Viljan till vinst leder till lägre kvalitet – Oviljan till vinst leder till mindre valfrihet.


Mycket diskussioner om vinster i vård och omsorg samt skolan. Skall vinst få tas ut eller ej? Vård- omsorg och skola har alltid varit skattefinansierade verksamheter – detta för att garantera alla en likvärdig vård oberoende av individens ekonomiska status. Så skall det naturligtvis vara – och så vill svenska folket att det skall vara i enlighet med de undersökningar som genomförts. Ingen blir sjuk medvetet och utbildning är ett krav för att ett samhälle skall kunna utvecklas – det ligger således i samhällets intresse att vi har en frisk befolkning och en välutbildad befolkning med likvärdiga förutsättningar oberoende av ekonomisk status.

Sedan borgerligheten tog makten 2006   översköljdes Sverige av en privatiseringsvåg utan motstycke – vi lär vara värst i hela Europa. Privata intressen tog över en stor andel av vår skattefinansierade välfärd ivrigt påhejade av högern – svenska folket skall ha valfrihet och välfärden skulle bli utvecklande kvalitetsmässigt vilket skulle gynna ”brukarna” ett av högern omdefinierat uttryck för kunder inom välfärden. Man får väl vara nöjd med den definitionen kanske.  Vi tog del av skandalerna på Carema, Attendo med flera där vinsterna på skattebetalarnas bekostnad – genom något som inom den privata sektorn är så vanligt -räntesnurrorna. Svenskarna vill ha valfriheten, sa vinstivrarna, och började rabbla siffror. De nittiotvå procent som vill kunna välja var de ska bo när de är gamla, de åttioåtta som vill välja sjukhus och de åttiofem som vill att elever ska kunna välja mellan olika skolor. Och högern bankade in att den politiker som tänkte driva igenom ett vinstförbud skulle ge alla dessa röstberättigade medborgare fjortontusen färre företag att välja på. Sen kom rötmånaden – mest för regeringen Reinfeldt. Svenska folket började ifrågasätta varför riskkapital och aktieägare var de som skulle tjäna pengar på skattefinansierade verksamheter – en för alla berättigad kritik.

Nu verkar det inte längre finnas någon gräns för antalet debattartiklar, ledarspalter och twittergräl. Det som påbörjades för mer än ett år sedan med en forskarrapport från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNV) enligt SVD – som inte kunde påvisa några kvalitetsförbättringar av privatiseringarna har utvecklats till en politisk frossa där det mest grundläggande argumenten – valfrihet och förbättrad kvalité – från högern kommit på skam. Debattörer hetsar varandra med hårdvinklade argument. Liberala  ledarsidor skriker näst intill oförskämdheter. Sveriges Kommuner och Landstings tidning – Dagens Samhälle – vrålar tillbaka. För de politiska partierna – särskilt de två stora – har den här debatten blivit väldigt  komplicerad. De måste komma på ett sätt att tillfredsställa den stora väljarskara som vill ha valfrihet – men som samtidigt ogillar vinstuttagen. Kristdemokraterna vill gå ännu längre och tvinga in oss i valfrihet genom lagstiftning – LOV lagen om valfrihet – förstår ni hur ett parti som skriker om valfrihet skall tvinga på oss valfrihet – man frågar sig berättigat vilken valfrihet detta är.

Moderaternas skvalpiga kommentarer blev att man tyckte det var dumt med företag som utförde tjänster med dålig kvalitet och inte betalade skatt. Anna Kinberg Batra – moderaternas gruppledare i riksdagen – uttryckte det som att det finns inte så mycket mer att säga – man vill inte bli mer detaljerad än så!!!!!! Vinstuttagen var därmed sanktionerade av moderaterna – räntesnurrorna skulle garantera att vinsterna i välfärdssektorn gick tillbaka till riskkapitalet som villigt lånade ut pengar till vårdföretagen till räntor långt över reporänta eller vanlig ordinarie bankränta. Anders Borg tittade på detta under drygt 6 år utan några synbara resultat samtidigt som välfärdssektorn mjölkades på enorma belopp – pengar som skattebetalarna ägde – fortsatte till skatteparadisen, och kvalitén förbättrades inte alls jämfört med kommunalt eller landstingsägd vård och omsorg.

Det var i slutet av åttiotalet som stödet för den offentliga sektorn sjönk. Den stora makt­utredning som Ingvar Carlsson hade tillsatt visade på en känsla av vanmakt bland befolkningen. En arbetarklass som hade känt att den var på väg att få mer makt, hade bytts mot en medel­klass som upplevde att den inte hade möjlighet att påverka. LO:s rättviseutredning i början på nittiotalet visade samma sak. Särskilt de som arbetade inom vård och omsorg samt skolan – ville ha större inflytande. Carl Bildt bildade regering 1991. Finanserna var darriga och regeringen skar ner. Valfrihet och entreprenad genom privatiseringar skulle öka effektiviteten och kvaliteten hävdade moderaterna – samma argument idag men med en annan partiledning. Kommunallagen ändrades 1991 vilket medförde att privata företag kunde utföra äldreomsorg. Det blev tillåtet för företag med vinstsyfte att driva dagis. Friskolereformen genomfördes dessutom samma år.

Blev det som man ville? Blev det bra? Nej det har gått för långt.Detta hör man ofta från socialdemokrater, miljöpartister och ibland från folkpartister – vänsterpartiet vill helt eller delvis ta bort vinsterna. De talar om hur företag undviker skatt genom räntesnurror. Eller hur kommuner och landsting säljer verksamheter billigt – som sedan säljs vidare och blir till hutlösa inkomster. Framför allt pratas de om att vården och omsorgen – som skulle drivas av små kooperativ, ideélla organisationer – lockar till sig riskkapitalister. När man tittar på välfärden ser de konsulter som inte kan öka effektiviteten på andra sätt än genom att skära ner på personalkostnader. Att hävda de är vinstkritiker är att göra det för lätt för sig – inte ens det parti som är hårdast emot vinster i välfärden vill helt avskaffa vinster. Man är inte nödvändigtvis kritiska till vinst som företeelse – men anser att det finns en konflikt mellan vinstintresse och kvalitet – så länge vinsten inte går tillbaka i verksamheten. Och att den motsättningen är den viktigaste. Den moderatledda regeringen ser annorlunda på hela komplexet och håller givetvis inte med om detta. Dom älskar kanske inte profiten – som det ser ut idag, men dom anser att en annan motsättning är den viktigaste. Högern tycker att valfriheten har ett egenvärde och kritiserar därför förra årets SNS-rapport för att inte ha tagit tillräcklig hänsyn till det. Visst är det dåligt om skattepengar undanhålls med räntesnurror via skatteparadisen – men den viktiga poängen är inte det, utan att det finns en konflikt mellan vinstförbud och valfrihet.

Konflikten står således mellan följande alternativ;

Viljan till vinst leder till lägre kvalitet – Oviljan till vinst leder till mindre valfrihet.

Svenska folket är positiva till valfriheten men vill att vinsterna återgår i verksamheten – inte orimligt då det är skatterna som fortsättningsvis finansierar välfärden. Att finna en ”gyllene” medelväg mellan vinst och valfrihet är den stora knäckfrågan således. Att återreglera vård – omsorg och skola är ett alternativ men risken blir då att vi kommer tillbaka till uppfattning som var rådande under slutet av 80-talet – på lång sikt – och vi står återigen inför frågan om valfrihet.

Socialdemokraterna försöker finna denna gyllene medelväg genom sitt nu presenterade förslag. Genom detta – Nationella kvalitetslagar – vill man försäkra sig om att ingen vinst på bekostnad av kvalititeten uppkommer, hårdare krav på vilka som skall bedriva verksamheter, att resurser tillförsäkras efter det behov som finns, verksamheterna skall betala skatt i Sverige, en lag om investeringsskydd – vilket skulle innebära att statlig eller kommunal verksamhet inte säljs till underpriser, skärpt tillsyn – med oannonserad tillsyn samt sanktionsmöjligheter – som kommer att ha i sitt uppdrag att granska ekonomi/kvalite/personaltäthet med mera. Man tillförsäkrar således medborgarnas önskemål om valfrihet men med begränsade vinstuttag som i huvudsak skall återgå i verksamheterna  gemensamt med skarpa kvalitetskrav. Något mycket viktigt är att lagen om meddelarskyddet även skall omfatta privata verksamheter som bekostas av skattemedel. Om detta är den gyllene medelvägen mellan konflikten – vinst leder till kvalitetsförsämring eller ingen vinst ingen valfrihet – återstår att se. Som jag ser det är förslaget till sin helhet tillfredsställande ur den synpunkten.

Sist men inte minst – låt mig påminna om att sommaren är definitivt över för denna gång.

Annonser
Lämna en kommentar

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: