Det man inte har i huvudet får man ha i arslet.

Moderaternas socialförsäkringsminister – Ulf Kristersson – har på ett flagrant sätt visat vilken människosyn han har. I anledning av den pensionsåldersutredning som moderaterna tillsatte och som kom med sitt betänkande den 9:onde april där socialförsäkringsministern sammankallade till en pressträff för att redovisa resultatet av utredningen.
För att nå dessa nya föreslagna åldersgränserna i utredningen uttalade sig Ulf Kristersson på ett synnerligen anmärkningsvärt – förnedrande – sätt och visar på en okunskap av oanade mått:

Man har ett ansvar att hålla sig i fysisk trim. I vissa jobb ingår det som en del av jobbet att hålla sig i trim. Andra tvingas fysiskt tänka på det, hur ska jag hålla mig i fysisk form?

Vi talar om människor som i Kristerssons föreställningsvärld är värderad till en individ – skall således själva se till att hålla sig i fysiskt trim.
Vad Kristersson inte vet är hur industriarbetare – bland annat – inte har en enda susning om vilket slitsamt arbete de ofta har. Många är förbrukade efter bara 40 år i sina yrken och klarar inte ens att nå upp till dagens pensionsålder på 65 år – hur mycket dessa än försöker att hålla sig i fysiskt trim.
Att man därutöver avskaffade arbetslivsinstitutet som hade till uppgift att forska om arbetslivsskador bland annat samt minskade anslagen för Arbetsmiljöverket  vilket fick till följd att den uppföljning som AMV har att göra vad avser säkerheten – gemensamt med skyddsombuden – på arbetsplatserna minskat radikalt. Att sitta på ett kontor med allehanda pappersvändning och dricka gratis kaffe kan knappast jämföras med dessa yrken – även om man kan drabbas också inom dessa yrken av diverse arbetsskador som kan medföra långa och svåra rehabiliteringsåtgärder.
Uttalandet har sannolikt stöd från Reinfeldt som i ett enda slag raderade ut hela industrin på sitt möte i Davos för en tid sedan.
Enligt statsministern existerar det ingen industri idag trots att industrin sysselsätter nära  600.000 yrkesarbetare.
Men det Reinfeldt säger i Davos säger man bara när man är långt hemifrån inte i riksdagen.
Man måste fråga sig om Reinfeldt har något förstånd när han säger att vi inte har kvar någon tillverkningsindustri i Sverige.
Det är den enskilt största privata sektorn och ger ca 1/6 av alla jobb i den privata sektorn i Sverige.
Men för att återgå till hans socialförsäkringsminister så är hans förnedrande uttalande på pressträffen knappast särskilt uppseendeväckande bland hans egna partikamrater. Det är ju inte heller första gången han uttalat sig i frågan. I sin – numer omtalade bok där han står som medförfattare ”Generationskriget” utgiven på tankesmedjan Timbros förlag naturligtvis – där han går till attack på 40-talisterna – det vill säga min generation – med följande citat ur boken;

Det är ingen idé att anklaga fyrtiotalisterna för att de utnyttjar de offentliga system deras föräldrar skapade. Men det är intressant att studera hur kravmentalitet och bidragstänkande präglar den generation som idag sitter vid makten.

Fyrtiotalisterna har således inte jobbat ihop sitt välstånd och utmärker sig av ett  bidragstänkande ock kravmentalitet samt utnyttjat systemen och förstört familjesammanhållningen.
Finns det några av mina läsare som håller med Kristersson om detta?
Själv har jag hur många synpunkter som helst – ock ett av de främsta är att det som var rådande under min generation ock det vi växte upp med var – ”gör din plikt ock kräv din rätt” något som försvann under Kristerssons generation.
Det var i själva verket 30, 40-talisterna som såg till att hans och Reinfeldts tillika Borgs generation fick det så mycket bättre än vad vi hade som växte upp i spåren av ett världskrig, det var vi som arbetade ock slet för att välståndet skulle öka, ock sist men inte minst det  var vi 30 och 40-talister som gav er chansen att fortsätta på det spåret – den tog ni inte – istället ägnar man sig åt att sitta på sina självgoda arslen ock uttrycka missnöje med den generation som gav er möjligheter – otack är världens lön sägs det och betydelsen av detta visar Moderaterna på ett synnerligen cynisk sätt.
Varken jag eller någon annan av min generation beklagade oss, tvärtom vi kände glädje över att kunna ge de senare generationerna bättre ock bättre möjligheter.  I böckerna där han står som medförfattare jämför han  också hela arbetsmarknaden med Apartheid. Huvudlösa påståenden av en uppenbarligen huvudlös minister. Men den sorten finner vi ofta ”häckande” hos moderaterna, då de förmodligen anser sig ha hamnat i de rätta kretsarna  där man får gehör, ock medges trigga igång ytterligare ideér, anarkistiska, rabiata, demagogiska, nyliberala ock – framförallt – ovetenskapliga  ideér om hur samhället skall utvecklas i en riktning som bättre passar dessa bortskämda demagoger.
Kristersson – i likhet med sina partikamrater Reinfeldt och Anders Borg – har stått med sitt namn på flera böcker samtliga utgivna av tankesmedjan Timbros förlag. En är ”non working generation” – en av få utgivna böcker man fortfarande kan få tag på – resterande alster tycks av någon outgrundlig anledning vara raderade från bokdiskarna.
Det som framträder i dessa ovetenskapliga alster är ett genuint hat mot allt vad min och mina föräldrar åstadkom efter krigsåren – särskilt Kristersson omtalade hat mot min egen generation.

Kristersson har varit föremål för flertalet skandaler i sin ämbetsutövning. Det vi minns bäst är hans 4;a rumslägenhet som han hyrde av Ersta Diakonisällskap som förvaltade lägenheten, en lägenhet avsedd för svårt sjuka ock hemlösa – främst ensamstående kvinnor.
Stockholms stad – Kristerssons arbetsgivare – köpte tjänster av Diakonisällskapet, man misstänkte någon form av uppgörelse mellan Kristersson ock Diakonisällskapet. En förundersökning inleddes mot honom som senare lades ned.
NärSVT:s UR först konfronterade honom smet han ifrån kamerorna, men sedan fick han det att låta naturligt att socialborgarrådet självklart skulle få en lägenhet av sin kompis. Kompisen är den mycket oetiska prefekten Torbjörn Larsson – som för övrigt var folkhälsominister Maria Larssons (KD) expert på etiska frågor i äldreomsorgen.
Torbjörn Larsson var dessutom högst ansvarig för Ersta vid tiden då Kristersson var socialborgarråd i Stockholms stad. Under 2010 flyttade Kristersson från den lägenhet han hyrt från Ersta Diakonisällskap. Kristersson använde istället hustruns lägenhet på Kungsholmstorg, vilket uppmärksammades i samband med utnämningen till socialförsäkringsminister 2010 eftersom kontraktet upplåtits vid sidan, över tio år tidigare, av bostadskön, via parets vänskap med VD:n för fastighetsbolaget Einar Mattsson Stefan Ränk. Med dom rätta kontakterna skapar man sig fördelar mot andra, huruvida det är etiskt ock moraliskt försvarbart funderar säkert många andra över, dock tycks moral ock etik inte ingå som det främsta attributet när fördelarna haglar över politiker allmänt och moderater i synnerhet –  man tar erbjudanden ock chanserna – som i fallet Kristerssons lägenhetsfiffel – ock känner sig ”ypperligt” sårade vid upptäckt.

Kristerssons entré i rikspolitiken 2010 började strax därefter med motgångar då  läkare i ett upprop krävde att utförsäkring från Försäkringskassan bör upphöra. Två gånger – i juli och i december 2011 – har riksdagen gått emot regeringen och beslutat om en återgång till de gamla reglerna för arbetsprövning efter ett halvårs sjukskrivning.
I februari 2012 vägrar Ulf Kristersson att följa riksdagens beslut om hur sjukskrivnas arbetsförmåga ska prövas efter 180 dagar. Beskedet upprör oppositionen – av förklarliga skäl – som menar att han obstruerar riksdagsbeslut ock att ett misstroendevotum kunde komma att krävas mot socialförsäkringsministern.
Det var och är ett ansvarslöst ock upprörande agerande. Det är inte regeringens som styr landet utan riksdagen och regeringen ska förhålla sig till det riksdagen beslutar.  Han tvingades därefter – förmodligen förödmjukad – be om ursäkt för sitt obstruerande.
En del skulle kanske behöva en kurs i demokratiska regler för riksdagsledamöter, för detta saknade Kristersson uppenbarligen.

Socialförsäkringsministern har således – inte bara en gång utan – flera gånger visat prov på en total avsaknad av mänsklig empati. Flertalet av hans uttalanden – dels i de böcker han ståtar med sitt namn på – dels hans muntliga uttalanden som nu senast – vad avser den statliga pensionsåldersutredningen – där han förnedrar en stor del av den tungt arbetande yrkeskår vi har i Sverige är så huvudlösa att man ställer sig frågan med vilken kroppsdel tänker han med. Alla är inte manschettarbetare som sitter regeringskansliet med – i jämförelsen – förmånliga pensionsvillkor.

Publicerat av Bjorn Alvebrand den 11 april, 2013

https://bjornalvebrand.wordpress.com/2013/04/11/det-man-inte-har-i-huvudet-far-man-ha-i-arslet/