Många utförsäkrade väljer ett bättre liv än livet i Reinfeldts Sverige.

Den här gången gör jag det lätt för mig – jag låter andra – verklighetens folk – berätta storyn. Läs gärna den artikel jag lagt in som en länk här nedan – en artikel som handlar om Therese – 54 år – som utförsäkrades och ville ta sitt liv i sin förtvivlan över beskedet – hon lyckades inte – lyckligtvis. Hur många har ändå lyckats? Hur många har lyckats ta sitt liv i förtvivlan över att ställas på ruinens brant av en socialförsäkring som dagligdags kritiseras i media, bloggar TV och radio, politiska debatter och i sociala medier. När skall denna högerregering inse att det tar – de facto – livet av människor, skapar oro och förtvivlan över en livssituation de inget kan göra något åt. Therese är inte ensam om sin förtvivlan. En man i 50-årsåldern tog sitt liv efter Försäkringskassans besked om att han snart skulle bli utförsäkrad, enligt Socialstyrelsen som nu utreder händelsen skriver tidningen ÖP och berättar vidare;

Mannen, som hade varit sjukskriven under många år på grund av knäbesvär och en hjärnblödning, hade haft en fortlöpande kontakt med två vårdgivare i länet före självmordet. Genom att studera mannens kontakter med dessa vårdinrättningar har Socialstyrelsen nu kunnat konstatera att han uppvisade flera riskbeteenden efter beskedet från Försäkringskassan. Myndigheten konstaterar även att de två vårdinrättningarna bröt mot reglerna i den Lex Maria- anmälan som upprättades efter självmordet, eftersom de inte bifogade rutinerna för hur de bedömer själmordsrisk hos sina patienter. Socialstyrelsen kräver nu att båda vårdinrättningarna redovisar dessa rutiner före den 19 augusti för att kunna gå vidare med ärendet.

Han lyckades! Lyckades ta sig till en bättre värld än den Reinfeldt skapat de senaste 8 åren. Falköpings tidning skriver om två andra fall av utförsäkringar – Kent och Liza, bägge relativt unga människor – som istället för destruktiva tankar om sin framtid – borde se en annan framtid en trygg framtid – två människor miste sin tro på framtiden. Falköpings tidning berättar följande;

Falköpings Tidning berättade i två reportage förra veckan om Liza Sundberg, 32, från Grästorp och ”Kent” (som egentligen hette något annat), 46 år, från Tidaholm. Liza Sundberg led av bipolär sjukdom, svår ångest och stressöverkänslighet. Kent hade kronisk ryggvärk. Bägge var sjukskrivna sedan flera år tillbaka. Bägge utförsäkrades efter årsskiftet. Ingen av dem är i livet i dag.
De anhöriga tvekar inte om att Försäkringskassans besked var det som till slut knäckte deras livsvilja. ”För Liza betydde utförsäkringen att hon skulle räknas som frisk och tvingas jobba, någon hon visste att hon inte skulle klara… hon ville inte vara till besvär”, berättar hennes man Ola Sundberg.
”Efter beskedet blev Kent mer och mer tyst och deprimerad, fast han annars alltid var glad och social […] när man drar i snöret så hårt för folk som redan mår dåligt fysiskt och psykiskt, då orkar de inte mer. De kunde lika gärna ha skickat ett brev, ’gå och ta livet av er’, som att säga att ni blir utförsäkrade”, säger Kents mamma Marja-Lena Paikkö till tidningen.
Hon anklagar direkt regeringen: ”Det är regeringen Reinfelds politik som dödade min son […] hur kan de få förstöra livet för så många?”, säger hon till Falköpings Tidning.

I tidning efter tidning – artikel efter artikel – läser jag liknande historier – människor tar livet av sig när de nås av beskedet – ”Du är utförsäkrad” – orden blir till en dödsdom oron gnager och det finns ingen horisont ingen förhoppning ingen tro. När människor förlorar tron på livet måste man vara stark – inte alla är det särskilt inte om man redan befinner sig i ett drabbat läge med en svår livssituation – då – ofta – öppnar sig den sista möjligheten. Men det går inte att bevisa – trots att det är så uppenbart. Det finns eller förs ingen statistik över alla dessa livsöden. Många av de som tar sitt liv i förtvivlan lämnar alltid något efter sig – anhöriga berättar om förändringar i livsskeendet hos de som valt att ta det sista steget – in en annan värld – sorg och förtvivlan frågor som aldrig besvaras. Ett steg in i en värld där varken Reinfeldt eller socialförsäkringsminister Ulf Kristersson – inte ens en försäkringskassan – längre kan plåga dom –  alla dessa människor valde att befria sig själva – sista utvägen – den slutgiltiga lösningen.

Therese hade bestämt sig – hon ville också befria sig själv – men hon lyckades inte – jag skriver inte lyckligtvis för jag kan inte förmå mig att sätta mig in i den förtvivlan som hennes beslut föranledde. Hennes dag valde hon själv – det enda val hon själv kunde bestämma – valet att avsluta sitt liv och lämna sina plågor och gå vidare. Det valet skulle firas med en sista måltid bestående av Oxfilé med klyftpotatis, örtagårdssås och ett dyrt Amaronevin – inköpt för de sista pengar hon hade kvar – ensam med sin TV som enda sällskap. När hennes sista måltid var avslutad var det dags – 96 stycken Stillnoct sömntabletter och en flaska whiskey skulle föra henne bort från de plågor hon utsatts för. Jag berördes djupt i hjärtat av hennes tragiska historia när jag läste artikeln. Den berörde mig djup i själen och den enda fråga jag förmådde ställa – varför! Varför får detta ske i vårt land? Varför skall människor straffas på detta grymma sätt bara för att man råkat bli sjuk? Varför driver man människor till att ta sina liv? Hur får det någonsin hända i ett rikt civiliserat land – ett land som jag, du och alla våra far och morföräldrar och deras föräldrar byggt just för att ta hand om varandra – solidarisk genom våra skatter. Hur många gånger har jag inte skrivit om alla dessa Gulaschbaroner som nu ser sin möjlighet att ta tillbaka de privilegier de hade då de kunde sitta på punchverandan och lojt blicka ner på fattighjonen – samtidigt som de höjde sina nubbeglas och njöt av sina framgångar på just fattighjonens bekostnad. Vi är där återigen – fast i en modernare och i en försåtligare tappning – dold i fagra löften och tal. Till sin hjälp har de en nyliberal regering – en marknadsfundamentalistisk regering – som ser möjligheter att återskapa privilegierna för sina trogna – dit hör inte ens den medelklass som valde att rösta in dessa gulaschbaroners företrädare – de lurades att rösta på dom – de köptes för några hundralappar i skattesänkningar – och löften som aldrig uppfylldes.

Resultatet! Therese utförsäkrades – försökte ta sitt liv ett av allt för många öden! Men att rikta kritik mot denna Alliansregerings åtgärder anses vara ”vulgärpropaganda” – från Vänstern – och oförenligt med regeringens vilja att förbättra samhällsfunktionerna dels genom försäljning av samhällsviktiga funktioner dels av förbättringar som kommer individen till del. Allt för att de som har det bra skall få det ännu bättre och de som lever på knivseggen – ja de har sig själva att skylla som inte tagit till vara de förutsättningar man gett dom. Cynismens ansikten – fyra till antalet – är stolta över det Sverige man lyckats förändra och vad betyder då Therese försök att ta sitt liv – eller alla andra som redan gjort det och de som funderar på att ta detta sista steg. Bara några ytterligare bördor att slippa försörja i det stenhårda, kalla samhälle som successivt förflyttat solidaritet mellan människor mot egoismen. Det är inte vulgärpropaganda – det är verkligheten – den cyniska verklighet som man inte vill se inte vill låtsas om och som man försöker gömma genom allehanda siffertrixande statistik. Vad skiter Therese och alla andra som lever på livets nödtorft dag efter dag där hon/han inte vet hur nästa dag blir. Therese struntar i partipolitisk strategi det enda hon – och alla andra i samma situation – vill är att få leva ett värdigt liv. För henne – och alla andra i samma situation – är det guldkant i livet att veta att ersättningen faktiskt räcker till den sista i varje månad samt att myndigheterna ser henne för den hon är. Mer behöver hon inte – mer kräver hon inte.

Ska vi låta dessa Gulaschbaroners välgörare – bukstinna, övergödda av för mycket hummer nedsköljd av väl avkylda nubbar – fortsätta reducera människors livsmöjligheter 2014? Nej – det räcker – 4 år till med denna Moderatledda minoritetsregering – med stöd av ett av de värsta extremistparti vi skådat i svensk politik – och välfärden blir till en nostalgisk saga som vi får berätta om för våra barnbarn. ”Till var och en efter förmåga till var och en efter behov” Den av borgerligheten så förhatliga devisen – är plötsligt borta! Vem fan bryr sig om de utsatta?

Dom kallar sig ett ”arbetarparti” som …………………………….!!!!!

Publicerat av Bjorn Alvebrand den 24 maj, 2013

https://bjornalvebrand.wordpress.com/2013/05/24/manga-utforsakrade-valjer-ett-battre-liv-an-livet-i-reinfeldts-sverige/