När landstingspolitikerna väljer att titta åt höger ser man inte verkligheten!


Sjukvårdens löpande bandSjukvården går på knäna – framförallt gäller det  som alltid  under sommarmånaderna. Då väljer landstingspolitikerna att blunda och hoppas på det bästa. 1976 praktiserade jag på just Södersjukhusets akutmottagning – det sjukhus som nedanstående citerade artikel handlar om – som ett led i min utbildning  som slutligen skulle kröna mig till sjökapten. Jag gick första året på min inledande styrmansutbildning och praktiken – något som vi studenter tog initiativ till och förlades utanför studietid – var något jag särskilt kommer ihåg – inte minst för de ovärderliga kunskaper vi fick utan också för de intryck praktiken gav oss. Det övergripande intrycket jag fick av personalen – läkare och sjuksköterskor – var det engagemang och den vilja och ambition man hade – inte bara för oss som praktiserade – utan för patienterna samtidigt som man insåg värdet för oss praktikanter att lära oss akutsjukvård då vi inte har tillgång till ett närliggande sjukhus mitt ute på världshaven. Värst var dock fredagskvällar då akutmottagningen formligen svämmade över av mer eller mindre glada festprissar  – många allvarligt berusade, några höggradigt narkotikapåverkade – flera skadade med rejäla blodviten som en följd av misshandel och slagsmål, några under tillsyn av polisen för att hålla särskilt stökiga berusade i schack. Aldrig någonsin erfor jag att sjukvårdspersonalen tappade fattningen, fast man kan väl tänka sig vad som rörde sig i tankens värld – okvädingsord av sådant slag att det inte lämpar sig för tryck, hot om misshandel, sparkar och slag – man gjorde sitt jobb med ett metodiskt lugn och lyckades alltid. Kanske det var då som mitt förtroende och min absoluta beundran föddes för denna yrkeskår och som allt sedan dess förhållit sig intakt – trots att mina sjukvårdsbesök därefter varit av det synnerligen begränsade slaget. När yrkeskåren talar om kaos – genomlider en otillräcklighet och en arbetsbörda under förhållanden som närmast kan betecknas som obeskrivlig – då är det bara halva sanningen. Den hela sanningen är så mycket värre – mycket värre – sanningen som inte går att beskriva i ord eller text – den måste upplevas för att man skall förstå vidden av den – och det är just detta den citerade artikeln försöker förkunna.

Under en senare del av mitt liv valde jag att köra Taxi för ett välkänt företag med gula fordon. Många av de kunder vi hade bestod i just sjukhuspatienter. Patienter som legat inne för cancerbehandlingar eller andra allvarliga sjukdomar – en del av sådan allvarlig art att jag fick ledsaga patienten från sin avdelning till taxibilen för fortsatt färd mot hemmet. Alltid hade dessa mina kunder ett översvallande gott betyg för sina läkare och alla dessa underbara sjuksköterskor som det uttryckte sig. Det enda negativa jag fick höra var att maten var förskräckligt dålig.

sjukvården kaosOm jag hade fått bestämma skulle jag satsa på att göra yrket attraktivt – om jag fick bestämma skulle sjuksköterskornas löner stå i proportion till den ovärderliga insats de dagligdags genomför – det betyder att lönerna måste höjas betydligt mer än vad som är fallet idag – men lönerna är dock inte hela problemet även om den är nog så viktig – den arbetsinsats man gör idag skulle kunna bli än mer effektiv om landstingsledningen insåg sitt ansvar även för de anställda och inte bara ha kronor och ören i blicken. Vi som medborgare har rätt att kräva en sjukvård som är effektiv och human inte bara effektiv rent ekonomisk utan att personalen ges de förutsättningar som medger att vården också blir human – inte minst för att ge personalen den tid för patienterna som många allt för många vittnar om är fullständigt otillräcklig. Ett gott råd till de landstingspolitiker som är valda av medborgarna för att effektivisera sjukvården – göra den dräglig inte bara effektivt ekonomisk utan dräglig för läkare och sjuksköterskor som också kommer patienterna till del – praktisera – och anser man sig inte behöva praktisera på grund av att man själv arbetat inom sjukvården – ja – då ter sig det än mer märkligt hur man hanterar sitt av folket erhållna mandat. Kanske det ligger ett uns av sanning i påståendet att ju högre upp i hierarkin du lyckas klättra desto högre lön och mindre förståelse för de som kämpar på ”golvet” får man – uppenbarligen. Att sitta vid ett skrivbord med 100 000 kronor i månadslön och diktera villkoren för sjukvårdspersonal är ingen bedrift som kan jämföras med en sjuksköterskas arbete med att rädda liv och göra svårt sjuka människors tillvaro så drägligt som möjlig under sjukvårdsvistelsen – istället gör man allt för att förklara bort sina egna tillkortakommanden och drar sig inte ens för att halka omkring rejält på sanningen – eller för att tala klarspråk – ljuga officiellt för att föra medborgarna bakom ljuset – hur vanligt är inte det och särskilt vanligt vad avser moderata sjukvårdslandstingsråd. Dagens Nyheter tog in ett inlägg av Dan Sandberg – legitimerad läkare på Södersjukhuset i Stockholm – som väl beskriver hur det ser ut just på hans sjukhus och det finns fog för att tro liknande förhållanden råder på många andra sjukhus i landet. Artikeln går att läsa endast under 24 timmar därefter får de som är villiga att betala för att läsa den göra detta – av den anledningen har jag kopierat artikeln så att det går att ta del av den när som helst oberoende av tid – och inte minst gratis! Det är en viktig läsning!

Jag går på mitt nattpass på Södersjukhusets akutmottagning. Jag stämplar in och tar en titt ner i den slitna korridoren. Mitt öga möter långa rader med patienter i britsar. Mitt öra möter en kakofoni där de dementas ångestfyllda rop blandas med de berusades svada. Det är ett ganska överväldigande intryck, men jag har haft tid att nästan vänja mig. Jag gjorde praktik i Indien under min utbildning.

Efter en nattjour där min energi dränerats av lika delar tankeverksamhet kring medicinska problem och samvetsstress varvar jag ner med DN. Där står att läsa följande uttalande av biträdande finanslandstingsrådet (angående den planerade utbyggnaden av min akutmottagning):

– När Stockholmsregionen ökar växer också vårdbehoven. Därför är det viktigt att vi ligger i framkant med stora investeringar som denna.

”Ligger i framkant”, alltså. Den oinsatte läsaren förmedlas en bild av proaktivt, ansvarsfullt samhällsbygge. Den insatte läsaren får en dålig smak i munnen. Jag vill här upplysa läsaren om vad finanslandstingsrådet valde att inte nämna. Akutmottagningen på Södersjukhuset är i dag dimensionerad för 70 000 besök årligen. Mottagningen hade förra året fler än 110 000 besök. Man hoppas att den nya akutmottagningen, med kapacitet för 120 000 besök årligen, kommer stå klar om fyra år. Den kommer vara för liten redan på invigningsdagen, särskilt som man av någon outgrundlig anledning planerar att minska tillgängligheten till Solnas akutmottagning. ”Ligger i framkant” – lögn!

För landstingsrådet är detta siffror. För mig och mina kolleger kakofoni och samvetsstress. För den dementa åldringen ett ångestskapande inferno.

Kära finanslandstingsrådet med kolleger: Det är dags att tala klart och redigt. Vi förtjänar det. Den dag ni ligger förvirrade i infernot kommer förr än ni anar. Då är det för sent. Då har ni förlorat förmågan att tala klart och redigt. Då känner ni bara att allt är väldigt rörigt, att något är väldigt fel, att blöjan behöver bytas men att alla bara springer förbi, ni kommer ännu en gång vara som små barn, små sjuka hjälplösa barn som bara ligger och ligger i en vansinnig röra där alla springer förbi.

Dan Sandberg, legitimerad läkare, ST-läkare i akutsjukvård, Södersjukhuset

Det finns en sak som borde glädja alla dessa moderater som hyllar USA i allt vad de gör och inte gör – vi är på ett område bättre än USA – utifrån en moderats perspektiv. 

Sjukvården

Annonser
Lämna en kommentar

7 kommentarer

  1. Sverige har lägst antal vårdplatser per capita i tabell ovan. Drar man ner antalet vårdplatser kan man sänka bemanningen på avdelningen! Men patienterna blir ju inte friskare av det. De kommer i samma antal som tidigare med sina problem. Nu får färre personal arbeta med samma antal patienter eller flera och svårare sjuka eftersom de har svårare att komma till vården. De får arbeta under svårare förhållanden med överbeläggningar osv. Så får sjukhuset böta för att man lägger in för många patienter och får ännu sämre ekonomi. Följden av detta blir mindre lönekostnader för landstingsledningen och sämre förhållanden för sjuka och vårdpersonal. Gissa vad man lägger störst vikt vid? Jag har under min tid som sjukvårdsanställd upplevt hur sjukvården gått från att vara patientbehovsstyrd till att vara budgetstyrd och det har blivit sämre för patienterna. Den medicinska forskningen och behandlingsmetoder har däremot utvecklats mycket..Men patienten skall passa in i systemet. Det är inte sjukvårdsstrukturen som skall anpassas, fr.a inte till multisjuka och äldre.Att vi har semester varje år verkar också vara en årlig nyhet för sjukhus-och landstingsledningar.Ibland är man orolig för att de skall dra ner på personal under semestertider så att det uppstår medicinska risker. Det är ju alltid svårt att få vikarier och personalen får tänja sig ännu mer än vanligt för att räcka till för allas behov.

    Gilla

    Svara
    • Hej Margareta!

      Varmt tack för dina mycket kloka kommentarer. Jag förstår att du är betydligt bättre insatt i de vardagliga problem som sjukvårdspersonalen har att handskas med än vad jag någonsin kan bli – mina synpunkter är utifrån betraktarens perspektiv – och jag tycker att när det gått så långt då borde man i rimlighetens namn börja ett förändringsarbete – ett förändringsarbete som utgår från personalen och patienterna i första rummet. Själv tycker jag det är beundransvärda insatser de gör – och som jag skrev i min artikel – min beundran för alla dessa som arbetar inom vården är fortsatt intakt. Det är ju precis så som du säger – och som andas lite också i min artikel – att det är landstingsledningarna som får börja ta ansvar också för personalens utsatta situationer om vi skall få ha kvar den ytterst kompetenta sjukvårdspersonal vi har.

      Återigen varmt tack för att du ville delge dina erfarenheter och kloka kommentarer och jag önskar dig och din familj en varm, skön och framförallt en glad midsommar.

      MVH/Björn Alvebrand

      Gilla

      Svara
  2. Anders Franzon

     /  20 juni, 2013

    Tack för en välskriven blogg i vård debatten.
    Tror det är att förenkla om vi bara diskuterar partifärg. Mitt landsting har styrts i mannaminne av andra sidan och det är ingen skillnad.
    Det är nog som du är inne på att ju högre upp du är ju mindre ser du ner på ”golvet”.
    Ideologin som vi lever med är i grunden felaktig. Ekonomi är ett sett att hushålla det får aldrig vara det som styr agendan som det gör nu.
    Ha det bäst.
    Leg Sjuksköt.

    Gilla

    Svara
    • Tack Anders och varmt tack för din kommentar.

      Nej visst du har säkert rätt vad avser partifärger härvidlag – den ena inte bättre än den andra. Det är kanske så att alla politiker borde lyssna mer på de som bäst vet nämligen ni själva.

      Önskar allt det bästa för dig och dina kolleger samt en trevlig midsommar

      MVH//Björn Alvebrand

      Gilla

      Svara
  3. Hej Björn, hoppas det är ok att jag hänvisar till ditt välskrivna blogginlägg! annars får du säga till så tar jag bort det. Hälsningar J

    Gilla

    Svara
  1. Läs Björn Alvebrands superbra blogginlägg: | Sjuksköterskestudenten

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: