Rättvisepolitik är liktydigt med klassklyftor för högern.

Retorik är en sak – politik något helt annat. Moderaterna dalar i väljaropinionen – men sitter ännu ohotade i sin minoritetsregering. Mellan skål och vägg talar moderata företrädare frankt om sin regering – Kent Persson uttryckte det på följande sätt i anledning av Moderaternas kräftgång i väljaropinionen;

Vi måste återta jobbfrågan från Socialdemokraterna.

Märk väl – inget nämndes om arbetslinjen längre det är jobbfrågan det handlar om – att det faktum att man totalt misslyckats med jobbfrågan under nära 7 års tid tycks inte besvära Kent Persson – den skall återtas. Frågan vi alla ställer oss är enkel – hur? För Kent Persson är det uppenbarligen ett spel eller en tävling i förhoppning att man skall få möjlighet att fortsätta på den inslagna nyliberala vägen. Några nya visioner eller ambitioner saknas – den inslagna vägen är att fortsatt fylla på Fas3 och göra livet än mer djävligt för de drabbade i samhället. Hittills har Fredrik Reinfeldt, och finansminister Anders Borg lagt all tyngd på att ge ekonomiska fördelar till de redan besuttna och sett till att de har det bra. Det var nämligen medelklassen som såg till att högern kan fullfölja sin destruktiva politik. Samtidigt kallar sig Fredrik Reinfeldt för ”rättvisepolitiker!!!”  Grymt men framför allt cyniskt.Verkligheten talar dock ett annat språk i den nygamla högerpolitiken – där orden är många och mångtydiga. Samtidigt som det blir allt tuffare för de många som i dag har svårt att få debet och kredit att gå ihop i sin vardag. Det handlar tydligen om att strategiskt marknadsföra en mjuk politik i media. Så skedde i valrörelsen och så sker nu. Medan verklighetens politik cementerar orättvisorna. Det pratas och pratas medan det konkreta politiska utfallet ständigt ger till dem som redan har. Landet utanför storstäderna och de  välbärgade förorterna och dess människor ingår inte i de nya Moderaternas verklighet.

Fredrik Reinfeldt och alliansregeringen tampas dessutom just nu med en finanskris och en lågkonjunktur som ingen vet hur djup och omfattande den kan bli. En arbetarregering hade tagit tillfället i akt att minimera de eventuella skadeverkningar en lågkonjuktur medför för jobben och konsumtionen i landet genom att förbereda de arbetslösa och alla ungdomar – som idag tappat sin framtidstro – genom att satsa på utbildning bland annat för att klara omställningen och förbereda för en kommande högkonjuktur. Men inte  högeralliansen – de gör allt för att försämra för människor att klara omställningen från jobb till en allt mer ökande arbetslöshet som redan är på gång. Skyddsnäten för vanligt folk fungerar allt sämre med Reinfeldts cyniska politik. Ibland verkar det även som om Fredrik Reinfeldt anser att regeringen har egen majoritet i riksdagen och därför kan agera lite som den vill. Förvåningen tycks nämligen stor när Reinfeldts cirklar rubbas och när den av honom ledda minoritetsregeringen tvingats bita i det sura äpplet. Något som skett allt oftare vid viktiga riksdagsvoteringar. Vi såg mycket av detta under 2012 – vi kommer sannolikt se det också under 2013. Vad som än händer i dagspolitiken detta år artar sig valet 2014 till att bli till en riktig rysare. Högeralliansen har inte klarat jobben och utanförskapet bara växer. Något som drabbar allt fler. Hitintills har det drabbat det sämst ställda – när den cyniska politiken börjar drabba även alla de som röstade på denna regering i valet 2006 0ch 2010 – vad händer då? Moderaternas lösning är ett 6:e jobbskatteavdrag – jobbskatteavdrag vann man på 2006, det vann man på 2010 och förhoppningen är att man även 2014 skall vinna på ytterligare på att öka klyftorna i samhället.

Utgångsläget för Socialdemokraterna och Stefan Löfven borde därför vara utmärkt under den stundande kongressen – ett öppet mål – men de tydliga initiativen och en vägvinnande profilering saknas i stora delar ännu dessvärre. Varför huka? Politiken finns ju och den måste handla om jobben men också ekonomin – det senare ligger vi långt efter Alliansen i oppinionsläget. Varför rädas för en stringent opposition? Kongressen är i antågande och förhoppningen är att den skall visa vägen framåt – låt också kongressen bli det avstamp för en iderik framtidspolitik vi så väl behöver – vi är många som sätter vår förhoppning till Socialdemokraterna – gör oss inte besvikna.

Jag kommer i anledning av påskhelgen ta lite ledigt men återkommer den första dagen i april. Jag hoppas också att inledningen av april blir den tid då den efterlängtade våren gör sitt majestätiska intåg. Vi behöver alla lite värme och solsken efter den kalla vinter vi upplevt. Det är nog med en iskall högerpolitik – vi vill inte också drabbas av en meteorologiskt iskyla allt för länge till. Ock med detta vill jag önska alla mina läsare en GLAD PÅSK.

Publicerat av Bjorn Alvebrand den 29 mars, 2013

https://bjornalvebrand.wordpress.com/2013/03/29/rattvisepolitik-ar-liktydigt-med-klassklyftor-for-hogern/