Alla dessa bemanningsföretag………..


reingifHäromdagen fick jag ett mail från en för mig okänd ung kvinna – vi kan kalla henne Kristina – som studerar men samtidigt vill arbeta för att – dels få in en fot på arbetsmarknaden dels för att förstärka sin ekonomi. Med iver och stor lust parat med ambition sökte hon anställning hos ett relativt nystartat bemanningsföretag som främst opererar i Västsverige – ännu så länge. På lokalkontoret i sin hemstad togs hon emot och anställningsavtalet skrevs under av bägge parter. Glad och förväntansfull återvände Kristina hem drömde om en förbättrad ekonomi – så som unga människor brukar känna för det mesta då inträdet på arbetsmarknaden skulle gå av stapeln – äntligen skulle det bli en realitet. Hon till och med kvitterade ut  utrustning för att kunna genomföra de arbetsuppgifter som var tänkta för henne. Veckorna gick och ingen hörde av sig trots att Kristina ett flertal gånger både SMS:ade, ringde och mailade till sin kontaktperson – det var tyst som i graven. Men så plötsligt fick hon ett besked som löd att hon först av allt måste genomgå en utbildning innan hon kunde börja arbeta. Ok – tänkte Kristina – det är ju rimligt, och ett hopp tändes ånyo. Hon avvaktade ännu en tid samtidigt som ambitionen och lusten började avta. Varför hörde dom inte av sig och berättade när, var och hur denna utbildning skulle gå av stapeln? Det var här som Kristina hörde av sig till mig – ledsen, besviken – och närmast förtvivlad – med en lust att bara avbryta det hela. Hon sökte råd – då hon läst en artikel jag skrev för en tid sedan avseende oseriösa bemanningsföretag – om hur hon skulle gå vidare för trots allt närde hon fortfarande ett hopp om att få arbeta lite då och då allt efter hur det passade hennes studier – som naturligtvis är det viktigaste för henne.

Två-arbetare-för-priset-av-enJag vill inte här avslöja bemanningsföretagets namn då det råder en förhandlingssituation i skrivande stund mellan bolaget och berörd fackförening efter en konflikt som berör ett antal anställda som ansåg att bemanningsföretaget frångick det avtal inom branschen som Bemanningsbranschens arbetsgivarorganisation och berörd fackförening slutit. Bolaget kunde inte erbjuda 100% sysselsättning för de anställda men skulle kompenseras med lön för den tid som arbete inte kunde erbjudas – så kallad garantilön som består i att bemanningsföretaget betalar 90% av den lön man hade på det företag som bemanningsföretaget hade kontrakt med. Utöver det skulle bemanningsföretaget betala semesterersättning under den tid kontrakterat bolag stängde för semester. Intet av detta uppfylldes av bemanningsföretaget och det är detta konflikten handlar om. Utöver detta ville man tvinga de anställda som arbetade på det för bemanningsföretaget kontrakterade företaget att ta ut tjänstledighet utan lön för semesterperioden – också det i strid mot de avtal som gäller för bemanningsbranschen. När jag närmare synade bemanningsföretaget visade det sig att man systematisk försökt att undandra sig sitt ansvar i tidigare konflikter – som enligt facket nu skulle vara åtgärdade. Det här förfarandet är ingen ovanlighet inom branschen tyvärr – och skadar de bemanningsföretag som arbetar seriöst och i enlighet med gällande kollektivavtal.

personalnedskärningarDe som drabbas mest är ungdomarna. Alla som har handlat på postorder någon gång vet hur bekvämt det är – lättbläddrat, överskådligt, oftast billigt med snabb leverans nära dig. Ungefär lika lätt som att beställa ett par skor eller ny vårblus – har det blivit att klicka hem en arbetstagare via nätet. Det är förstås bra att efterfrågan kan möta utbudet på ett smidigt sätt. Men av både moraliska och – faktiskt, långsiktiga ekonomiska skäl – måste vi göra stor skillnad på handel med varor och handel med arbetskraft. Sverige börjar bli en frizon för oseriösa bemanningsföretag och det gäller såväl bärplockning såväl som byggarbetskraft. Samtidigt som regeringen framhöll att det är arbetsmarknadens parters roll att se till att kollektivavtalen upprätthålls så drog man undan mattan för parterna att göra just det. Bara inom skogsbruket finns enligt GS-facket fler än tusen entreprenörer på en yta av cirka 23 miljoner hektar – en yta motsvarande 45 miljoner fotbollsplaner. Det är lätt att inse att det är ett enormt arbete att hålla koll på svenska arbetsplatser. Ungdomar är de som ökar olycksstatistiken och de flesta olyckor sker inom just bemanningsbranschen. Otydliga och undermåliga utbildningar – i den mån det överhuvudtaget förekommer – bäddar för arbetsplatsolyckor. Ock det är oftast ungdomar som råkar illa ut i sin iver att vara till lags som tar riskerna. Att Alliansregeringen skurit ner anslagen för Arbetsmiljöverket minskar möjligheterna för att utföra kontroller på arbetsplatserna. I Sverige har vi inte ens hälften av arbetsmiljöinspektörer i jämförelse med våra grannländer. Regeringens motivering har varit att effektivisera AMV:s kostnader som fått till följd att arbetsplatsolyckorna nu ökar markant – en del med tragiska följder. Varje år skadas över 3 500 unga på sina arbeten. I synnerhet unga män mellan 16 och 24 år är överrepresenterade jämfört med resten av befolkningen när det gäller olycksfall med sjukfrånvaro. De råkar ut för flest olyckor inom bygg, medan unga kvinnor skadas oftast inom omsorg och sociala tjänster. Så här får det inte vara det är orimligt. Arbetsgivarna – i många fall – tar inte sitt arbetsgivaransvar fullt ut och i synnerhet gäller det – av alliansregeringens så omhuldade bemanningsbranschen. Arbetslinjen i all sin prakt – synergieffekterna slår rakt ned och drabbar de som är mest utsatta.

ge mig arbeteTempot ökar mycket i arbetslivet – mer ska göras på kortare tid. Många anställs via bemanningsföretag vilket innebär att pressen på dem ökar – det är lättare att sparka ut personer som inte möter kraven – och arbetsgivarna överlåter till bemanningsföretagen att sovra bort de som inte håller måttet. Då är det lätt att hoppa över ett moment i en arbetsbeskrivning – ett moment som är där för att göra arbetet säkert men som samtidigt gör att det går lite långsammare. Ungdomarna får arbeta som timanställd och vikarie om vartannat – här har ungdomarna bara skyldigheter och arbetsgivaren bara rättigheter. Ungdomar med dålig eller ingen som helst erfarenhet om sina rättigheter råkar illa ut. Otrygga anställningar och deltidsjobb ger inte bara sämre ekonomi än fasta jobb. De orsakar också stress och ohälsa. Ungas dåliga arbetssituation är en tickande ohälsobomb. För inte så länge sedan kunde det avslöjas att moderaternas älskade  hamburgerkedja McDonalds hamnade i hetluften, då det avslöjades att de systematiskt manipulerade med de anställdas tidrapporter och raster och lurade dem på lön. Också här var det unga människor som drabbades. Den borgerliga regeringen och arbetsgivarna hävdar ofta att visstidsanställningar är bra – då det betraktas som en språngbräda in i arbetslivet. För några är det säkert så. Men för alldeles för många handlar det om ett mångårigt tillstånd av stress, otrygghet och dålig ekonomi. Unga mellan 20 och 30 är den grupp i samhället som halkat efter mest ekonomiskt de senaste åren – och andelen med låg ekonomisk standard i den åldersgruppen är betydligt högre än i alla andra grupper. Och det är också i just de åren de flesta flyttar hemifrån och skaffar familj och barn. Hittills har den borgerliga regeringen visat sig kallsinnig inför ungas alltmer utsatta situation i arbetslivet och konsekvenserna för både ekonomi och hälsa. Istället har regeringen valt att ensidigt lyssna på arbetsgivarnas rop på ökad flexibilitet och tomma löften om att försämrad anställningstrygghet – sänkta ingångslöner, sänkta arbetsgivaravgifter, sänkt restaurangmoms och 140 miljarder i skattelättnader för de redan anställda motiveras med att det  leder till fler jobb – arbetslösheten ökar och ungdomsarbetslösheten stagnerat på en orimligt hög nivå. Kan någon förklara korrelationen – och jag behöver ingen förklaring från någon Moderat? Jag har debatterat detta så många gånger med moderater som har miljoner förklaringar som alla har det gemensamma – förklaringarna är irrelevanta.

lata ungdomarÅter till Kristina. Att hennes berättelse gjorde mig både förbannad och bestört är ingen överdrift – snarare en underdrift. Kristina har – för att ändå hävda något positivt – under tid då hennes arbetsgivare totalt ignorerat henne efter det att anställningsavtalet undertecknades – att hon ännu inte behövt utsättas för eventuella risker. Men å andra sidan har hennes – inledningsvis höga ambition och förväntan – tro på arbetsmarknadens möjligheter rejält naggats i kanten. Här har vi vuxna, arbetsgivare, fackföreningar och politiker ett ansvar att motivera hopp och framtid för ungdomarna. Men Alliansen siffertrixar – och hävdar lathet – hellre än att se den verklighet som råder – om man gjorde lika mycket för att förbättra möjligheterna för ungdomar på alla plan som man tar sig tid att hitta positiv statistik för att visa hur duktiga man är på att genomföra förbättrande åtgärder för ungdomarna att ta steget från skolan ut i arbetslivet  då tror jag vi – kanske – sett ett bättre resultat än det verkligheten visar oss idag.

Sist önskar jag givetvis Kristina all lycka till och har gett henne några goda råd på vägen som jag hoppas innerligt hon tar till vara – trots hennes försämrade tro på sina möjligheter som på intet sätt skall belastas henne. Det är tyvärr resultatet av ignoranta arbetsgivare som tror de kan behandla våra unga människor som de vill.

Annonser
Lämna en kommentar

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: