”Avslag till varje pris” visar ett samhälle i sönderfall.

Kalla Fakta söndagen den 10 november visade TV4 den nakna sanningen ”Avslag till varje pris” . Se den, skäms, upprörs. Vi är tillbaka till den tid då det var vanligt att kalla dessa för  ”halta och lytta” eller ”sådana där idioter” en belastning på samhället. Människan skall värderas i hur produktiv du är. Du skall producera inte ligga samhället till last. Föds du med ett handikapp skall du hållas undan – det är en skam att visa upp ”sådana där” bland oss alla andra produktiva och ”normala” människor. Föds du med ett handikapp har du också reducerat din rätt att leva ett normalt liv – ett liv som vi normala får leva. Det blir ett straff – ett straff för att du hade osmakligheten att inte födas med en fullt utvecklad lekamen eller hjärna. Blir du äldre och är i behov av vård på en allmän inrättning – då har du i samma stund blivit ett gods – en improduktiv ”sate” som ligger samhället till last. Du vet inte till vem du överlämnas. Plötsligt kan du inte sköta din egen hygien – du tvingas överlämna den saken till andra – en del har hjärtat på rätt ställe många andra har det inte. Det empatiska och solidariska samhället försvann fortare än det gick att bygga det. Fortfarande finns det en stor andel av oss svenskar som ringer anonymt till Försäkringskassan och ”anmäler” sin granne för fusk med sjukersättningen. Oftast utan direkta orsaker och lika ofta utan att veta – enligt uppgift. Det föds en angiverikultur i vårt land som uppmuntras av myndigheterna. Man tycker ”synd” om alla dessa handikappade men bara så länge de hålls långt från vårt fina villasamhälle – börjar de närma sig uppstår oro och förvirring – man vet ju inte hur de kan påverka våra friska barn. Återigen – Reinfeldts illustra verk ”Det sovande folket” där statsministern förklarat oss alla mentalt handikappade – vet vad vi har att vänta oss.

Det var inte bara judar som dog i förintelsens Tyskland under 30-talet. Karl Grunewald född 1921, barnpsykiater, professor, verksam vid Socialstyrelsen 1961–86 som överinspektör, medicinalråd och chef för byrån för handikappfrågor skriver följande om förintelselägrens uppkomst för HandikappHistoriska Föreningen citerat;

I augusti 1939 – alltså samtidigt som kriget började – utfärdade regeringen en strängt förtrolig förordning att alla barn under tre års ålder, som hade missbildningar av olika slag, skulle registreras. Senare ändrades åldern till 16 år. Förteckningen skulle skickas till den statlige distriktsläkaren i den region där föräldrarna bodde. Denne skulle meddela föräldrarna att staten har inrättat särskilda avdelningar vid vissa anstalter, där man utvecklat behandlingsmetoder, som ledde till att deras barn kunde förbättras. Det rörde sig om 30 sådana anstalter. – De flesta föräldrarna gjorde så frivilligt, men senare infördes ett tvång. De barn som efter undersökning ansågs kunna utvecklas, fick föräldrarna hämta hem igen, men de andra gav man sömnmedel (luminal) och för lite mat, så att de tynade bort – det skulle ge sken av ett naturligt sjukdomsförlopp. – Denna barnaktion pågick i ett par år och man beräknar att man tog livet av fem tusen handikappade barn på detta vis. (Hela artikeln kan du läsa här)

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade – LSS, ersatte 1994 omsorgslagen – och innebar en utvidgning av denna. LSS kompletterar socialtjänstlagen samt hälso- och sjukvårdslagen och skall försäkra att särskilt behövande får det stöd i det dagliga livet som krävs – för att kunna uppleva samma människovärde som andra – trots handikapp. Lagen var unik i sitt slag och var en del i det välfärdsbygge som ständigt behöver pågå. Nu systematiskt förändras synen och den hjälp som handikappade enligt lagen skall ha räknas som en belastning – bidrag – är ett samlingsnamn som införts av den moderatledda regeringen – och syftar på en sedan lång tid vanföreställning accentuerad av vokabulären ”bidrag”. Ett stigmatiserat uttryck som skall ge skamkänslor och skuld. Till LSS fanns tidigare lagen om assistansersättning (LASS) knuten. Kommunerna är huvudmän för insatsen personlig assistans enligt LSS. Genom LASS avlastade staten kommunernas kostnader för mer omfattande insatser i form av personlig assistans. Kommunerna svarar för kostnaderna till och med 20 timmar i genomsnitt per vecka. Därefter träder försäkringskassan in och svarar för kostnaderna. LASS upphörde 2011 och socialförsäkringsministern skrev in de nya reglerna i den nya socialförsäkringsbalken. Detta innebär att Assistansersättningen administreras och betalas ut av Försäkringskassan. Men om personen behöver mindre än 20 timmar as­sistens per vecka så är det kommunerna som administrerar och betalar ut ersättning. Var och en kunnig kan själva räkna ut vad som kommer att inträffa om Moderaterna får som de vill vad avser den så kallade Robin Hood-skatten. Moderater brukar skryta om hur bra det går i de moderatledda kommunerna. Tittar man raskt på individuell befolkningsmängd där skatteunderlaget är synnerligen lågt och den kommunala skatten i anledning därav är hög så finns det föga intresse för borgerligheten att leda dessa kommuner. Man är nöjd med en oppositionell plats i dessa kommuner och överlåter mer än gärna kommunledningen till Socialdemokraterna – ibland gemensamt med Vänstern och eller Miljöpartiet – mer sällan en koalition mellan vänster och höger.

Kalla Fakta visar nu – på ett ohyggligt brutalt sätt – hur det solidariska samhället håller på att brytas sönder. Sönderfallet märks mest inom de grupper som har det sämst ställt och de grupper som har begränsade livsmöjligheter. Den nyliberala uppfattningen ”störst går först” i allt högre utsträckning får genomslag i samhället. Handikappade, sjuka, arbetslösa skall ges en produktivitetsstämpel. Ju mindre produktiv du är desto mer belastar du samhället – och på bekostnad av de som är produktiva. Detta faktum anses vara förödande för de besuttna som har sitt på det torra men ändå vill ha mer av kakan. Mot den bakgrunden är det fullt förståeligt att sådana företag som KommunLex – som förekom i programmet – ser en potentiell möjlighet att utveckla metoder för kommunerna att avslå nödvändiga kostnader som anses som en belastning – handikappade är således en ekonomisk belastning som måste reduceras – vad detta innebär för den handikappades livsglädje och möjligheten att få leva ett något så när normalt liv är sekunda och har inget berättigande – förslagen hälsas med råa gapflabb istället. Solidaritet har blivit ett skällsord som främst borgerligheten tar till då deras ekonomiska intressen är i farozonen. Jag skäms! Skäms du? Jag upprörs! Blir du upprörd?

Publicerat av Bjorn Alvebrand den 11 november, 2013

https://bjornalvebrand.wordpress.com/2013/11/11/avslag-till-varje-pris-visar-ett-samhalle-i-sonderfall/