Bakom ljuset lurar mörkret!

opinionenh_st2013Det ser ljust ut nu för oppositionen enligt DN Ipsos senaste väljarundersökning. Men det finns också anledning att vara orolig. Det som förefaller bli en promenadseger fram till valet kan lika gärna och snabbt bli ett svidande nederlag – ett ytterligare nederlag för Socialdemokraterna och vår saga kan bli till ett historisk dokument för våra barnbarn att läsa om – ett varningens finger är således mycket befogat – is i magen är inget fel uttryck gemensamt med ett hårt arbete på den inslagna vägen. Bakom ljuset lurar alltid mörkret. Därför är det av högsta vikt att inte ta åt sig av dessa opinionsundersökningar i allt för stor grad annat än att de visar att vi är på rätt väg. Det handlar om att mejsla ut en politik som väljarna kan acceptera den dag man går till valurnorna. Hitintills tycks man kunna göra det. Den senaste i budgetmotionen – satsningar på skolan med 4,5 miljarder – visar på hur viktigt man anser skolan vara för vår framtid – och jag kan inte annat än att hålla med. Att den nyss förmedlade satsningen knappt torkat på pappret då skolminister Björklund – uppstudsigt – sågar den ger ett intryck av automatisk sågning innan man överhuvudtaget studerat densamme mer ingående. Vi kommer få se mer av den sortens attacker på alla de förslag som kommer att meddelas genom budgetmotionen – många av lika märklig framtoning som den Björklund förmäler nu senast och som visar på en total självförhävelse och en illa vald ringaktning för förslag som kan visa en annan väg för att komma till rätta med skolans problem är följande;

Vi satsar i dag mer än sju miljarder kronor mer varje år än när Socialdemokraterna senast satt i regering 2006. Det är kraftiga ökningar. Att de lovar vitt och brett när de är i opposition är inte så mycket värt, det är vad man gör i regering som räknas.

SkolmajorGivetvis är det så mister Björklund – men jag undrar om du tyckt samma sak om du själv varit i opposition. Respektlöst är min omedelbara reaktion. Men det är inte bara riksdagspolitikerna som försöker ta ut en förmodad seger i förskott. Tidningarna – nu senast Expressen – försöker hjälpa partiledningen genom att föreslå ministrar i en Socialdemokratisk regering. Nu kan man förvisso tolka det på flera sätt. Och ett sätt som slår mig omedelbart är att den obundne liberala Expressen också är trött på nuvarande regering – och det kan jag förvisso ha en full förståelse för.  Nu väntar jag dock med illa dold förtjusning parat med spänning på vidare spekulativa fördelningar av socialdemokratiska ministerposter från den övriga liberala och konservativa pressen blandat med kritiska omdömen om oppositionens budgetförslag. Nej – opinionsundersökningar i all ära men det är det slutgiltiga valresultatet som förtvinar alla föregående spekulationer. Och det är min förhoppning att mitt parti verkligen visar på ett ansvarsfullt sätt genom hårt arbete utan hänsyn till det rådande opinionsläget. Förvisso har Alliansen skapat öppna mål och för oppositionen skulle det vara enkelt att bara promenera rakt in mellan stolparna – men vi skall komma ihåg att det finns flera på spelplanen som vill allt annat än göra det enkelt.

besokt-en-hyresrattEtt annat förslag – väl i linje med hur Socialdemokraterna tidigare hanterat konjukturnedgångar – är bostadsbyggnationen som en del att hantera. ROT-avdraget tillkom just av den anledningen för att stimulera byggsektorn och med ett bra resultat. Nu står vi inför en ny bostadsbrist. Det råder dessutom en stor obalans mellan bostads- och hyresrätter i minst 245 av landets kommuner. Det är en alarmerande siffra. Befolkningsökningen under de senaste 7 åren har ökat med nära en halv miljon och mot den bakgrunden har således Alliansen strypt bostadsbyggandet. Under 2011 byggdes det endast 225 nya lägenheter – de flesta bostadsrätter. Dessutom hindrar bristen på bostäder människor att flytta dit där jobben finns – ett i allra högsta grad obalanserat tillstånd som strider mot Alliansens omtalade arbetslinje. Bristen på studentlägenheter och lägenheter för ungdomar är närmast akut. Enligt Hyresgästföreningen saknas ca 163 000 ungdomslägenheter främst fördelat i storstäder och vid universiteten. För att få fart på byggandet krävs att samhället på olika sätt stimulerar byggandet av nya hyresrätter. Det handlar till exempel om att förbättra konkurrensen inom byggbranschen, göra nödvändiga justeringar i plan- och bygglagen men också ett förändrat skattetryck på hyresrätten. Här har Socialdemokraterna tagit initiativ till en förändring av just plan- och bygglagen – som senast ändrades av högern 2011 – med syfte att minska processhantering och byråkratin. Alliansens lösning på alla samhällsproblem är skattesänkningar för löntagarna snarare än att lösa de akuta problem som finns på bostadsmarknaden som ett av flera exempel.

HägglundSlutligen undrar även jag och säkerligen många fler över Kristdemokraternas reklamslogan ”Hur får du ihop det”. Av Kristdemokraternas snart 50 åriga existens har partiet varit representerad i regeringsställning sammanlagt 10 år. Att Göran Hägglund har svårt att vinna legitimitet hos väljarkåren har säkert många orsaker. Den främsta – som jag ser det – är att partiets högerflank gemensamt med ungdomsförbundet fått ett alltmer inflytande från tiden då Alf Svensson förde en närmast socialliberal politik och som var för partiet rätt så framgångsrik. Högerinriktningen är närmast ett faktum med förslaget om Nato-medlemskap och tuffare tag i kriminalpolitiken. Att Hägglund sitter löst efter ett valnederlag tror jag han själv är rätt så väl medveten om – så frågan i deras reklamslogan borde nog tillskrivas partiet själva. Hur får man ihop det! Att – så som Björklund gör – kritisera oppositionen för kritikens egen skull är lika lite gångbart för Kristdemokraterna så som det är för Folkpartiet.

Alliansens stupstockar skall bort!

alliansen-1Jag konstaterar nu – något som varit känt en långt tid men som nu bekräftas i Socialdemokraternas budgetmotion – att den bortre gränsen i sjukersättningen – allmänt kallad stupstocken – tas bort samt att ersättningsnivån förbättras till en total kostnad av 2.9 miljarder. Det här är en bra åtgärd som dessutom stimulerar ekonomin då den förhöjda ersättningen sätts i omlopp. Förtroendet för sjukförsäkringen har urholkats under Alliansregeringens åtgärder som i sak bygger på felaktiga antaganden och missvisande statistik. Förändringen bemöts – givetvis – som ett hot mot välfärden från högern och det mantra man skanderat allt sedan 2006 ”bidrag eller jobb” lär öka i intensitet under valåret. Något ytterligare som sipprat ut är att läxhjälpen via det mycket omdebatterade RUT-avdraget skall avskaffas. Även detta störs man av och motiverar det med att det är rena rama slöseriet att spendera 116 miljoner istället för 16 miljoner – det senare en kostnad för staten för läxhjälp åt de som har tillräckligt stort skatteunderlag för att kunna nyttja avdraget. Att man störs av skillnaden i kostnader visar på ett adekvat sätt hur cyniskt illa det ser ut med uppfattningen att läxhjälp skall tillkomma alla barn – inte ett fåtal bemedlade. Ytterligare åtgärder som dykt upp i motionen är en höjning av barnbidraget – detta kommer alla barn till del så kritiken därvidlag lär knappast bli så högljudd från högern. Överhuvudtaget ser vi nu skarpa ideologiska skillnader mellan vänster och höger – en skillnad som alltid funnits men som främst moderaterna gömt i sin triangulering och argumentation för medelklassväljaren som är en avgjort stor grupp av väljare. Om en vecka släpper Socialdemokraterna sin budgetmotion som också skall bli oerhört intressant att studera – men redan nu ser jag – genom de släppta delar av budgeten – att det blir ett vägval – ett vägval mellan välfärd eller inte välfärd, arbete eller högerns bidragsindustri främst riktad mot företag och bemedlade.

563995_445336335512052_264812537_nAndra sjuklöneveckan skall avskaffas – detta har varit känt under en längre tid och ingår i budgetmotionen. Den åtgärden har stöd av oppositionen och Centern som låtit påskina att det är ett centerförslag. Det är i sin ordning bara den avskaffas så tycker jag vi kan bjuda på det – vi skall vara storsinta som ett parti som vill se förändringar till det bättre. Att avskaffa den sjuklöneveckan har dessutom starkt stöd – främst av lilla företagarföreningen men kommer givetvis att omfatta samtliga företag och kommer sannolikt underlätta möjligheten att anställa även de med en kontinuerlig sjukdomsbild. Att sysselsättningsfasen – som visat sig bli mer av ett haveri – skall avskaffas ser jag som nödvändigt. Man kan inte behandla människor på det sätt som åtgärden ger utrymme för. Frågan är bara – vad kommer egentligen efter? Att man ger långtidsarbetslösa möjligheten att omskola sig eller ge dom ett ordentligt betalt arbete inom den offentliga sektorn under kollektivavtalade förutsättningar torde ge den gruppen bättre möjligheter än meningslös sysselsättning som Fas3 erbjuder. Dessutom har man skapat undanträngningseffekter som hämmar företagens konkurrens på en fri arbetsmarknad – varför anställa någon när företaget kan få i princip gratis arbetskraft och dessutom tjäna en hacka. Problemet att skapa meningsfull sysselsättning för långtidsarbetslösa är inget nytt fenomen som uppkommit under Alliansregeringen – skillnaden är att man försökt att förändra en sedan tidigare låg långtidsarbetslöshet med en ännu lägre – men som istället ökat trefalt under Alliansens tid i regeringen – vilket visar att Fas3 är ett enda stort misslyckande. Att stödet för denna arbetsmarknadspolitiska åtgärd är stor hos högern är mer av ideologisk karaktär snarare än en ambition att förändra något som visat sig vara ett misslyckande – jag konstaterar dock att allt fler borgerliga sympatisörer börjar inse att åtgärden inte blev den succe man inledningsvis trodde. Men det är svårt att vara insiktsfull uppenbarligen. Ett av människans goda egenskaper är just att kunna erkänna sina fel – den egenskapen tycks inte fått något större genomslag hos våra valda politiker.

SiffertrixandeNågot som jag stör mig oerhört på är det ständiga tjatet från borgerliga riksdagsledamöters trumpetande om 200 000 nya jobb – ibland 300 000 – skapade av regeringen – nu senast upprepad av Göran Hägglund på Kristdemokraternas riksting. Sanningen är – och den bortser man från –  att sysselsättningen har ökat i absoluta tal sedan hösten 2006, då den borgerliga regeringen tillträdde. Men samtidigt har antalet svenskar i arbetskraften – på grund av invandring och stora årskullar – ökat mer. Den intressanta och allmänt vedertagna siffran i sammanhanget är därför sysselsättningsgraden – eller andelen sysselsatta. I augusti 2006 var sysselsättningsgraden enligt Statistiska Centralbyrån  67,1%. I augusti 2013 var den siffran 66,6 %. Även den av moderaterna fördelaktiga varianten – absoluta tal istället för andel av arbetskraften – ger en annan bild än den Moderaterna gärna ser som den riktiga. Sysselsatta i augusti 2006 var 4 526 000. Sysselsatta under augusti 2013 var 4 766 000 en skillnad på 240 000. Men då skall vi komma ihåg att mantrat 200 000 existerat under en lång följd av år enligt borgerliga riksdagsledamöter. Bara så sent som december 2011 var siffran 4 621 000. Enligt SCB har alltså antalet sysselsatta – i absoluta tal – ökat med 95 000 då fast man samtidigt ville hävda 200 000 i sysselsättning. Siffertrixande på hög nivå således.

Arbetslös fas3Utanförskap – är ännu ett av Moderaterna introducerat mått som kritiserats hårt av – inte minst Riksrevisionen redan 2008 – och vad avser SCB anger man att man inte vill befatta sig med definitionen. Det blir således Svenskt Näringslivs husorgan ”Ekonomifakta” som man hänvisas till. Inte helt oberoende således. Nåväl – vi använder husorganets definition på utanförskapet då det inte finns tillgängligt någon annan stans och då hänvisas följande grupper i den definitionen ”utanförskap”. Hela befolkningen -16-64 år som är sysselsatta minus studenter som är heltidsstuderande och som inte vill arbeta plus personer i konjunkturberoende program blir  antalet personer i utanförskap. Enligt detta mått var utanförskapet 2006 under den dåvarande Socialdemokratiska regeringen 1 100 600 i utanförskap. 2010 var det en ökning till 1 120 500 personer. Därefter ansåg Anders Borg själv i ett uttalande att begreppet inte är något bra mått. Nej – jag håller helt med och begreppet används i mycket liten utsträckning av både Borg och Reinfeldt numer vilket inte hindrar flera andra riksdagsledamöter att fortsätta på den inslagna vägen. Förvisso används definitionen i statsbudgeten. Men det finns inte några uppgifter på hur det numera beräknas. Det skall i sammanhanget påpekas att redan 2009 raderade Moderaterna informationen från sin hemsida som visade hur partiet tidigare räknade. Beräkningsgrunderna finns dock fortfarande på nätet.  Jag har själv tillskrivit arbetsmarknadsdepartementet i syfte att få en exakt beskrivning på utanförskap och vilka grupper som skall anses utgöra innehållet i definitionen – några svar har jag dock aldrig fått. Så låt oss enas om att definitionen är ett sätt för Moderaterna att definiera det odefinierade – eller konsten att förvrida en verklighet. ”Livet är som en påse – det blir tomt och innehållslöst om man inte fyller det med något.” Så sa den gode Hasse Alfredsson i skepnad av Pastor Jansson i Gröna Hund. Vi har många Pastor Jansson i Alliansregeringen som fyller påsarna med allehanda meningslöst innehåll.

Göran Hägglund släpper bomben…..på Landstinget!

göran-hägglundGöran Hägglund – den politiker som tycks stå närmre Gud än någon annan politiker med viss reservation – anser att oppositionspolitik är ett mindre zoo – när han talar för de egna på rikstinget i Karlstad.

 Vänstern ylar, kacklar och fäller krokodiltårar om vartannat

Det är så man seriöst bemöter andra åsikter – enligt Kristdemokraterna – när man inte har några egna. Men nu är det inte så att Göran Hägglund saknar åsikter det är bara det att dessa inte delas av majoriteten av väljarna. Eller kanske Göran Hägglund är av uppfattningen att samtliga KD:s medlemmar utgör den majoritet som han så väl behöver för att få genomslag för den politik han åsyftar. Kanske det är lätt att berusas när medlemmarna på Rikstinget hyllar, flabbar och klappar händerna åt Hägglunds ”ylande och kacklande” i talarstolen – utan tanke på baksmällan som tar vid efter valet 2014. Hägglund anses vara riksdagens största skämtare och det må vara den enda och klarast lysande talang som kan tillskrivas honom – förutom då att degenerera andra som inte tycker som han. Jag tror att Hägglund – i grund och botten  – är en trevlig prick och har stor respekt för det engagemang han har – men det behöver inte betyda att jag och många andra delar hans åsikter i allt väsentligt och därför försöker motbevisa hans åsikter. Det betyder inte att det är ett ylande eller ens ett kacklande utan saklig och välgrundad kritik. Men det anser uppenbarligen inte Hägglund. Man påminns lätt av hur ett barn reagerar när barnet förvägras den där godispåsen som lyser rätt in i ögonen och reagerar på ett barns vis genom gråt och tandagnisslan och föräldrarna får stå där med skammen när övriga kunder runt om på ett tydligt sätt visar sin avsky mot dig som förälder som har mage att förvägra sitt barn det han så gärna vill ha. Vill man vinna väljare på det sättet är man ute på hal is.

sjukvården kaosUtöver det anser han att alla andra missförstår hur ekonomin fungerar – man frågar sig på vilka grunder vill han hävda ett sådant påstående. Sjukvårdsdebatten beskriver han som att kliva in på ett zoo – tar vi bort debatten i ordet sjukvårdsdebatten – då stämmer det. Vi vet ju sedan tidigare hur både han och hans närmaste avfärdade det så kallade läkarupproret som rena tramset. Att självsvåldigt avfärda kritik sprungen ur alla de som sitter i den smet han själv lyckats åstadkomma tyder ytterligare på en insiktslös uppfattning och en felaktig beskrivning – naturligtvis har Göran Hägglund rätt när han beskriver sin egen politiska gärning i berömmande ordalag och alla andra har lika självklart fel – vad annat skulle vi kunna förvänta oss av ett parti som lever på marginalen och som vill påvisa sina politiska åtgärder – de få som sluppit igenom Anders Borgs budget? I övrigt hänger sig Göran Hägglund åt samma trams som övriga inom Alliansen vad avser jobbskatteavdrag, utanförskap, arbetslöshet med mera – ja ni vet vad det handlar om så det känns onödigt med ett upprepande.

Gšran HŠgglundBomben föll också – nästan av samma dignitet som Hiroshima bomben – åtminstone om man får tro reaktionerna bland övriga Kristdemokrater. Men bomben blev till en lätt påsksmällare egentligen. Staten kan komma att ta över sjukvården. Lägg ner Landstingen. Men det här är inget nytt – sådana ambitioner har tidigare S-regeringar också haft. Göran Persson ville skrota Landstingen och – till skillnad mot Hägglund – kommunalisera sjukvården. Men även Moderaterna har varit inne på samma linje. Det moderata landstingsrådet Stellan Hagman från Hudiksvall föreslog att man ska lägga ner landstinget i dess nuvarande form, inför moderaternas partistämma redan 2005 och  förbundsstyrelsen sa ja till förslaget under parollen ”Friaste välfärden i Europa”. Att landstinget får kritik för sin byråkrati och nedskärningar är inget nytt. Men Stellan Hagmans förslag gick ut på alla svenskar ska få en sjukvårdsförsäkring av staten så att den som är sjuk själv ska kunna välja var vården ska utföras. Landstinget skulle dock fortfarande kunna vara kvar, men med konkurrens från privata bolag.  Vet inte hur man skall kunna genomföra en nedläggning samtidigt som Landstinget skall finnas kvar – den tankevurpan är – åtminstone för mig – svårförståelig. Nåväl – förslaget tycks inte fått något genomslag inom Alliansen då både centerpartiet, folkpartiet, och kristdemokraterna sågade moderaternas förslag om att ersätta landstingen med en nationell hälsoförsäkring. Så jag önskar Hägglund lycka till i sina ambitioner – många har försökt – ingen har lyckats. Men bra om utspelet medför en reformering av Landstingets enorma byråkrati – bara det inte drabbar politikerkåren eller alla de högavlönade Landstingsdirektörerna – sjukvården i övrigt tycks ha en lägre prioritet.

Det är just sådant som kännetecknar högerkonservativa partier. De gillar allt sådant som medborgarna gillar. Men börjar alltid göra det sist av alla. Och låtsas därutöver som om det var deras idé hela tiden. Ödmjukheten är påtaglig – så att säga – och det får nog tillskrivas hela borgerligheten.

Med fulspel och trams vinner man inga väljare!

Verklighetens politikerMan blir i sanning rätt skakad när invalda riksdagsledamöter i parlamentet har så dålig kontroll på våra grundlagar och grundlagsändringar som Hanif Bali med flera uppenbarligen har. Det femte jobbskatteavdraget tillika förändringen av brytpunkten för statlig skatt som ingår i det skattepaket som moderaterna presenterade härförleden kommer riksdagen att acceptera eftersom vi har negativ parlamentarism i Sverige!!!!!  Vad dessa valda företrädare missat är att grundlagsändringen från 2011 inte längre möjliggör negativ parlamentarism i Sverige – som ett exempel innebär det att från och med valet 2014 måste en statsminister få enkel majoritet vid voteringen i Riksdagen. Att oppositionen antagit en negativ hållning mot denna skattesänkning baserar sig med stor sannolikhet mot det faktum att det finns inga vetenskapliga belägg för att jobbskatteavdragen skulle ha någon som helst effekt på arbetslösheten. Brytpunkten för statlig skatt har det definitivt inte utan gynnar endast de som har en lön lika med eller högre än vad som anges som brytpunkt då statlig skatt skall tas ut av löntagaren. Det parlamentariska läget i riksdagen är således att Sverigedemokraterna – som vågmästarparti i riksdagen – med stor sannolikhet kommer att rösta för ett femte jobbskatteavdrag men rösta nej till en förhöjd brytpunkt för statlig skatt. Huruvida detta – är ur juridisk synpunkt enligt den nya budgetlagen – möjligt förutsätter jag att man nogsamt följt upp då det senare angivna förslaget ingår som ett skattepaket. Oppositionen – S, V samt MP – kommer att rösta nej till HELA paketet. Man kommer inte att få majoritet för förslaget vad avser jobbskatteavdraget. Man kommer därtill att rösta nej för förhöjd brytpunkt för statlig skatt och man tycks få en majoritet för detta genom Sverigedemokraternas negativa hållning vad avser förändringen av brytpunkten. Men oppositionen samarbetar inte därmed med Sverigedemokraterna – det är en viss skillnad mellan samarbete och stöd och detta borde dessa riksdagsledamöter som vill hävda motsatsen försöka förstå – om det är möjligt.

Åkessons och SD:s valplattformDet är nu den lustiga dansen börjar i denna differentierade åsiktsförklaring mellan oppositionen och regeringen. Mitt emellan står Sverigedemokraterna som tungan på vågen. Då passar moderaterna på att börja med så kallad negativ kampanjande som består i att sammankoppla Socialdemokraterna – som det största oppositionspartiet med Sverigedemokraterna – samarbete kallas de i dessa kretsar. Själv vill jag likna det vid ”fulspel” ett spel och ett tramsande för gallerierna som utgår från att väljarna är tillräckligt dumma för att inte förstå sammanhangen. Ock därmed kanske vinna sympatier respektive ta väljare från oppositionen. Vad man inte nämner eller ens vill vidkännas är det faktum att den moderatledda minoritetsregeringen får stöd av Sverigedemokraterna för ett femte jobbskatteavdrag. Och oppositionen får stöd för ett stopp för höjd brytpunkt. Det är min uppfattning att Moderaterna prioriterar jobbskatteavdraget och kan kasta förslaget om brytpunkt för statlig skatt i papperskorgen. Men det ger onekligen en möjlighet att smutskasta oppositionen genom att hävda att det råder ett samarbete med Sverigedemokraterna – och det tillfället missar man naturligtvis inte. Hanif Bali och hans kompisar borde lära sig att negativ parlamentarism inte är liktydigt med negativ kampanjande – det kanske finns någon som kan uppdatera ynglingarna innan det tar en ände med förskräckelse.

dialogOavsett vad Jimmie Åkesson säger uppfattar hans väljare Sverigedemokraterna som ett borgerligt parti vilket även partiet har visat i sina två år i Riksdagen då man nio gånger av tio röstat med Alliansen. Enligt Valundersökningen från valet 2010 förklarade sig 48% av Sverigedemokraternas väljare som högerväljare, 34% som varken eller och 18% som vänsterväljare. De små Allianspartiernas prekära läge i kombination med att Sverigedemokraterna skördar framgångar pressar partistrateger på både höger- och vänstersidan att fundera på alternativa regeringsbildningar. Det är i ljuset av detta som förslagen om ett registrerat Alliansparti bottnar. Om man lyckas bilda ett sådan parti har den svenska borgerligheten definitivt ritat om Sveriges partipolitiska karta. Då har man befäst blockpolitiken för lång tid framöver. Frågan är om det finns några andra än just moderater som önskar en sådan utveckling. Detta kommer medföra flertalet negativa effekter för mångfalden i den politiska idédebatten – inte minst inom borgerligheten. Socialdemokraterna har en lång tradition av minoritetsregerande – om jag inte minns alldeles fel hade Socialdemokraterna egen majoritet i riksdagen endast en mandatperiod i slutet av 60-talet. Alla övriga år i regeringsställning har man fått söka stöd i olika sakfrågor dels genom överenskommelser med borgerligheten dels av Vänsterpartiet som då var Vänsterpartiet kommunisterna. Det här är något som Reinfeldt och hans moderater är väldigt dåliga på utanför Allianspartierna – men också internt inom Alliansen. Den enda överenskommelse man gjort – mig veterligen – är med Miljöpartiet och det förutsatte givetvis att man inom Alliansen var överens också. Men kompromisserna kan utläsas i det fallande opinionssiffror marginalpartierna får i den ena efter den andra opinionsundersökningen. Småpartierna kan profilera sig hur mycket dom vill – det är sist och slutligen Moderaterna – och då främst Anders Borg och hans finansdepartement – som blir det avgörande.

Sist men inte minst alla ni som inte skrivit på Välfärdsmanifestationens budkavle kan göra det här.

Skam går på torra land…….

TattareAtt registrera etniska grupper i samhället så som Polismyndigheten gjort i det – av Dagens Nyheter – uppmärksammade fallet är kanske det mest skamlösa i modern tid. Det som gör hela historien än värre är att det inte tycks finnas någon vettig förklaring till denna registrering där till och med barn blir registrerade – barn som knappast har en aning om vad det ens innebär av kränkning och förnedring genom denna bokföring. Smaklöst, ruttet. vidrigt, sanslöst – ja egentligen finns det inga vokabulär kraftfulla nog för att beskriva denna händelse. Man mår illa – i synnerhet som vi förklarar oss vara moraliska och vänligt inställda till olika etniska grupper i samhället. Jag vill inte tro att rättsstaten är i förfall men man börjar tvivla när händelser av detta slag avslöjas. De enda som kommer att ta den här härvan till sin barm är de främlingsfientliga rasister som organiserat sig och stöveltrampar på gator och torg med sina flaggor prydda med olika former av svastikor på gul och blå botten – rasistpöbeln har redan fyllt kommentarsfälten på de nätsajter som står till förfogande för dessa som jag utan tvekan vill koppla till mänsklighetens avskräde. FY FAN är min omedelbara reaktion. Måhända också jag – med min vallonska härstamning – också är registrerad. Hur fick det bli så här?

ApejävlarVi talar om en rättsskandal som måste få följder – det duger inte att som Beatrice Ask eller Integrationsminister Ullenhag stämma upp i ett beklagande och kungöra att de är chockade och ledsna av händelsen – jag vet att Ullenhag i detta avseende är en stark förkämpe emot främlingsfientlighet och rasism och har sällan undvikit att ta debatten med de som förordar ett annat Sverige.  Jag vill nog påstå – med några få icke nämnda organisationer – att vi är alla både chockade och bestörta över denna händelse. Romerna – tidigare benämnda zigenare – har i alla tider varit en utsatt grupp. En grupp som varit jagade och diskriminerade i århundraden – en grupp som av den anledningen fått flytta på sig varhelst de slagit ner sina bopålar – en grupp vars barn aldrig kunnat dra nytta av en kontinuerlig skolgång – förföljda överallt. Hur väl minns jag inte den skräck det satte i byborna på 50-talet när vi som barn blev injagade av de äldre för att zigenarfolket var på väg med sina hus- och cirkusvagnar. De stal ju till och med barn sades det. Själv tyckte jag det lät konstigt men litade på de äldre. Myter och den skapade fientligheten mot denna minoritet sitter djupt i människan tyvärr. Men ändå trodde jag i min naivitet att vi kommit lite längre när vi skriver 2013 och att detta var ett överståndet problem – att människor kommit till en annan insikt i dag med de upplysningskanaler vi har tillgång till. Icke så – uppenbarligen. Det är en skrämmande händelse som för tankarna till de etniska utrensningar som skedde under Nazityskland på 30- och 40-talet.

NiggerssonMen skånepolisen har tidigare visat sitt svinaktiga beteende gentemot etniska grupper i samhället. För bara några år sedan uppdagades det en annan skandal där enskilda poliser uttalade sig inför kameror sina rasistiska åsikter. Då förekom ord som ”apjävlar” och ”blattar” bland annat – vokabulär som dessutom används av vissa av folket invalda företrädare i parlamentet. Man måste allvarligt fråga sig – vilken värdegrund inplanteras hos polisen. Nu är jag – möjligen naiv fortfarande – en av många som – trots dessa händelser – fortfarande har ett stort förtroende för vår polismyndighet och vill tro att detta register är upprättat utom högsta ledningens kunskap eller tillstånd. Rikspolisen har tydligen dragit igång en internutredning om händelserna som Dagens Nyheter uppdagat. Men det räcker inte. Nu krävs det en utomstående oberoende undersökning – dels om denna händelse samt om det finns andra olagliga register, dels om polisens värdegrund överlag – här måste våra politiker sätta ner foten ordentligt för att slutgiltigt komma till rätta med detta och rasismen överhuvudtaget innan den får makten över oss alla andra. Vi medborgare måste få klarhet i och vara säkra på att myndigheten – och myndigheterna – arbetar utifrån den lagstiftning som finns – det handlar ytterst om förtroende som dessutom är rejält naggat i kanten sedan tidigare. De som befinns direkt skyldiga till detta övertramp skall ställas inför rätta samt att Polisen uttalar en ursäkt till alla de romer som blivit ofrivilligt registrerade. Att registret förstörs ser jag som en självklarhet. Det är ju inget brottsregister det handlar om och därför bör vi få veta syftet med detta register. Inte alltid jag håller med Lena Mellin på Aftonbladet men vad avser detta håller jag med henne – det är ett embryo till vad som skedde i Nazityskland under 30 och 40-talet.

Etniska svenskarJag vet att det råder en närmast total enighet i riksdagen om att främlingsfientlighet och rasism inte hör hemma i vårt land. Detta till trots använder man sig av Sverigedemokraterna som ett slagträ för att förminska den ena eller den andra sidan. Media eldar på och förstärker bilden av Sverigedemokraterna som ”untermenschen” ett parti som ingen ens vill ta i med tång. Det utnyttjar man flitigt bland politikerna för att förminska de som därefter skall försvara sig emot påståendet utan att förstå hur man därmed ger en röst till just Sverigedemokraterna. Jag ogillar SD:s åsikter starkt och anser att den politik de vill bedriva är anskrämlig och baserar sig uteslutande på att göra våra minoritetsgrupper till ännu mindre minoriteter utan de – för svenska medborgare – självklara rättigheter i samhället. Jag vill mena att man underblåser främlingsfientligheten och rasismen i samhället när man använder Sverigedemokraterna som ett politiskt slagträ för att förmena andra politiska partier istället för att göra gemensam sak emot den agenda som SD bedriver. Mot bakgrund av den totala enigheten i riksdagen emot främlingsfientlighet och rasism ser jag aldrig Socialdemokrater, Moderater eller alla de övriga partierna gå hand i hand för att visa denna enighet – det tycks vara bättre att smutskasta, förmena och anklaga varandra i tron att man vinner några extra röster med ett sådant beteende. Ynkligt, bisarrt, barnsligt och på intet sätt ett vuxet beteende.

Reinfeldt är – enligt Dagens Nyheter – i New York där journalisterna ville få landets högsta representants syn på det inträffade och jag konstaterar att Reinfeldts tar inte avstånd på det samma sätt som övriga politiker. Han förklarar att han har förståelse för att romerna känner sig kränkta och hänvisar i övrigt till den lagstiftning som förbjuder diskriminering av minoritetsgrupper i samhället.

Ja, det är ju inte tillåtet enligt svenskt lagstiftning med diskriminering, och jag noterar att väldigt många har reagerat väldigt starkt mot detta. Jag förstår om många romer känner sig utpekade av det som har skett. Och det faktum att många barn verkar vara registrerade.

SD samhälleStarkare avståndstagande än så förmedlar inte landets statsminister. Om inte landets statsminister orkar stå emot denna förfärliga händelse som dessutom nu utökas med ytterligare nära tusen personer i ett nytt avslöjat register – vem skall då göra det? Vore det inte på sin plats – för att minimera de skadeverkningar som uppstått av denna oacceptabla registrering – också i utländskt media – att ta ett kraftfullare avstånd.  Frågan uppstår – var står Reinfeldt egentligen vad avser denna händelse? Vad vi vet sedan tidigare är att han med vaga och till synes påtvingade ordalag fördömer händelser – dock efter några veckors betänketid så som var fallet med händelserna vid Utöya i Norge. I andra fall väljer han att tiga som var fallet med NUON affären och drog sig inte ens för att skylla på avgångna ministrar. Men när det gäller att koppla ihop Sverigedemokrater med Socialdemokraterna går truten på högvarv – trots att han är väl medveten om det parlamentariska läget i riksdagen.

Det får vara nog nu! Vårt anseende håller på att fläckas ner. Nu får ansvariga politiker ta ett rejält tag i detta och sluta upp emot rasism och främlingsfientlighet. Det måste till en oberoende undersökning av polisen och dess olagliga registrering. Finns fler register än de nu avslöjade två? Vad är syftet? Och varför finns barn med i registret? Vilken värdegrund förmedlar man till kåren? Allt detta kan inte göras med en internutredning som knappast kan betraktas som objektiv. Allt för mycket står på spel inte minst allmänhetens förtroende för den myndighet som har till uppgift att skydda medborgarna. Justitiekanslern och Diskrimineringsombudsmannen påbörjar nu en välkommen jakt på dessa rasistiska nätsajter. JK har som en första åtgärd nyligen lämnat in ett åtal mot den rasistiska nättidningen Realisten för ”hets mot folkgrupp” . Det pågår dessutom undersökningar om huruvida dessa nätsajter har att ta ansvar för vad rasistpöbeln skriver i kommentarsfälten. Ett välkommet om än sent initiativ. Det är inte rasistpöbeln som ska sätta agendan på integrationsfrågorna den skall utövas i valda parlament och härför tillgängliga organisationer ute i landet på sakliga och under respektabla former.

Vi skall bevara välfärdens kärna – så riskkapitalet kan göra sig en vinst.

Skämtteckning73När Reinfeldt – likt en socialist – står på barrikaderna och talar sig varm för den svenska välfärdsmodellen och dess kärna – en välfärd vi skall bevara då har jag – mot bakgrund av hans föregångare i det Moderata samlingspartiet förundrat uttryckt förvåning över vad det egentligen är han menar. Men så plötsligt slog det mig – som en blixt från klar himmel. Moderaterna har i alla tider vurmat för de fria marknadskrafternas förmåga att främja medborgarnas intressen i allt väsentligt och har ständigt attackerat den offentliga sektorns – enligt moderaterna – oförmåga att tillfredsställa medborgarnas behov. Välfärdsmodellen var en välfärdsdöd enligt Reinfeldts illustra beskrivning i den bok som försvann – men som lyckligtvis finns bevarad på min blogg för alla intresserade under rubriken ”Läsvärda bloggar med mera”. Förklaringen är simpel. Reinfeldt står inte längre för det han skrev. Eller – jo det gör han sannolikt men med en annan utgångspunkt. Välfärdens kärna skall bevaras – för att därefter säljas ut till marknadskrafterna med riskkapital som investeringskälla. Därför hans eviga uttalanden om att bevara välfärdens kärna – men aldrig sagt vem som skall bevara densamme. Det blir naturligtvis en självklarhet att bevara välfärdsmodellen så att riskkapitalisterna skall få göra sig en ordentlig hacka på den offentliga sektorn. Allt i enlighet med moderat uppfattning att endast de fria marknadskrafterna vet vad medborgarna behöver. Simpelt – samtidigt som den offentliga sektorn bjöds ut till försäljning blev staten befriad. Stockholm stads borgerliga Allians är kanske det tydligaste exemplet på den affärsidén. Vi skall bevara välfärdens kärna men inte till medborgarna utan för riskkapitalet. Och marknaden högg direkt – en i grunden färdig struktur som behövde lite putsning och det är där riskkapitalisterna kommer in med välvilligt kapital till hög ränta. En bättre avkastning på satsat kapital fanns inte – dessutom finansierad av våra skatter. Välfärdsmodellen med där ingående offentlig sektor var inte längre död, pest och pina.

images (70)Varför sålde man Apoteken? En väl fungerande service till medborgarna med ett högt förtroende hos allmänheten. Ingen skall inbilla mig att försäljningarna tillkom bara för att möjliggöra bättre anpassade öppettider eller att man nu skulle kunna köpa receptfria läkemedel på bensinstationer eller på ICA:s livsmedelsbutiker. Det var snarare dags för den fria marknaden med penningstinna riskkapitalbolag som nu skulle få sin beskärda del av en service som medborgarna under decennier byggt för egen del. 24 apotek i södra Sverige såldes till Wallenbergfamiljens riskkapitalbolag IGC och ett annat riskkapitalbolag, Priveq. Då var priset 225 miljoner kronor. När den treåriga tidsfristen löpt ut såldes 24 av dessa apotek för 600 miljoner kronor – enligt Dagens Industris källor. Det betyder en årlig avkastning på nära 40% – en i affärssammanhang oerhört god affär. Varför såldes Apoteken så billigt? Var det en medveten strategi eller bara en oerhört dålig ekonomisk analys? Utöver det har Göran Hägglund – som den mest drivande i utförsäljningen – hemligstämplat affärerna. Det är ju så fiffigt egentligen – här säljer man ut apoteken – vår egendom – till rena vrakpriser, hemligstämplar så att vi som gemensamt äger bolagen inte skall få se hur illa hanterat det är. Vinnare? Ja – Wallenberg naturligtvis – men finns det fler vinnare? Tanken är inte främmande – men utan bevis har jag inte annat gjort än insinuerat. Här skulle kanske den grävande journalistiken kunna göra en insats – men intresset är uppenbarligen svagt – man nöjer sig med att det nu finns möjlighet att köpa sin Ipren på Statoils dygnet runt öppna stationer. Vad som sker i landsbygden struntar man i. Det låter lite patetiskt när Centerledaren Annie Lööf vill utmana Socialdemokraterna och Miljöpartiet i frågor om landsbygden när man inte ens ser vad som sker med Apoteken i nämnda områden.

mutaHärförleden köpte företaget Opus en tredjedel av Bilprovningens stationer. Köpet kritiserades rejält och med rätta då Bilprovningen själv tvingades ställs upp med finansieringen av halva köpet genom en femårig säljrevers. Här någonstans – ansåg kritikerna – började det likna Rysslands privatiseringar under förre presidenten Boris Jeltsin. Det var företagsekonomiskt vansinne då – men det spelade ingen roll för Fredrik Reinfeldt och hans regering. Opus VD Magnus Greko hyllar den borgerliga regeringen med ett stort ”Tack Reinfeldt”. Aktien i Opus group ökat med ofattbara 675 % i värde. Företaget är den stora vinnaren på regeringens avreglering av Bilprovningen. Skattebetalarna är å andra sidan de stora förlorarna. 94% av Bilprovningens kunder var nöjda med den service man åtnjöt. Vad var problemet Reinfeldt? Även här såldes vår egendom till rejält underpris. När Alliansen avreglerade Bilprovningen 2009 var tanken att många nya aktörer skulle skapa konkurrens, med lägre priser och högre kvalitet som följd. I Sverige kontrollerar tre bolag 90 procent av marknaden. Ett statligt monopol har ersatts av ett till två tredjedelar privat oligopol. I Finland avreglerades marknaden på 90-talet. Efter några år dominerades 80 procent av marknaden av två aktörer. kostnaden på en besiktning var i genomsnitt uppe i motsvarande 700 kronor – dubbelt så dyrt som i Sverige – än så länge. Det är allmänt känt att oligopol brukar i förlängningen leda till prishöjningar och sämre service när konkurrensen i praktiken sätts ur spel – precis som skett i Finland och i en rad andra länder.

SjukvårdenNär man från moderat håll börjar prata om att företagen står för större delen av välfärden börjar man bli mörkrädd. Blev det bättre för samhället när riskkapitalisterna började få mer del av sina vinster istället för att betala tillbaka dem i skatt till staten. Nej – vi ser ju vart vi är på väg idag – välfärden har stadigt gått utför under den tid Alliansen suttit på maktens taburett – vi hade en sjukvård som var värd namnet tidigare och var bland de 5 bästa i världen – idag har vi garanterat hamnat på en betydligt lägre nivå. Det är inte företagen som betalar välfärden –  snarare hur de ska skatteplanera sig ur den – och detta med benäget bistånd av Alliansen. Medborgare – se till att lyfta ut borgerligheten från Rosenbad senast 2014.

Lyssna lyssna lyssna och lyssna igen och igen och…………

Du är frisk enligt ReinfeldtOm utförsäkrade som misshandlas av Försäkringskassan. En myndighet med regler dikterade av Alliansen. Att RÅKA bli sjuk i det här landet betyder en evig kamp – inte bara vad avser den sjukdom du drabbats av utan en ännu värre kamp mot den myndighet som skall ha till uppgift att – via vår inbetalda skatt – få del av en ersättning som du kan klara dig på under din sjukdomstid. Så är det inte längre. Du ifrågasätts ständigt – eller som en cancersjuk kvinna berättar i inslaget – som du kan ta del av här – att hon drabbades av leukemi med 50% chans att överleva. Den prognosen var inte tillräcklig utan Försäkringskassan begärde intyg om att du skulle avlida av din cancer. Om detta inte gick så ansåg kassan att kvinnan var 100% arbetsför varför man helt sonika drog in ersättningen. Jag vill med absolut tydlighet betona att det inte är personalens fel att det blivit på detta sätt. Personalen har att rätta sig efter de direktiv som regeringen i regleringsbrev givit Försäkringskassan. Visar personalen en gnutta medlidande eller empati och det visar sig att ett felaktigt beslut meddelats då är risken uppenbar att handläggaren får plikta för detta genom i värsta fall avsked eller omplacering. Jag har en god vän vars hustru tidigare tjänstgjorde på Försäkringskassan – hon valde att sluta just på grund av att hon inte längre orkade hantera människor så illa.

Ett Sverige av idag – ett Sverige i borgerlighetens namn. Ett Sverige där våra valda politiska företrädare anser att det är bättre att satsa de resurser som genereras av samtliga skattebetalare till att sänka skatterna för löntagarna som inte ens frågat efter det. En regering som vill minska de ekonomiska klyftorna genom att öka dom. En regering som utan att tveka – genom sina politiska åtgärder – spelar med medborgarnas liv. En regering som utan att tveka tar sig rätten att – indirekt – förnedra och stigmatisera medborgarna. En regering som säger sig ta ansvar – ett ansvar som fått en ny borgerlig innebörd.

Borgerligheten har aldrig lyckats styra det här landet med rättvisa metoder så varför skulle de lyckas denna gång – som vi sjöfolk brukar säga ”Same shit same ship” 

SKÄMS OCH ÅTER SKÄMS. Och de som röstade fram dessa galningar bör ta åt sig av den skammen idag.

Här kan du fördjupa dig i ONÅDIGA LUNTAN där ytterligare många fall kommer till tals. Det är en skrämmande läsning så förslagsvis sitter du säkert INNAN du läser den.

SPRID DETTA INLÄGG SÅ, SÅ MÅNGA SOM MÖJLIGT FÅR TA DEL AV DENNA HUVUDLÖSA OCH SKAMLIGA REGERINGS MISSHANDEL AV UTVALDA MEDBORGARE.

Du skall arbeta inte supa…….!!!

Jobbskattavdrag 5Förstår ni varför Reinfeldt och Kent Persson samt dess vapendragare – såväl i rikspolitiken som i kommunalpolitiken – hävdar att det bara finns ett regeringsalternativ? Högmod? Ja – till viss del! Mot bakgrund av borgerliga allianser och dess mer eller mindre framgångsrika politiska gärningar på taburetterna så har Alliansen lyckats med ett konststycke som tidigare allianser inte klarat av – sammanhållningen. Den senaste var som bekant Bildtregeringen som fick avgå 1994 och lämnade över regeringsmakten med ett land i kaos – en arbetslöshet som nått historiska höjder och ett gigantiskt underskott i statsfinanserna. Men sammanhållningen har haft ett pris – två partier – varav ett – Centerpartiet har gått från ett väljarstöd under sin glans dagar på runt 25% till nu i den senaste opinionsmätningen endast 2.8%. Det andra partiet Kristdemokraterna hade sin guldålder under början av 90-talet med ett väljarstöd på 7 -8% kanske mest på grund av Alf Svensson som partiets företrädare – badpojksimagen attraherade uppenbarligen tanterna på Östermalm. KD var Alf Svensson. Därefter har partiet dalat rejält sedan Göran Hägglund blev partiledare och ligger nu och gungar upp och ned runt 4%. Moderaterna har sina historiska siffror nu – även om de av förståeliga skäl är på väg ner även de. Allt sedan Reinfeldt tillträdde som ledare för partiet triangulerade han – gemensamt med ett antal av de partitrogna generalerna – partiet synbart mot mitten för att fånga upp medelklassen. Egentligen lever man på det missnöje som skapades under Göran538250_3690483418914_1180102076_32834462_77208988_n Perssons regeringsperiod. Det var ingen lätt uppgift han hade då han sanerade statsfinanserna efter Bildtregeringen. Högerns klappjakt under den tiden var riktad mot bland annat socialförsäkringarna. Svenskt Näringsliv och dess kampanjande gemensamt med ett flertal lobbyorganisationer – där Timbro högerns lobbyorganisation inte spelade en oväsentlig roll – fick stort genomslag. Det skapade medvetet en misstro mot socialförsäkringarna som satte sig i väljarnas medvetande. Man sådde fröet och lät det växa – det kunde vara ett typiskt Schlingmannskt verk. Till sin hjälp hade man hela det liberala presstödet som stämde upp i klagokören – socialförsäkringarna var på väg att urholka hela statsfinanserna. Var det sant? Nej inte alls visade det sig senare! Men uppfattningen levde i allmänhetens medvetande – kampanjen fick ett eget liv där högerkrafterna kunde slå sig ned och bara konstatera hur det växte och växte och forma sina politiska åtgärder utifrån det som nu blivit till en ”folkvilja”. Idag när man lyssnar på – främst moderata företrädare – inser man att de sista resterna av den uppfattningen fortfarande lever kvar och man släpper den inte av rädsla för att förlora det stöd som kampanjen inplanterat i medborgarnas medvetenhet.

Arbeta inte supaArbetslinjen – moderaternas enda bärande argument för sina politiska åtgärder – bygger på det missnöje som klappjakten mot socialförsäkringarna gav upphov till under senare delen av 90-talet.  Det finns en moralism hos Moderaterna som ger intryck av att moralisera när man betonar individens ansvar för att hålla sig i fysisk trim i ett förlängt arbetsliv – inget fel i det – men man visar samtidigt på en förvånansvärd okunskap om vilka skilda förutsättningar som finns mellan olika yrkesgrupper – inte minst då man skär ner anslagen för arbetsmiljöarbetet hos berörda myndigheter. Man ska arbeta, inte supa – som antyder att medborgaren är skyldig välfärdsstaten att hålla sig fräsch och frisk. Du skall inte vara sjuk du skall arbeta eller som Anders Borg uttryckte det ”du skall arbeta inte supa” ett uttryck jag finner – inte bara stötande – utan rent nedvärderande då han därmed antyder att svenska folket super istället för att arbeta. Moderaterna tar alla tillfällen i akt att använda sig av gamla myter för att försvara sina politiska åtgärder. Och har man inga sådana till hands siffertrixar man eller helt enkelt negligerar den statistik som förmedlas av statens egna myndigheter och hänvisar till några obekräftade utländska forskningsrapporter. 2010 kom Sverigedemokraterna in i riksdagen med hjälp av ca 250000 röster. Ett utpräglat invandringsfientligt parti med rötter i den nazistiska organisationen Bevara Sverige svenskt. Partiet bygger hela sin politik på ett missnöje – ett missnöje som i allt väsentligt skapats av dom själva och som fått sin grogrund i Alliansens slakt av välfärden – därefter vuxit i dignitet. Dess föregångare Ny Demokrati vars livslängd blev mycket kortvarig togs som intäkt för att även Sverigedemokraternas livslängd skulle bli lika kortvarig – och tycks vara nöjda med den uppfattningen.  Bägge använde sitt intåg i riksdagen byggd på en misslyckat – eller frånvaro av en – integrationspolitik – något som också Socialdemokraterna får ta sin andel av. Politiker och den samlade mediekåren stod handfallna. Det skapades diverse olika kampanjer för att motverka Sverigedemokraternas intåg i parlamentet – inget lyckades. Man använde sig av felaktiga metoder som gav motsatt effekt och som istället ökade Sverigedemokraternas stöd i opinionen. Idag använder sig diverse politiska företrädare Sverigedemokraterna som ett slagträ för att förminska sina politiska motståndare och mediekåren hakar på. Bara för att tydliggöra min egen inställning vad avser Sverigedemokraterna och dess politik så är den både avskyvärd med en rutten inställning mot människor som inte passar in i deras värld – men accepterar det faktum att de lyckats ta sig in i riksdagen under demokratiska former. Moderaterna har inte gjort sig känd för att vara ett kompromissernas parti – bära eller brista tycks stå på den moderata prislistan. Man förlitar sig på erforderligt stöd av Sverigedemokraternas vågmästarroll i riksdagen för att – som den minoritetsregering Reinfeldt ännu inte förstått att dom är – få igenom sina politiska förslag. Ett tydligt exempel Anders Borgs valfrihetär det nu föreslagna skattepaket som basunerats ut och som innehåller dels skattesänkningar motsvarande 12 miljarder för löntagarna dels en förändrad brytpunkt som innebär att inkomster upp till den föreslagna brytpunkten slipper betala statlig skatt en åtgärd som kostar 3 miljarder ytterligare och som premierar endast det skikt av löntagare mellan dagens nivå och den föreslagna nivån.  Skattesänkningarna har medfört en massiv kritik av förståeliga skäl. Sverigedemokraterna är emot den förändring av brytpunkten på statlig skatt men för själva jobbskatteavdraget. Oppositionspartierna är emot hela skattepaketet och vill lägga pengar på skolan bland annat. Men – och det är nu som hela taskspelet börjar ta form. Oppositionspartierna kommer således att rösta nej medan Sverigedemokraterna kommer att rösta ja till jobbskatteavdraget och nej till den föreslagna brytpunkten för statlig skatt. Hur det nu skall gå till. Det måste finnas godtagbara skäl för att bryta ut enskilda punkter i skattepaketet och det är detta som oppositionen försöker få till stånd i avsikt att stoppa det som är möjligt. Moderaterna har en möjlighet – som de med bibehållet ansikte inte kommer att utnyttja – nämligen kohandla med Sverigedemokraterna. Att komma överens med oppositionen anses vara uteslutet då det skulle innebära att kraven inte kommer att få den effekt för Sverigedemokraterna som de vill uppnå. Det andra alternativet är att Moderaterna avstår från den föreslagna brytpunkten och därmed låter jobbskatteavdraget röstas igenom – alternativt förhandlar med oppositionen. Mot bakgrund av Reinfeldts ovilja att kompromissa får det nog anses vara ett uteslutet alternativ. Därmed kan man – vilket man redan nu gör – anklaga oppositionen för att samarbeta med Sverigedemokraterna. Ful-  och taskspel  utan like. Den fortsatta utvecklingen skall bli oerhört intressant att följa.

Härom veckan hade jag ett intressant samtal med en ung pojke som var medlem i Moderata ungdomsförbundet. Vår diskussion utgick från den – i allt högre utsträckning – raserade välfärden – marknadskrafternas oförmåga att driva offentlig service till gagn för medborgarna, samt utförsäljningar av offentlig service.  Hans argument var – inte oväntat – mycket snarlik den som vi ofta hör från moderat ungdom och givetvis har hans inställning till välfärdsfrågorna influerats av den uppfattningen. Nåväl samtalet avslutades med en direkt fråga till honom som faktiskt fick honom att fundera utan att ge mig ett svar vid tillfället. Varför tror du att generationer före dig – pojken hade haft några tillfälliga anställningar under sin korta livstid – byggt upp den samhällsservice och den välfärd med svett och blod tårar för att försäkra senare generationer ett tryggare samhälle än det vi då hade och vad är anledningen till att man nu vill rasera detta på det sätt som sker istället för att utveckla densamma – berättad i en förkortad version.  Igår träffade jag honom ånyo varpå han berättade för mig att han tänkt på det jag berättade och fått honom att göra andra värderingar. Faktum är att han tyckte det var rent utav ganska respektlöst mot den äldre generationen – en inställning som gladde mig. Kanske jag var den ende han träffat som gav honom andra input än den som förmedlas av hans egna partikamrater – hur som helst tycks jag ha planterat en annan insikt som han tagit åt sig av . Hur man önskar att det fanns fler av den kalibern som har förmågan att omvärdera sin egen åsikt istället för att behålla det närmast sekteristiska åsikter som odlas i slutna sällskap. En liten passus som gjorde mig glad.

 

Ten and out………. och Anders Borg är uträknad.

Högerns målsättningarDebatten i anledning av den nu aviserade femte jobbskatteavdraget var stundtals mycket het på samtliga öppna medier – likaså under Riksdagens debatt. På Twitter kan man närmast betrakta debatten i riksdagen som upphov till rena ramaTwitterstormen. Att borgerliga debattörer ser den aviserade budgeten – där man lägger 18 miljarder totalt av 24 miljarder – på skattesänkningar för löntagarna och pensionärerna med 2.5 miljarder ingående i den satsningen på lånade pengar – anses vara lysande statsfinansiell politik. Inte så förvånad egentligen. I budgeten syns inga som helst förbättringar för de arbetslösa, sjuka eller ungdomarna. Man renoverar förvisso den av Anders Borg – sedan tidigare misshandlade – a-kassan som man får till en storsatsning när det egentligen handlar om ett återställande samt därutöver ett bevis på att man hade fel när man differentierade avgifterna. Detta vill man naturligtvis inte erkänna. Den huvudsakliga argumentationen blev ett tema för Anders Borg – ett tema  från kris mot full sysselsättning som skall staka ut vägen mot full sysselsättning. Det är allvarligt när man använder sig av en sådan retorik – för Anders Borg borde vara väl medveten om att vi aldrig kan uppnå full sysselsättning med en fristående Riksbank som drar åt ett håll – oftast motsatt håll mot vad Riksdagen beslutat. Här hemfaller såväl opposition som Socialdemokraterna in i en svårhanterlig förklaringsmodell den dagen man tvingas inse att full sysselsättning – som innebär just vad som skrivs 100% sysselsättning – inte uppnås. Borg fick ärva goda statsfinanser, han fick ärva en väldigt liten långtidsarbetslöshet och han fick ärva en hög sysselsättning. Det arvet är förbrukat idag när vi skriver 2013. Reformutrymmet finns inte – sysselsättningen har minskat stadigt under den borgerliga regeringen – långtidsarbetslösheten har skjutit i höjden på ett oroande sätt under samma tid – likaså utförsäkringarna. Men Anders Borg föredrog att recensera Socialdemokraternas regeringsperiod istället för att recensera sina egna prioriteringar – och inte oväntat – kritiserar han oppositionen som inte ger besked i varken regeringsfrågan eller i sakfrågor. Naturligtvis ett sätt för Borg att vrida debatten i en annan riktning än den avsedda. Klantigt.

skar ner skolanDet är oansvarigt när man ser hur den borgerliga fördelningspolitiken yttrar sig i Borgs budget. Av de 24 miljarder regeringen påstår sig ha att spendera lägger Anders Borg bara 600 miljoner på skolan nästa år. Skolan är den kanske största framtidsfrågan för Sverige – i synnerhet som resultaten uteblir och kunskapsutvecklingen dalar. Man skulle kunna tro att regeringen därför skulle satsa stort på skolan. Men Borg väljer bort skolan till förmån för gigantiska skattesänkningar för höginkomsttagarna istället. Skattesänkningarna tillfaller till största del – räknat i antal kronor – de med inkomster över 38 900 kronor på grund av föreslagen ny brytpunkt för den statliga skatten. Argumentet – enligt Borg – är att öka konsumtionen för att därmed öka tillväxten!!!!! Då undrar man naturligtvis att om jobbskatteavdraget kommit även de arbetslösa och sjuka till del skulle det då inte öka konsumtionen? Dessutom är det väl bekant att ökad finansiell styrka individuellt tenderar öka sparandet vad avser höginkomsttagarna medan det motsvarande för de med låga inkomster använder den resursen just för konsumtion. Eller för att ta ett tydligt exempel. Att sänka skatten för de pensionärer som har en låg pension skulle definitivt öka konsumtionen i samhället med en förvisso svag tillväxt men dock en positiv tillväxt. Att man gör dessa fördelningspolitiska prioriteringar förklarar Anders Borg med ”Man måste kunna göra många olika saker.” I övrigt var förklaringen av sådan karaktär att man nödgas anlita en språkexpert för att förstå vad han egentligen menar. Det kallas rappakalja tror jag.

Anders Borgs valfrihetVi har under de senaste 7 åren överösts med redogörelser som vittnar om hur vår välfärd trasas sönder. Hur alldeles för många människor nu står helt utan ekonomiskt skydd vid arbetslöshet och tvingas belasta hemkommunernas hårt ansträngda budgetar – hur tiotusentals sjuka nekas ersättning bara på grund av att de uppnått en viss tidsgräns i sjukskrivningen – hur skolresultaten rasar och hur de anställda inom välfärden stressar sönder sig på arbetet bara för att upprätthålla en något så när acceptabel standard för sina patienter. Men då väljer regeringen att strypa välfärden ytterligare på resurser. Således inte till investeringar i ­infrastruktur, bostadsbyggande eller välfärd – utan till ett femte jobbskatteavdrag – samt till att sänka skatten för höginkomsttagare. På så sätt menar Borg att det ska bli fler jobb. Detta alltså när den offentliga sektorn skriker efter resurser. Då ska de som redan har pengar i plånboken få än mer. Vad annat är detta än ren och skär idioti. All forskning visar att för att få igång tillväxtmotorn gäller det att öka inkomsterna hos dem som har det sämst inkomstmässigt – de kommer nämligen att konsumera för sitt tillskott. Budgeten andas uteslutande ren och skär moderat ideologi och inget annat- en valfläskbudget.

Smörgåsbord-för-arbetsgivareJag måste ge Magdalena Andersson – ekonomisk politisk talesperson för Socialdemokraterna – en stor eloge i debatterna som förekommit i medierna. Hon har enligt mig på ett mycket förtjänstfullt och med bibehållet lugn pekat på den moderata budgetens konstiga fördelningsprinciper – trots Anders Borgs vana att hellre diskutera Socialdemokraternas historiska politik – så höll Magdalena sig till nuet. Har jag någonsin haft några tvivel om hennes förutsättningar som en framtida finansminister – så är det tvivlet undanröjt. Jag avvaktar dessutom Socialdemokraternas skuggbudget – som lär komma om ca två veckor – för att konstatera hur de statsfinansiella prioriteringarna fördelas i densamme. Utgår från – efter tidigare uttalanden både av Stefan Löfvén och Magdalena Andersson –  att det blir satsningar på arbetslösheten och då främst ungdomarna men också långtidsarbetslösheten som vuxit näst intill okontrollerat under den borgerliga regeringen. Men jag vill också se rejäla satsningar på skolan – förbättrade socialförsäkringar för att främst ta bort den stupstock som innebär alldeles för många utförsäkrade. Satsningar på en bättre rehabilitering än den nuvarande. Att stärka ekonomin för svaga grupper i samhället för att därigenom öka tillväxten i landet. Hur prioriteringarna kan komma att se ut finns det anledning att återkomma till när skuggbudgeten presenteras om två veckor. Det allestädes sorgliga i hela sammanhanget är att även Socialdemokraterna tvingas låna till dessa prioriteringar då Anders Borg nollat reformutrymmet enligt Konjunkturinstitutet – men alldeles oavsett är den upplåningen mer att föredra om tillväxten ökar än att skuldsätta medborgarna genom sänkta skatter som inte kommer att bidra till annat än ett sparande i madrasserna för höginkomsttagarna. För det finns väl ändå ingen som idag tror på löftet från borgerligheten att dessa skattesänkningar som skett och som kommer att ske med hjälp av Sverigedemokraterna – kommer att öka sysselsättningen. Har det inte skett efter 4 jobbskatteavdrag finns det ingen anledning att tro på att det femte skulle göra det. Nu väljer Anders Borg istället att skuldsätta medborgarna för att höginkomsttagarna skall få extra pengar i plånboken.

Läs också ”högern ger med ena handen och tar tillbaks med den andra handen”

VM år 2013Alla ni som har möjlighet – anslut er till årets Välfärdsmanifestation som går av stapeln den 21 september med början klockan 12:00 på Sergels torg i Stockholm. Många talare – både politiker såväl som drabbade av Alliansens slakt på socialförsäkringarna och de absurda arbetsmarknadspolitiska åtgärder man genomfört kommer att berätta sin historia. Och alla ni som inte kan komma av olika anledningar – var inte ledsna – här finns det en namninsamling kalladVälfärdsmanifestationens budkavle där du med ditt namn kan visa ditt stöd för manifestationens värderingar.  Allt stöd är mycket varmt välkommet.

Reinfeldt steg ner från sin tron……………..

Stefan LöfvenSå äntligen steg den självutnämnde landsfadern ner från sin höga tron och tog debatten med Stefan Löfvén – ett trendbrott måhända. För det där med att debattera med en vanlig partiledare från oppositionen var uppenbarligen en inte särskilt angelägen meny på agendan – särskilt som Stefan Löfvén inte ville erkänna att Reinfeldt och hans Allians är det enda regeringsalternativet. Man undrar nu vad det är som förändrat Reinfeldts tidigare ställningstagande. Jag tänker inte recensera debatten – det får andra göra som brukar recensera allt från slipsknutar till retorik. Något som dock tydliggjordes var att Konjunkturinstitutets rapport kunde uppenbarligen tolkas på två olika sätt – ett moderat och ett Socialdemokratiskt sätt –  vilket borde vara ett underbetyg hos de som författat nämnda rapport. Jag har själv detaljstuderat densamme och vill nog hålla mig till Stefans version. Men – och detta skall Fredrik Reinfeldt karikatyrtydliggöras – att Reinfeldt vore inte Reinfeldt om han inte lyckas förvrida statistik och officiella rapporter framtagna av regeringens egna myndigheter. Siffertrixandet är något av en specialitet när vi talar moderat statsminister. Konjunkturinstitutet är inte nådiga i sin kritik. Enligt dom finns bara en lösning – om man  inte är beredd att försämra välfärden – Skattehöjningar! Man menar att 80 miljarder måste in till statskassan till år 2017 om överskottsmålet om 1% skall kunna hållas intakt. Trots den massiva kritiken – som inte bara konjunkturinstitutet delger oss – flera banker och forskare menar samma sak. Eva Mörk – tidigare forskare på Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) i Uppsala och numer verksam vid nationalekonomiska institutionen vid Uppsala universitet säger följande om jobbskatteavdragens effekter på arbetslösheten;

Vår slutsats blev att det inte går att dra några säkra slutsatser kring effekterna. Jag står fast vid den positionen. Alla prognoser och skattningar av jobbskatteavdraget är väldigt osäkra.Ett problem med att utvärdera jobbskatteavdraget är att alla som arbetar får ta del av avdraget. För att utvärdera avdraget måste man också förhålla sig till hur det blivit om jobbskatteavdraget inte hade funnits, vilket ju är svårt. Då kan man inte heller säga att förändringar som ägde rum i sysselsättningen berodde på jobbskatteavdraget.

SiffertrixandeReinfeldt vill hävda  att det nu förelagda femte jobbskatteavdraget beräknas leda till 13 000 nya jobb – oerhört dyra jobb, vilket tillsammans med de hittills genomförda jobbskatteavdragen beräknas till totalt 119 000 nya jobb. Var är dom jobben Reinfeldt? Såvitt mig bekant ökar arbetslösheten och har så gjort allt sedan Alliansen övertog regeringsmakten. Men Reinfeldt vet svaret. KI:s rapport, forskarna och bankerna har fel – det finns enligt Reinfeldt utländsk forskning som visar på att jobbskatteavdragen är effektiva.  Det finns teorier, modellskattningar och utländsk empiri som visar att det kan ha effekt men att osäkerhetsfaktorerna är alldeles för höga. I England och Frankrike har man prövat den här modellen utan resultat varför man slopat åtgärderna. Det finansdepartementet har gjort är att utgå ifrån vad som är förväntade effekter av jobbskatteavdrag lagt in det i en modell som utgår från vad som har hänt på arbetsmarknaden. Sen har man ”konstaterat” att de jobb som skapats har gjort det genom jobbskatteavdragen – helt enkelt för att modellen utgår ifrån att så borde vara fallet – inte för att studien visar att så är fallet. Regeringen själva medger i sin modellskattning att resultaten inte kan tolkas som helt trovärdiga – ändå vill man hävda den raka motsatsen och dessutom föreslå ett ytterligare jobbskatteavdrag. Mot bakgrund av vad Konjunkturinstitutet, Institutet för Arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, en rad forskare både internationellt och nationellt, banker och erfarna ekonomer samt regeringens egen utredningstjänst kommit fram till så ser jag inte dessa skattesänkningar som något annat än moderat skattesänkningsideologi. Knepet är att moderaterna nu riktar skattesänkningarna till utvalda grupper. Nämligen den 4.5 miljon som redan har ett arbete för att försäkra sig om fortsatt stöd för sin skattesänkarpolitik. Den lurade medelklassen och den jublande överklassen.

sankt-skattNu kan inte moderaterna genomföra det femte jobbskatteavdraget utan stöd av Sverigedemokraterna. En höjning av brytpunkten för statlig inkomstskatt lär bli svårare för moderaterna att få igenom då Sverigedemokraterna tycks vara emot den. Den är riktad enbart till höginkomsttagare vilket tillsammans med jobbskatteavdraget skulle bli ca 600 kronor i månaden. Kommer moderaterna släppa det förslaget? Eller är man beredd att kohandla med Sverigedemokraterna? Varför föreslår man det i budgeten om man sedan lång tid haft kännedom om Sverigedemokraternas inställning till förslaget. Det förslaget har varit känt gemensamt med det femte jobbskatteavdraget. Det skall bli synnerligen intressant att se utvecklingen och om den statliga brytpunkten för statlig skatt går igenom i riksdagen vad har då moderaterna lovat Sverigedemokraterna i gengäld? Ett annat scenario – som med all säkerhet kommer att utnyttjas av Alliansen – är om den delen i budgeten faller med hjälp av Sverigedemokraterna – då är det ett allierande mellan opposition och Sverigedemokraterna. Politik är inte rent spel det har blivit smutskastning och allt för att degenerera motståndarna. Frågan är om väljarna kommer att se igenom detta falskspel.

Det är helt obegripligt att man lånar pengar till skattesänkningar – här erkänner man dessutom indirekt att reformutrymmet som Anders Borg hävdar – inte finns i realiteten – något som konjunkturinstitutet också konstaterar. Pengarna är helt enkelt slut! Att låna pengar för att investera i infrastruktur i lågkonjunkturer är ok – på så sätt har Socialdemokratiska regeringar kunnat mildra effekterna av lågkonjunkturer och hålla arbetslösheten på rimliga nivåer samt att vi oftast varit väl förberedda inför en högkonjunktur. Att som denna regering gör – låna pengar till skattesänkningar på sådana lösa grunder som att dessa jobbskatteavdrag ensam skulle stimulera arbetsmarknaden är ett fullständigt idiotiskt hasardspel med våra skattepengar. Man försätter varje individ i skuld genom att öka statsskulden utan några som helst effekter på arbetslösheten.  Alla de tidigare jobbskatteavdragen har inte gett den effekt som utlovades under valrörelsen 2006 så varför skulle detta sista jobbskatteavdrag under mandatperioden göra det? Det är inget annat än trams.

317682_220993897972512_1255704638_nDet har dessutom uttryckts stark kritik mot Socialdemokraterna vad avser det femte jobbskatteavdraget. Man har för avsikt att behålla detta efter en eventuell valvinst. Skälen är godtagbara – man vill inte äventyra människors ekonomi. Och tittar vi krasst över tid så har de borgerliga gjort exakt samma sak. Mig veterligen har heller aldrig Moderaterna själva ansett det vara hyckleri att i efterhand acceptera reformer som Socialdemokraterna har genomfört under sitt regeringsutövande. Moderaterna har ju – för att bara ta några exempel – varit emot medbestämmandelagen, allmänna barnbidrag, maxtaxan i förskolan och sjukförsäkringen. Dessa reformer – och långt fler därtill – har av Moderaterna accepterats i efterhand. Det har ju till och med varit så att Reinfeldts parti försökt förfalska sin allt annat än vackra historia genom att påstå att partiet varit drivande bakom bakom flera av dessa reformer. Det finns således skäl att tona ner den kritiken – det går att kritisera reformer av goda skäl för att därefter av – tillika andra – goda skäl behålla reformen. Pengarna skulle behövts på andra håll – vilket Socialdemokraterna tydliggjort gång efter annan. Det torde inte vara helt obekant att dessa 16 miljarder i skattesänkarpaketet borde användas till skolan eller omsorgen eller satsningar på bostadssektorn istället. Och det är just dessa prioriteringar Socialdemokraterna vill göra istället för skattesänkningar. Och det är dessa prioriteringar svenska folket vill se enligt den senaste undersökningen som United Mind gjort där 68% av de tillfrågade ansåg det räckte med skattesänkningar nu. Verklighet och ideologi krockar här med Moderaterna vilket tydliggjordes i debatten. Moderaternas hyckleri övergår allt förstånd.

Det är Socialdemokraternas fel att Alliansen inte lyckas vitalisera sin egen politik!!!

Verklighetens politikerMan slutar aldrig förbluffas av den moderata retoriken, förvisso inte heller Annie Lööfs insiktslösa resonemang för glesbygden som Stefan Löfvén nu vill ta över med i stort samma förslag – dock med ytterligare satsningar i budgeten – då plötsligt visar det sig att hennes egen glesbygdspolitik är rena bluffen. Numer har jag helt förlorat tron på allt som sipprar ut från Centern och dess partiledare och låter henne själv fortsätta förminska sitt eget parti med de floskler som understundom kommer i tryck. Man behöver inte hjälpa henne på traven – för det behövs ingen opposition – hon är sin egen opposition. Kent Persson – moderaternas så kallade valstrateg – anser att skattesänkarpolitiken inte kommer att bli en valfråga – det skall istället handla om hushållens ökade intäkter just genom alla dessa riktade jobbskatteavdrag.  Vad Kent Persson undviker att tala om är alla de hushåll som fått väsentligt ökade kostnader just på grund av skattesänkarpolitiken. Kommer Kent Persson att undvika arbetslösheten? Tala tyst om sjuka sjukförsäkringen? Att han med stor sannolikhet kommer att hävda att Alliansen sänkt skatterna för pensionärerna rejält och som ingen regering dessförinnan gjort vet vi. Vi vet också att detta inte är sant. Socialdemokraterna ökade det ekonomiska utrymmet för pensionärerna genom högre grundavdrag under sina regeringsperioder – fast det glömmer vi bort – i alla fall om man heter Kent Persson. Att sänka skatter är för moderater en lustfylld orgasm som skänker lycka om det så är på bekostnad av vitala strukturer i samhället. I Stockholm sänker Sten Nordin moderat finansborgarråd – från årsskiftet – skatten med 15 öre och såg till att bidragen för de elever som lider av neuropsykiatriska störningar som asperger syndrom, ADHD och autism  och som bäst behöver samhällets hjälp får se sig i himlen efter hjälpen – en hjälp som var tänkt att göra livssituationen – och en trygg undervisningsmiljö – lite bättre för alla dessa handikappade barn. Sten Nordin konkurrerar nu istället med den moderatledda kommunen Solna – den kommun jag själv sedan länge är bosatt i – och är nu god tvåa i det racet. Solna har den lägsta kommunalskatten av samtliga 290 kommuner i landet vilket understryks var och varannan gång på allehanda medier – inte minst i lokalpressen. Nu närmar sig Sten Nordin Solna stads moderater i en gemensam bejublad och lustfylld skattesänkarorgasm i den liga som bara moderater behärskar.

Att Solna stad har landets lägsta kommunalskatt har ett pris. Inom staden har skolorna förfallit – renhållningen under all kritik, parker och grönområden som närmast ser ut som veritabla sophögar. Minskade anslag till kultur till förfång för framförallt barnen i kommunen, och en trafikbild som närmast kan betraktas som kaosartad – men skatten är låg. Det lustigaste av allt är att den moderatledda Alliansen i staden uttrycker en önskan om att det finns en opposition som seriöst granskar majoritetens beslut och samtidigt tycker att oppositionen lägger för mycket krut på att detaljgranska majoritetens beslut!!!!!!  Att kommunpolitik allt som oftast handlar om detaljer tycks ha undgått denna majoritet. Inte helt oväntat pågår samma förödande blockpolitisering i Solna som riket i övrigt. Man kräver att oppositionen samlar sig runt en gemensam politik för att – som kommunalrådet Ekengren säger – vitalisera Alliansens politik. Även i Solna – och säkert i många fler moderata kommuner – strävar man efter blockpolitik som en nyliberal lösning alá USA. Att man inte lyckas vitalisera sin egen politik är således Socialdemokraternas fel – även i Solna. Undrar om Kent Persson – den allestädes övergripande valstrategen för moderaterna – haft sitt finger med i den uppfattningen – den skiljer sig knappast åt för riket i övrigt.

fattigaDet vitala i den moderata politiken är skattesänkningar. 15 miljarder i riktade skattesänkningar till löntagarna, dessutom med lånade pengar – och fortfarande är det de med de högsta inkomsterna som också får de största skattesänkningarna – det vet alla utom Anders Borg och klanen runt honom. Och en storsatsning på skolan med ”hela” 600 miljoner för år 2014 – det blir ca 2 miljoner per kommun det – en storsatsning som är en droppe i havet egentligen, och framförallt mot bakgrund av hiskeliga 15 miljarder. Viktigare är jobbskatteavdraget som bara moderater numer och fortfarande tror skall ge en minskad arbetslöshet. Hela den finanspolitiska inriktningen går ut på att minska klassklyftor genom att öka dom. Försök få ihop den mattematiken den som kan. Att klyftorna i Sverige ökat i en rasande takt med hela 5,4% från 2006 och att arbetslösheten ökat med ca 3% försvarar man med att sysselsättningen ökat med 200 000 – trots att befolkningsökningen är nära dubbelt så hög som andelen sysselsatta under perioden 2006 – 2013. I själva verket har inte Alliansen någon politik varken för minskade klyftor eller minskad arbetslöshet. Vad man har är ett femte jobbskatteavdrag som kommer att leda till ännu större skillnader, och förmodligen fler verklighetsfrämmande politiska åtgärder som kungörs i extas av den numer – och av moderaterna införda – skedmatning av budgeterade förslag så att varje detalj i budgetförslagen skall sjunka in hos väljarna som – Reinfeldt betraktar som ”sovhjärnorna” – en storsatsning av dignitet innan nästa skedmatade storsatsning delges sovhjärnorna.

VM år 2013Alla ni som har möjlighet – anslut er till årets Välfärdsmanifestation som går av stapeln den 21 september med början klockan 12:00 på Sergels torg i Stockholm. Många talare – både politiker såväl som drabbade av Alliansens slakt på socialförsäkringarna och de absurda arbetsmarknadspolitiska åtgärder man genomfört kommer att berätta sin historia. Och alla ni som inte kan komma av olika anledningar – var inte ledsna – här finns det en namninsamling kallad Välfärdsmanifestationens budkavle där du med ditt namn kan visa ditt stöd för manifestationens värderingar.  Allt stöd är mycket varmt välkommet.

Jag kallas djungeltrumman på nätet av Reinfeldt!

demokratiDemokrati är inget vi fått gratis. Demokratin måste vi hela tiden stå upp för alltid kämpa för annars tas den ifrån oss. Det handlar om solidaritet – om insikten att endast demokratin ger dig möjligheten och rätten att uttrycka din åsikt för förändring. Vi tar det för givet och tänker inte på det i samma utsträckning som så många andra bara drömmer om. Solidaritet kan bara komma från folket och med stöd av våra valda ombud i riksdag och regering. När jag läste den Chilenska poeten och nobelpristagaren Pablo Neruda fångades jag särskilt av dikten ”Till mitt parti” varav en av stroferna lyder på följande vis;

Du har givit mig den frihet som den ensamme icke äger.

Du gav mig den resning som trädet behöver.

Du har gjort mig oförstörbar ty hos dig sluter jag mig inte i mig själv.

solidaritetSolidaritet – att gemensamt ta ansvar att verka hänsynsfullt utan egenintresse.  Solidariteten är på god väg att bytas ut mot ett individualiserat tankesätt i samhället. Alla har sina intressen att bevaka. Människans intressen står ofta i kontrast med särintressen i samhället. Sådana särintressen är samtliga de som med sin välfyllda penningpåsar tillskriver sig makten att bestämma vad folket skall tycka och vilja. Och det är precis så vi ser utvecklingen i dagens borgerliga samhälle. Borgerligheten står på särintressenas sida – ofta parat med en ideologi som är främmande för ett solidariskt uppbyggt samhälle. Sakta men säkert byts detta bort för att tillfredsställa det fåtal som har egna individuella intressen. Så sker vad avser vård och omsorg så sker vad avser vår skola. Vem har bestämt att enskilda särintressen skall tjäna storkovan på våra gemensamt inbetalda skatter – skatter som solidariskt skall trygga människors behov av sjukvård och utbildning – något som är grundläggande för ett solidariskt samhälle? Vem har bestämt att våra barn skall segregeras där barn till bemedlade samhällsmedborgare skall få bättre förutsättningar än andra? Vad är solidariteten i ett sådant samhälle.

Kolla trots vanvårdenAlldeles nyss talade jag med en mycket god vän boende i ett asiatisk land där demokrati och solidaritet bara finns så länge det gynnar de rika kapitalet. Hans arbete innebär tidiga morgnar och sena kvällar och ändå räcker hans förtjänst inte till för att upprätthålla ens en minimal standard för sig och sin familj. Så har det varit hela hans vuxna liv och en dag tog det slut. Han gick helt enkelt in i väggen och transporterades till närmaste sjukhus. Till saken hör att landets sjukvård är av högsta klass fullt jämförbar med den vi själva åtnjuter. Men – bara om du har tillräckligt med pengar. Hans doktor kurerade honom tillfälligt men ville att han skulle genomgå en undersökning eftersom hans doktor också befarade att han hade cancer. Men hans förtjänst räcker inte till att betala den undersökningen. Visst – det finns mängder med försäkringar för att täcka upp för sådana kostnader – men den fattige väljer oftast att prioritera pengarna på det som anses vara mest behövligt och premier för sjukförsäkringar faller inte inom detta område. Min omedelbara tanke föll på den illustra bok Reinfeldt publicerade för ett 20-tal år sedan där en av många omogna dispositioner omfattar välfärdsdöden som betecknas som ett val mellan pest och kolera där han bland annat anser att välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion samt att han inte vill se ett samhälle där människor svälter men att staten inte skall finansiera något utöver det som kan anses vara standardkrav. Krav utöver standard skall således finansieras av individen själv genom försäkringar för att överleva i ett sådant samhälle. Jag tror Reinfeldt hade blivit oerhört uppskattad hos etablissemanget i det samhälle min gode vän nu tvingas leva i med tanken på om – och hur – han skall överleva med ovetskapen som nu tynger hans liv.

Carema statusDet var inte ett sådant samhälle Socialdemokratin ville ha. Det var heller inte det samhälle människorna – med hjälp av Socialdemokraterna och Vänstern och alla fackföreningar – byggde. Men det är ett samhälle som borgerligheten vill riva sönder till förmån för särintressena. Särintressen som nästlat sig in hos våra valda företrädare för att i akt och mening få sina önskemål uppfyllda på bekostnad av medborgarintresset. Samhället slits isär och borgerligheten talar om 200 000 fler i sysselsättning och ytterligare jobbskatteavdrag för medel- och högavlönade där andra grupper i samhället är uteslutna. Finns det någon egentligen som fortfarande tror på de galenskaper Moderaterna genomför? Alla vi som protesterar via våra bloggar kallar Reinfeldt för ”djungeltrummorna på nätet”. För Moderaterna är all kritik misshaglig. Striderna kommer inte att att stå mellan svenskar och invandrare – som alla de främlingsfientliga organisationer vill hävda och som nu reser sig ur det splittrade samhälle som borgerligheten skapat under de senaste 7 åren – inte bara i vårt land utan i hela Europa. De kommer att stå mellan grupper av svenskar när missnöjet har vuxit i den statsstyrda borgerliga splittringens mylla och utplånat viljan att förstå och respektera varandras ståndpunkter. Det är just så man lägger grunden till ett splittrat samhälle – vi och dom.

littorinDen arbetslöse, som tidigare åtnjöt en viss frihet, började ses som ”jobbsökare”. Ett nytt kvasiyrke som bestod och fortfarande består i meningslöst CV-skrivande och datakurser. Anledningen sägs vara att göra individen anställningsbar – men syftet är disciplinering och inordning – men framförallt skuldbelägga. Tillsammans med coachning och det utbredda missbruket av tillfällig gratis arbetskraft har Moderaternas bisarra arbetslinje samma mål. Att slå sönder möjligheten till organisering. Att så split mellan anställda med anställningstrygghet och arbetslösa. Att göra det svårare för facket att organisera anställda. Nyliberalismen har i allt väsentligt gått segrande ur en strid som aldrig blev en strid – bara en tafatt opposition. Reinfeldt och Borg bedyrar hur viktigt det är med sociala skyddsnät samtidigt som Ulf Kristersson – i sin egenskap av socialförsäkringsminister – gör allt för att slå sönder resterna av en socialförsäkring som i det väsentliga gav den drabbade en viss ekonomisk trygghet. Munväder och hyckleri kallas det.  Vi – som inte går med på utvecklingen mot större ojämlikhet och sämre arbetsvillkor – som avskyr återkomsten av det nygamla tjänstehjonsamhället – där Gulaschbaronerna – idag kapitalstarka organisationer – vi som inte vill ha ett individualiserat samhälle utan ett samhälle byggt på solidaritet och jämlikhet – vi som på allehanda sätt protesterar – vi är Reinfeldts motståndare som han – likt psykopaten – avfärdar som djungeltrummorna på nätet.

VM år 2013

Stöd organisationen Välfärdsmanifestationen som – under lördagen den 21 september med början klockan 12:00 på Sergels torg – kommer att demonstrera emot den sjuka sjukförsäkringen – de sociala nedskärningar som skett och sker. Behandlingen av sjuka och arbetslösa i vårt samhälle. Flera kända politiker, journalister och andra samt även de drabbade kommer att berätta sin historia. Visa att du stödjer manifestationen och är emot den neddragning av välfärden som sker genom att antingen komma dit eller om du inte har möjlighet att komma – visa ditt stöd genom att med ditt namn skriva på Välfärdsmanifestationens budkavle som du hittar här. Du är varmt välkommen!

Högern ger med ena handen och tar tillbaka med andra handen.

alliansen-1Skedmatning nummer två presenterades av regeringens 4 partiledare vid en utlyst presskonferens under måndagen den 9 september. Storsatsningarna handlade om ett paket motsvarande 3.1 miljarder och hela paketet avsåg sänkta trösklar – känns det igen måhända? Merparten av dessa storsatsningar inbegrep en återställning av – a-kasseavgiften – den del man höjde i enlighet med arbetslinjen för de som kommer ihåg. Den storsatsningen innebar att ca 500 000 lämnade a-kassan. Innan jag går vidare i min kritik avser jag här och nu – kanske för första gången under de 7 år denna högerregering varit i farten – tacka dom för att de till slut insett att den differentierade avgiften var totalt galen och fick utstå mycket berättigad kritik. Men Allianspolitiker vore inte Allianspolitiker om man inte – i det sammanhanget som presskonferensen gav vid handen – talade om storsatsningar när det i själva verket handlar om ett återställande. Således blev storsatsningen 3.1 miljarder minus 2.75 miljarder är 400 miljoner varav 221 miljoner läggs på det man kallar ”YA-jobb” det vill säga  kombinerade studier och praktik. Resten går till att sänka arbetsgivarnas kostnader för att anställa. Hur man kan definiera 400 miljoner som en storsatsning på arbetslösheten övergår min vildaste fantasi – men jag är förvisso inte borgerlig fanatiker – att man därutöver sänker arbetsgivaravgiften ytterligare med nära 200 miljoner är obegripligt då de senaste sänkningarna knappast gett de utslag man haft som en ambition. Kort och gott – det mest sensationella med denna skedmatning – var att regeringen erkänner ”indirekt” att man begått ett allvarligt misstag – ett misstag man naturligtvis knappast kommer att erkänna som något annat än en storsatsning. Alla tidigare åtgärder knöt man till Alliansens viktigaste målsättning – en arbetslinje – som nu – och sedan länge – på flera områden har havererat.

Enligt konjunkturinstitutet finns inget reformutrymme. Den fråga man ställer sig är hur skall jobbskatteavdraget tillika kostnaden för återställandet av a-kassan finansieras? Att regeringen har för avsikt att bekosta jobbskatteavdraget genom upptagande av lån har framgått med all tydlighet – efter Göran Hägglunds prat bredvid mun – nu är det ytterligare drygt 3 miljarder som skall finansieras. Skall man ytterligare ta av socialförsäkringen för att finansiera del av denna storsatsning eller skall man låna upp till hela det fiktiva reformutrymmet – totalt 21 miljarder. Jämför man hur socialförsäkringspremierna utvecklats under Alliansens tid blir man rent förskräckt.

socialförsäkringspremier0612

Notera att sjukförsäkringsavgiften, arbetsmarknadsavgiften samt arbetsskadeavgiften har i vissa fall halverats under Alliansens regeringsinnehav.  Den allmänna löneavgiften går rätt in i statens kassakista och avsikten med den allmänna löneavgiften tillkom ursprungligen för att finansiera vår andel av EU- kostnaden. Här har det skett en omfördelning från sjukförsäkringsavgiften – 3.62%, arbetsmarknadsavgift – 1.54%samt arbetsskadeavgift med – 0.38% till den allmänna löneavgiften. Låt mig tillägga att arbetsmarknadsavgiften är en socialavgiftslag delad i två lagstiftningar. Arbetsmarknadsavgiften skall enligt dessa lagstiftningar finansiera arbetslöshetsförsäkringen, aktivitetsstödet, kostnader för lönegarantin samt statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift som betalas på ersättningarna ovan. Systemet med arbetsmarknadsavgiften infördes genom de förändringar som genomfördes efter förslag av den så kallade ARBOM-utredningen (SOU 1996:150). Tanken var att kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen och den övriga arbetsmarknadspolitiken inte skulle belasta statsbudgeten.
Nu kan man med visst fog misstänka att denna högerregering sänker skatter med hjälp av den omfördelning man gjort i arbetsgivaravgifterna. Detta betyder att det utrymme vi avsatt för olika försäkringslösningar betalas av löntagarna samt en inte obetydlig andel som betalas av arbetslösa och sjuka. Så lurar Anders Borg dig – så lurar man alla löntagare med sina jobbskatteavdrag.

Finansdepartementet har uppgett att utgifterna totalt sett för arbetslöshetsersättning, aktivitetsstöd, lönegarantin och vissa statliga ålderspensionsavgifter uppgick till 38 miljarder kronor år 2010, varav 17,6 miljarder kronor för a-kassan. Staten tog alltså in drygt 61 miljarder och betalade ut 38 miljarder kronor. Var tog överskottet på drygt 23 miljarder kronor tog vägen? Man skulle ju kunna tro att det går in i en fond som används för att sänka medlemsavgifter och arbetsmarknadsavgift under följande år. Eller för att höja ersättningstaket i försäkringen. På så sätt skulle arbetstagarnas pengar komma arbetstagarna till del. Men överskottet går rakt in i statsbudgeten och finansierar helt andra ändamål såsom skattesänkningar. Det här är orimligt – moderaterna ger med vänstra handen och stjäl tillbaka med högra handen – samtidigt som man försätter en stor andel av befolkningen i ekonomisk misär just på grund av arbetslöshet eller sjukdom.

540412_206117136173577_100003258761270_347506_1903988968_nOch som ”grädde på moset” har man valt att definiera sig som ett arbetarparti. Studerar man alla de åtgärder som Alliansregeringen infört med avvecklingen av Arbetslivsinstitutet, rejält minskade anslag till Arbetsmiljöverket, en i alla avseenden havererad arbetsmarknadspolitik och en socialförsäkring som sett betydligt bättre dagar. Lögner, siffertrixande, förnekelser, triangulering och därtill ett försök att skriva om dess egen historia så att medborgarna passar Moderaterna bättre. Låt oss förpassa dessa marodörer dit de hör hemma 2014.

välfärdsmanifestationen 2013Sist men inte minst vill jag puffa för Välfärdsmanifestationen som är en partipolitisk obunden organisation som vill lyfta alla välfärdsfrågor till ytan och står på de drabbades sida. Välfärdsmanifestationen avser demonstrera på Sergels Torg den 21 september från klockan 12:00. Har du möjlighet att komma dit eller har vägarna förbi för att lyssna på en mängd talare, politiker såväl som drabbade av sjukförsäkringarna och visa ditt stöd är du mer än varmt välkommen. Kan du inte själv närvara kan du visa ditt stöd för Välfärdsmanifestationens agenda genom att skriva under på den budkavle som du hittar här.

Cynismen slår nya rekord.

Fattigdomen ökar”Ekonomin ska inte stå i vägen” Regeringen inför nu en så kallad fritidspeng för skolbarn i ekonomiskt utsatta hushåll. Tretusen kronor per barn och år kommer att betalas ut står att läsa i SVT Nyheter. Maria Larsson KD öronmärker pengar till fattiga barn – de barn som hon gemensamt med sina medlöpare i regeringen hävdar inte finns. Regeringens politiska åtgärder blir allt mer bisarr. Samtidigt som man inför denna ”fattigdomspeng” erkänner man att det verkligen finns fattigdom i Sverige – en klyfta mellan olika grupper i samhället som regeringen med obruten målsättning sett till att öka i omfattning under deras mandatperioder. Att rikta åtgärder har varit legio för denna högerregering – riktade skattesänkningar som förorsakat klyftorna i samhället och nu riktade åtgärder mot fattiga. Att peka ut svaga grupper i samhället och stigmatisera dessa är inte bara cyniskt – det är fullständigt absurt – men för högern är det inget konstigt alls. De rika betalar ju mer skatt och skall därför få en högre andel av välståndet – är en vanligt förekommande kommentar.

ledareNär barnbidraget infördes år 1937 var det behovsprövat. 1948 införde den Socialdemokratiska regeringen ett så kallat allmänt barnbidrag som var ämnat till alla barn oavsett ekonomisk status. Man ville inte särskilja barn från fattiga och rika. Barn till mindre bemedlade skulle inte pekas ut. Målet med barnbidraget är att utjämna de ekonomiska villkoren mellan familjer med och utan barn samt över livscykel. Barnbidraget är ett generellt bidrag, som karaktäriseras av att det utgår med fasta belopp per barn oavsett föräldrarnas inkomst. Moderaterna har i alla tider varit emot barnbidraget som ett allmänt bidrag och vill hellre avskaffa det – och istället införa en riktad skattesänkning det första året efter barnets födelse. På senare tid har röster höjts för att återinföra ett behovsprövat barnbidrag – främst från Moderata ungdomsförbundets medlemmar. Endast en gång har riksdagen beslutat att minska barnbidraget. Den 1 januari 1996 sänkte Göran Persson (S) barnbidraget från 750 kronor till 640 kronor i månaden – dessutom avskaffades flerbarnstillägget. Detta var en del i saneringen av statsfinanserna efter den borgerliga – 1991-1994 – regeringens ohämmade slarv med statsfinanserna. Både barnbidragets nivå och flerbarns­tillägget återställdes den 1 januari 1998. Den senaste höjningen av barnbidraget skedde 2005 då man höjde det med 100 kronor och månad. Flerbarnstillägget höjdes så sent som 2010.

Carema statusEtt år före valet mobiliserar högerkrafterna i samhället sina insatser. När man läser Joacim Olssons – VD skattebetalarnas förening – artikel publicerad i Aftonbladet blir man mörkrädd. ”Lägre skatter gör tryggheten större” – skriver han. Hela artikeln andas verklighetsfrånvänd moderatpolitiker i sin värsta nyliberala uppfattning. Att skattebetalarnas förening inte har något annat samhällsintresse än att sänka skatterna är ju inte helt obekant för gemene man – att man därvid också lyckas med konststycket att bortse från verkligheten tillika raljerar över de som anser sig befinna sig i verklighetens centrum – ideologiskt – på vänsterkanten – fast det finns också en ansenlig andel av borgare som inser att verkligheten börjar komma ifatt – visar klart och tydligt hur han bortser från vad en stor andel av befolkningen tycker samt vilken avsikt denne figur har. Inte med ett ord nämner han i artikeln det faktum att klyftorna under denna regering ökat med 5.4%. Inte heller nämner han att hans nyliberaler sänkte skatterna för löntagarna med över 100 miljarder på bekostnad av socialförsäkringarna bland annat och nu genom lån då reformutrymmet är förbrukat. Ett faktum som – oavsiktligt – delgavs allmänheten genom förre socialförsäkringsminister Christina Husmark-Persson vilket renderade henne sparken – överenskommelsen mellan Allianspartierna i Bankeryd skulle hållas hemlig för menigheten. Dessutom tycks inte Joacim Olsson ha särskilt stor kontroll på statsfinanserna. Han bortser från befolkningsökningen under motsvarande tid – att vård- och omsorg samt skolan får resursmässigt samma tilldelning av BNP år 2005 (16%) samt attfattiga motsvarande andel av BNP för tilldelade resurser är detsamma år 2012 när befolkningstillväxten under motsvarande tid ökat med ca 400 000 invånare visar att tilldelning av resurser i förhållande till BNP minskat rejält under denna regering. Vad avser Kvalitetsindex och kundnöjdheten så läser Joacim Olsson rapporten som fan läser bibeln. Enligt SOM-institutets rapport visar den på något helt annat än det Olsson vill förmedla. 39 % av svenska folket tycker att utvecklingen i Sverige går åt fel håll. 30% åt rätt håll. 21 % vill minska offentliga sektorn, något färre än tidigare. 43% motsätter sig en minskning. 62% av svenska folket instämmer i att vinstutdelning inte ska tillåtas i skattefinansierad vård, skola, omsorg.  46% är missnöjda med socialförsäkringarna medan 9% är nöjda och 45% har ingen uppfattning. Genomgående lyser artikeln av en höggradig propaganda för högern varvat med uppenbara lögner, dåliga kunskaper parat med en frånvaro av insikt som skulle göra den mest inbitne moderaten blå av avundsjuka.

Stefan LöfvenKom igen nu Stefan Löfvén – det är dags – valåret har inletts. Ska vi låta dessa Gulaschbaroner springa ifrån oss? 4 år till med Reinfeldt och hans medlöpare i regeringen kommer att sänka landet till en nivå som kommer att ta decennier att återställa. Har vi råd med en Alliansregering ytterligare 4 år? ”Förändra er eller dö” – utropade Reinfeldt en gång på ett stort moderatmöte. Vad ropar du Stefan? Är det inte dags att visa lite ryggrad? Var det oppositionsparti vi nu är – åtminstone fram till valet. Jag och många medlemmar i partiet känner oss besvikna över den loja opposition som bedrivs. Offensiv opinionsbildning som både syns och hörs ger oss alla andra den kraft som behövs för att vinna valet. Det duger inte med att parkera partiet på en opinionsmässig gräns strax över 30% när jag vet att det finns potential att nå minst 40%. Går man konsekvent i moderaternas kölvatten då lär varken jag eller några andra väljare se några större skillnader – så kom igen Stefan vi väntar!

Reinfeldts drömsamhälle blir en mardröm för vanliga människor.

Rika och fattiga”America lives in the heart of every man everywhere who wishes to find a region where he will be free to work out his destiny as he chooses.” Detta citat av Woodrow Wilson – var en amerikansk politiker och statsvetare. Han var guvernör i New Jersey 1911 och USA:s 28:onde president 1913-1921 – säger något för många som någon gång önskat att komma till detta land där möjligheter och drömmar blir till verklighet. USA – en mosaik av människor, förhoppningar och drömmar. Människor från väst till öst, norr till söder på vårt klot har alltid närt en dröm om att emigrera till Amerikas förenta stater. Särskilt gäller det dem som bor i tyranni och diktatur såväl som fattigdom då upplevs Amerika som landet med demokrati och frihet – landet som föder de hungriga – ett land av överflöd. Till dem som drabbas av förföljelse av politiska skäl, är Amerika landet av hopp och fred. Till dem som bär oket av orättvisa, utnyttjande och fattigdom, är Amerika landet av rättvisa och tröst. Att barn och ungdomar som strävar efter att få en god utbildning är Amerika det land som kan förverkliga dina drömmar. Invandrare i alla åldrar och kulturer ser Amerika som det förlovade landet som kan erbjuda alla ett välmående liv. Men – väl där – upplever man sig välkommen? Motsvarar bilden man skapat verkligheten – är problemen lösta? Hittar vi det nya Edens lustgård i USA? Kanske visar vissa saker sig vara som man förväntade sig. Men för det mesta upplever man en fräsande kittel där den egna identiteten snart gått förlorad, där en icke-definierad kultur förvirrar oss och där ett egocentrisk och materialistiskt  samhälle snart absorberat oss. Men tron på Amerika som det förlovade landet är stark och genuint – även hos oss svenskar.

Den amerikanska drömmenJag är känd för att vara kritisk mot USA – det stämmer – men bara till viss del. Jag älskar människorna – deras naiva uppfattning om sig själva är nästan roande i all den arrogans som många amerikaner utvecklat. Viljan och förmågan oavsett förutsättningar är den allmänna drivkraften i gemen och man tar alla tillfällen i anspråk för att tydliggöra den drivkraften. Bara i USA kan du bli något – Woodrow Wilsons citat lever i varje amerikanskt sinne.  Jag gillar den inställningen – om den är kopplad till empatisk förståelse och solidaritet gentemot sina medmänniskor. Men avsaknaden av denna empati och solidaritet till förmån för individualism har skapat ett samhälle där 46 miljoner människor befinner sig under fattigdomsgränsen – detta enligt amerikanska statistiska centralbyrån. Eller 16,1 miljoner barn – sju miljoner pojkar och flickor har ingen sjukförsäkring den dagen de behöver gå till doktorn. 21,4 miljoner amerikaner är beroende av socialbidrag för att hålla sig över fattigdomsgränsen. Arbetslöshetsförsäkringar gör att ytterligare 2,3 miljoner människor klarar att hålla sig ovanför fattigdomsgränsen. 15,7 % av alla amerikaner lever utan en sjukförsäkring. Det är en minskning jämfört med 2010 då siffran var 16,3%. Eller i siffror från 50,0 miljoner till 48,6 miljoner. Värt att notera i sammanhanget är att för mellanklassamerikanen har medelinkomsten sjunkit med 1,7 % jämfört med året innan –  men för de fem rikaste procenten i landet har inkomsten i snitt ökat med 5,1 %. Hur väl stämmer Woodrow Wilsons citat mot den verkligheten?

Högerns målsättningarDetta är det land som Reinfeldt och hans Moderater har som sin förebild i allt väsentligt. Landet där de fria marknadskrafterna bestämmer ditt liv – ett politiskt system som innebär pest eller kolera. Ett lobbyisternas paradis – vad hjälper det att Barack Obama innerst inne har en ambition att förbättra välfärden för alla de som står utanför när han har en kongress och en senat som tycker annorlunda – då blir hans ambition liktydigt med kommunism och socialism – något som är ett rött skynke i svallvågorna efter 50-talets McCarthyism – den ”röda faran” som senator Joseph McCarthy drev in absurdum efter andra världskriget och byggde sin politiska karriär på vidlyftiga anklagelser om att alla amerikanska myndigheter hade infiltrerats av kommunistiska agenter.  I Sverige är det Socialdemokratin som är det röda skynket för Reinfeldt och hans likasinnade. Och därför gör man allt för att motverka det som Socialdemokratin stått för och genomfört till gagn för medborgarna. Hörde vi inte Reinfeldt mässa om det viktiga i att bryta den socialdemokratiska hegemonin inför valet 2006. Något han numer inte vill vidkännas. Att demokratisk socialism inte är liktydigt med kommunism spelar ingen roll – nu skall moderaterna göra precis som Socialdemokraterna det vill säga se till att Reinfeldt och hans medlöpare i Alliansen tillförsäkrar sig en makthegemoni som det själva anklagade Socialdemokraterna för. Kent Persson – moderat partisekreterare – är den som inte bara vill förvandla sitt parti till ett parti som  har en stark känsla för rättvisa med parollen ”En viktig utgångspunkt för Nya Moderaterna är att alla ska kunna utveckla sina liv oavsett bakgrund.” – man vill anpassa väljarna till den historiebeskrivning man antagit och den omformulering man har för avsikt att genomföra.

Kent PerssonModeraterna vill återigen skriva om sin historia.  Den första omskrivningen fick som bekant Arkelsten att avgå som partisekreterare – sparken i egentlig mening – och enligt Kent Persson för att hon kommunicerade ut Moderaternas historieförfalskning på ett felaktigt sätt. Att man nu – inför sin arbetsstämma i oktober – avser skriva om det så oerhört kritiserade idéprogrammet ånyo – visar hur verkligheten till sist infann sig – även för Moderater. Men även den nya formuleringen – som förväntas antas av arbetsstämman –  antyder att man vill se sig som ett folkets parti som tar alla nödvändiga hänsyn till alla grupper i samhället när man lägger sina politiska förslag i riksdagen. Ärligt talat vem lurar man egentligen? Kent Persson är dock så fast vid sin linje att moderaterna är det ”nya arbetarpartiet”  ständigt figurerande med allehanda skyltar och förslag på kampanjer med kortlekar, kaffemuggar med mera i en aldrig sinande ström. Att moderaternas historiska bakgrund talar emot honom tycks vara oväsentligt och ett ytterligare bevis på hur illa man uppfattar väljarna och dess historiska bildning. Kommer Kent Persson att bytas ut efter moderatstämman i oktober? Det vore i så fall synd för ett bättre vallokomotiv kan nog inte oppositionen finna – ens i sina egna led.

fattigaDen amerikanska drömmen skall också bli den svenska drömmen. En dröm för genuina moderatväljare. Vi är på god väg redan. En vård- och omsorg i förfall, en skola med ständigt fallande resultat och konkursade skolor. En arbetslöshet som börjar närma sig historiska resultat eller åtminstone en tangering av den förra moderatledda regeringen under Carl Bildt i början av 90-talet. Måhända det är en ambition? Att moderaterna förlitar sig på marknadskrafterna är ingen hemlighet – men marknadskrafterna struntar i Kent Persson och hans medlöpare men håller tyst så länge man gynnar dom. Och hitintills har marknaden inget att klaga på. Man har under de 7 år man regerat landet slagit undan benen på de fackliga organisationer som i sann saltsjöbadsanda tagit sitt ansvar för löneutvecklingen och arbetsmiljön i landet utan att politikerna lagt sig. Numer är det moderaterna som bestämmer löneökningar genom jobbskatteavdrag – arbetsmiljöarbetet har man reducerat genom nedläggning av Arbetslivsinstitutet och minskade anslag till Arbetsmiljöverket. Arbetslösa och sjuka – ofta på grund av obefintlig arbetsmiljö – som parasiterar på den utvecklingen straffas med allehanda politiska verktyg såsom förvisning till Fas3 eller kommunernas ekonomiska försörjningsenheter. Moderat partistrategi ”sälj smöret och tappa pengarna”  Moderaternas dröm börjar mer likna ett fiasko än det amerikanska drömsamhälle de försöker efterlikna. Om moderaterna nu betraktas som trötta måste man säga att de övriga partierna inom Alliansen är apatiska.

Jag vill gärna citera en av mina favoritförfattare Dan Josefsson – tillika journalist och bloggare – som skrivit ett flertal mycket uppmärksammade artiklar varav ”Korståget mot välfärden” är en av många intressanta artiklar eller ”Så ska de skapa ett Sverige för de rika” där jag hämtat nedanstående citat ;

Stridens mål är alltså, i klartext, att en liten minoritet mycket förmögna svenskar ska ta tillbaka makten från den stora majoritet av befolkningen som saknar förmögenhet men som tack vare demokratin ändå får sista ordet när lagar ska stiftas. Denna kamp har Sveriges rika fört sedan rösträtt för män infördes 1909.
Offensiven mot demokratins ”majoritetsdiktatur” sker fortfarande via en mängd olika organisationer, institut och tankesmedjor vars koppling till näringslivets pengar långt ifrån alltid erkänns öppet. Eller som Timbro själv uttrycker det: ”För att nå olika målgrupper använder vi olika avsändare och varumärken.

Moderata arbetarpartietDet är precis det de handlar om. Moderaterna är och har alltid – trots Kent Perssons försök att skriva om moderaternas erbarmliga historia – alltid stått på den kapitalistiska barrikaden till gagn för den väljarkår som alltid varit moderaterna trogna. Den omskrivning av sin egen historia är bara ett led i den strävan som moderater alltid strävat efter. För att göra det möjligt är man således beredd att ”lura” väljarna genom snillrik triangulering och politiska åtgärder med en argumentationsteknik som får väljarna att tro på det man säger – medan verkligheten avslöjar det egentliga målet. Det som pågår är en katastrof. Läs gärna artikeln och stöd sedan kampanjen som Katalys står bakom – samhallsvinst.se som kommit fram till att 90 procent av svenska folket vill se begränsningar av vinstuttagen i vård, skola och omsorg. Den artikeln förmodar jag får Alliansen och främst moderater att se rött i samma anda som den amerikanska före detta senatorn  Joseph McCarthy. Tro mig – om vi inte tillsammans lyckas få den socialdemokratiska ledningen att vakna ur sin djupa sömn mitt i detta vårt värre-än-Thatcher-land – eller den för Moderaterna sanna drömmen om ett amerikaniserat samhälle – så blir vinsterna i välfärden inte ens en valfråga 2014.

Valfläskets förlovade tid har nu inletts.

sankt-skattRegeringen har nu avslutat sina budgetförhandlingar och satsningarna skall portioneras ut  – som brukligt är under en längre tid – så kallad skedmatning – så att väljarna skall kunna smälta de individuella förslagen i en takt som är anpassad för oss som Reinfeldt betraktar som mentalt handikappade. Det som redan sluppit ut är sänkningen av pensionärernas skatt – som inledningsvis sades vara i storleksordningen densamme som tidigare då skatten sänktes med hela 50 kronor. För det fick Göran Hägglund – inte ta emot några pris av pensionärsorganisationerna  – utan en hel del kritik – inte minst på sociala medier där man rent utav hånade honom på Twitter i en då aldrig så sinande ström av kommentarer. Mot bakgrund av den kritiken kunde naturligtvis inte pensionärernas Don Quijote – som är tämligen aktiv på Twitter – knappast slåss för den – av högern – så generösa skattesänkningen utan vi dubblar med en from förhoppning om att vi får tyst på pensionärerna inför valet i alla fall – och så kan Göran Hägglund fortsätta sova gott om nätterna. Jag är trots min övriga kritik positiv till skattesänkningen som sådan – framförallt då man under en rad av skattesänkningar borgat för att de med höga löner fått mest och de med låga minst, samt att dessa skattesänkningar har drabbat alla de som råkat bli arbetslösa eller sjuka i uteblivna skattesänkningar. Klyftorna kommer att öka ytterligare således med det sista jobbskatteavdraget för denna mandatperiod.

göran-hägglundAtt – som Hägglund gav vid handen – låna till skattesänkningar är ingen bra väg att hantera ekonomin på – inte ens då tiderna är dåliga – att låna till investeringar för att stimulera ekonomin ja – men den regeln känner inte regeringen till. Nu erkände Hägglund – förmodligen omedvetet – att för att skattesänkningarna ska kunna genomföras måste regeringen låna för att kunna uppfylla sitt vallöfte. Därmed är det precis så som Konjukturinstitutet skriver i sin rapport – det finns inget reformutrymme. Tvärtemot vad finansminister Anders Borg säger. Om regeringen genomför det femte jobbskatteavdraget som de aviserat och dessutom behålla nivån på servicen i välfärden som den ser ut i dag – skulle det behövas skattehöjningar i storleken 72 miljarder kronor fram till 2017 om överskottsmålet i statsfinanserna ska nås – det blir en lika snygg avlämning som Bildt gjorde vid regeringsskiftet 1994 och som lade grunden för just ett beslut om överskottsmål över en konjunkturcykel – vilket Moderaterna var emot då givetvis. Anders Borgs gloria börjar falna rejält. Höginkomsttagare får mer än fem gånger så stor skattesänkning som en vanlig pensionär. Hägglund förstorar dessutom generositeten genom att retoriskt använda ”dubblering” av tidigare utmålad skattesänkning för pensionärerna och tycker det är riktigt, riktigt bra. Men – tyvärr Göran Hägglund – om du trodde att pensionärerna skulle utropa ett förtjust ”Hurra” för denna generositet skulle jag bli storligen förvånad. Denna hundralapp i skattesänkning blir ändå i slutänden ett minus då bromsen förväntas drabba pensionerna nästa år med det dubbla. Minskningen blir självfallet något mindre än beräknat genom denna skattesänkning men blir ändå kännbar nästa år och gapet mellan pension och lön blir därmed ännu större då det planerade jobbskatteavdraget genomförs.

Verklighetens politikerDet trista med denna regering är att man dessutom förmår sig stå och ljuga väljarna rakt upp i ansiktet när de försöker hävda att den borgerliga regeringen är den enda regering som sänkt skatten för pensionärerna. De socialdemokratiska regeringarna sänkte den beskattningsbara inkomsten vid ett flertal gånger genom höjda grundavdrag för pensionärerna – vilket i praktiken blir mindre pengar att skatta för – detta glömmer man medvetet i regeringen. Gapet mellan pension och motsvarande lön är ett gap som denna regering åstadkommit genom jobbskatteavdragen – nu försöker man skyla över detta faktum genom att höja sig själva till skyarna och då främst Göran Hägglund som pensionärernas bålde riddare. Att Sverige sticker ut rejält i beskattning av pensionärerna är ett ovedersägligt faktum – Sverige beskattar pensioner hårdast i hela Europa – vilket Hägglund inte gärna vill tala om överhuvudtaget. Det enda säkra – som  Reinfeldt hävdat – är att även i framtiden ska pensionärer ha högre skatt än de som arbetar under en Alliansregering. Och därmed skiljer han sig i uppfattning emot de flesta av sina kolleger ute i Europa. Men han har dock förstått att pensionärerna är en stark väljargrupp – ca 20% av väljarkåren ock då är förtidspensionärerna inräknade. Därför kommer både han och riddaren med allehanda utspel att man ska minska skatteskillnaden när utrymmet så medger – utrymmet medger inga skattesänkningar ändå genomför man detta – detta är inget annat än ett överdådigt valfläsk och syftet är naturligtvis att lyfta denne Don Quijote och hans parti som fastnat i den frikyrkliga hegemonins ljuva näste över de 4% som erfordras. Den borgerliga regeringen ömmar inte särskilt mycket för pensionärerna – ser sig mer tvingade av en enda orsak – väljarstödet. Av regeringens politik att döma så tror man uppenbarligen att majoriteten av pensionärerna inte ”hänger med” – för hur skall man annars kunna förklara sitt beslut att straffbeskatta alla pensionärer. Reinfeldts uttalande till Ridderstedt på Radioekot den 29 mars  förra året Skatteklyftan mellan pensionärer och de som jobbar, kommer att bestå om de borgerliga partierna får bestämma klingar fortfarande i mina öron. På DN debatt den 17/9 – 2012 inför höstbudgeten samlade sig dock alla de borgerliga partiledarna och skrev följande citerat:

Vi ser inget egenvärde i att pension och förvärvsinkomst beskattas olika. Regeringen ser fortsatt behov av ytterligare stimulanser för fler i arbete. Över tid skall dock skillnaden i beskattning mellan löntagare och pensionärer minska.

Efter detta uttalande kunde man kanske förvänta sig en något mer seriöst menad utjämning än de nu aviserade 100 kronorna – fast å andra sidan framgår det inte av rappakaljan i artikeln vilket århundrade denna utjämning skall vara genomförd. Det finns mycket goda skäl att jämföra pensionärernas beskattning med övriga Europa och som ser ut som följer;

  • Danmark: 7 procent lägre.

  • Finland: 1 procent lägre.

  • Frankrike: 13 procent lägre.

  • Grekland: 12 procent lägre.

  • Irland: Mycket högre grundavdrag för personer över 65 år.

  • Italien: 7 procent lägre.

  • Luxemburg: 6-9 procent lägre.

  • Nederländerna: 15 procent lägre.

  • Norge: 6-11 procent lägre.

  • Portugal: 11-15 procent lägre.

  • Spanien: Ungefär lika.

  • Storbritannien: Lika vid genomsnittlig pension, 11 procent lägre vid högre pension.

  • Sverige: 4,2-5 procent högre.

  • Tyskland: 18 procent lägre.

  • USA: Pensioner från det statliga socialförsäkringssystemet beskattas sällan (Nämner detta då Barack Obama förväntas komma och hylla den borgerliga regeringens finanspolitik).

  • Österrike: 8-9 procent lägre.

Som sagt det skulle förvåna mig storligen om denna aviserade generositet mot pensionärerna skulle mottas med några större ovationer från de närmast berörda. Hägglund lär få leva med sina signifikativa bottennoteringar i opinionsundersökningarna.  Skall man dessutom låna till ett femte jobbskatteavdrag borde man förvänta sig att avkastningen på den ”investeringen” är högre än räntan på lånet. Det är här jobbskatteavdraget slår fel – dels för att det är ett ineffektivt sätt att skapa tillväxt dels för att man syftar till att hålla tillbaka löneökningar. Kommuner och landsting har hela skattebasen på lön – till skillnad från staten som bland annat har moms – då drar regeringen in skatteutrymmet för just de som står för den grundläggande servicen som skola, vård och omsorg. Man tvingar på sikt till nedskärningar inom välfärdssektorerna som man sedan kan skylla på kommunerna istället. Det är ganska raffinerat uttänkt av dessa siffertrixande konstnärer.

Sverige har ett fel…….en borgerlig regering!

saljer-ut-allmannyttanBostadsverket har just avslutat sin gigantiska undersökning av bostadsmarknaden och inte helt oväntat visar den på en stor brist på hyresrätter. Tillgång och efterfrågan går inte alls ihop enligt Boverket. Enkäten som man skickat ut till samtliga av landets 290 kommuner har besvarats av 289. Av dessa har 246 kommuner – eller 85% – sagt att de har kö till kommunens hyreslägenheter. Vi är med rasande fart på väg mot samma bostadssituation som rådde i landet på 1930 och 40 och 50-talen i det av den nu borgerliga alliansregeringen styrda Sverige. Går man igenom SCB:s statistik över bostadsbyggandet av exempelvis hyresrätter visar det på följande resultat – 2006, det år högern vann valet byggdes det 10 467 hyreslägenheter i Sverige. 2012 byggdes endast 6 085 hyresrätter – en minskning över tid med 42% vad avser hyresrätter. Inte blir det fler bostäder bara för att man omvandlar befintliga hyreslägenheter till bostadsrätter. Det här har varit en ytterligare medveten politik som moderaterna tillämpat på bostadsmarknaden. Sälj ut så mycket av hyresrätterna som det bara är möjligt – människor skall inte bo i kommunala hyresrätter enligt högern. Att tro på att Socialdemokraterna kan komma att bygga bort bristen på hyreslägenheter – så som man gjorde under 60-talet – om de vinner valet 2014 är en utopi då det med stor sannolikhet skulle påverka priserna på bostadsrätterna . Särskilt vill detta visa sig i storstadsområdena när det enligt Boverket – som Stockholms handelskammare delar – sker en allt större inflyttning från glesbygd till storstadsområdena. Nära 40% av landets befolkning bor i regionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Man kan drastiskt säga att bostadspolitiken har cementerat bostadsbristen på främst hyresrätter. Den rådande bristsituationen har troligen starkt medverkat till att den Svenska bostadsbubblan tillåts fortsätta svälla – man behöver inte vara så konspiratoriskt lagd för att misstänka att den rådande bostadspolitiken syftar till att vidmakthålla denna bristsituation. Ansvaret för bostadsfrågan brukar beskrivas som tudelat. Riksdagen skapar spelreglerna och förutsättningar genom stiftandet av lagar och regler. Kommunerna är de som enligt lag har ett bostadsförsörjningsansvar och som genom planmonopolet har makten över marken. Det senaste årets debatt har tenderat att allt mer handla om att skylla ifrån sig på någon annan. Kommunerna vill ha bättre förutsättning från regeringen, och regeringen menar att kommunerna måste ta ett större ansvar.

Stefan Attefall (KD) har nu suttit halva mandatperioden som bostadsminister. När han tillträdde på hösten 2010 sa han att hans mål var att öka bostadsbyggandet. Attefall sa när han tillträdde som bostadsminister följande;

Alla åtgärder som vi vidtar ska leda till ett långsiktigt högre bostadsbyggande. Det är min politiska ambition. Vi har under alltför många år byggt alldeles för få bostäder i Sverige. Mitt jobb är att identifiera hinder och skapa förutsättningar för ett ökat bostadsbyggande.

Recept på egen bostadsbristBoverket konstaterar i sin analys att det svenska bostadsbyggandet minskade rejält i samband med att det statliga stödet togs bort. Undrar om receptet till vänster har legat till grund för den bostadspolitik som högern landat i. Finanskrisen – den som framförallt moderaterna brukar kalla den värsta sedan Kreugerkraschen och som nyttigt används i alla sammanhang vare sig det gäller arbetsmarknad såväl som sjukvården och bostadsbyggandet – men som i själva verket – pågick perioden 2008–09 – minskade bostadsbyggandet snabbt i hela Norden. Alliansregeringen utmärkte sig dock som den enda regering i Norden som inte förde en aktiv stabiliseringspolitik för nybyggnad under finanskrisen. Efter många år med regleringar och subventioner har Alliansen valt en väg där marknaden får ett betydligt större spelrum. Enligt Boverket saknas det 110 000 bostäder i huvudstadsregionen. Under åren 2009–2011 fick Stockholms län drygt 110 000 nya invånare. Samtidigt byggdes det bara 22 200 bostäder samtidigt som 4 200 fritidshus omvandlades till permanentboenden. Hur väl rimmar bostadsministerns ambitioner med verkligheten? Om ambitionen varit att stadigt minska bostadsbyggandet – ja då hade Attefall varit en duktig minister – nu är han bara duktigt i den snäva kretsen av högborgerlig ideologi som i alla avseenden gynnat den fria marknaden och knappt ens det. På ett område är dock Attefall duktig. Han tillsätter en mängd utredningar. För närvarande finns 65 utredningar och uppdrag igång hos en rad myndigheter – bland annat Boverket som skall utreda studenters behov av gemensamma utrymmen eller egna boenden – detta i tider då tusentals studenter saknar bostad och får inhysas – med hjälp av anslagen till universiteten i diverse vandrarhem och andra mycket tillfälliga lösningar!!!!!!!!!!!!! Attefall försvarar sig med att regeringen vänder på alla stenar – men att rota runt i stenrösen leder knappast till fler bostäder. Det gör inte ett evigt pratande heller – inte heller det som blivit så signifikativt för borgerliga riksdagsledamöter, att skylla på andra och då företrädesvis Socialdemokraterna. Ansvarslöst!

BostadslotterietSverige har ett problem – Alliansregeringen. Man subventionerar ägda bostäder med 39.6 miljarder och hyresrätten får 0 kronor i stöd! Man frågar sig varför denna orättvisa mellan boendeformerna som innebär att det kostar ca 2000 kr mer i månaden att bo i en nybyggd hyrd lägenhet jämfört med att bo i en likvärdig bostadsrätt. Långt ifrån alla har det ekonomiska utrymmet att köpa sin bostad. Hem & Hyra har i ett av sina nummer redovisat sin granskning av hyresvärdar i hela landet. Läsningen är dyster och den rättighet alla borde ha till en bostad är långt ifrån en sanning. Hos 79 kommunala bolag och 34 privata bolag är du inte välkommen alls om du har socialbidrag. Har du inte ett fast arbete blir det nej hos 29 kommunala bolag och 23 privata bolag. Har du på grund av arbetslöshet eller sjukdom – med dess lägre och i vissa fall obefintlig inkomst – nekas du bostad hos 55 kommunala bolag och 58 privata bolag – flertalet både kommunala såväl som privata bostadsbolag sätter dessutom en lägsta gräns av inkomst för möjligheten att få en bostad. Sverige av idag i borgerlighetens nådeår. Man blir rent ut sagt förbannad när man ser en stolt Kent Persson (M) – alliera sig med allehanda propaganda plakat – hävda att hans parti vill göra ett bra Sverige ännu bättre – och så skall vi vinna valet.

BostadsbristenDe alltigenom stora vinstuttag som kommunerna lägger beslag på från allmännyttan vilket ytterst innebär att allmännyttans fonderingar av medel för upprustning av sina bostadsbestånd – blir till en kommunal extrabeskattning som drabbar alla de som knappt ens har råd med hyran i kommunen – finns inte pengar för investeringar så tvingas kommunerna finansiera upprustningen genom högre kommunal beskattning. Nej, det är inte längre så att hyresrätt i allmännyttan per automatik är något bra – en eventuell Socialdemokratisk regering måste återskapa en allmännytta som är nyttig också för de boende. Därutöver måste behoven mellan hyres- och bostadsrätt bättre balanseras än vad den nuvarande regeringen förmått göra. Som en passus – dock inte oviktig då detta gäller för hela landet – enligt Boplats Göteborg söker 50 000 personer aktivt bostad i Göteborg, vilket är en ökning med 22 000 personer sedan förra året. Därför kan man ju rimligtvis tycka att de bostäder som borde byggas i Göteborg är främst hyresrätter – då det tydligt finns en skriande brist av just den bostadsformen. Av de 2100 bostäder som byggdes förra året var endast 500 av dessa hyresrätter – så av alla de 50 000 som aktivt söker bostad är det endast 1 av 100 som kan få ett förstahandskontrakt. Detta är signifikativt även för Stockholm och en rad andra kommuner. Den främsta anledningen till att det har blivit så mycket dyrare att bygga hyresrätter är att regeringen tog bort investeringsbidraget som en av de första åtgärderna efter valet 2006. Privat ägande har dock premierats med hjälp av ROT-avdragen Detta faller naturligtvis helt inom ramen för vad som kan anses som borgerlig ideologi. Att subventionera enskilda fastighetsägare ligger helt inom ramen för den borgerliga regeringens intresse. Varför låta många få det lite bättre när ett fåtal kan få det riktigt bra?

Peter Persson – Socialdemokratisk riksdagsledamot – skrädde inte orden i en debatt i riksdagen där han framhöll det snedvridna i den borgerliga ekonomiska politiken  med civil- och bostadsminister Stefan Attefall (KD).

Inga bostadssubventioner för att utrota bristen på bostäder finns i budgetförslagen. Däremot strös det ut miljarder för andra skattelättnader. Sänkt restaurangmoms bland annat. Hamburgare och korv kan subventioneras medan bostadsköerna växer. Det är för sorgligt.

Det är för sorgligt – ja – med rätta. Bostaden är en social rättighet – till skillnad mot vad högern anserKlyftoretta_ny_1034090c – sociala klyftor blir resultatet sammantaget av denna regerings åtgärder. Även studenter och unga människor – som skall studera eller arbeta och frigöra sig från sina föräldrar – med som oftast sämre ekonomiska förutsättningar – alla ungdomar har det inte lika förspänt som eleverna på Lundsberg har – skall ha möjlighet till ett bra boende till rimliga kostnader. För oss Socialdemokrater är bostadspolitiken en grundläggande del i den generella välfärdspolitiken och central för samhällsbyggandet för en långsiktigt hållbar utveckling. Bostaden ska inte vara en handelsvara – utan en social rättighet. Socialdemokraterna har därför slagit fast att återinföra det statliga investeringsstödet för nyproduktion av bostäder och syftet är att hålla hyresnivåerna inom rimliga gränser så att även de ekonomiskt svaga grupperna i samhället har råd att bosätta sig. För bostadsministern tycks det räcka med att måla en bostad på ett A4 och bristen är som bortblåst.

%d bloggare gillar detta: