302 dagar med Håkan Juholt.


Håkan Juholts uppgång och fall började då han valdes av en extra kongress till Socialdemokraternas partiledare den 25 mars 2011. Han avgick – officiellt på egen begäran – den 21 januari 2012. I hans installationstal fokuserade han bland annat på full sysselsättning, en starkare äldrevård och ett tydligt bekämpande av en ökande segregation och barnfattigdom – Håkan var den som lyfte barnfattigdomen upp på den politiska scenen. Han tog även upp ett behov av förbättring av friskolereformen och en förstärkning av pensionssystemet, samt beskrev kvinnors utsatthet globalt. Han bedömdes stå till vänster inom det socialdemokratiska partiet. Det hela började i oktober 2011 då Juholt fick negativ uppmärksamhet i Aftonbladet för hur han hanterat sin ansökan om ersättning från riksdagen för den bostad han har i Stockholm för övernattning. Drevet var igång och följdes upp av flertalet liberala medier – dock byggde den rapportering som skedde näst intill uteslutande på det som Aftonbladet beskrev – Håkan Juholts så kallade ”fiffel” med ersättningar som senare visade sig inte ha någon bäring alls.

Då jag inte har insyn i Socialdemokraternas verkställande utskott (VU) – vad som sagts och beslutats under den kris som föranleddes ursprungligen av Aftonbladets avslöjande om det så kallade ersättningsfifflet  –  kan jag inte annat göra än att beskriva händelsen som sett ur en utomstående betraktares ögon. Jag vill därmed väcka frågor om den egentliga anledningen till Håkans avgång.

I valet 2010 misslyckades de rödgröna under ledning av Socialdemokraterna – med Mona Sahlin som partiledare –  att återta regeringsmakten. Socialdemokraterna gjorde  ett historiskt dåligt val – det sämsta på 96 år. Det dröjde inte länge förrän de kritiska rösterna inom partiet växte sig allt starkare. Det började med att SSU:s ordförande Jytte Guteland krävde att hela partistyrelsen skulle avgå. Veckan därefter gick partiordföranden Mona Sahlin ut och sade att hon var beredd att gå SSU till mötes och uppmanade alla i partistyrelsen och verkställande utskottet att ställa sina platser till förfogande. Den 14 november meddelade Sahlin att hon tänker avgå som partiledare. Strax efter att Sahlin meddelat sin avgång började spekulationerna om vem som skulle efterträda henne. Namn som nämndes var många: Pär Nuder, Thomas Bodström, Sven-Erik Österberg, Thomas Östros, Leif Pagrotsky, Veronica Palm. Thomas Östros stack länge ut som huvudkandidat men fick till slut se sig utmanövrerad av valberedningen. Den 6 mars meddelade partisekreteraren Ibrahim Baylan att han kommer att avgå från sin post på den extrainsatta kongressen. Några dagar senare, den 10 mars, meddelade en enig valberedning att man föreslår Håkan Juholt som ny ledare för det socialdemokratiska partiet.

Efter Håkan Juholts tal i Almedalen sommaren 2011 avslöjades det att Håkans sambo dömts för bedrägeri – något som skett redan före Håkan inledde sitt förhållande – och enligt honom själv hade dom utrett detta samt att Håkan intagit en ödmjuk attityd då hon redan straffats för sitt bedrägeri. Inte desto mindre tog högerkrafterna i samhället detta som en intäkt att även Juholt var kriminell – om än inte direkt så indirekt genom att han försvarade sin sambo, att han uttryckligen tagit avstånd från den kriminella handlingen samt att han inte var utsedd av rättssamhället att döma de redan dömda –  tog man knappast någon hänsyn till.  Det antyddes att Håkan hade svårt att rekrytera medarbetare – en svidande kritik mot den höstbudget – som i förtid läckte ut till media samt att han beslutade sig för att avstå en partiledardebatt i SVT. Men det som blev den fullkomliga krisen var när Aftonbladet kom med sin nyhet i oktober 2011 – avseende den hyresersättning som Håkan kvitterat ut – enligt Aftonbladets chefredaktör Jan Helin och vice chefredaktör Lena Mellin.  Någon, någonstans, tipsade journalisterna på AB om oegentligheter i Håkans ersättningar för den bostad han ock hans sambo, eller särbo, eller som Håkan själv definierade sin relation “kulbo” ock drevet tog sin början på ett, ur svensk perspektiv, unikt långvarigt journalistisk drev. Vad var den egentliga orsaken? Var det Håkans“felsägningar?”  Eller var det ersättningen som Håkan fick? –  en ersättning som Håkan därefter återbetalade trots att han egentligen aldrig behövde göra det – på grund av otydliga regler – men gjorde av ärlighet och moraliska skäl – vilka andra gjorde detsamma? Mot bakgrund av alla de felsägningar som ett flertal borgerliga – såväl som socialdemokratiska riksdagspolitiker ägnat sig åt både före och efter ock som knappast skapat denna journalistiska yra som i fallet Håkan Juholt. Inte heller den ersättning som Håkan fick var något unikt egentligen eftersom ytterligare 6 borgerliga riksdagsledamöter erhållit samma ersättning på samma grunder. Pliktskyldigast beskrevs dessa på väl undanskymd plats ock i korta beskrivningar i Aftonbladet utan uppföljande reportage. Dessa ersättningar visade senare att några fel egentligen inte begåtts utan felet bestod i Riksdagens ledamots service obefintliga regelverk vad avser egen anskaffad bostad. Aftonbladets chefredaktör fick förklara anledningen till varför man drev detta så lång tid ock förklaringen var inte överaskande nog – Håkans “ofta” felaktiga svar angående olika sakfrågor.  Inget om någon felaktigt utbetald ersättning således. Felaktiga svar anser således AB – om det var felaktiga svar – som Jan Helin ansåg – ställer man sig osökt frågan vem som skall avgöra vad som kan anses vara fel svar – är det Jan Helin eller Lena Mellin eller vilka?

Håkan utmålades som en ”Åsa Nisse, Stalinist, clown, pajas” och många fler nedsättande vokabulär. Vi har knappast sett något liknade sedan smutskastningen gentemot Olof Palme för dryga 25 år sedan – en smutskastningskampanj ledd av moderata ungdomsförbundet och EAP dock knappast gemensam aktion – den då varande moderata ledningen tog aldrig avstånd från denna smutskastning som deras ungdomsförbund genomförde och som fick sitt avslut på ett tragiskt sätt. På DN:s ledarsida – kunde man härförleden läsa ”att det är bra att Socialdemokraterna slipper Håkans  vildvuxna vänsterretorik”. Att fråga DN:s chefredaktör vad DN menade med det är nog det samma som att fråga en ko varför kon är just en ko – att en liberal tidning springer högerns ärenden är ju inte direkt konstigt – det konstiga hade väl snarare varit om man pekade på alla de felaktigheter AB:s redaktion spred till allmän beskådan – men det gynnar knappast den liberala pressen.  Det var inte Håkan Juholts alla felsägningar och misstag som fällde honom. Det var snarare att han blev för politiskt obekväm. För vem blev han då politiskt obekväm? Media ”piskade” upp stämningar som gynnade vilka?

Håkan var en politiker som var populär bland det stora flertalet av folket, som satte människan före marknaden ock tydliggjorde detta i sina tal – det handlar om att demokrati ska styra marknaden, att vi ska vara medborgare i samhället och inte bara kunder på en marknad. Ur marknadens och liberalismens perspektiv var ju detta inte bra alls. Vem företräder marknaden? Vi vet ju att högern gör det – har vi inte kunnat konstaterat det förr så borde vi kunna se det under det senaste 6 åren av borgerlig makthegemoni – en hegemoni som Socialdemokraterna oftast anklagats för av högern.  Aftonbladet blev en bricka gemensamt med andra liberala rikstidningar som i princip kopierade Aftonbladets artiklar samt satte en egen redaktionell “touch” på sina  artiklar. Det drev som Aftonbladet skapade i detta sammanhang går till historien som ett av de värsta i sitt slag där media skapade en bild av Håkan som en fuskare ock närmast en brottsling – och sådana kan vi ju inte ha i rikets ledning – en man av folket som talade folkets språk – nej nej det passar inte in i den liberala mallen. Men var det bara den liberala pressen som deltog i detta cyniska drev? Juholt utmanade starka krafter – både inom partiet såväl som utanför.

Under de två dagar långa mötet med  VU går meningarna isär. Peter Hultqvist – ledamot i VU – hävdade så sent som 2 dagar efter mötet att verkställande utskottet hade förtroende för sin partiledare. Håkan säger själv att det pågår ett maktspel och karriärplanering inom partiet där han själv säger sig vara ”urusel” på just karriärplanering.  Efter mötet i VU reste Håkan mot Kalmar omedelbart samtidigt som flera av VU:s ledamöter sa sig ha ett fortsatt förtroende för Håkan. Konspiratoriskt – i huvudsak emot min vilja – men händelserna ställer många frågor som sannolikt inte kommer att berättas om. Juholt själv hävdar i sin nyutkomna bok – att det tidigt fanns ledande socialdemokrater som ville bli av med honom och som spred lögner och halvsanningar i medierna om honom. Att han dessutom var utsatt för ett klassförakt och betraktad som en Åsa-Nisse – blev en tydlig framtoning i medierna.  Håkan tillhörde inte ”smeten i Stockholm”, det nätverket av tjänstemän och politiker som gör sig tongivande i partiet – ja inte bara tongivande utan snarare företrädare för partiet. Hur mycket partidistrikten tog intryck av den mediala uppvaktningen är svårt att sia om – men ganska märkligt var det ändå när fler partidistrikt ansåg under självaste VU mötet att Juholt bör avsättas. Var AB delaktiga? Ja viss var dom det alldeles oavsett vad Jan Helin säger så var dom det utan tvekan genom sina närmast nidskriverier i tidningen där felaktigheter kunde spåras och där Jan Helin – senare fick utstå en hel del kritik.

Det fundamentala i en demokrati är att minoriteten följer majoriteten beslut. Ingen motsätter sig detta  – men, och detta är troligen det viktigaste, en demokratisk stat/organisation eller parti måste också styras av hederliga företrädare och eller politiker, media måste befolkas av hederliga journalister som ser som sin främsta uppgift att informera väljarna, så att dessa har en möjlighet att rösta rationellt och utifrån sina önskemål om vilken politik som ska föras i landet. Om de två sista villkoren inte är för handen spelar det i praktiken ingen roll hurdan en stats konstitution ser ut. Det är fullt möjligt för de politiker som så önskar, att sätta de demokratiska principerna ur spel eller att inskränka dem mer eller mindre omärkligt. Under de senaste decennierna har makthavare och politiker utvecklat nya och “försåtliga” sätt att gå runt demokratin och journalistiken har kommit allt längre från idealet om att informera väljarna korrekt och blivit alltmer styrd av dels egna individuella åsikter men också av olika maktaktörer som främst verkar för marknadens intressen. Politiska åtgärder för att kontrollera väljarnas missnöjesyttringar utvecklas knappast i en riktning som inte är demokratiskt vedertaget. Åtgärder som gynnar makteliten ock den ekonomiskt välbärgade klassen brukar skapa  social oro bland dessa elitister. Rädslan för massorna ökar ju mer man försämrar för vanliga människor. Har denna politiska och elitiska  ”upphöjdhet” över folkviljan varit en av orsakerna till Juholts avgång? Jag är benägen att tro så. Ett land där  media ock marknaden representerar ock främjar egna intressen är ur demokratins perspektiv  praktiskt taget dömd. Vi har sett hur Murdoch styrt politiken både i England och i USA. I Sverige har vi en media situation som närmast liknar monopol för de borgerliga. Vi har media som visar att de, om än indirekt, kan avsätta politiker och som hjälper andra till makten, precis som i England och USA.

Det finns skäl att lägga denna händelse bakom oss och inrikta oss på framtiden – dock med en medveten uppfattning om vad media och liberala krafter förmår när något går emot dom. Håkan var enligt mig en framtidspolitiker som inte medgavs en chans – inte ens det man så ofta talar om i dessa sammanhang – smekmånad. Sannolikt för att han utmanade de liberala krafterna för tydligt – han kan knappast betraktas som undfallen –  snarare en politiker med en retorisk förmåga som kunde ha i det avseendet jämförbara retoriska kvaliteter med Palme – om han funnits i livet.

Demokrati är ingenting man har, det är, som någon vis person sagt, något man måste kämpa för – hela tiden, annars går den förlorad.

Uppdaterar bloggen med en inspelad debatt på Publicistklubben avseende drevet mot Håkan Juholt där bland annat AB:s vice chefredaktör tillika politisk journalist bland flera andra från Expressen, Dagens Nyheter ock Ekot som medverkar. Se den gärna – den är lång ca 1 timme – men mycket sevärd

Annonser
Lämna en kommentar

8 kommentarer

  1. Lars Forslin

     /  4 oktober, 2012

    Intressant. Och du sätter helt riktigt fingret på medias roll. Någon publicistisk hederlighet existerar tydligen inte längre; pressen går numera helt sina borgerliga ägares ärenden. Ja, den borgerliga mediedominansen är ett viktigt kapitel och det framstår allt tydligare att den som har makten över media också har makten över folket.

    Viktigt också att du tar upp denna så kallade triangulering i politiken. I mina ögon handlar det inte om något annat än att föra folk bakom ljuset. Och tyvärr fungerar det, genom att folk i gemen är så politiskt naiva och godtrogna. Nja, kanske inte folk i gemen, men tillräckligt många för att valbalansen ska rubbas. Man kan bara hoppas att tillräckligt många vaknar av den förda politiken. Tyvärr sover allmänheten så länge politikska beslut inte drabbar deras egen plånbok.

    Men i takt med att borgerlig politik genomförs borde det uppstå en motströmning, en genuint folklig sådan. Jag tror faktiskt att Juholt kan komma tillbaka som en talesman för en sådan motströmning någon gång i framtiden. Han har klart visat sin retoriska kapacitet och även var han politiskt hör hemma. Han har framstått som en person med stark övertygelse och ärlighet i sitt politiska uppsåt.

    Gilla

    Svara
  2. Nej! Vi ska inte lägga affären Juholt bakom oss. Den är ett lysande exempel på hur Makten, Kapitalet & Girigheten styr Sverige och skall berättas om och om igen tills de skyldiga finner för gott att lämna landet.

    Gilla

    Svara
    • Nja Jörgen vad jag egentligen menar är att vi skall lämna Juholt affären bakom oss men för den skull inte drevet som skedde – det skall vi aldrig glömma bort. Glömmer vi det då är det fritt fram för nyliberalerna att fortsätta som de gjort och förvisso gör. Tror nog att Juholt känner en viss tacksamhet över att slippa stå i rampljuset dag ut och dag in efter detta och det tycker jag vi ändå kan unna honom. Det är min förhoppning att Håkans enorma kapacitet kan nyttjas till andra saker än att stå frontfigur i media sammanhang.

      Gilla

      Svara
  3. ”Det finns skäl att lägga denna händelse bakom oss och inrikta oss på framtiden.” Detta är en symptom på att något är inte längre något friskt. Det friska trädet lever inte. Gång på gåg har det skett ny politik presenteras utan förankring. Begreppet grässrötter lever inte längre. Det finns personer som satt käppar i hjulen. K-O Feldt är en med sin Riksbankskupp 1985. En annan kupp står Ingvar Carlsson med det informella beslutet 1988.

    Mars 1988 bildas Rådet för Europafrågor för att stilla företagsledarnas oro över politikernas hantering av EG-frågan. Det började med en middag på Haga slott i januari 1988.

    Peter Wallenberg och andra företrädare för Industriförbundet krävde av Ingvar Carlsson en direkt insyn i EG-förhandlingarna. Den socialdemokratiska regeringen visade vilja till samförstånd genom att utse Ulf Dinkelspiel, ägare till ett av Sveriges större börsmäklarföretag, till chefsförhandlare för Europafrågor.

    På Industriförbundets förslag inrättades också ett sekret utskott för ”informellt tankeutbyte rörande Sveriges förhållande till EG”. Genom Rådet för Europafrågor skulle statsministern och de mäktigaste statsråden tillsammans med riksbankschefen, universitetskanslern, tre fackliga företrädare och åtta storföretagare övervaka anpassningen till EG.

    Ett i tysthet arbetande förberedelseorgan, inga protokoll eller minnesanteckningar skrevs!! Först den 18 mars 1994 som man fattade det formella beslutet att hålla en rådgivande folkomröstning den 13 november 1994. I folkomröstningen segrade ja-sidan trots allt med 52,3 % mot 46,8 %, och knappt två månader senare var vi medlemmar i EU. SVT sändede Ja- och Nej-program, men två Nej-program inställdes. Strax senare efter valet råder en Nej-majoritet upp till 60% .

    Sedan alla turer Göran P, Mona S. Håkan Juholt och nu Stefan L:s falsarium.

    Går ut offentligt i DN och talar om Sveriges affärsutveckling utan förankring. En klick styr och ett uppror sker efteråt inom partiet. S är ett blivande M-parti. Liberalismen gör att även motståndaren blir en medarbetare.

    Gilla

    Svara
    • Ja Christer jag kanske formulerade mig aningen svepande vad avser att glömma Juholt affären – kanske jag borde ha lagt ut texten aningen mer tydlig än vad som framgått. Låt mig säga att självklart skall vi inte lämna den kraft som slutligen fick Håkan att avgå – den måste vi alltid ha i åtanke och inte sudda ut. Den finns och lär inte avta bara för att Håkan nu befinner sig i utkanten av det rampljus och mediaövervakning som – inte bara Håkan utsatts för – även flera andra som inte passat in i den mall några få anser vara en förutsättning för att driva liberal politik. Vad avser Stefan och hans ”affärsplan” tycker jag uppriktigt illa om den triangulering som sker – den överlämnar vi med varm hand till högern som nyttjat den i falskhetens tecken – den sortens retorik skall inte Socialdemokrater syssla med. Triangulering förtar det politiska budskapet eftersom man endast ser till rubriken i detta fall då Socialdemokraterna avhållit sig från sådan retorik och det politiska budskapet hamnar i skymundan. Det är en oanständig retorisk formulering dessutom eftersom man överlämnar till andra att berätta om det underliggande och det viktiga i sammanhanget – nämligen budskapet.

      Gilla

      Svara
      • Den finns bara en väg för partier och mycket annat och det är uppriktighet och ärlighet. Det är ingen tvekan om att S bar på rötter som gav utveckling. Sedan händer något på olika plan utanför och innanför. Kanske kommer en akademisk kår in i S. Jag har själv en akademisk utbildning men såg mycket att mycket stoff tillhör teoriebildning. Parallellt hade jag många olika arbeten som gav en helt annan bild. Rekrytering av ekonomer måste ha varit svår efter 1968.

        Gilla

  4. Mycket mycket bra skrivet

    Gilla

    Svara

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: