När jag läste i pressen att Leif Pagrotsky föreslår ett bibehållande av RUT-avdraget steg adrenalinet till kokpunkten. Att också den – mitt tycke – värsta partisvikaren Kjell Olof Feldt – upphovet till den såkallade ”novemberrevolutionen” ger sig in i samhällsdebatten med sina nyliberala idéer gör det än mera svårt för Socialdemokratin – förvisso skall det och bör det vara högt i taket inom partiet – men att skapa något nytt ”rosornas krig” med allehanda splittringsteorier avseende RUT och ROT får nog betraktas som patetiskt försök att påvisa något som inte existerar. Vad menade då Pagrotsky egentligen med sitt uttalande att RUT bör vara kvar? Och jobbskatteavdraget kommer att bibehållas? Om vi koncentrerar oss på RUT avdraget så har detta avdrag bevisligen gett många ett arbete att leva på. Tittar vi på RUT och hur många jobb detta skapat så vill Almega – ett av högern ofta anlitad organisation – hävda att drygt 11.000 nya jobb skapats. Nu vill åtminstone inte jag förlita mig på den siffran uteslutande. Så den myndighet som borde ha koll på detta är Skatteverket. Vad säger dom då? Enligt Skatteverkets rapport om RUT och ROT och VITT och SVART så motsvarar 2010 års köp av RUT-tjänster 7,6 miljoner arbetstimmar – ca 5000 debiterade årsarbeten. Almega missar således med hela 6.000 årsarbeten. Dessa årsarbeten fördelar sig mest på de rika kommunerna – Danderyd, Lidingö, Lomma, Vellinge och Täby. Att sedan hävda att RUT gjort svarta tjänster vita motsäger sitt eget faktum egentligen – det hör ju till sakens natur att man knappast upplyser om ”svartbetalning” för tjänster som utförs svart i avsikt att undanhålla skatt.
Återkommande till Pagrotskys uttalande – så menar många att – nu jävlar lämnar jag partiet. Det här är inget jag som enskild ställer mig bakom. Nej – inte om avdraget behålls i den utformning som är det existerande idag – det vill inte jag heller. Återigen den i partiet klokaste kvinnan Lena Sommestad – uttrycker det på följande sätt:
Det som är viktigt är att vi har skatter som är bra och rättvisa ur fördelningssynpunkt. När det gäller rut, riktar sig den här lösningen enbart till dem som har ganska rejält höga löner. Vi tycker att det är väldigt viktigt att vår politik riktar sig till alla samhällsgrupper, att vi har en generell politik.
Detta är det primära och faller helt inom ramen för vad partiet står för. Vad menar då Pagrotsky?
Vi respekterar den realitet som råder här och nu. Vänder man upp och ner på de regler som människor ställt in sig på, så får det effekter som är svåra att överblicka, både för den enskilda människan och för samhällsekonomin. Jag har en ambition att utjämna orättvisorna i skattesystemet, inte genom att höja utan genom att sänka skatten. Det är dyrt och det kostar mycket pengar, men det ligger inom räckhåll.
Detta tolkar jag som att – förvisso behåller man RUT avdraget i hans förslag – men inget framgår om att det skall behållas i nuvarande form. Att Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet tolkar det som ett hurra för RUT avdraget är deras sak och inget jag ställer mig bakom. Det har tydligt framgått av partiets inriktning att RUT skall omdanas till en mer 
jämnställd form – således är det inte bara de välbeställda – som idag nyttjar avdraget – som skall få del av RUT utan också de mindre bemedlade. Har man för låg inkomstskatt finns det ju knappast något att reducera skatten med. Minst 26 000 kronor i månaden bör man tjäna om man skall kunna få maximalt avdrag. Här kan du själv kontrollera hur mycket du kan göra avdrag med på din egen inkomst. Nu är Pagrotskys utredning endast ett diskussionsunderlag – hur det kommer att utformas framledes vet vi således inte. Men partiets ledning har flaggat för att de som tjänar minst också skall få del av avdraget och inte bara högavlönade – hur det kan komma att se ut får vi vänta med. Det finns en mängd olika förslag till förändring. Ett är att höja det grundavdrag som riktar sig mot pensionärer och låginkomsttagare eller kort och gått göra avdraget progressiv. Ett annat förslag har TCO utarbetat – huruvida det förslaget är genomförbart vet jag inte utan lämnar till läsarna att bedöma.
Ett annat uttalande från Pagrotsky är jobbskatteavdraget. Roten till det onda i samhällsutvecklingen idag. Jobbskatteavdrag är inget unikt i sig – det har praktiserats i en rad länder i Europa och inte minst i USA – moderaternas föregångsland. Det som är unikt i det sammanhanget är att – i inte något av dessa länder har man – i likhet med Sverige – kunnat konstatera några jobbskapande effekter. Skillnader i upplägg är dock stora, och det avgörande i vårt fall har varit en ökad löneskillnad och en minskad jämnställdhet gemensamt med RUT och ROT avdragen. Vi måste trots allt få klart för oss vad jobbskatteavdrag egentligen är – en riktad skattesänkning för löntagare. Alla har således inte fått del av jobbskatteavdragen vilket naturligtvis minskar jämställdheten generellt och utan undantag. Kan man ta bort jobbskatteavdraget? Ja som definition kan man göra det naturligtvis – men vi kan inte ta bort skattesänkningen. Detta skulle äventyra ca 4.8 miljoner löntagares ekonomier i landet. Vi vet dessutom att skattesänkningen fördelar sig progressivt – det vill säga de som tjänar minst får minst andel av skattesänkningen och de som inte fått del av skattesänkningen är redan drabbade tillsammans med de löntagare som tjänar minst. Dessutom har vi att ta hänsyn till allt som höjts, som exempel kan nämnas, reseavdragen, konsumentpriserna, bensinpriserna, försäkringarna, avdragen för a-kassan och en mängd andra ökade kostnader som skulle slå hårt mot hushållsekonomierna. Fråga den som är utförsäkrad eller arbetslös – dom vet kanske bättre än någon annan. Bort med definitionen men inte skattesänkningarna.
Vad skulle hända om man tog bort ”jobbskatteavdraget”? Ingenting!! Vad Pagrotsky säger är att jobbskatteavdraget det vill säga skatten på arbete kommer att kvarstå. Men att satsningar – precis det som Pagrotsky säger – skall inriktas på att utjämna skillnaderna – det vill säga alla de som blivit drabbade av skattesänkningens nackdelar skall införlivas i framtida förbättringar för att minska skillnaderna. Jag upprepar Pagrotskys vilja;
Jag har en ambition att utjämna orättvisorna i skattesystemet, inte genom att höja utan genom att sänka skatten. Det är dyrt och det kostar mycket pengar, men det ligger inom räckhåll.
Det blir dyrt – har han alldeles rätt i, men det är inte Socialdemokraterna som åstadkommit den skillnaden som existerar idag. Det är högern med sina riktade skattesänkningar som åstadkommit det faktum att vi har en ökad fattigdom i landet, det är högern som åstadkommit en ökande klasskillnad i landet. Det är högern som åstadkommit de orättvisor vi idag ser i hela skattesystemet.
Allt vad Socialdemokraterna åstadkommit under sina regeringsinnehav har inte alltid gynnat alla – det måste vi vara klara över. Men målsättningen har dock aldrig varit att göra mindre bemedlade ännu mindre bemedlade och de med miljoninkomster ännu rikare. Att utforma ett skattesystem som ligger på gränsen för vad som är samhällsekonomiskt riktigt är svårt. Belasta dom rika med för mycket skatt då ökar viljan till att i alla avseenden undandra staten dess inkomster och dessvärre ökar möjligheten för de välbeställda mest att undandra sig den andel av skatt som skall betalas. Uttrycket ”nolltaxerare” har vi hört som ett skällsord i dessa sammanhang. Fortfarande – vilket denna regering inte tycks se så allvarligt på – är 133 miljarder på vift någonstans i uteblivna skatteintäkter. Att utforma en rättvis skatt på den progressiva skalan är en vetenskap för att minimera fusk och bedrägeri – främst av de med höga inkomster, låginkomstagare har inte den möjligheten.
Sist men inte minst, får skälet inte vara att man lämnar partiet för enstaka uttalanden utan att veta grunden för det. Sådant skadar partiet och möjligheten att göra sin röst hörd – det är medlemmarna som är partiet. Socialdemokratin är uppbyggd på en folkrörelseform – i likhet med Centern, fast det tycks som om man lämnat den formen – det innebär unika möjligheter att påverka sitt parti. Alla som är medlemmar i det Socialdemokratiska partiet kan skriva sin egen motion samt lämna in den i den arbetarkommun som man tillhör – på det sättet kan du påverka. Att engagera sig i det som är det viktigaste av allt – nämligen politiken som skall forma vår vardag borde utnyttjas i allt högre grad för att få till stånd förändringar. Socialdemokraterna uppmuntrar till detta – som en jämförelse kan nämnas att Moderaterna behandlade 57 motioner på sin ”bolagsstämma” Socialdemokraterna behandlade långt över 1000 motioner. Naturligtvis får var och en tro på det parti dom uppfattar som det parti som bäst tar tillvara sina egna intressen, mitt inlägg skall inte ses som någon Socialdemokratisk propaganda utan istället belysa något som tidningarna knappast har något intresse av i sin rapportering – skapar inga rubriker inga förtjänster är lika med klagomål från riskkapitalisterna – så det undviker man naturligtvis. Att hela pressen dessutom står till borgerlighetens tjänst i nära 80% gör det så mycket svårare att undvika vinklingar till borgerlighetens favör.
Läs gärna hur vår kloka Lena Sommestad beskriver den välfärd vi går miste om, om vi inte engagerar oss för det som är viktigt.
Hon skriver dessutom mycket klokt om just RUT avdragen. Visar på ett tydligt sätt att RUT måste omvärderas – omdanas så att även de som verkligen behöver dessa tjänster får del av dom.
Bjorn Alvebrand
Björn Alvebrand 