Är Reinfeldt evolutionens yttersta skapelse?


Reinfeldt landsfaderNej – det är det väl ingen som riktigt tror på – möjligen med undantag av vissa troget partilojala moderater – ingen nämnd ingen glömd. Under den sist lidna helgen avslutade Moderaterna sin partistämma i Norrköping – en gammal arbetarstad som fick stå som symbol för partiets triangulering från – i argumenten – konservativt parti till ett numer arbetarparti – ungefär som att hävda att numer går solen upp i väst och ned i öst. Vi som växte upp efter kriget med Tage Erlander och allt som oftast följde debatterna i riksdagen mellan Socialdemokrater och dåvarande högerpartiet har svårt att visualisera Moderaternas plötsliga piruett idag. Ett parti som föddes som en motpart emot allt vad socialism heter och argumenterade för en liberalisering – ett parti som tog avstånd från allt vad som idag kan betraktas som en normal utveckling där det arbetande folket – med hjälp av Socialdemokrater och dåvarande Vänsterpartiet kommunisterna – steg för steg avskaffade Gulaschbaronernas privilegier och härskarattityder. Att man var emot allmän rösträtt i det tidiga seklets begynnelse behöver inte betyda att man över tid skulle kunna hålla en sådan ståndpunkt vid liv – men resultatet av den uppfattningen såväl som all annan arbetarfientlig argumentation som Högern hade skulle onekligen fördröjt utvecklingen mot ett jämställt samhälle om Högern kunde styra den politiska agendan mer än vad som blev fallet under hela 1900-talet. Idag hyllar man Socialdemokraternas jämlikhetssträvanden och dess framgångar men har inte själva förmågan att fullfölja detta ”socialistiska experiment” som man uttryckte sig på stämman.

tro inte på andra tro på migSkillnaden mellan den moderata och socialdemokratiska kampen för individens frihet grundar sig på två diametralt skilda uppfattningar. Solidaritet – ett begrepp som omspänner möjligheten att gemensamt ta ansvar utan egenintresse för ett sammanhållet samhälle. Där varje individ i samhället förutsätter att var och en fullföljer – efter förmåga – sin andel i detta ansvar. Solidaritetstanken är fundamental för Socialdemokratin och som lett oss tillsammans in i framtiden med en väl utvecklad och tillgänglig välfärd för oss alla. Högerns egoism är motsatsen till solidaritet. Egoismen kan delas upp i flera olika syften. Etisk egoism – den etiska doktrinen att individen bör handla i sitt egenintresse. Rationell egoism – ståndpunkten att det är förnuftigt att handla i enlighet med sitt egenintresse. Anarkistisk egoism – teorin om att allt utgår från det som tjänar mig mest. När man talar om individens frihet i enlighet med moderat ideologi kan sammanfattas med följande citat;

Lösningar på problem ligger inom individens handlingsutrymme. Och eftersom diagnos och medicin ska höra ihop betyder det att ansvaret för problemet antas vara individens, om lösningen formuleras inom ramen för vad individen kan göra.

Problemet med ovanstående citat är att handlingsutrymmet är ytterst begränsat för många vilket borgerliga sympatisörer lätt glömmer bort. Att borgerligheten förespråkar individuell frihet löser man således med att minska samhällets möjligheter och skjuter den över på individen – samtidigt som man genom olika politiska åtgärder begränsar individens handlingsutrymme. Att plånboksperspektivet – den ekonomiska individualismen – stärks, ger också såklart politiker som vill vinna media – och antagligen också val – incitament att föra just plånbokspolitik. Det är därtill möjligt att det finns en omvänd orsaksverkan – alltså att ju mer plånbokspolitik som förs, desto större anledning ges media att beskriva politikens effekt på den enskildas plånbok. Vad som är hönan och ägget låter jag dock förbli osagt. Media skriver dock mer än gärna om hur mycket individen får snarare än vad vi istället får offra eller försaka.  Borgerlighetens argument är att vi stärks i vår identitet som konsumenter, snarare än som medborgare. Att vi går från att vara medborgare till att vara konsumenter är en diskussion som förs för tillfället i det offentliga samtalet – inte minst vad avser välfärdstjänsterna – där vi i exempelvis skoldebatten ofta beskrivs i termer av ”kunder” snarare än ”brukare” eller något liknande. Och någonstans längs den förvandlingen från medborgare till konsumenter riskerar vi att passera den gräns där sådant som god utbildning, vård och omsorg upphör att betraktas som rättigheter – och istället betraktas som varor. Ett systemskifte som Reinfeldt och hans Moderater håller på att lyckas med att genomföra.

inkomstklyftorNär man lyssnar på Reinfeldt skall man förstå att han har rätt och alla andra har fel. Aldrig någonsin har jag hört en politiker som förskönat en bister verklighet till något av det ljusaste och finaste vi har.  Och allt detta ljusa har han och Alliansen åstadkommit under de senaste 7 åren – ja – till och med hans gamla antagonist Carl Bildt fick en del av att ha räddat landet från det socialistiska oket under första hälften av 90-talet. Allt tidigare var ett socialistiskt experiment ginokoffsom vi absolut inte skall återkomma i. Men någonstans haltar retoriken. Samtidigt som han hyllar Socialdemokraternas jämlikhetsarbete för kvinnors jämställdhet, särbeskattningen, föräldrarförsäkringen, bostadsbidragen, dagisutbyggnaden, den fria aborten med mera och i nästa ansats talar om det ”galna kvartsseklet”  det kvartssekel då jämlikhetsreformerna genomfördes som ett socialistiskt experiment. Jag får inte ihop det. Frågan är om han själv får ihop det. Reinfeldts historiska revisionism tar sig bisarra uttryck och för tankarna till att evolutionen började med Moderaterna och kommer att sluta med Moderaterna – åtminstone om man får tro honom själv. Men det räcker inte med att revidera sin historia. Man har också fräckheten att ifrågasätta vedertagen statistik. Ibland stöter Fredrik Reinfeldt på verkligheten i vårt samhälle – en verklighet som inte riktigt stämmer överens med hans bild. Då tar han fram olika argument och andra ovetenskapliga matematiska formler och börjar spackla och fiffla med siffrorna. Enligt Reinfeldt har klyftorna inte ökat tvärtemot vad bland annat OECD gör gällande och som bekräftas av SCB. Att ojämlikheten i inkomst har ökat under Reinfeldts tid vid makten brukar han ihärdigt förneka. De två grafer här intill bygger helt på statistik från bland annat SCB och torde således vara ett gott exempel på Reinfeldts förnekelse av verkligheten. Reinfeldt gick till val på att utrota utanförskapet. Vad har hänt? Utanförskapet har ökat med 13% under regeringen Reinfeldt. Någon som beskriver detta på ett alldeles utmärkt sätt är Ilse-Marie som driver bloggen ”Ett hjärta rött” och som torde eliminera Moderaternas påstådda minskning av utanförskapet.

Verkligheten är Moderaternas största fiende inte oppositionen. 

solrosuppropetJag vill gärna göra mina läsare uppmärksamma på Solrosuppropets årliga kalender för vanligt folk som Alliansen ofta brukar tala om och som fått det så mycket bättre. Deras vanliga folk är förmodligen inte detsamma som Solrosuppropet menar är också vanligt folk. Solrosuppropets årliga kalendrar är mycket uppskattade och överskottet går till Solrosuppropets olika engagemang för alla de alldeles vanliga människor som råkat illa ut med Alliansens åtgärder. Här kan du närmare ta del av hur du kan gå tillväga för att skaffa dig årets kalender.

VälfärdsmanifestationenSist vill jag uppmana alla som ännu inte skrivit på Välfärdsmanifestationens namninsamling att göra detta. Ditt namn kan betyda en förändring. Du finner dessutom de värdegrunder VM står för i sin budkavle här. 

Annonser
Lämna en kommentar

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: