Hur man förvandlar ett plus till minus på 7 år!


0-kr-kvar-i-plånbokenSvaret är rent tekniskt lätt att besvara – rösta in en borgerlig Allians med Moderater i ledningen är det enkla svaret. Marknadsfundamentalister – som de flesta moderata riksdagspolitiker är – utgår, och ser marknaden som en lösning på näst intill alla samhällsproblem. Men – olyckligtvis – numer också ett Centerparti som helt givit upp sin tidigare socialliberala syn på samhället och med en Per Ankersjö som skall stå för Centerns förnyelsearbete lett från Stureplan fjärran från den landsbygd man tidigare stod upp för – min vilda gissning är att Centern börjar och slutar i sin egen förvandling och historikerna kommer att skriva om ännu ett parti i upplösning och inte minst orsakerna som inte helt och hållet skall tillskrivas Annie Lööf – även om hon bidragit som den floskelmaskin hon utvecklats till. Därutöver har vi ett Kristdemokratiskt parti med i många frågor bisarr syn på samma samhällsfrågor där man – i avsikt att bibehålla Allianssamarbetet – fått kompromissa om för partiet viktiga värderingsfrågor och som nu lett till att vi ser ännu ett kristligt parti växa fram ur den religiösa fundamentalismens jordmån. Man kan heller inte säga att blockpolitiken fungerat särskilt väl för marginalpartierna i riksdagen. Samtliga har backat i opinionen. Även Folkpartiet – där man understundom i argumentationen finner antydningar till socialliberala värderingar – men som haft i stort en enda fråga att axla inom Allianssamarbetet – skolan. Den frågan är nu på väg att tas över av Moderaterna och vad finns då kvar? Allianssamarbetet bygger uteslutande på vad Moderaterna anser och tycker och ekonomin är grunden för alla frågor oavsett vad det gäller.

blogg-titelAtt släppa de offentliga finanserna till ett marknadsfundamentalistiskt parti som Moderaterna har visat sig vara förödande under de senaste 7 åren. Man behöver inte gå så långt bak i tid för att komma ihåg det marknadsfundamentalistiska systemskifte borgerligheten ville införa redan under 90-talets början och ett systemskifte vi fortfarande ser effekterna av trots trots 12 års Socialdemokratiskt styre. Det vore oärligt av mig att säga att den inhemska finanskrisen under första hälften av 90-talet uteslutande var ett borgerligt spektakel. Även Socialdemokraterna får ta på sig en del av upphovet till den. Dessbättre fick Socialdemokraterna möjlighet att återupprätta – åtminstone våra offentliga finanser under de efterföljande åren fram till 2006. Ett underskott 1995 av hiskeliga 172 miljarder i de offentliga finanserna som Göran Perssons regering hade att förvalta och som han lyckades växla in till ett överskott på 65 miljarder – inte utan gråt och tandagnisslan. Det var det dukade bordet 2006 som medborgarna tackade den Socialdemokratiska regeringen genom att ånyo ge borgerligheten förnyat förtroende – minnet sviker hos väljarna och sviterna ser vi idag efter 7 år – systemskifte kostar och de är knappast de rika som drabbas. Minus 87 miljarder i de offentliga finanserna – en förvandling som kostat 152 miljarder. Magdalena Andersson – en i ekonomiska kretsar mycket kunnig och respekterad ekonom – till och med av de borgerliga som utnämnde henne till överdirektör vid skatteverket 2009. Dessförinnan var hon planeringschef i statsrådsberedningen 1998-2004 och statssekreterare i finansdepartementet 2004-2006. Hon var dessutom en av Göran Persson allierad som politisk sakkunnig i ekonomiska frågor 1996-1998 och var som sådan med om att sanera statens stora underskott i de offentliga finanserna. Men den respekt hon åtnjöt av de borgerliga upphörde uppenbarligen den dag hon av Stefan Löfven utnämndes som ekonomisk politisk talesperson för Socialdemokraterna – och blev därmed ett för högern ett politiskt villebråd som skulle jämföras med dess egen och av dom själva högt rankade finansminister – ivrigt påhejad och beundrad av den borgerliga pressen. Jag vill med bestämdhet påstå att Magdalena Anderssons ekonomiska meriter vad avser både utbildning såväl som erfarenheter överglänser Anders Borgs med råge.

En gång i min ungdom fick jag ett gott råd av en gammal sjöman som jag respekterade högt – dels för hans oerhörda skicklighet i yrket tillika min läromästare – men också för hans enorma livserfarenhet som han ödmjukt och alltid delade med sig av – de som seglat med honom och de är många styrmän och befälhavare i den svenska handelsflottan – kommer oundvikligen att känna igen min beskrivning av denne Falkenbergsbo – tillika en legend för oss sjöfolk. ”Det är tillåtet att göra ett fel men aldrig samma fel två gånger” var ett av hans många visdomsord – ofta med tillägget ”undrar om det är sant”. Sant var det och ett råd som präglat mig både i mitt yrke såväl som i mitt privatliv och har heller aldrig behövt ifrågasätta det. När jag nu ser hur våra politiker gör samma misstag gång efter annan kan jag inte låta bli att hävda de skulle haft nytta av min gamla – numer bortgångne – läromästare och hans klokhet och visdom.

Goda statsfinanserAtt vi idag har ett rejält underskott i våra offentliga finanser beror naturligtvis på alla dessa vidlyftiga skattesänkningar som genomförts av Alliansen. Att man därutöver ser sig tvingad att låna upp pengar för att genomföra ett ytterligare jobbskatteavdrag är ju rent förödande – och detta trots att svenska folket i flertalet opinionsmätningar ansåg att det räckte nu. Att låna pengar i en lågkonjunktur i sak  är inte fel om pengarna satsas på sådant som i en högkonjunktur förväntas ge en avkastning – som till exempel att rusta infrastruktur såsom järnvägen eller förfallna bostadsområden och inte minst rusta vårt vägnät som några av många goda exempel för att hålla arbetslösheten i schack och kanske till och med minska densamme. Satsningar på utbildning för att stå redo den dagen då tillväxten ökar – skolan, och inte minst öka det ekonomiska utrymmet för de som har det sämst ställt i samhället för att stimulera ökad köpkraft – här tänker jag på a-kassan, sjukförsäkringen, barnbidraget som förvisso utgår till samtliga barnfamiljer oberoende av socioekonomiskt situation men ger ändå ett välbehövligt tillskott för de barnfamiljer och ensamstående – främst kvinnor – som dagligdags kämpar för att få kronorna att räcka till slutet av månaden, pensionärerna en annan grupp och då särskilt de med sämst pensioner. Jobbskatteavdragen samlas på hög i ett sparande för de allra flesta fall och har därmed måttlig eller ingen effekt på ekonomin. Alla dessa jobbskatteavdrag och alla dessa gåvor till företagen i form av sänkta momssatser och arbetsgivaravgifter har haft måttlig eller ingen påverkan på sysselsättningen. Ett systemskifte under förespegling av en ekonomisk kris – enligt Moderaterna – som vi inte sett sedan Kreugerkraschen på 30-talet. Jag undrar om denna finanskris har märkts särskilt mycket hos alla de 10% av landets välbärgade invånare som tacksamt tagit emot dessa gåvor i form av avskaffad fastighetsskatt tillika jobbskatteavdragen!

ApoteksdödenSkattesänkningarna har utan tvekan nått vägs ände. Något som bland annat tydliggörs nu när SJ tvingas spara 3 miljarder och det skall i huvudsak göras genom att avskeda folk. Alliansen har styckat upp järnvägen och sålt ut delarna. SJ fick inte ens satsa sina vinster på bättre tågtrafik. Men det räcker inte med detta – även Infranord som bygger järnväg och godstransportören Green Cargo drar ner med sammanlagt 1000 anställda. SJ:s avkastningskrav är 10% – cirka en halv miljard – som går direkt in i statskassan för att finansiera bland annat vidlyftiga skattesänkningar. När detta påtalas viker sig Finansmarknadsminister Norman (M) och vill hävda att regeringen kommer att se över vinstkravet – ja det är kanske dags nu när Anders Borg hymlat om skattesänkningsstopp och kanske till och med höjda skatter – den som nu till äventyrs tror på detta då man beslöt på moderatstämman att ytterligare skattesänkningar är att vänta. Konkurrensen är stenhård på vissa sträckor som har stor betydelse – och underhållet kraftigt eftersatt. Catharina Elmsäter-Svärd – infrastrukturminister (M) – tycker att den nu förekommande kritiken är lite väl magstark då man – enligt henne – fördubblat anslaget för drift och underhåll av järnvägen sedan 2006 – och mellan 2014 och 2025 vill man höja anslaget med ytterligare 20 procent. I Alliansens budget anslår man drygt 6,7 miljarder för drift, underhåll och trafikledning inom järnvägen för 2014. För 2013 satsade man 7,7 miljarder – man minskar således anslaget med en miljard och det tycker regeringen är storsatsningar. Fritzon – VD för SJ – säger att hela orsaken är regeringens uppstyckning av hela järnvägen. Hela folkets järnväg har blivit en ytterligare lekstuga för Moderaterna. Arbetslinjen tillfogas ytterligare 1400 anställda som skall plöjas igenom alla fasansfulla faser med sänkta a-kasse-ersättningar och sjukersättningar. Bara tanken borde göra var och en sjuk av oro. Hur många av dessa 1400 röstade fram denna destruktiva regering? Är man glad en sådan dag när uppsägningsbeskedet kommer? En framtid av ekonomisk oro!

Högerns målsättningarEn sjukvård som är överansträngd, en skola i fritt fall, en arbetslöshet som bitit sig fast på 8%, en ungdomsarbetslöshet på 25%, en tragisk obalans på bostadsmarknaden mellan hyres. och bostadsrätter, en arbetsförmedling som inte ens uppfyller det mest basala av jobbförmedling, en sjukersättning som tvingar fram privata försäkringslösningar där de mest bemedlade går före alla andra, en ökande långtidsarbetslöshet, arbetsgivare som nu ser det som legalt att undersöka hela släkten innan den sökande kan bli accepterad, fattigdom som ökar dramatiskt med barn som far illa, och sist men inte minst alla våra pensionärer som av denna regering anses vara passiva bidragstagare med rejält försämrade pensioner. Alliansen skyller på finanskrisen och i det fall detta inte går då är det Socialdemokraternas fel. Nej – sanningen är att skulden kan främst läggas på ideologisk fördelningspolitik. Att protesterna uteblir i omfattning kan närmast förklaras av att 4.8 miljoner löntagare fått rejäla reallöneökningar. Att löntagarna själva fått betala sin egna reallöneökningar genom tveksamma omfördelningar av socialförsäkringarna blir till en kalldusch dagen då uppsägningsbeskedet kommer. Vi behöver vända den här destruktiva trenden och det går bara med ett regeringsskifte.

 

 

Annonser
Lämna en kommentar

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: