Störst går först – är moderat frihet!


arg pensionärPensionärerna är med rätta på krigsstigen. Pensionerna urholkas ständigt så som systemet ser ut idag. Bromsen – som ska se till att det finns balans mellan tillgångar och skulder – sänker pensionerna återigen. Varje år sätts det av en summa till din pension som motsvarar 18,5% av din inkomst. Den större delen 16% går till inkomstpensionen. Resten, 2,5%  får du placera själv i olika premiepensionsfonder.  Pengarna placeras i de fyra buffertfonderna, första, andra, tredje, fjärde AP-fonden. Går det dåligt på börsen blir det också minskade pensioner – man beräknar att värdet på AP-fonderna har minskat med cirka 191 miljarder som en direkt följd av börskrisen. Det bästa sättet att komma tillrätta med detta är att se till att arbetslösheten är låg. Här vilar ett tungt ansvar på regeringen. Den bärande tanken med bromsen var att inte bara löntagarna – i form av lägre löneökningar och ökad arbetslöshet – skulle drabbas när svensk ekonomi är svag utan att även pensionärerna skulle vara med och bidra. Men siffrorna för bromsens effekt på pensionerna visar emellertid att bromsen ger sänkta pensionsnivåer även när tillväxten i ekonomin är god. Det beror på att de goda åren inte är tillräckligt starka för att kompensera för de svaga. Effekten av bromsen efter konjunkturnedgången 2008– 2009 blev större än vad någon hade kunnat tro och visar på bristfälligheter i systemet.

samma gamla moderaterKort historik avseendet pensionerna. Det ”gamla” ATP-systemet – som tillkom i början av 1960-talet – var på väg att växlas ut. Kortfattat baserades ATP-systemet på att man under 30 kvalifikationsår – varav de 15 ”bästa” inkomståren räknades. Högsta utbetalning var cirka 14.800:- månad eller 177.000 kronor årligen. För full ATP räckte det med 30 intjänandeår och pensionerna räknades upp med prisutvecklingen. Men – belopp som vid 1960-talet betraktades som höga – ansågs inte längre vara så fram emot 1980-talet. Till en början när ATP kom – fanns många ”inbetalare” men få ”utbetalningar” – alltså växte beloppen i ATP-fonderna. Efter utredningar 1991-1994 kom förslag om pensionsreformen genom Proposition (1993/94:250) inför riksdagen våren 1994, som huvudsakligen innebar att pensionsrätt räknas för 18,5% – av den pensionsgrundande inkomsten under hela livsinkomsten från 16 års ålder. 16 % används för att betala samma års utgående pensioner. 2,5 % sparas och förräntas på ett individuellt konto. Pensionerna är inte allm pensionheller värdesäkrade – genom koppling till prisutvecklingen utan till löneutvecklingen via ett nytt så kallat inkomstindex. Den allmänna pensionsåldern, med full kompensation, sänktes år 1976 från 67 till 65 år. Allteftersom antal pensionärer ökade på 1980-talet tillkom allt fler ”utbetalningar”. Resultatet blev att utbetalningarna skenade på ett sätt som småningom skulle ha dränerat hela ATP-systemet om inga insatser till förändring av regelverket hade genomförts. Den nya pensionsöverenskommelsen beslutades av Riksdagen med majoritet av 5 partier. När det nya pensionssystemet infördes påstods det att bromsen bara är en säkerhetsventil i ett annars stabilt system – att utlösas bara i yttersta nödfall. Om man utgår från att systemets uppbackare är räknekunniga – vilket jag förutsätter – så måste man beteckna det påståendet som rent bedrägeri. Systemet var från början underfinansierat – vilket gör att det bara var en tidsfråga innan bromsen skulle slå till för att snart nog stanna i påslaget läge – vilket det tillsynes nu gjort.

fattigpensionAtt kritiken inte är nådig medför också felaktiga påståenden som exempelvis att Göran Persson stal pensionspengarna. Siffrorna varierar med kritiken allt mellan 250 till 700 miljarder. Omkring år 2000 överfördes totalt ca 258 miljarder kronor från AP-fonderna – det så kallade buffertfonderna – till statskassan. Bakgrunden var ett riksdagsbeslut baserat på princippropositionen 1994 om det nya pensionssystemet. Sådana överföringar motiverades bland annat med att det nya pensionssystemets konstruktion ställde mindre krav på buffertfond –  bland annat genom den restriktion för pensionsuppräkningarna som följsamhetsindexeringen kunde medföra. Ytterligare motiv var viss omfördelning av betalningsansvaret mellan fonden och statskassan – något som statskassan dock kompenserats för genom införande och höjning av andra arbetsgivaravgifter. Ett uttalat villkor för framtida överföring var dock att den inte skulle få äventyra en betryggande fondstyrka. År 1998 fattade riksdagen ett mera definitivt beslut om det nya pensionssystemet bl.a. om införande av ytterligare en restriktion för pensionsuppräkningen, nämligen den automatiska balanseringen – den så kallade bromsen.  Det beslutet ställde helt nya och större krav på buffertfondens storlek. Märkligt nog fattade man samtidigt beslut om att försvaga fonden genom att fullfölja tidigare intentioner att överföra medel till statskassan.  Man började med 45 miljarder kronor för vartdera året 1999 och 2000 och ökade sedan på så att totalbeloppet blev cirka 348 miljarder kronor. Det var dessa pengar som skulle stabilisera pensionssystemet men gick istället in i statens kassakista. Och images (68)det var således inte ett beslut taget av Göran Persson utan riksdagen med en majoritet. Hur mycket som skulle föras över var en balansgång mellan statsbudgetens legitima intresse om kompensation och pensionärernas intresse av att pensionssystemet kan klara sitt åtagande. Nu kräver man att dessa pengar återförs till buffertfonderna så att de kommer pensionärerna till del istället för att laga hål i statsfinanserna. Nu finns inga pengar att överföra med 87 miljarder i underskott i de offentliga finanserna. Under förra mandatperioden ville Socialdemokraterna överföra 97 miljarder till AP-fonderna men det motsatte sig både Centern, Moderaterna och Kristdemokraterna med en finansmarknadsminister vid namn Mats Odell som var den som gapade högst.

avseende-pensionMagdalena Andersson – Socialdemokratisk ekonomisk talesperson – lät meddela sedan tidigare att skattegapet som idag motsvarar 7.5 miljarder – förorsakat av Alliansens riktade skattesänkningar – som uppstått mellan pensionsinkomster och motsvarande löner skall avskaffas under nästföljande mandatperiod. Dock har hon haft anledning att ändra sitt mål och grunden för det är Ekonomistyrningsverkets (ESV) prognostiserade underskott i de offentliga finanserna för 2014. Det finns helt enkelt inte pengar att återställa skattegapet med. Samtidigt som sjukförsäkring och a-kassan också skall återgå till 80% av lön med ett tak av 27,000 kronor/månaden. Pengar för att höja kvalitén i skolan, järnvägen med mera som också är viktiga delar av vår välfärd. Detta har hon nu tydliggjort att pensionärerna kan inte räkna med att skattegapet skall slutas under mandatperioden men målsättningen finns kvar. Pension skall betraktas som intjänad lön och beskattas som lön. Därutöver finns ett Socialdemokratiskt förslag att skrota PPM-systemet och använda dessa pengar i AP-fonderna för att minska effekterna av bromsen – vilket jag tycker låter som ett rimligt initialt förslag. En utredning är dock tillsatt för att finna andra vägar att värdesäkra framtida pensioner och som beräknas bli klar till halvårsskiftet 2014 – det finns en god anledning i att avskaffa bromsen – det är inte rimligt att pensionärerna skall stå för en större andel av avsaknad av erforderlig tillväxt än löntagarna med i förekommande fall återhållsamhet i löneförhandlingar.

Utdrag av Anders Borgs ”Generell välfärdspolitik-bara magiska ord” samt ”Ung linje” där Borg utgick från Socialdemokraternas rättvisesyn som den var formulerad av Anna Hedborg och Rudolf Meidner – att olika individer oberoende av sin situation skall ha likvärdiga ekonomiska och sociala utgångspunkter och Anders Borgs syn på rättvisa enligt följande;

Är det verkligen en rimlig syn på rättvisa? Är inte rättvisa att den som springer snabbast vinner?

Anders Borg karikatyr webAtt skatter – eller att ”avstå egendom” med Borgs språkbruk – ska hållas låga eller obefintliga – följer naturligen av detta resonemang.
Det var artiklar som denna i tidningen ”ung linje” – ideologiskt renläriga och späckade med hänvisningar till olika nyliberala filosofer – som gjorde att SvD samma år rekryterade Borg till sin ledarsida. Borgs kritik av den ”destruktiva” socialdemokratiska rättvisa fördelningen blev således samtida med uppdragen i regeringskansliet sedermera.

Störst går alltid först – är moderat frihet!

Annonser
Lämna en kommentar

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: