Sverige behöver en kursändring – alliansen håller hårt styrbord och sätter landet på grund.

Den moderatledda regeringen presenterade en budget där svenskt Näringsliv är de största vinnarna. 16 miljarder går till att chocksänka bolagsskatten – måhända en liten kredit för all ekonomisk hjälp som moderaterna erhållit i stöd från nämnda näringsliv – om detta vet vi inget då sekretessen bibehålles trots stark kritik från Europarådets arbetsgrupp mot korruption –  Greco, som vid flera tillfällen kritiserat Sverige för att det inte finns någon lagstiftning som reglerar hur partier finansieras. De uppmanar Sverige att bland annat ta fram en lagstiftning som tvingar partier att redovisa bidrag över ett visst belopp. Storleken på bidraget och vem som har givit det ska vara offentligt och anonyma bidrag bör förbjudas. Sverige, San Marino, Malta och Schweiz är de enda europeiska länder som saknar krav på öppenhet kring partiers finansiering. Här är det bara moderater samt deras samarbetspartner i riksdagen – och sverigedemokraterna – som är helt emot detta.

Nåja nu var det inte detta jag skulle skriva om – det får bli vid ett senare tillfälle. Några stora satsningar som får direkta konsekvenser för väljarnas plånböcker blir det knappast i budgeten för 2013. Detta trots att budgetutrymmet – som helt plötsligt blir ett reformutrymme – på 23 miljarder kronor förvånade många när Anders Borg offentliggjorde den i slutet av augusti. Bolagsskatten sänks med 8,3 miljarder – upplåning sker med nästan lika mycket och den totala sänkningen blir 16 miljarder. Man når således inte det av Riksdagen uppsatta överskottsmålet – vilket i sig är bekymmersamt i synnerhet när man dessutom lånar till  att sänka bolagsskatten.

Låt mig förtydliga lite av av budgetreglerna och vad det är för något då det inte är helt lätt för många av oss att följa med i budgetdebatterna. Det är enligt många ekonomer ett språkligt ”missfoster” att kalla ett budgetutrymme för reformutrymme. Men vi är vana vid att – att framförallt moderater ”svänger” till meningar som bättre uppfattas av allmänheten som positiva. Lars Calmfors – professor i nationalekonomi sågar den här retoriken och förklarar skillnaderna mellan reformutrymme och budgetutrymme på följande sätt – ” Reformutrymme är utgiftsökningar, eller skattesänkningar, som man aktivt beslutar om. Det är missvisande att koppla ihop utrymme för reformer med det budgetutrymme som uppstår som en följd av att de offentliga utgifterna alltid tenderar att öka långsammare än BNP” 

Utgiftstaket: Anger en nivå som de statliga utgifterna sammanlagt inte får överskrida – beloppet fastställs av riksdagen för tre år framåt.
Budgeteringsmarginalen: Ursprungligen var detta tänkt för oförutsedda utgifter, men den moderatledda regeringen med samarbetspartierna  brukar  inteckna i stort hela utrymmet under förhandlingarna.
Överskottsmålet: Detta är det samlade offentliga finanserna i stat, kommuner, landsting och det allmänna pensionssystemet som skall gå med ett överskott på 2 procent av allt som produceras i landet  under en konjunkturcykel den så kallade bruttonationalprodukten BNP.
Underskottet: Brukar balanseras av ett finansiellt sparande i pensionssystemet.

Den enskilt största sänkningen är således bolagsskatten där drygt 8 miljarder tas av budgetutrymmet och resten lånas upp. Socialdemokraterna vill sänka bolagsskatten med 8 miljarder utan att låna pengar till denna sänkning. Högern skapar således ett underskott i det offentliga finanserna och skjuter över överskottsmålet med 1% för 2012 – 2013. Socialdemokraterna kritiserar moderaterna för att – med en liknelse från hockeyvärlden – spelare passade pucken från egen zon upp över mittlinjen så blåstes spelet av. Avbrott och nedsläpp. Nu är den regeln borttagen förvisso men som exempel i budgetsammanhang kan den visa vad som händer – gör om och gör rätt. Magdalena Andersson (S) gör således rätt när hon blåser i visselpipan för avbrott och nytt nedsläpp. Detta bekymrar dock inte Borg särskilt mycket och han undviker frågor om överskottsmålet. Att man sänker bolagsskatten med så mycket är anmärkningsvärt – EU snittet är 24% exakt det som Socialdemokraterna lägger sig på i sin budgetmotion – men högern går längre än så.  Kritiken kommer – inte oväntat – från småföretagarna som menar att sänkt bolagsskatt inte kommer att påverka arbetslösheten i Sverige. Sänkt bolagsskatt påverkar nämligen inte små och medelstora företag eftersom det ändå är så små vinster. Man menar att pengarna istället skulle göra mer nytta om det gick till en bred sänkning av arbetsgivaravgifterna och slopad sjuklön för oss mindre företagare så hade det gett en direkt effekt på arbetslöshetssiffrorna. Här vill ju Socialdemokraterna ta bort den andra sjuklöneveckan just i avsikt att stärka småföretagarna incitament för att anställa vilket skulle ge effekt på arbetslösheten.

Satsningar på ungdomsarbetslösheten, arbetslösheten generellt – avsätts småpengar när det istället borde satsas mer. Det är bra att man satsar 2.2 miljarder för att förbättra ungdomarnas inträde på arbetsmarknaden, det är bra att man satsar 1.7 miljarder på forskning och innovation och det är bra att man satsar 1.5 miljarder på infrastruktur – forskning/innovationssatsningar som är taget direkt från Socialdemokraternas vision samt infrastruktursatsningar likaså. Pensionärerna fick ”slatten”1.5 miljarder vilket innebär ett bruttotillskott på ca 50 kronor i månaden – skamlöst. Här skall tilläggas att bostadstillägget ökar med ca 1700 kronor och år för de sämst ställda pensionärerna. Utöver det duttar regeringen ut några hundratals miljoner hit och dit och som exempel kan nämnas följande.  Nya Jas-plan: 300 miljoner kronor, Bredband i landsbygd: 300 miljoner kronor, Praktikplatser för nyanlända: 125 miljoner kronor, Till polismyndigheterna: 50 miljoner kronor,Till Finansinspektionen: 34 miljoner kronor – och inte förglömma rättsväsendet får 1.5 miljarder för småbrott och organiserad brottslighet – ett misslyckat rättsväsende får ytterligare pengar för att misslyckas ännu mer.

Socialdemokraterna presenterade sin budgetmotion för 2013. Det är en bra budgetmotion där de enskilda förslagen siktar helt rätt i traditionell socialdemokratisk anda. 18 miljarder anser Socialdemokraterna att de har i budgetutrymme, det är mindre än högerregeringen som anser att det finns 23 miljarder. S-budgeten är alltså snålare än högeralliansens, men åtgärderna är mer anpassade till Sveriges problem än alliansens. Socialdemokraterna prioriterar – till skillnad mot regeringen – efterfrågestimulanser till hushållen med tio miljarder och sysselsättningsskapande åtgärder. S stärker sina finansiella möjligheter genom att avskaffa högerns nedsättning av socialavgifter för unga som redan har ett jobb vilket ger 14,2 miljarder kronor. Socialdemokraterna avskaffar även nedsättningen av krogmomsen som ger 5,4 miljarder kronor samt höjer skatten på alkohol vilket ger 1,5 miljarder kronor. Jobbskatteavdraget blir kvar, men inte på miljoninkomster i S-budgeten vilket ger 1,3 miljarder kronor, en skatt på handelsgödsel ger 0,3 miljarder kronor och avskaffat avdrag för gåvor ger 0,3 miljarder kronor. RUT-avdraget blir kvar, men taket halveras vilket ger 0,1 miljarder i utrymme. Höjda barn- och studiebidrag med 100 kronor per barn och månad. Höjt underhållsstöd med 50 kronor per barn och månad. En förbättrad a-kassa där avgiften till arbetslöshetsförsäkringen sänks och arbetslöshetsavgiften avskaffas. Skatten för pensionärer sänks med ungefär 100 kronor i månaden. 3,5 miljarder kronor satsas på att reparera sjukförsäkringen. Tidsgränsen i sjukförsäkringen slopas, vilket sätter stopp för utförsäkringarna. Ersättningen höjs till 80 procent under hela sjukskrivningen och taket höjs för 80 procents sjukersättning till 29 700 kronor, den i särklass viktigaste satsningen. Drygt 3 miljarder kronor satsas på utbildning, kompetenshöjande åtgärder för lärarna, läxhjälp i skolan, sommarskola för de elever som har behov att ta igen sina kunskaper, ökad kvalitet i högskolan, närmare 30 000 utbildningsplatser inom Yrkesvux, komvux, Yrkeshögskola samt Högskola och Universitet. Socialdemokraterna föreslår investeringar i mer och bättre utbildning – på alla nivåer, och genom hela yrkeslivet. Rekryteringsgapet måste stängas. Avskaffa Fas 3.  Som synes är det inte svårt att se vem som tar ansvar för våra offentliga finanser, sammantaget kan sägas att det finns små variationer mellan oppositionens budgetmotioner där Vänstern och miljöpartiet anser det finns ett budgetutrymme på strax över det som Socialdemokraterna presenterat.

Här kan du läsa hela S- budgeten för 2013.

 

Fas3 – den cyniska arbetsmarknadspolitiken.

Fas3 eller sysselsättningsfasen är inget annat än ett cyniskt sätt att utnyttja människor på. Cynismen förstärks dessutom av att man låter mer eller mindre obskyra anordnare få betalt för att hålla arbetslösa i förvar för att där bli utnyttjade med allehanda arbetsuppgifter – helst sådana arbetsuppgifter ingen annan vill befatta sig med. Inte någon stans i världen existerar något liknande. Fas 3 är den sista fasen i arbetsmarknadsprogrammet Jobb- och utvecklingsgarantin (JUG). I fas 3 hamnar långtidsarbetslösa som först avverkat sina 300 dagar med a-kassa och därefter 450 dagar i faserna ett och två. I fas 3 måste deltagarna delta i en ”sysselsättningsåtgärd” hos en arbetsgivare – ”anordnare”– på heltid för att behålla sin aktivitetsersättning. Varför hamnar så många – drygt 32.000 idag 2012 –  i Fas3?  Resultatet av misslyckanden i de första faserna blir att allt för många hamnar i fas 3.  Kan det vara så att Arbetsförmedlingen inte har tid att hantera alla de som befinner sig i Fas1 och 2? Att man helt enkelt gör det lätt för sig och hellre skyfflar över de arbetslösa i den sista fasen av bekvämlighetsskäl?

Enligt Anders Forslund –  som är biträdande chef på Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering IFAU – är det stora problemet att de flesta i fas 3 mycket väl skulle kunna hitta en anställning.

Den här konstruktionen får sig en rejäl törn när ingen på goda grunder kan hävda att det man gjort i fas ett och två är allt som man överhuvudtaget kunnat. Och det finns mycket som tyder på att så är inte är fallet. Mätningar visar på ganska låg aktivitet i Jobb- och utvecklingsgarantin. Vi gjorde en studie som visade på väldigt låg handläggartäthet. Det är så många arbetslösa per handläggare att de inte kan hinna med mycket mer än att bokföra dem i datorn, Man kan diskutera om det är rimligt överhuvudtaget att man löpande får betalt för att någon finns på en arbetsplats. Det skulle i någon mening betyda att man tror att personen har negativ produktivitet. Det vill säga att personen genom sin blotta närvaro bidrar till att arbetsgivaren förlorar 5 000 kronor i månaden. Det är inte så sannolikt, säger han.

Det som Anders Forslund säger är att de som – ett faktum – får betalt för det arbetsuppgifter den arbetslöse genomför är stigmatiserande i sig. Den stigmatiseringen har företrädare för den moderatledda regeringen inte varit sen att utnyttja i olika sammanhang. Man bortförklarar sina misslyckande med att de som befinner sig i Fas3 – av många betraktad som en slutstation – är socialt missanpassade, handikappade, sociala och fysiska problem är vanliga bland de som befinner sig i Fas3. Här hjälper man villigt till med att förklara för potentiella arbetsgivare att – akta er för arbetslösa i Fas3 – samtidigt som man ger uttryck för att det är viktigt att dessa personer verkligen kommer ut på arbetsmarknaden. Är det inte en konstig logik? Samtidigt ger man ytterligare uttryck för att de som klagar har verkligen ingenting att klaga över då man gjort allt vad som är möjligt för de arbetslösa i de två tidigare faserna. Har man verkligen gjort det? Inte om man får tro på forskningen inom området.

Floskelparaderna tycks inte ha en ände när de kommer från moderaterna. Cecilia Widergren (M) riksdagsledamot uttrycker sig på nedanstående sätt;

Moderat politik tar sin utgångspunkt i övertygelsen om att alla människor är unika och har samma människovärde – med olika drömmar och egna beslut att fatta. Alla ska ha rätt till respekt för sin person och sina
känslor. Ur detta kommer frihetstanken. Frihet under ansvar, med fokus också på ansvar framför allt för andra. Hjälp och stöd efter behov är avgörande för att frihet också skall vara möjligt för alla. Socialpolitiken utgör samhällets yttersta skyddsnät för att ge trygghet och stöd till de människor som av olika anledningar hamnat i en situation de inte klarar av utan hjälp. Samhällets skyddsnät ska så snabbt som det är möjligt utifrån individens förutsättningar hjälpa människor att bryta utanförskap och bidragsberoende. Ingenstans är arbetslinjen viktigare än när det gäller arbetet med att få tillbaka de människor som hamnat i utanförskap Moderaterna och alliansregeringen har stort fokus på detta.

Var och en kan säkert bedöma huruvida hennes floskler äger någon som helst sanning i praktiken.

Vilka är det då som befinner sig i Fas3? Enligt riksdagens egen utredningstjänst (RUT) visar att 60 procent av deltagarna är under 55 år. 22 procent har högskoleutbildning. 70% har avslutad gymnasieutbildning. Majoriteten av dem som är med i fas 3 har mer än tio år kvar i arbetslivet.  Citerar här TCO tidningen;

”Mikael Persson, 39, får inte starta företag, utbilda sig eller konkurrera med andra på arbetsmarknaden. Han är nämligen verksam i Fas 3.”

– Systemet begränsar ens kreativitet, säger han.

– Här sitter civilingenjörer, matematiker, journalister och byggnadsarbetare. Det är en stor kunskapsbank som inte kommer till nytta. Många har gett upp, de känner att det inte är någon idé och sitter bara av tiden. Men jag har inte gett upp än, säger han.

Själv är Mikael webbutvecklare och kommunikatör, med 160 högskolepoäng Samhälls- och kulturanalys från Linköpings universitet. Och han tycker att reglerna är mycket begränsande.

– Du ska göra det som normalt sett inte görs och får inte konkurrera med någon på arbetsmarknaden. Vi får inte vara i utbildning, göra praktik eller starta företag. Vad blir det då kvar? Att koka kaffe är inget man får jobb på, säger han./…/

– Vi får bara veta från Arbetsförmedlingen vad vi inte får göra och skulle de komma på att vi bryter mot reglerna förlorar man sin ersättning och sedan sin plats. Det är så mycket jag vill göra, men jag känner mig kvävd. Det här gynnar i stället den som vill sitta och googla hela dagarna.

Regeringen har gått emot sin egen arbetslinje. Människor som står utanför arbetsmarknaden behöver nya kunskaper och referenser. Men nu får de ingen utbildning och får inte lära sig något nytt.

En annan Fas 3-deltagare, tidigare  miljöchef och byrådirektör på bland annat SCB, berättar så här i Jusek-tidningen – citerat;

Man förlorar allt i Jobb- och utvecklingsgarantin. Jag har varit politiskt aktiv på fritiden men får inte vara det längre eftersom jag då inte står till arbetsmarknadens förfogande. Mitt uppdrag som nämndeman vid Migrationsdomstolen får jag behålla på nåder. För mig är praktiken meningslös. Jag kan inte överleva på de här pengarna och sysselsättningen kommer aldrig att leda till en anställning. Och att hitta en praktikplats som passar min kompetens är jättesvårt. De arbetsgivare som är seriösa vill inte ha något med Fas 3 att göra.

Hur väl stämmer det då – det som moderata företrädare brukar påtala –  att en stor andel av deltagarna i Fas3 är dels lågutbildade dels socialt missanpassade?  Nu vet vi att det finns moderater som finner en lust i att nedvärdera andra. En i mängden är Tomas Böhlmark som dels skriver på sin blogg att en större andel av de som befinner sig i Fas3 är socialt missanpassade – ja ni vet han som beskrev Nalin Pekgul (S) för ”klappturk” Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström är inte så mycket sämre hon – drar sig inte för att kränka andra med allehanda vokabulär, detta är genomgående vad avser moderata uttalanden om de arbetslösa.Allvarlig kränkning, och man åstadkommer i och med detta att andra också tror, att de som anvisas till Fas 3 verkligen är i samhällets bottenskikt, människor som är handikappade, störda eller förståndshandikappade. Detta är en makaber kränkning. Det bryter ner självkänslan, i tvånget att gå och vara nånstans eller sitta av tiden och vantrivas. Människor passiviseras mot att göra andra bättre engagerande saker. Men som om detta inte var nog – nu anser moderaterna att handläggarna skall ha tillgång till straffregister över de arbetslösa. Lotta Olsson (M) skriver följande detaljerat över hur man debatterat regeringens propositon om förändring av Arbetsförmedlingens möjligheter att använda straffregister. Jag som trodde Arbetsförmedlingen var till för att förmedla jobb – inte att sitta och söka i straffregistren för att utröna om den arbetssökande också har en noterad lagöverträdelse på sig.

Allt fler företag är starkt kritiska till regeringens arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Man protesterar främst över bevarandet av Fas3 som de anser förvrider konkurrensen på arbetsmarknaden.  Att det finns undanträngningseffekter av åtgärden förstår alla – utom Hillevi Engström. Att det dessutom försämrar lönebildning på arbetsmarknaden förstår också alla – utom moderaterna och alliansen i övrigt. Så slutsatsen och den fråga som ställs – för vad är Fas3 bra för? Inte för de arbetslösa – inte heller för alla de seriösa företagen. Fas3 är bra för mer eller mindre seriösa anordnare som tjänar storkovan på de arbetslösa – ett modernt slaveri och en ytterligare fråga som är berättigad – hur väl stämmer dessa slaveriåtgärder med den International Labour Organization (ILO) regelverk.

Ett gott råd till den moderatledda regeringen och då främst arbetsmarknadsminister Hillevi Engström – lägg ner Fas3 innan du skämt ut dig allt för mycket.

%d bloggare gillar detta: