Genom att lära oss av historien kan vi forma vår framtid.


Sverigedemokraterna är ett fascistiskt parti som använder rasismen som ett vapen. Man appelerar till det absolut sämsta hos människan för att argumentera för sin egen främlingsfientliga agenda – att beväpna sig med järnrör från byggnadsställningar, att spy galla med allehanda rasistiska ock kvinnoförnedrande invektiv – av den högsta ledningen av partiet – förstärker bara bilden av en dold agenda som man samtidigt vill motverka i ett syfte att verka rumsrena. Häromdagen försökte jag påvisa ett samband mellan NSDAP och Sverigedemokraterna – artikeln fokuserade på hur snabbt det kan gå att vända dom demokratiska tankarna till fascism och rasism. Flera av kommentarerna fokuserade på fel ingång – det handlade inte så mycket om hur Hitler tog makten utan snarare hur snabbt det kan gå från ord till handling. Något som är väl känt är att fascismen frodas särskilt under ekonomiska depressioner –  lågkonjukturer där politiker inte förmår att fokusera på arbetslösheten som ökar den sociala misären. Det märkliga är egentligen inte att sådana partier som Sverigedemokraterna växer i ett  läge av en  stagnationspolitik. Alliansen har dessutom förstärkt den socioekonomiska misären för en stor andel av människorna genom att dels försämra socialförsäkringarna dels göra felaktiga satsningar för att mota eller stabilisera arbetslösheten i landet.

Då var det judarnas och kommunisternas fel – idag är det invandrarnas fel. Särskilt då muslimer från mena-länderna som får klä skott för den allt igenom dåliga integrationspolitiken som både Socialdemokrater och Allianspolitikerna får ta ansvar för. I dåliga tider får de som står längst bort från samhället skulden – det är utgångspunkten för Sverigedemokraternas politik för att förklara försämringarna i socialförsäkringarna samt den höga arbetslösheten som dessutom drabbat just invandrarna mest. I krisens Europa ser vi dessa tendenser i en högre utsträckning än här hemma – fattigdom och arbetslöshet växer. Frånvaron av hopp bland befolkningen, – främst i de sydeuropeiska länderna – ökar. Länderna kämpar mot statsbankrutt. Femtio procent av ungdomarna är utan arbete och man börjar tala om en förlorad generation. Fattiga och medellösa brukar drabbas hårdast, men även medelklassen berörs. Bostadsbubblor spricker, företag varslar och läggs ned och den offentliga sektorn bantas hårt eller säljs ut. Frågan man bör ställa sig – vad händer under en sådan ressession? Någon skall skuldbeläggas – och i vårt Sverige är det knappast etniska svenskar.

Det kommer många oroande tecken främst från Grekland men också många andra länder. I Grekland härjar det fascistiska/nazistiska partiet Gyllene Gryning som växer och förankrar sig alltmer – framför allt i utsatta områden. Människor som drabbas av brott vänder sig till Gyllene Gryning istället för till polisen. Organisationen sprider propaganda och delar ut matpaket – men bara till ”riktiga greker”. Det strömmar också in rapporter om våldsbrott mot invandrare – sönderslagna butiker och torgstånd där polisen vänder ryggen till.

Om människor upplever sig övergiven av sin regering och statsapparaten, skapas frustration och vilsenhet. Fascistiska organisationer får utrymme och kommer att fylla en funktion. Brottssyndikat som maffiaorganisationer, MC gäng och andra subkulturer får ett ökat utrymme i samhället. Våld och övergrepp blir vanliga – att sparka ner en gammal dam – 87 år- upprör många men glöms snart bort. Bilar sätts i brand i de segregerade områden som klassas som miljonprogrammets kåkstäder – rasismen frodas och växer i styrka – inte ens valda företrädare i riksdagen drar sig för att ge uttryck för rasismen. I en förlängning kommer detta att bli ett hot mot stabilitet och demokrati. I Sverige har vi hittills varit någorlunda förskonade från den kris som drabbat Sydeuropa, men nu växer varsel, konkurser och uppsägningar även här. Fler ungdomar än någonsin står utanför arbetsmarknaden. Grupper ställs mot varandra – vi och dom. Samtidigt växer Sverigedemokraterna och är nu – enligt den senaste opinionsundersökningen – Sveriges tredje största parti – partiet har snarare vuxit i opinionsundersökningarna de senaste åren än stagnerat.

Har vi då inte lärt oss av historien? Nej – uppenbarligen inte. Nazismen som politisk fascism föll för 67 år sedan i Europa. Sverige var väl förskonad i jämförelse av ett sönderbombat Europa och det drog vi fördelar av. Vår tillväxt var god under hela 50, 60 och 70 talet. Det fanns inga nazistiska strömningar – möjligen enstaka grupper som knappast gjorde något större väsen av sig under tillväxttiden. Det fanns ingen grogrund helt enkelt. Den svenska välfärden byggdes upp och tog hand om alla människor. De som upplevde krigsåren brukade ofta säga – aldrig igen. Men vad innebär ”aldrig igen” för dagens generation? Det som aldrig igen får ske – sker ju idag igen! 67 år efter det som aldrig får ske igen.

Vi motverkar inte fascistiska rörelser genom att ignorera dom. Vi motverkar inte Sverigedemokraterna genom att strunta i dom eller låta dom hållas i tron att företeelsen så småningom ändå kommer att rinna ut i sanden. Vi motverkar sannolikt inte ens Sverigedemokraterna genom att inte ta debatten med dom. Vi kan bara motverka fascistiska tendenser i samhället genom en aktiv välfärdspolitik – en politik för ett sammanhållet Sverige som inkluderar alla. En sak som fastnat hos mig är det som Ulf Bjered – statsvetare – skrev citerat;

Man bör inte bemöta hotet från högerpopulisterna med blocköverskridande överenskommelser. Sådana överenskommelser understödjer högerpopulisternas verklighetsbeskrivning att de själva utgör den enda egentliga oppositionen mot “etablissemanget”. Ju mer de övriga partierna tränger ihop sig i mitten, desto bättre blir möjligheterna för ett parti som Sverigedemokraterna att framställa sig som den enda eller den egentliga oppositionen.

Detta är ju precis vad som sker idag. Moderaterna – åtminstone vill man ge sken av att ha tagit sig in i mittenfåran av politiken – deklamerar sig som ett ”arbetarparti” och därmed lämnat sina konservativa ideologiska preferenser. Alliansen och Socialdemokraterna slåss om mittenväljarna – vad finns kvar? En allt mer urholkad välfärd, en stagnerad arbetsmarknadspolitik, utförsäljningar av våra egendomar i en rasande takt och varslen växer i omfattning.

Bara genom en aktiv socialförsäkrings- och arbetsmarknadspolitik motverkar vi fascistiska rörelser i landet. En socialförsäkringspolitik som medger en trygghet för medborgarna och en arbetsmarknadspolitik som medger möjlighet till utbildning och förkovran under lågkonjukturer för att stå redo när konjukturen vänder. En integrationspolitik som tar tillvara den kompetens som finns samt erbjuder utbildning för de som behöver. En jämställdhetspolitik som aktivt minskar de klyftor i samhället som nu ökar istället för att minska. En aktiv politik som syftar till att minska den fattigdom som existerar och där framför allt barnen lider mest. En aktiv bostadspolitik –  rätten till bostad är en del av vår välfärdspolitik. Låt inte Sverigedemokraterna plocka poäng på utebliven eller en söndrad välfärdspolitik.

Ja – jag är Socialdemokrat – jag ställer högre krav på mitt eget parti än något annat parti. Jag förväntar mig att Socialdemokratin både kan och vill medverka till en betydligt bättre politik än den som existerar och en politik som varit.

Annonser
Lämna en kommentar

2 kommentarer

  1. Jag läser med förskräckelse och fascination din artikel.
    Jag tycker också att historien är viktig som lärdom för en bättre framtid.
    Otrygghet frustration stress när dom känslorna tar över blir dom andra lidande,
    Vilket leder till att det ger utrymme för extrema grupper att få fotfäste i människors vilsenhet
    Empati är vanligre idag tycker jag, något man visar utåt,
    Men vad man egentligen tycker, visar man inte, man ger sken av att bry sig,
    Något som man har sett i uppdrag granskning t.ex.

    Våra fina mänskliga egenskaper är lite av en bristvara i världen idag,
    Sedan har jag hört en återkommande kommentar,
    Vi har det för bra idag,
    Vi behöver få det lite jävligare för att förstå hur bra vi egentligen har det.
    För att det ska bekräfta dom nödvändiga åtstramningarna i socialförsäkringarna,
    Besparingar anses viktigare än människors säkerhet,

    Mänsklighetens kärna det är att värna.

    Tack för din upplysande och välformulerade artikel,
    Jag sprider den vidare.
    Lasse

    Gilla

    Svara
    • Tack snälla Lasse för dina mycket beaktansvärda tillika tänkvärda ord. Visst kan det vara så för att människan skall vakna och inse hur bra vi har det måste vi gå igenom helvetet. Jag har en bunden tro på mänskligheten trots allt – fast den tron krackelerar ibland. Av den anledningen tror jag att vi måste se på vår historia just ur det djupet som jag beskriver för att vi skall kunna forma vår framtid – man skulle därvid inte behöva gå igenom samma sak som hände för att förstå vad vi förlorat. Den unga generationen har en diffus bild av historien. Jag har talat med många unga som menar att historien är passe inget som har med framtid att göra – så fel ur mitt perspektiv. Tycker ditt citat säger det mesta ”Mänsklighetens kärna det är att värna”

      Tack återigen för kloka kommentarer.

      MVH
      Björn

      Gilla

      Svara

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: