Ser vi början till slutet på Centerpartiet nu?


nuonFortfarande mår jag illa av den arrogans som framförallt Centerpartiet – men också Moderaternas Reinfeldt – förmedlar till väljarna. Maud Olofsson – som med förmåga att selektera sitt minne – beskriver händelser i sin bok ”Jag är den jag är” detaljerat sedan hela 22 år tillbaka – mister sitt minne helt plötsligt av händelser som inträffade för bara 5 år sedan. Maud Olofsson som – gemensamt med Folkpartiledaren Björklund – gjort sig känd för sitt rabiata hat mot Socialdemokratin eller ”sossesverige” som de så förment uttrycker sig – förbannar säkert att hon inte får möjligheten att skuldbelägga just sitt hatobjekt för den i särklass sämsta affär genom tiderna. Arvet har dessutom övertagits av Annie Lööf – som med frenesi försvarar sin föregångare och hennes beslut att inte låta svenska folket få reda på vad som är sanning och lögn vad avser det av folket helägda bolaget Vattenfall AB och dess köp av NUON. Kollegerna i det Alliansbygge som Maud Olofsson var den främste initiativtagaren till – skyddar nu sina kompisar från en utvecklad regeringskris. För det belönas hon med ett styrelseuppdrag i ett annat av våra statliga bolag och en i sammanhanget lågmäld statsminister – som inget annat önskar än att denna såpa skall falla i glömska – fortsätter att sopa huvudansvaret på den förre näringsministern. Maud Olofssons personliga, ­glödande hat mot ”Sosse­sverige” gjorde Allians för Sverige möjlig. Det var början till det gerillakrig som Katrin Kielos på Aftonbladet så väl beskriver det. Hon vred det – tidigare pragmatiska mittenpartiet – åt ­höger och surrade ­sina parti­vänner vid masten. Man kan säga attVattenfalls-förfall hon offrade sitt eget parti med ett enda mål framför sig – att lyfta av den våta ”sossefilt” som hon själv uttrycker sig i sin bok för att skapa ett regeringsunderlag gemensamt med Moderaterna och de övriga högerpartierna. Hon lyckades utan tvekan – men på bekostnad av vad?  Det gamla forna folkrörelsepartiet med en socialliberal inriktning skulle aldrig låta sig gå med på att försämra incitamenten för alla de svaga grupper i samhället – som ju också drabbar hennes egna väljare –  som Moderaterna under 8 år frenetisk och målmedvetet gjort till sitt signum – förväntat när det gäller Moderaterna men knappast Centerpartiet. Maud Olofssons drivkrafter har knappast varit landsbygden eller företagen eller ens en av de viktigaste frågorna som det forna Centerpartiet ägnat sitt politiska uppdrag åt – miljön och kärnkraften där hon – till skillnad mot sin föregångare Fälldin – verkligen dagtingade med Centerns samvete. Det är inte konstigt att opinionen förskjutits i dessa frågor till andra partier och själva har de ett lågt förtroende. Maud Olofsson och hennes rabiata hat mot Socialdemokratin har vridit kniven i Centerpartiets hjärta under hela hennes tid inom Centerrörelsen och hennes arvtagare har vuxit upp med hennes nu efterlämnade arv. Det är således inte konstigt att Centerpartiet knappt förmår att klänga sig kvar bland alla de opinionsundersökningar som presenteras – ingen vet ju vad Centerpartiet vill.

rasetDet vi ser idag är hur hennes arvtagare fortsätter att vrida runt kniven för att slutligen begå – ett omedvetet – harakiri mot ett Centerparti i förfall. Överlever Centern Annie Lööf? Nej – ärligt talat tror jag uppförsbacken är alltför brant. Fienden är borta – visionerna saknas i Alliansen. I ruinerna står Centerpartiet, Kristdemokraterna och i viss mån Folkpartiet. Och mitt i allt står Moderaterna och gapar om en arbetslinje som allt igenom är totalt misslyckad. Samt – inte minst – har de gett främlingsfientligheten ett ansikte i vårt parlament. Utan denna destruktiva politik som i huvudsak ägnat sig åt att separera produktiva från de improduktiva i samhället har gett Sverigedemokraterna den luft under vingarna de behövde. Även om de etablerade partierna i riksdagen knappast kan åläggas främlingsfientlighet så har de genom sina politiska åtgärder tänt den brasa som Sverigedemokraterna alltid behövt för att därmed hävda att allt är invandrarnas fel. Detta har varit genomgående allt sedan skinnskallarnas brölande och heilande under 90-talet i sina bomberjackor och kängor fram till dess man tog på sig kostym och slips för att i akt och mening etablera sig som ett respektabelt parti med nollvisioner mot uttalad rasism och fascism – skillnaden är just kostymen. Alliansen har definitivt lett Sverige i en riktning långt från det man så förment kallar ”sossesverige”.

Maud OlofssonBelöningen för detta förfall börjar nu. Maud Olofsson med en styrelsepost i det statligt ägda LKAB – inte helt okontroversiellt. Gruvfacken protesterar och anser att det saknas förtroende för henne och ser att hon avsäger sig förtroendeposten. Jag håller med. Det är – inte bara stötande – utan skandallöst efter NUON-härvan – som ännu inte fått sitt slutgiltiga eftermäle – om det någonsin kommer att få det. Att hon därutöver erhållit en förtroendepost i restaurangnäringens arbetsgivarorganisation – efter Alliansens sänkningar av arbetsgivaravgifter tillika momsen – luktar korruption i all högönsklig förmåga. Att Visita – arbetsgivarorganisationen – lobbat i regeringen under en följd av år för både sänkta arbetsgivaravgifter tillika sänkt restaurangmoms är inte helt obekant. Att det är just Centerpartiet som drivit frågan hårdast inom Alliansen är heller inte det obekant. Och även om Maud Olofsson inte kommer att kunna beslås med mottagande av gåvor eller pengar under hennes statsrådsperiod så betalar det sig nu i efterhand med en styrelsepost i den arbetsgivarorganisation som lobbat för åtgärderna. Frågan man bör ställa sig är om Visita anser det vara för deras värderingar att ha en styrelsemedlem som åsidosätter allt vad demokrati innebär för egen vinnings skull! Eller motsvarande vad gäller för LKAB? Nu vet vi inte om det ärmuta Maud Olofsson som hanterar sanningen som hon anser gynna henne bäst eller om det är statsministern själv – eller en överenskommelse dem emellan för att undvika en regeringskris. Vad har detta kostat? Vi vet att det kostar oss skattebetalare enorma summor – inte minst vad avser uteblivna intäkter från ett bolag som tidigare levererat inte helt oansenliga summor till statskassan. Maud Olofsson sa i en intervju 2010 att hon har ”en mycket, mycket stark medlemskår” bakom sig med en organisation som ”när den väl är på fötterna, är de på fötterna”. I samma intervju sa hon följande ”Alliansen bildades hemma hos mig i Högfors och jag har ansträngt mig för att hålla ihop Alliansen, då kunde man väl få lite plus för det på slutet, det vore väl rimligt” En styrelsepost i LKAB är kanske det som anses vara rimligt ur hennes perspektiv som tack för att hon – genom sina lögner eller vägran att infinna sig hos KU för att svara på frågor om en affär som betraktas som tidernas i särklass sämsta affär. Att det därutöver kanske kommer att radera ut Centern som politisk parti tycks inte besvära henne nämnvärt. Hellre en förlorad heder än en berättad sanning! Allt hopp till detta parti är släckt!

 

 

 

Annonser
Lämna en kommentar

8 kommentarer

  1. Hans B

     /  15 maj, 2014

    Hej.Jag har svårt att förstå vad Maud O.kan tillföra Lkab eftersom hon påstår sig ha tappat minnet! Centerpartiet/Centrumpartiet befinner i fritt fall och med sin agenda med lönedumpning för ungdomar,månggifte,legalisering av canabis en jordbruksminister som låtit landsbygden förfalla.Jag hörde Lena Ek på Tv,hon skulle tillsätta en ny utredning om
    miljön och det betyder att hon inte klarar sitt uppdrag och väntar på regeringsskiftet i September.Annie Lööfs sista raset ”färden”var skitbra.Adjöss centerpartiet och vila i frid!
    Mvh.Hans B.

    Gilla

    Svara
    • Hej Hans!

      Nej det är obegripligt och det har även gruvfacken förstått som samtliga kräver att hon lämnar sin styrelsepost i LKAB – vilket jag stödjer naturligtvis. Hon skall inte vara inblandad i någon som helst offentlig verksamhet som ägs av staten då hon inte har trovärdighet för fem öre.
      Det skulle förvåna mig ytterst om Centerpartiet överlever med den partiledning man har idag. Partiet är inte obemedlat på något sätt men pengar förändrar inte den ideologiska inriktningen med de nyliberaler som sätter agendan så som du beskriver den med lönedumpning, månggifte med flera besynnerliga visioner.

      Tack Hans för att du uppskattade artikeln ”Annie Lööf och Den sista färden” vet inte om du läste ”Från gödselhögen till Stureplan” på samma tema. Undrar om jag ens kommer att behöva ägna mig så mycket mer åt Centerpartiet än att skriva ett poste memorandum eller begravningstal möjligen. Synd på ett folkrörelseparti med rötterna i socialliberalismen och landsbygdsfrågorna. Idag har dom helt tappat fotfästet.

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara
  2. Tomas Kindahl

     /  15 maj, 2014

    Hmm, C har målat in sig i ett hörn och står i någon slags spagat mellan anarkoliberalism och miljömedveten socialliberalism. Den senare positionen undergrävdes i stor utsträckning under Olofsson och Lööv. Anarkoliberalismen är en för smal fot att stå på. Samtidigt är C stormrikt, varifrån har de fått pengarna, och är det pengarnas källa som har drivit in C i en anarkoliberal position? Till skillnad från KD som på liknande sätt förfrämligat sina egna kärnväljare, så har C mycket pengar att leva på, och de kan ta sig tillbaka om de satsar stenhårt på småföretagarvillkor. Problemet med det är att C måste bygga upp en helt ny ideologi, med intellektuella resurser som det är svårt att se var de finns.

    Gilla

    Svara
    • Hej Tomas!

      Att Centern målat in sig i ett hörn är ett otvetydigt tecken på dess irrationella målsättning vad avser dess visioner för framtiden. Det är Maud Olofsson och hennes arvtagare som vrider Centern i en riktning man inte riktigt vet var det skall sluta. Falanger finns och just nu är det – sannolikt på grund av Timbro – en riktning i anarkoliberalism som gäller. Vad avser miljön så kör man dubbla agendor – en i EUP och en samordnad eller snarare återhållen miljöpolitik på grund av samarbetet med de övriga allianspartierna. Pengarna man har är försäljningen av deras tidningsimperium och idag räknas Centerpartiet som Europas rikaste parti. Att återgå till den ideologi man tidigare hade – socialliberalismen – kräver en hel del utbytt folk i dess ledning och kommer därav att ta väldigt lång tid. Frågan är om man klarar det för snart vilar deras väljarstöd enbart på medlemmar och det folkliga stöd man tidigare haft är ju näst intill bortblåst.

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara
  3. Anar jag en antydan till ilska i tonen 😉
    Det här var riktigt välskrivet och underhållande. Jag har dock förslag på en refrasering på den näst sista meningen ”Hellre en förlorad heder än att berätta en sanning!” Om man istället skriver ”Hellre en förlorad heder än en berättad sanning!” blir det mer som ett mantra 😛

    Gilla

    Svara
    • Hej min vän!

      Du har alldeles rätt och ändrar efter din anvisning – texten skall ju smälta ihop – tack!

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara
      • Vad kul att du uppskattade mitt förslag. Det var bara en sån där spontan känsla jag fick. Din prosa har en viss typ av rytm där det kändes naturligt med den formuleringen.

        Gilla

    • Gillar alltid goda förslag och den du gav mig känns mycket bättre så återigen stort tack

      Gilla

      Svara

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: