Visst har Alliansen lyckats!


32337_432977006749170_1786891597_n”Vi kommer att fortsätta bekämpa utanförskap. Det gör vi genom att rusta dem som är arbetslösa, och sänka trösklar in på arbetsmarknaden. Det kan vi göra på grund av en välskött ekonomi. Sverige står sig väl i krisen.”

Så säger Elisabeth ­Svantesson
moderat ­ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott.

Vi känner väl igen meningen – den är väl inövad sedan nära nog 7 år av alliansstyre. Jag är benägen – Gud förbjude – tro att om denna alliansregering får förnyat ansvar för den allt igenom havererade arbetsmarknads- och socialförsäkringspolitiken så lär vi få höra samma ramsa igen och igen och……………………………..Om ekonomin är så välskött varför satsar man inte mer på på skolan som ett av flera exempel som bevisligen rustar oss bättre för att möta en kommande högkonjuktur?

Carema statusBorgerlig politik handlar inte om att utjämna klassklyftor, inte heller om bra utbildnings- och bostadspolitik åt medborgare i allmänhet. Däremot handlar det om sänkta skatter och privatiseringar som lösning på samhällsproblemen. För en del betyder detta ökat inflytande och större möjligheter. För andra får det motsatt effekt. Trygghet och välfärd säljs ut till privata intressen – en sorts välfärsprodukt med aktieägare som hoppas på vinster. Då sjukdom eller arbetslöshet drabbar den människor då saknar samhället ett skattefinansierat skyddsnät. Försämrade anställningsvillkor – i förekommande fall en ren provokation mot fackföreningarna – och minskat utrymme för personlig utveckling har blivit möjligt genom bland annat bemanningsföretag. Det finns en inbyggd motvilja från borgerliga politiker att den vanlige löntagaren och medborgaren ska känna trygghet i livets olika situationer. Privatiseringar inom skola, vård och omsorg är en omfördelning av skattemedel till privategendom. Valfriheten blir en illusion då stora koncerner – ofta verksamma utomlands  med välvilligt riskkapital – köper upp de mindre vårdbolagen som arbetar främst med kooperativ eller ideell verksamhet och etablerar sig – utan den för högern så viktiga konkurrensfaktorn vari ingår valfrihet för medborgarna . Med privatiseringar följer också förlorare. De som valde fel eller de som aldrig gavs någon valmöjlighet.

sankt-skattMen visst har Alliansen lyckats. Man har lyckats öka det privatekonomiska utrymmet för många svenskar i den  övre medelklassen. Moderater har alltid sett skatter som ett orimligt hot mot sina kärnväljare – ingen nyhet. Medelklassen har i decennier klagat på det höga skattetrycket – ofta utan att se vad det gett i utbyte för den enskilde. De som drabbats är naturligtvis glada att slippa betala en skyhög operationskostnad eller betala en skyhög läkemedelskostnad för sin sjukdom. Alternativen – som ofta framförs av borgerligheten – är privata försäkringar. En minskad offentlig sektor innebär inte att behoven minskat – behovet ersätts istället av marknaden som i sin tur avgör vilka behov medborgarna har och inte har. Kostnaderna för vård kan minimeras genom tecknade försäkringar istället. Försäkringsföretagen blir då de som avgör ditt behov utifrån någon form av mall för  riskfaktor eller din historiska sjukdomsbild. Man kan lätt tänka sig vilka försäkringsbolag är villiga att teckna ett försäkringsavtal med en cancersjuk – det kommer man naturligtvis att göra men försäkringspremien kommer att mätas utifrån risken att patienten inte blir frisk eller att patientens behov av vård ökar och därmed ökar också kostnaderna för försäkringsgivaren.

Skämtteckning44Moderaterna har dock förstått att man vinner inga val på skattesänkningar av den dignitet som skett under deras regeringsperiod. Därför talar man ogärna i termer skattesänkningar och hellre om jobbskatteavdrag som kommer medborgarna till del – särskilt om jobbskatteavdragen redovisas tydligt i din deklaration. Att jobbskatteavdragen därtill måste finansieras talar man också ogärna om. Frågan är vad hade väljarna tyckt om de förstod att pengarna kom från arbetslösa, sjuka, pensionärer, föräldralediga som drabbades av högre avgifter och fick betala en högre skatt på pengar som kom från socialförsäkringarna. Att det var den ensamstående arbetslösa kvinnan/mannen vars A-kassa skars ner som fick bidra till medelklass familjens bilresor med barnen till hockey träning med mera tror jag få har förstått i det nya svenska 2/3 dels samhället. Eller något annat som den övre medelklass inkomsttagarna fått råd att unna sig.  Majoriteten har ju aldrig haft det bättre ekonomiskt. Vem bryr sig då om de som aldrig fick del av dessa skattesänkningar?   Det blev ett ”vi och dom” samhälle där stora grupper fått det rejält mycket sämre. Ett delat Sverige helt i images (51)enlighet med de planer Alliansen redogjorde för 2006. Arvet efter Alliansen kan redan nu beskrivas. Sverige kommer att stå med 500000 arbetslösa inom ett år. Det är västanfläkten moderaterna nonchalerar. Moderaterna med sina ”hangarounds” har sänkt skatterna för löntagarna med åtskilliga miljarder utan att åstadkomma en enda förändring av arbetslöshetssituationen som kan betecknas som positiv. Nyföretagande är uruselt. Det finns snarare tendenser till arbetskraftsbrist för att moderaterna struntat i omställningsutbildningar genom att skära i bland annat Kom Vux eller minskat platserna på universitet och högskolor. Med konsekvens att svenska industriföretag desperat letar efter kvalificerad arbetskraft. Visst finns de fler som står till arbetsmarknadens förfogande. Bara från sjukförsäkringen friskförklarades 70.000 – enligt moderaterna så kallade ”hypokondriker eller arbetsovilliga” och skickades ut till arbetsmarknadens förfogande. Kunde man röra en arm eller ett ben eller blinka med ett öga fanns ju arbetsförmåga. Och det gick ju att arbeta med cancer intill dess det var dags att lämna jordelivet. Det ökande fattig Sverige är Moderaternas – med sin svans av högerpartier – arv till svenskarna. Fler socialbidragstagare, fler fattigpensionärer, fler som lever på existensminimum eller under, ökade löneklyftor främst mellan män och kvinnor. Fler som lever på en inkomst närmast ekonomisk ruin. Och ett land som beskriv som det nya låglöne- och rikemans paradiset i Europa – något som man vill utveckla genom införande av så kallade ”frizoner” där företag förväntas etablera sig för att slippa betala de avgifter man normalt betalar.

Individen är ny huvudperson i den svenska samhällsdiskursen. Ofta hör vi ord om rättvisa och utanförskap men orden har fått en ny innebörd. Moderaternas politik handlar om auktoritet, lydnad, disciplin och konkurrens. Under Fredrik Reinfeldts ledning har partiet fått stort genomslag med sin kommunikation och det svenska folket använder allt oftare den konservativa ramen när vi resonerar om världen och samhället. Moderatpolitik, ny eller gammal spelar ingen roll den följer den konservativa nyliberala ideologin och man har lyckats få med de andra allianspartierna på sitt synsätt – mot väljarna har man valt en trianguleringsteknik  – ett sätt att ta över en del av motståndarens ideologiska profilfrågor och använda dessa i en argumentation som appellerar till en bredare väljargrupp i samhället och är inget annat än en del av en marknadsföringsmetod som är väl utvecklad i Moderaternas föregångsland USA. Alliansens profilfrågor utgår ifrån att en stark ledning avgör vad som är bra för folket och förser dem med detta – sådant ger ett gott intryck hos väljarna vilket inte minst opinionsinstitutens undersökningar över partiledarnas popularitet bekräftar. Kontrollen över systemet finns alltså hos en auktoritet – inte hos medborgarna. Det är partiledningarna som dikterar villkoren för hur politiken ska bedrivas – inte på gräsrotsnivå eller genom medlemsomröstningar. Folkpartiet och Centerns attitydförändringar har medfört en hel del frustration bland dess gräsrötter och medlemmar. Maud Olofsson – före detta partiledare för Centern – fick utstå mycket kritik när hon fattade beslut över medlemmarnas huvuden i kärnkraftsfrågan och i FRA-frågan. Medlemmarna, som såg Centern som ett folkrörelseparti, såg sig överkörda av partiledningen. Medlemsaktivitet handlar – ur ett konservativt perspektiv – om att genomföra ledningens direktiv – mindre om medlemmarnas egna åsikter eller synsätt.

Skärmavbild+2012-09-18+kl.+00.05.55Plånboksväljare! Finns dessa? Ja om man utgår från högerns ideologiska trams så finns dessa och förutsätts dessutom avgöra valet 2014. I Anders Borgs argumentation över det budgetförslag som skall delges riksdagen samt allehanda budgetprognoser i sammanhanget så finns ofta uttalade ambitioner om ytterligare sänkta skatter för löntagarna om ekonomin så tillåter. Lite ”grädde på moset” för att inge förhoppningar för de väljare som inte är att betrakta som kärnväljare. Den rena plånboksväljaren får tänkas strunta i allt vad ideologi heter, liksom alla vagare känslor om man känner sig som konservativ, liberal, socialist, miljövän eller något annat, och också strunta i frågor om t.ex. utrikespolitik, och han/hon känner ingen som helst solidaritet med några andra utom sig själv – åtminstone inte så mycket så att det påverkar vad han/hon röstar på. Att människors beteende går att förklara med deras materiella egenintresse är en nationalekonomisk grundsats. Flera teorier inom politisk ekonomi utgår från att egenintresset även förklarar politiskt beteende – bland annat genom antagandet att väljarna röstar på det parti som har mest positiv påverkan på den egna privatekonomin. Grundsatsen styr således moderaternas och då främst Anders Borgs argument i budgetprognoserna där det gäller att hålla liv i och möjliggöra ytterligare politiska åtgärder som får en direkt följd i väljarens plånbok – senast med en brasklapp om ekonomin så tillåter. Om den inte förväntas göra det under mandatperioden så kanske den gör det vid en förnyad mandatperiod.

Annonser
Lämna en kommentar

4 kommentarer

  1. Det här med folk som klagar på för höga skattar utan att tänka längre än näsan räcker är något jag alltid stört mig på. Under hela mitt liv har jag hört folk gnälla över att Sverige har högst skatter i världen och hur staten tar minsta krona de tjänar ihop. Buhu så orättvist! En massa gnäll utan minsta lilla tanke på vad de där skattepengarna faktiskt bekostar. Vad jag har svårt att förstå är hur människor kan vara så otroligt korkade att de inte ser kopplingen mellan hög välfärd och höga skatter. Antagligen litar de helt enkelt på vad högerpolitiker säger. Vilket vi på vänsterkanten såklart vet är det dummaste man kan göra. Nya arbetarpartiet är ulvar i fårakläder.

    Gilla

    Svara
    • Hej Angelica!
      Ja du har så rätt. Detta har varit en målmedveten strategi sedan 90-talet att socialförsäkringarna i den utformning som den såg ut riskerade urholka statens finanser. Detta var ju inte på långa vägar sant vilket avslöjats i efterhand. Det som verkligen hotar vår välfärd är det som högern kallar skatteplanering och något mer realistiskt skatteflykt som vida övergår den totala kostnaden för socialförsäkringarna. Samhället har blivit individualiserat – är du frisk behöver du inte nyttja din sjukförsäkring eller blir du inte arbetslös behöver du inte nyttja A-kassan. Det här har borgerligheten haft svårt för att anamma – varför dom och inte jag. Solidaritet har bytts ut mot ett individualistiskt tankeskvalp hos högern. Idag måste de väl vara nöjda och belåtna när de arbetslösa och sjuka får betala för jobbskatteavdragen med allt vad det innebär för de arbetslösa och sjuka. Nej jag har själv mycket svårt att förstå högerns argument.

      MVH/Björn

      Gilla

      Svara
  2. Hans B

     /  24 april, 2013

    Hej! Utanförskapet gäller väl miljonärsklubben!?.Sverige befolkning är ungefär lika stor som Londons och vi har säkert 10ggr. mer naturtillgångar än Storbritannien men större arbetslöshet och det visar tydligt vilken dålig politik vi har!Hälsn Hans.

    Gilla

    Svara
    • Hej!
      Ja beskrivningen är bra den visar ånyo vilken suspekt politik vi för närvarande har i landet. Det här med utanförskap är också det ett inom politiken synnerligen suspekt vokabulär som spinndoktorprofeten Schlingmann införde i den politiska retoriken istället för att nämna massarbetslösheten. Kanske man menar just den miljonärsklubb som moderaterna alltid vurmat för men som man samtidigt – officiellt – undviker att tala om. Den klubben är ju moderaternas kärnväljare och har alltid allierat sig med just moderaterna. Jag följer ju också händelser på sociala medier och då främst Facebook där jag igår upptäckte en manifestation i all sin dråplighet som gick ut på att samla allt – som inte var direkt nödvändigt för den enskilde – i containrar runt om i landet för att slutligen skänka detta till just moderaterna och deras allierade. En slags nödhjälpsinsamling som vi ibland ser vad avser fattiga barn i u-länderna. Motivet var tydligt nog.

      MVH/Björn

      Gilla

      Svara

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: