Eftermälet efter Anna Johansson-Visborgs (S) testamente är rena skandalen.

Jag är inte kommunist, inte heller vänsterpartist utan vanlig enkel socialdemokrat – förvisso med – som Reinfeldt brukar säga – vänsteringång. Det är därför ytterligt ansvarslöst och bekymmersamt när medlemmar och företrädare för arbetarrörelsen uppträder på ett sätt som oftast och normalt tillskrivs kapitalister och företrädare för högern. Jag blir i sanning förbannad och rejält upprörd när sådana skandaler uppdagas av den arbetarrörelse jag satt min tilltro till allt sedan jag förstod innebörden av arbetarrörelsen och dess historia och kapital. Det jag upprörs över denna gång är egentligen inget nytt – den sträcker sig långt bak i tiden. Redan 2004 skrev jag om det allvarliga i att inte följa  Anna Johansson-Viborgs testamente som förvaltas av stiftelsen med hennes namn – huvudman för stiftelsen är Livsmedelsarbetarnas fackförening en fackförening ingående i LO-kollektivet och med starka rötter i Socialdemokratin.

Vem var då Anna Johansson? Hon föddes den  10 november 1876 och gick ur tiden den 7 augusti 1953 och kom att kallas ”bryggaranna” då hon försörjde sig i Stockholm som bryggeriarbeterska. Hon gjorde betydande insatser inom många olika områden. Hon var aktiv inom politik, facklig arbetarrörelse och kooperationen. Hon kämpade dessutom för medborgarrätt, studieverksamhet, hälsovård, likalönprincipens genomförande och kvinnors rösträtt och likställighet med mannen – kort sagt en värdig socialdemokratisk politiker. Hon var också verksam inom svensk fackförening.  Hon förvärvade dessutom lite fastigheter och var därutöver ägare av Bromma teatern som numera upplåtits till butiker efter att tidigare ha inrymt en bowlinghall. Hon var ledamot i Stockholms stadsfullmäktige 1916–1950 och gift med Sven Visborg – icke att förväxla med adelsätten af Wisborg. Hon testamenterade medel till Stiftelsen Anna Johansson-Visborgs minne samt Stiftelsen Anna Johansson Visborg två stiftelser som skulle hjälpa fattiga kvinnor till semesterboende respektive bostäder. Stiftelsen uppförde även Kvinnohuset på Kungsholmen i Stockholm med 106 lägenheter. Men redan tidigt började fackliga ombud och politiker missbruka hennes testamente bland annat genom en alltför okritisk tolkning av stiftelsestadgarna.

Redan 2004 uppmärksammades det att vissa av semesterboendestiftelsens ledamöter Kenneth Sjökvist ombudsman på LO-distriktet i Stockholms län samt socialdemokratisk politiker i Stockholms landsting, och Annika Pettersson skall ha försett sig själva med attraktiva sommarstugor och bostadsstiftelsens ordförande Agneta Johansson –  aktiv socialdemokrat och facklig förtroendeman inom Svenska Livsmedelsarbetareförbundet – tilldelade sig själv och sina barn lägenheter på Kungsholmen. Länsstyrelsen krävde då att LO-ombudsmannen Kenneth Sjökvist lämnar sin attraktiva stuga tillbaka till Stiftelsen Anna Johansson-Visborgs minne eftersom han varken var kvinna eller behövande. Enligt stiftelsens andra paragraf är stiftelsens ändamål uteslutande att ”kostnadsfritt eller mot lägsta möjliga avgift bereda semestervistelse åt behövande, företrädesvis kvinnor”. Kenneth Sjökvist lämnade sin stuga efter att ha hyrt densamme i 13 år för det facila priset av 7.500 kronor och år – detta med en deklarerad inkomst 2003 av drygt 650.000 Kr. Efter denna skandal tvingade Länsstyrelsen – som har tillsynsansvar för stiftelser – hela styrelsen att avgå. Skandalerna har duggat tätt under alla efterföljande år och handlar idag om att man vill förändra stiftelsens stadgar som utesluter kvinnor i styrelsen trots att stadgarna föreskriver detta. Rent praktiskt kommer stadgeändringen innebära att boende kvinnor inom det av stiftelsen ägda stugorna inte får någon representation i styrelsen trots att stadgarna säger att de boende skall ha insyn i verksamheten, noga formulerad av Anna Johansson-Visborg.  Hon hade nämligen en farhåga. Hon skrev den paragrafen för att hon tänkte när  hon blev gammal och ska dö, så är inte alla så tuffa som mig. Hon såg framför sig att hennes kvinnor skulle hamna i den vanmäktiga situationen där någon med makt som inte älskade de här kvinnorna skulle  ta det  stället ifrån dem – säger en av hyresgästerna.

Farhågorna var inte obefogade. Styrelsen – som består av fackliga företrädare från LO och Livsmedelsarbetarförbundet – vill nu stycka upp en stor andel av området samt riva stugorna för kommersiella syften. Marken är attraktiv varför stiftelsens nuvarande ordförande – fackombudsmannen Nicklas Nilsson –   hos Kammarkollegiet ansökt om att få ändra stiftelsens stadgar –  just för att kunna kommersialisera stiftelsens mark.  Nacka kommun är en av Sveriges kommuner där moderaterna har störst inflytande. I valet 2010 fick moderaterna över 44 procent av rösterna. Inte förvånande motsätter sig moderaterna inte en rivning då man anser att ”arbetarstugor” inte har något kulturellt värde. Att Anna Johansson-Viborg – redan på 20-talet började byggnationen på området för att därefter vid sitt frånfälle testamentera hela området till den stiftelse som upprättades därefter, har ingen som helst betydelse för varken moderater eller fackliga företrädare. Sist i raden är alla lågavlönade kvinnor med barn som drabbas mest – i synnerhet med den högerpolitik som bedrivs idag där fattigdomen ökar i snabb takt. Redan 2006 och 2007 sålde stiftelsens styrelse med ordförande, ombudsmannen Nicklas Nilsson –  i all lönndom – två tomter för drygt två miljoner kronor. På tomterna fanns två röda små stugor. En av de kvinnliga hyresgästerna sades upp. Efter kraftfulla protester fick hon senare en ersättningsstuga. Dessa två stugor hyrs nu ut till privatpersoner och företag till det facila priset av totalt 13.000 kronor per vecka.

Många av de kvinnor som hyr eller har hyrt stugor av Stiftelsen Anna Johansson-Visborgs Minne är nu oroliga och upprörda över styrelsens ansökan om att få riva 26 stugor. En rivning som ordförande för styrelsen först förnekar för att därefter erkänna. Yvonne Boqvist som hyr stuga på området säger följande;

Jag tycker det är rent förskräckligt. Vi är massor av ensamstående lågavlönade kvinnor. Där uppe är det fullt med kvinnor, vart ska de ta vägen? Vi behöver det här stället, vi älskar det här stället, det är vårt paradis. Vi börjar bli Fattigsverige igen. Det är ett jättestort behov. Det finns många kvinnor som inte har råd att åka utomlands inte ens en vecka till Gotland, kanske. Men här kan man vara för en billig penning, säger hon.

I kommunens nya exploateringsplan har den moderatstyrda kommunen även ritat in möjligheten till privata villor på området. Således väger fattiga lågavlönade kvinnors möjligheter att få erforderlig vila och rekreation lätt mot moderaternas vilja att exploatera ett attraktivt område för penningstarka invånare. Vad som till synes är än mer anmärkningsvärt är det faktum att arbetarrörelsens förtroendevalda ledamöter anammat fördelen av kommersiellt utnyttjande på bekostnad av den grupp som dessa ledamöter är valda att företräda. Att Anna Johansson-Viborg snurrar som en vindflöjel i styv kuling i sin grav är ingen vild gissning. Det är inte bara beklämmande att man inte hedrar denne stridbara kvinnas eftermäle på ett utifrån hennes vilja på ett bättre sätt – det är skandallöst. Jag skrev inledningsvis att jag är socialdemokrat och som sådan hyllar jag arbetarrörelsens värderingar. Är jag den siste snart? Att hedras med en företrädande roll i arbetarrörelsen innebär krav – högre krav än vad som kan ställas av andra inom olika organisationer och politiska partier. Hur skulle det se ut om vi själva inte kan hålla rent under bordet samtidigt som vi riktar kritik mot våra politiska motståndare för oegentligheter med våra allmänna medel? Skärpning således!!!!!!

Skandalerna har duggat tätt under åren och här nedan anges några av dom.

Den förra ordföranden i stiftelsens styrelse, Agneta Johansson, har förmedlat minst fyra lägenheter till sig själv och sina barn. Agneta Johansson är i dag ledamot av styrelsen.

Stiftelsens kassör fick en etagevåning.

Den nya ordföranden, Anna Kopp (s), som bland annat suttit i landstingsfullmäktige, flyttade nyligen in i en fyra på Lindhagensplan som hon fått av förra ordföranden.

Stiftelsens förre vice ordförande fick lägenhet på Atterbomsvägen.

Stiftelsens kamrer Margareta Sjöstrand fick en lägenhet på Lindhagensplan.

Stiftelsens fastighetsskötaren Lars Öhlund fick en lägenhet på Lindhagensplan.

Förra ordföranden Agneta Johanssons barn har fått lån och stipendier från stiftelsens förmögenhet, och även anställningar hos stiftelsen.

Publicerat av Bjorn Alvebrand den 13 februari, 2013

https://bjornalvebrand.wordpress.com/2013/02/13/eftermalet-efter-anna-johansson-visborgs-s-testamente-ar-rena-skandalen/