Moderaterna går emot svenska folket vad avser vinster i välfärden.

Vulgärpropaganda på hög nivå har vi vant oss vid när det gäller att försvara borgerlighetens misslyckanden på arbetsmarknadsområdet och sjukförsäkringsdebaklet. Vinster inom vård – omsorg och skola är ett –  i enlighet med Novus opinion – något som svenska folket är emot. Hela 80% av väljarna anser att vinster skall återinvesteras inom vård och skola. Hela 63% av borgerliga väljare anser detsamma. Detta är ett rimligt antagande. Sverige är ett av två länder i världen som tillåter fullständigt fri etableringsrätt med fritt uttag av vinster på verksamheter som belastar statens budget – det vill säga våra skattemedel.  Undersökningen tilltalar naturligtvis inte regeringen – den går emot den ”individuella friheten” som framför allt moderaterna så ihärdigt talar om – vi skall ha ett fritt val och vinster skall kunna plockas ur välfärdssektorn – kosta vad det kosta vill.

Nu har man fört fram den mest högerreaktionära av alla högerns nyliberaler/konservativa nämligen Gunnar Hökmark för att med hjälp av honom förändra opinionen mot vinster i välfärden. ”LO:s vinststopp slaktar välfärden” skriver han på Aftonbladet. Man behöver sannerligen inte ha 2 ögon ens för att se hur moderaterna redan är på god väg att slakta välfärden – för det behöver man inte LO till hjälp – det klarar man bra själva. Vad man bör ställa sig för frågor är varför? Vad är det för incitament som gör att man vill bibehålla ett system där riskkapitalister helt skamlöst kan plocka ut de vinster ur verksamheterna och föda och göda bukstinna herrar – för det är oftast herrar – i riskkapitalisternas mecka Caymanöarna?

Förra höstens vårdskandaler visade en mängd kopplingar mellan Moderaterna och privata vårdbolag. Det rör sig om allt från karriärer som går från partiet in i bolagen – karriärer som går åt motsatta hållet – från bolagen in på välbetalda höga tjänster i statliga bolag och myndigheter – till PR-hjälp och familjeband. Regeringen Reinfeldt gick ut i media och beklagade sig – pliktskyldigast – över vårdskandaler och aggressiv skatteplanering – samtidigt gör enskilda moderater karriär inom den privata vården, där chefer och skattesmitare från den privata vården belönas med fina titlar inom offentliga bolag och myndigheter. Moderaterna i Stockholm –  distriktsordförande Henry Sténson – har fått i uppdrag att leda Caremas ”krishantering”. Det avslöjade tidningen Resume. Henry Sténsons PR-firma Brunswick leder krishanteringen för såväl Carema som för Caremas ägare Prime. Henry Sténson vill inte kommentera vilka han arbetar tillsammans med. Kopplingarna till Moderaterna i Stockholms stadshus är flera. När vanvårdsdebatten rasade för fullt satt Stockholms tidigare stadsborgarråd, och Moderaternas före detta andre vice ordförande, Kristina Axén Olin, i Bonnierägda TV4:s morgonsoffa och diskuterade Carema. Hon såg inga problem med att riskkapitalbolag bedrev vård och framhöll att hon själv föredrar gå till Caremas vårdcentraler. Hon nämnde inte att hon samtidigt arbetade som etisk rådgivare åt Carema. Den informationen – som Carema hade på sin hemsida – raderades snabbt efter inslaget. Birgitta Holm (M), som tidigare satt i Stockholms kommunstyrelse och därigenom varit med och fattat många privatiseringsbeslut, gick rakt över till en chefsbefattning på Carema. På högsta partinivå finns fler kopplingar till den privata vårdsektorn. Partistyrelsemedlemmen Gustaf Douglas ägde tidigare Attendo, samtidigt som han ansvarade för insamlingen till partiets kampanjkassor. När han sålde bolaget till brittiska riskkapitalister gjorde han en vinst på 642 miljoner kronor. Attendo Cares vd Henrik Borelius är bror till Maria Borelius, som under en kort period 2006 var handelsminister och riksdagsledamot för moderaterna.

Det har även uppmärksammats hur regeringen rekryterar personer till höga poster i statliga bolag och myndigheter från den privata vården. Björn Savén, miljardär och ordförande i IK Investment Partner, som äger vårdkoncernen Attendo och undkom skatt genom kreativ skatteplanering – se räntesnurror – erbjöds i våras en plats i det statliga bolaget Vattenfalls styrelse av regeringen. Björn Savén, som då var under granskning av Skattemyndigheten, hoppade dock av. Kenth Eliasson, tidigare chef på Carema, blev av regeringen Reinfeldt utsedd till generaldirektör för Statens Institutionsstyrelse så sent som i början av november. Även Stockholms sjukvårdslandstingsråd Filippa Reinfeldt har kritiserats för nära band till Carema och anklagats för att agera affischnamn åt koncernen då hon deltagit vid flera invigningar av nya Carema-vårdcentraler – samt också deltagit i reklamjippo för Mc Donalds – där den omtalade sonen dessutom sedermera erhöll anställning. Kristdemokraterna har kritiserat Moderaterna och ifrågasatt deras kopplingar till just Carema, men i KD:s bagage finns bland annat gruppledaren Mats Odells bolag Bellstasund, som han sålde för 72 miljoner. Köpare var en riskkapitalfond som i huvudsak finansierades av de AP-fonder Odell då i egenskap av finansmarknadsminister var högste ansvarig för. Mats Odell och Anders Borg som förvandlade 7:e AP fonden från lågriskfond till högriskfond och därmed försvann 20 miljarder som ingen vet var de tog vägen på mindre tid än ett halvår. Skamlöst för att inte säga kriminellt – vem ställer dom till svars för detta?

Henrik Borelius är vd på Attendo Care, företaget som tillsammans med Carema varit föremål för kritik och skådeplats för en mängd skandaler det senaste året.Henrik Borelius – vars syster Maria Borelius var moderat statsråd en kort period efter valet 2006 innan hon tvingades avgå – sitter med i regeringens Välfärdsutvecklingsråd som ska komma med utlåtanden till regeringen om vilka politiska förslag som behövs. Förra gången Attendo såldes tjänade Borelius 100 miljoner kronor. Dessutom har han som vd en årslön på 4,9 miljoner. Det finns på flera håll familjeband mellan moderaterna och privata vårdbolag. Aleris vd Stanley Brodén är gift med moderata riksdagsledamoten Marie Brodén som suttit i riksdagen sedan 2002 och varit speciellt engagerad i hälso och sjukvårdsfrågor.

Riskkapitalisterna i den privata vården och äldreomsorgen har redan tjänat miljarder på Moderaternas politik. De summor valrörelserna kostat är småpotatis i jämförelse. Därför är det högst berättigat att fråga sig varför Moderaterna hemlighåller var partiet får sina pengar. Är det från Caremas direktörer? Är det från Attendos? Vilka fler än Douglas och Axén-Olin med flera moderater är insyltade?  Att Moderaterna tycks göra allt för att rädda systemet med riskkapitalister och obegränsat vinstuttag i välfärden är mot bakgrund av alla kopplingar som uppenbarats inte särskilt konstigt – men man  måste ställa frågan om den moderata politiken egentligen bara en väntjänst till dem som bekostade valsegern?  Men detta är inte det enda………….

Det visar sig att kopplingen mellan media och vissa politiska partier är mycket intimare än vad många tror. Att exempelvis en tidning benämner sig tillhörig en viss politisk inriktning och förespråkar denna på ledarplats är inte så mycket att anmärka på. Dagens Nyheter, Göteborgs Posten, Expressen, GT och Sydsvenskan benämner sig liberala, Svenska Dagbladet benämner sig moderat och Aftonbladet som socialdemokratisk. Två Bonnierägda tidningar – DN och Expressen –  bedrev mer eller mindre öppet en kampanj för alliansregeringen under valrörelsen 2010. Både TV4 och Svenska Dagbladet har haft experter som analyserat politiker, de har presenteras som ”oberoende” men i själva verket varit aktiva högerpolitiker. Just Bonnier förvärvade hela TV4 2006, vilket stred mot svensk lag – vilken är utformad för att motverka en långtgående ägarkoncentration i marksända kanaler. De enda som kunde anmäla lagöverträdelsen var alliansregeringen – vilket de efter att ha diskuterat med Bonnier – helt enkelt valde att inte göra. Bonnier krävde också att lagen ändrades så att de kunde sända mer reklam, vilket också sker. 2008 avskaffas kravet på opartiskhet, och de följande åren sker ett antal lagändringar till Bonniers fördel. Så sent som inför valet 2010 lagstiftar regeringen att TV4 måste ägas av just Bonniers. Att Sveriges största mediaägare Bonniers har egennytta av att hålla alliansregeringen vid makten är uppenbart.

…lagen var utformad på så vis att även om Radio- och tv-verket formellt sett var kontrollinstans, så kunde överträdelser inte utredas om inte regeringen först lämnade in en anmälan. Erik Månsson var ute efter regeringens godkännande för att kunna genomföra affären. Samtalet blev lyckat.

– Jag fick ett telefonsamtal någon dag innan köpet skulle tillkännages, förklarar sakkunnige Carl Johan Swanson strax efter köpet. Då gjorde vi en bedömning om att det inte stred mot sändningstillståndet.

Något liknande hade knappast kunnat ske om den socialdemokratiska regeringen suttit kvar vid makten.

– Jag såg till att TV4 inte vågade bryta mot sändningstillståndet, förklarade före detta kulturministern Marita Ulvskog. (S)

Men Sveriges nytillträdda kultur- och medieminister, Lena Adelsohn Liljeroth (M), gav klartecken till Erik Månssons begäran. Regeringen skulle inte lämna in en anmälan till Radio- och tv- verket, och därför kunde Bonnier strunta i lagstiftningen. Lena Adelsohn Liljeroth är ju gift med Ulf Adelsohn, fd partiledare för Moderaterna, som alltså har kontakter inom Bonniers: Odd Eiken – före detta talskrivare åt Ulf Adelsohn – var tidigare informationsdirektör åt Skandias ordförande Bengt Braun, samtidigt som denne också var VD för Bonnier. När Ingrid Eiken senare förhandlar med Bonnier för regeringens räkning är Bonniers VD alltså hennes makes före detta medarbetare. Avståndet mellan regeringen och Bonnier är med andra ord mycket litet.

Men det blir intrikatare än så. Låt mig presentera Stiftelsen Fria Media – en hemlighetsfull fond av mediaföretag – som skickar pengar rakt in i moderaternas partikassa. Det här avslöjandet är uppseendeväckande av två skäl. För det första är fonden tydlig med att de förväntar sig motprestationer för sina pengar. Som exempel tar Jan Marhed i stiftelsen upp att man ställt krav på att kommersiella radiokanaler ska få sända mer reklam – vilket tog den moderatledda regeringen endast tre månader att genomföra. Det kan vara rent slumpartat, men när en näringslivsorganisation ger ett regeringsparti stora summor pengar med ett uttryckt motkrav om lagförändringar och de förändringarna så snart läggs fram i riksdagen så liknar det ett betalt beställningsjobb. Från moderat håll har detta förklarats med att Fria Media skulle vara en intern partistiftelse – vilket  stiftelsen inte själv uttryckt eller redovisat-  och som inte heller  förmildrar omständigheterna. Faktum kvarstår, kommersiella mediaaktörer finansierar via en stiftelse ett politiskt parti som hävdar att de inte får pengar från företag och organisationer. När vi vet att moderaterna  själva far med osanning – samtidigt som de är beredda att gå långt för att hålla bidragen borta från offentlighetens ljus – drabbas man lätt av tanken att vi bara sett toppen av ett isberg. Hur många fler företag skickar – via anonyma och hemliga stiftelser – in pengar till moderaterna tillsammans med krav på politiska förändringar de vill se? Bonnier, vilka har fått specialbehandling sedan 2006? Arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv, som spenderar enorma belopp på opinionsbildning och kan glädjas åt sin motpart fackförbundens försvagande? Carema, Alleris, Attendo och alla de andra riskkapitalbolagen som gör enorma vinster på en privatiserad offentlig sektor? McDonalds, som under parollen ”arbetslinje” fått två stora skattesänkningar serverade på silverfat? Ett annat typexempel är PR-byrån Kreab. Där är före detta moderate landstingspolitikern och grundaren av Kunskapsskolan Peje Emilsson ­delägare och styrelseordförande. Kreab är enligt Emilssons utsago ”huskonsult” åt Wallenbergsfären. Fram tills att han blev utrikesminister var Carl Bildt styrelseordförande i Kreab, och Anders Borg har en bakgrund inom Wallenbergkontrollerade banken SEB.

I en tid av kris och stagnation för miljardärernas traditionella branscher, söker dom nya marknader där de överfulla kassakistorna­ kan investeras med vinst. Vård och omsorg är nya marknader som dessutom garanterar säkra vinster genom offentligt garanterade skatteinkomster. Efter att ha slukat den svenska offentliga vården –  skolan och omsorgen – planerar svenska kapi­talister – till exempel Wallenberg som genom riskkapitalbolaget EQT har satsat hårt på ”välfärdsbranschen” – att använda Sverige som bas för expansion i resten av Europa och världen. De krisande euroländernas påtvingade välfärdsslakt med EU:s krav på privatiseringar öppnar vägen. Att Reinfeldt agerar ”hök” i EU gemensamt med Gunnar Hökmark och kräver privatiseringar och avregleringar är säkert något som Tornets – förövrigt ett sällskap grundat av just Gunnar Hökmark – medlemmar applåderat när de har träffats. Om kopplingen mellan Moderaterna och den lilla men stenrika kapitalistklassen kan många spaltmeter skrivas. Bara skandalerna kring Carema och den utauktionerade välfärden har avslöjat många nära band mellan storkapitalet och Moderaterna. Redan för femton år sedan, 1991, uppgav Ulf Laurin, då ordförande i SAF (nuvarande Svenskt Näringsliv), att halva SAF:s kanslibudget, 200 av 400 miljoner, gick till opinionsbildning. Går det överhuvudtaget att föreställa sig vilka summor Svenskt Näringsliv idag, med Michael Treschow som ordförande och tidigare moderate statssekreteraren Urban Bäckström som direktör, pytsar in för att få en borgerlig valseger? Nej – det är hemligt. LO redovisar öppet sitt stöd till socialdemokraterna, men det gör inte direktörerna. Svenskt Näringsliv är en mäktig ekonomisk kraft som står bakom högeralliansen och det kan vara synnerligen intressant att veta hur mycket pengar det rör sig om.

Gamla SAF och Industriförbundet beräknades 1997 tillsammans ha lagt 445 miljoner på kampanjer och lobbying. Beloppet utgjorde posten ”övrig” i ”Övriga externa kostnader” i bokslutet för koncernen Svenskt Näringsliv! 445 miljoner kronor under ett år, och inte under en mandatperiod, vilket Timbro uppmärksammat i jämförelsen med LO. Timbro – för övrigt en av flera giftfloror finansierat av Svenskt Näringsliv – driver systemskiftesvalrörelse i skuggorna, med pajasen Johnny Munkhammar i spetsen. Men det finns fler. Övriga Timbrosfären med underavdelningar som Timbro Syd, Stureakademin, Stiftelsen Fritt Näringsliv, frihandel.nu. Tankesmedjan Centrum för (o)rättvisa, Tankesmedjan Captus, Ratio som är näringslivets gamla forskningsinstitut, bara för att nämna några.

Det är inte konstigt att moderaterna vill värna det systemskifte som sker i bjärt kontrast mot opinionen och att samtliga dessa kopplingar har betydelse för de politiska åtgärder man bedriver -knappast till gagn för den enskilde medborgaren. Det är heller inte förvånande medias ovilja att underlåta sig konstruktiv undersökande journalistisk – snarare att dölja och gömma frågor som borde ställas till politikerna.

%d bloggare gillar detta: