, och sedan en annan del lägger ännu mera tid och papper på att kräva tillbaka samma pengar – är det då rimligt att hänvisa till siffrorna som fusk? ”
– Om man likställer fusk med ett mer förslaget och uppsåtligt beteende då är det inte helt rättvisande, nej” – säger Daniel Johansson, verksamhetsansvarig för kontrollfrågor på Försäkringskassan.
I övrigt bollar han över till tidningsmakarna. Försäkringskassan kan ju inte rå för deras rubrikval.
Nåväl – fusket visade sig slutligen bestå av endast 0.04% av de sjukersättningsberättigade. Svenskarna i allmänhet är således oskyldigt anklagade för att vara ett folk som utan moral ock etik gärna fuskar ock bedrager för att tillskansa sig pengar ur vår gemensamma skattekista. Här borde myndigheter, politiker ock Svenskt Näringsliv gemensamt be hela svenska folket om ursäkt för sina anklagelser om ”stöld” av allmänna medel. Men……nej det kommer naturligtvis inte att hända – det är ju under deras värdighet.

Men nu kommer vi till det bisarra i hela denna fuskdebatt. Samtidigt som man ihärdigt och propagandistiskt försökte beslå hela svenska folket för omfattande fusk med allmänna medel pågick det – och pågår det – ett omfattande skattefusk som enligt Skatteverket uppgår till –  hör ock häpna – 133 miljarder om året!
Skattefusket är ett större problem. ”-En samhällsfarlig verksamhet”, säger en tjänsteman på Skatteverket.
Vad anser då den borgerliga regeringen om detta uppenbara skattefusk? Nja – förvisso, ock pliktskyldigast, brukar man hävda att allt fusk med våra skattepengar är förkastligt. Reinfeldt ansåg inte heller att det är intressant att avgöra hur mycket av dessa 133 miljarder försvunna skattekronor som ”kan” kallas fusk.
133 miljarder vänner.
Det är detsamma som en tiondel av den skatt som begärs in.
1 186 000 dagisplatser under ett år.
Statens kostnader för a-kassa och aktivitetsstöd gånger fyra.
Full sjukpenning för 523 000 personer.
Medlemsavgiften till EU sju gånger om.
Och kommer du nu ihåg siffran som hotade statsfinanserna? 132 miljarder. Visst är det bisarrt?
Åtminstone tycker jag – som en av alla våra pliktmedvetna, moraliskt och etiska, svenskar som blev av den borgerliga regeringen anklagade för omfattande bidragsfusk.
Nåja – jag tog inte åt mig personligen då jag klarat mig tämligen bra genom åren utan att nyttja sjukersättningen.
Men det är jag och inte alla de som var tvungna att ta del av en sjukförsäkringen  vi alla betalat våra premier till i laga ordning.

Så hur debatteras skattefusk? Har du hört om skattefelet för ersättningar till chefer i riskkapitalbolag? 1,5 miljarder om året – det är inte fusk det är skattefel!!!!.
Eller att handeln med begagnade lyxbilar beräknas kosta en miljard, för att inte nämna den olagliga importen av båtar? 32,5 miljoner. En sån struntsumma skulle kunna användas till exempelvis full ersättning för 128 sjuka varje år. Visst pratas det om skattefusk.
När politiker visar sig ha anställt hantverkare och barnflickor svart. När var och en kan se hur frisörer och restauranger rör sig från ljusgrått till becksvart.
Men då är det inte moralen och attityden som förkastas.
I stället föds RUT-avdrag för de serverade och personalliggare för de serverande – med motiveringen att branscherna måste skyddas.
Allra minst ”bassning” får storföretagen.
De förväntas söka systemets luckor som en sorts rimlig vinstmaximering.
För några år sedan började flera storföretag köra ett fiffigt ränteupplägg – samma ränteupplägg som nu hårt kritiseras vad avser vinster i vård- ock omsorgen – rikskapitalister och skatteparadis och räntesnurror med mera kunde befria sig själva från bolagsskatt.
Inte var det några braskande rubriker i Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet då inte-  och de borgerliga politikerna höjde inte ens på ögonbrynen.
Nu föreslås dessutom bolagsskatten sänkas med några miljarder – en åtgärd som är direkt ointressant för storföretagen då de flitigt använder sig av dessa räntesnurror för att befria sig från bolagsskatten i alla fall.
Tillvägagångssättet skiftar med storlek och styrka. Men av de 133 miljarderna som kallas skattefel och inte skattefusk beräknas just företagen stå för den stora andelen: 103 miljarder – har någon observerat Svenskt Näringsliv nämna detta eller har någon sett några svarta rubriker i tidningarna i likhet med då det gällde att anklaga svenska folket för bidragsfusk?

När 2000-talets fusk-Sverige summeras är de fifflande företagen dubbla vinnare. Företagen vinner många miljarder om året i skatter som aldrig betalas in. Företagen vinner på att sjukskrivningsbomben beskrivs som problem med attityd i stället för problem med arbetsmiljö. Men när debattörernas och näringslivets engagemang mot sjukförsäkringsfusket knockade andra samhällsproblem från agendan var det inte såna som drev omkring i de högre sfärerna som klämdes åt.
Vilka som klämdes åt vet vi.
Och för dom som glömt upprepar jag vilka grupper som fick ta den smällen.
Det var de kroniskt sjuka – ofta beroende på långvarigt och systematiskt dålig arbetsmiljö – det var arbetslösa som fick ta smällen, barnen som en följd inte att förglömma  –  ja alla som nu får smaka på den piska som Reinfeldt och hans gäng håller i. Skattefusket består i all sin bedräglighet utan några som helst insatser än att mildra detta fusk genom allehanda RUT ock ROT avdrag.
Man har således legaliserat skattefusket genom dessa åtgärder.
Höginkomsttagarna ock politikerna har plötsligt fått ett bättre samvete genom att istället för – betala svart arbetskraft – nu låta 90% av alla skattebetalare betala 50% av hemhjälpen eller renoveringen av ”stugan” i Täby, Lidingö eller Vellinge.
Klart att samtliga liberala tidningar nu basunerar ut hur populära dessa avdrag är – ivrigt påhejade av högern.
Detta är en allt igenom typisk borgerlig politik. Gynna de redan välbeställda på de obemedlades bekostnad.
Det var dags nu 2006 för högern och dess lakejer att ta tillbaka vad Gulaschbaronerna förlorade under 1900 talets första hälft.

PS/
Av var och en efter förmåga – åt var och en efter behov.
Alla har rätt till sitt arbetes frukter.
Det gäller dock inte högern i allmänhet och skattefuskarna i synnerhet.
D/S

 

Publicerat av Bjorn Alvebrand den 30 augusti, 2012

https://bjornalvebrand.wordpress.com/2012/08/30/bidragsfusk-ock-skattefusk-bedoms-olika-i-hogerns-sverige/