Demokratin på spel under alliansregeringen.


Svenska statliga myndigheter blir allt mer hemliga. Ser vi slutet på medias granskning av oegentligheter inom våra myndigheter? Under de senaste 3 åren har denna alliansregering med hjälp av Sverigedemokraterna drivit igenom 69 ändringar i offentlighets- och sekretesslagstiftningen – i vilket syfte? Den öppenhet som präglat myndigheterna ”naggas”i kanten mer och mer under den moderatledda minoritetsregeringen. Det här kommer sällan till väljarnas kännedom.  Offentlighets- och sekretesslagen har delats in i sju avdelningar. Den första avdelningen innehåller en innehållsförteckning i syfte att göra lagen överskådlig. Varje kapitel innehåller underrubriker som gör att det snabbt går att få en överblick över innehållet.

Den första avdelningen innehåller även bestämmelser om lagens tillämpningsområde och en bestämmelse med förklaringar av de begrepp som används i lagen. I den andra avdelningen samlar man registrering och utlämnande av allmänna handlingar med mera. Lagens tredje avdelning innehåller allmänna bestämmelser om sekretess. Där finns grundläggande bestämmelser som styr tillämpningen av sekretessbestämmelserna. I lagens fjärde avdelning finns sekretessbestämmelser till skydd för allmänna intressen samlade. Sekretessbestämmelser till skydd för uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden har samlats i lagens femte avdelning. Den sjätte avdelningen innehåller särskilda bestämmelser om sekretess hos riksdagen, regeringen, Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern, domstolarna och vissa undersökningskommissioner. I lagens fjärde-sjätte avdelningar anges – har samlats i den sjunde avdelningen – i vilken mån de tystnadsplikter som gäller för sekretessbestämmelser i det kapitlet eller av förbehåll som har uppställts med stöd av bestämmelser i det kapitlet, inskränker den rätt att meddela och offentliggöra uppgifter som finns i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

Offentlighetsprincipen regleras i Sverige i grundlag. Tryckfrihetsförordningen I Tryckfrihetsordningens andra kapitel, 1§, står det: ”Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall varje svensk medborgare ha rätt att taga del av allmänna handlingar” Sedan den nya offentlighets- och sekretess­lagen infördes 2009 gjorde regeringen Reinfeldt 69 ändringar som vart och ett i någon mån försämrade allmänhetens möjlighet till insyn och offentliga förvaltningar blev allt mer hemliga. Vårt land befinner sig just nu ur demokratisynpunkt i en nedförsbacke. Under de senaste åren har vi sett allt mer av integritetsmässiga övertramp på människors privatliv i form av generella övervakningslagar och med mera. På detta sätt får diverse myndigheter av högerregeringen god hjälp att i rasande fart montera ner dom möjligheter medborgarna  i det här landet faktiskt har att kontrollera så att dom myndigheter som får allt mer långt gångna befogenheter inte missköter sig.

Ett av de mer uppmärksammade fallen var när man ändrade sekretesslagen om tillsättandet av myndighetschefer. Vi minns hur högern ondgjorde sig över Socialdemokraternas regelmässiga hemlighetsmakeri vid tillsättandet av myndighetschefer – detta skulle högern med Reinfeldt genast förändra lovade man i valet 2006. Vad hände? Jo regeringen fördjupade sekretessen att gälla i 10 år vad avser urvalsprocesser och rekrytering. Syftet var enligt dåvarande finansmarknadsminister Mats Odell (KD) att fler skulle söka de olika tjänsterna med ett fördjupat hemlighetsmakeri. Finns det en misstanke om att endast tillsätta myndighetschefer med den rätta politiska inställningen? I allra högsta grad! Demokrati ja – men på högerns villkor.

De senaste åren har högern motverkat öppenheten  betänkligt – samtidigt som titthålen in i våra privatliv förvandlats till ett panoramafönster. Erik Bengtzboe  (M) i en debattartikel på DN Debatt uttrycker sig så här:

”Förnyelsen som har skett inom Nya moderaterna är på riktigt och många fler människor känner nu igen sig i vår politik. Vi har blivit mer verklighetsnära, välkomnande och öppna inom partiet och vi måste fortsätta på den vägen.”

Vilket svammel. Moderaterna går som det mäktigaste regeringspartiet i den absoluta frontlinjen för öppenhetens avskaffande vilket dom 69 försämringarna är ett tydligt bevis på. Och ni minns väl hur sagorna från övervakningsivrarna av människors liv och kommunikationer har gått hela tiden? Vare sig det nu gällt i fildelningskontrollerande syfte eller ”något annat” Har man inget att dölja så har man inget att vara rädd för. Detta har hela tiden varit ett bärande argument från högern. Man undrar i sammanhanget vad Reinfeldt har att dölja. Men Moderaterna har en tradition av hemlighållande. Man döljer partibidragen på ett ekvilibristisk sätt – via bulvanföretag såsom stiftelser med redan begränsad insyn  i avsikt att dölja de verkliga donatorerna. Moderaterna vägrar att berätta vilka det är som skänkt partiet tiotals  miljoner kronor – och Reinfeldt säger att det beror på att de inte vill röja valhemligheten. Det är uppenbarligen skamligt att skänka bidrag till Moderaterna – eller så har man en annan agenda. Tjänster och gentjänster kanske ligger sanningen närmare.

Förutom myndigheternas kommunikationssatsningar genomsyras kommunikationen numera också regeringen arbete. Man lägger – enligt Dagens Nyheters uppskattning cirka 40 miljoner per år på kommunikation inköpt från konsulter. Den tydligaste utvecklingen har skett av en statsförvaltning omvandlad till PR-fabrik. Direktiven till Näringsdepartementets tjänstemän att kringgå offentlighetsprincipen och rapportera journalister till den politiska ledningen istället för att lämna ut uppgifter i tid till journalisterna – är en större skandal än det uppdagade pengafifflet med våra skattemedel. Den moderata politiken handlar allt mindre om hur det går utan allt mer om hur det ska ”uppfattas”. När barnfattigdom och arbetslöshet ökar så levererar regeringen inget motangrepp utan ett ”mät-angrepp”. När ersättningarna till sjuka blir för låga är det bättre att helt sluta mäta. När Fredrik Reinfeldts pressekreterare Sebastian Carlsson i Sveriges radios Kaliber bemöter det faktum att klyftorna ökar heter det att ”jag köper inte riktigt den bilden”. Det handlar om att ”sätta bilden”, inte angripa problemen. Blir de för svårt sekretessbelägger man så som Arbetsförmedlingen gjort vad avser hemlighetsmakeriet om anordnarna. Medborgarna ska inte veta vem eller vilka dom är – och vad syftet skulle vara är obegripligt. När regeringen ger Tillväxtverket i uppdrag att stärka kvinnligt företagande, så är man inte intresserad av att vetenskapligt kunna utvärdera insatsen. Konsultbyrån som utvärderat insatsen konstaterar – inte bara att kontaktuppgifter saknas till dem som medverkat i satsningen – men också att målen varit otydliga, att Tillväxtverkets egna enkäter inte ställt frågor om dessa otydliga mål, och att man egentligen hade behövt en kontrollgrupp för att vetenskapligt kunna visa resultaten av satsningen.

Moderaterna tillförsäkrar sig om att myndigheterna tycker som regeringen – och detta gör man genom att försäkra sig om att myndighetscheferna får tydliga direktiv om vad som skall vara tillämpligt eller ej – detta för att myndigheten arbete skall sammanfalla med den moderatledda regeringen. Det av Moderaterna så hårt kritiserade socialdemokratiska hemlighetsmakeriet vid tillsättningar av myndighetschefer – har nu ”smygvägen” anammats ånyo av högerregeringen – så som jag skrev inledningsvis. I alla andra fall sekretessbelägger man uppgifter som kan vara negativ för regeringskansliets arbete. Öppenheten är inte längre en öppenhet – och i likhet med moderaternas lögnaktiga historierevisionism – arbetarfientlig till arbetarparti på mindre tid än 8 år – gör man likaledes vad avser hela statsapparaten – öppenhet mot slutenhet. De som trodde att Tillväxtverket skulle bedömas efter hur många framtidsjobb de skapar eller Försäkringskassan efter hur snabba och korrekta de är i sina bedömningar och Arbetsförmedlingen efter hur effektiv matchningen är har åkt på en blåsning utan like. Det är högern som anger effektiviteten och den basuneras ut via den liberala pressen utan möjlighet för journalisterna att få ut explicita faktaunderlag. Reinfeldt lär ha sagt en gång i tiden ”Om det inte var för media hade vårt politiska arbete varit så mycket enklare”

Annonser
Lämna en kommentar

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: