Kaos kaos kaos och mer kaos


stupidisera1Miljöpartiets eufori efter EUP14 samt den senaste SCB väljarundersökning har gjort Miljöpartiet aningen uppkäftiga – uppkäftiga i överkant. Det mest oroande är att man fastställer krav för att sitta i en regering med Socialdemokraterna i likhet med vad Vänsterpartiet gjorde avseende vinster i välfärden. Men till skillnad mot Vänsterpartiet – som tonat ner den retoriken en aning – sannolikt beroende på att det ur perspektivet valstrategi är synnerligen oklokt av ett parti med en väljaropinion bestående av cirka 8% i ryggen att – innan valet är avgjort – kräva förhållningsregler. Men den insikten tycks saknas helt i det euforiska rus som drabbat Miljöpartiet. Här kräver man att minst två kärnkraftsreaktorer skall läggas ned – annars sätter man sig inte i en regering – under nästa mandatperiod utan hänsyn tagen till vad detta kan komma att leda till. Missförstå mig inte – jag – som en stor andel av väljarna – vill att vinster i välfärden skall upphöra helt eller åtminstone begränsas rejält. Därför anser jag att det minsta mitt parti kan göra i den frågan är att återinföra den stopplag som Alliansen medvetet tog bort under sin första mandatperiod och gav därmed riskkapitalbolagen fritt tillträde med sina räntesnurror – om dessa vinster ändå stannat i landet samt beskattats i vanlig ordning så kanske kritiken varit av det mindre slaget – men att göda och föda redan feta riskkapitalägare i skatteparadisen med våra skattepengar är riktigt stötande. Vad avser kärnkraften ser jag det som en långsiktig avveckling där en energipolitisk överenskommelse måste komma till stånd – för att just i avsikt att säkra jobben och inte minst den – idag – så energikrävande industrins fortsatta möjligheter att kunna förutse sina kostnader. Att bara lägga ned kärnkraften utan vidare och utan erforderliga energislag som kan ersätta dessa två kärnkraftsreaktorer är – inte bara tanklöst utan – direkt huvudlöst. När vi sedan riktar blickarna mot infrastrukturella frågor – ja då blir jag ännu mer förskräckt – inte minst med tanke på den skatteväxling man vill genomföra och som skulle drabba inte bara transportnäringen utan hela glesbygden. Det kanske vore bättre om Miljöpartiet ägnade sig åt ekologiska frukter till våra barn istället och lämnade de stora frågorna till de som förstår vidden av en snabbavveckling av kärnkraften.

11Valtaktiskt ser jag det som rent förkastligt att kräva – innan man sätter sig i en framtida regering – sina egna politiska ambitioner innan väljarna sagt sitt. Att Alliansen ser dessa utfall inom de rödgröna – ger naturligtvis luft under vingarna i deras argumentation – ”den rödgröna sörjan” – som Carl Bildt en gång myntade – och som nu visar sig på ett påtagligt sätt. Det är inte heller helt obekant att Moderaterna gärna ser en blockpolitisk lösning vilket skulle säkerställa Alliansens överlevnad som en motpart – en tvåpartistat. En sådan lösning vill dock inte svenska folket se på den politiska taburetten. Det underminerar vår demokrati dessutom. Vart och ett av partierna går till val på sin politik utan att kräva riksdagsplatser eller kräva andra förhållningar innan väljarna sagt sitt. Jag fasar för nästa steg på dessa kravlistor. Att Stefan Löfvén – måtte Gud förbjuda – kommer att ställa krav på både Miljöpartiet och Vänstern om de överhuvudtaget får ingå i en Socialdemokratiskt ledd regering – då blir den rödgröna sörjan fullbordad och ett vilt slagsmål utbryter som med sitt sämsta resultat leder till en – innan valet förtroendekris och efter valet en regeringskris – hur gagnar regeringskriser landet? Senast det skedde var Fälldin-regeringen som avgick 1978 på grund av att Centerpartiet inte ville dagtinga med kärnkraften och en ministär-regering utsågs ledd av Ola Ullsten (FP) – resten är vi pinsamt medvetna om. Vad man kan säga i dagsläget är att Stefan Löfvén inte har det lätt idag med å ena sidan motarbeta Alliansens nyliberala politik utan också försöka tona ner två partier som bägge ser möjligheterna att få sitta i en regering med allehanda uttalade krav. Jag är inte emot enskilda partiers egna politiska ambitioner – tvärtom det ger väljarna möjligheter – vad jag är emot är ställda krav i regeringsfrågan – i synnerhet som ingen av oppositionspartierna ensam har möjlighet att bilda regering. På ren svenska kallas det samarbete med förhandlingar med det yttersta syftet att nå överenskommelser. Jag ser framför mig en valrörelse i kaos. På den ena sidan en Allians som inte vet vad dom vill och på den andra sidan ett sammelsurium av krav – oaktat vad väljarna vill – för att sätta sig i en regering.

Apropå sittande regering så läste jag en artikel författad av arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M) och undrar på vilket ställe hon befunnit sig de senaste åren. Det tröttsamma är detta ständiga tjat om arbetslinje – som till alla delar är misslyckad – och alla de fördelar som följer av att ha ett arbete. Självklarheter för alla. Men har denna regering hanterat sin arbetslinje utifrån i artikeln angivna påståenden? Svaret är ett rungande NEJ!

”Att inte ha ett jobb och att vara i utanförskap är för många en källa till stress och ohälsa. Allt detta är byggstenar i alliansens arbetslinje och sedan 2006 har över en kvarts miljon fler ett jobb och gå till och utanförskapet har minskat”.

BemanningsföretagenVidare vill hon hävda att det råder inget motsatsförhållande mellan att verka för fler jobb och justa arbetsvillkor. Problemet är att det är just detta som är det huvudsakliga problemet för Moderaterna. Att sänka trösklar betyder också att sänka arbetsmiljön bland annat. För arbetsmarknadsministern handlar hela arbetslinjen om att sätta människor i arbete utan tanke på vad slags företag det handlar om. Lön är heller det ingen prioriterad del av arbetslinjen. 40,000 i sysselsättningsfasen talar sitt tydliga språk. Att företag får säga upp anställda i avsikt att låta bemanningsföretag erbjuda sina före detta anställda med avsevärt sämre arbetsvillkor är knappast något ett fejkad arbetarparti tar någon hänsyn till – tvärtom man vurmar för bemanningsföretagen oavsett de är seriösa eller ej. Men för att bli mer specifik – minska anslagen till sjukvården så de som arbetar där kan gå på knäna istället för sina fötter – och det är naturligtvis de anställdas eget fel. Eller – när vi nu ändå talar Moderat sjukvården kaosnyspråk – reducerar anslagen till något så viktigt som Arbetsmarknadsverket vilket fått till följd att verket tvingats dra ner på anställda inspektörer vars främsta uppgift är att utföra inspektioner samt bevaka just arbetsmiljön på företagen. Eller varför inte göra så som man gjorde med – det minst lika viktiga – Arbetslivsinstitutet. Radera ut det bara. Det är ju bara ett litet penndrag för Moderaterna och ett stort gissel för företagen men ack så bekymmersamt för den forskning vad avser arbetsmiljö med mera i avsikt att skydda arbetarna. En forskning som lade grunden för Arbetsmarknadsverkets bestämmelser i avsikt att nå en god arbetsmiljö för alla – en forskning som var unik gick till spillo eller spreds ut på diverse universitet utan ytterligare anslag för att detta arbete skulle fortgå. Allt rimmar väldigt dåligt mot Svantessons påstående ”Med en bra arbetsmiljö och schyssta villkor upplever vi mer arbetsglädje och får mer ork. Vi ser att många slits ut i förtid idag, särskilt i kvinnodominerade yrken i offentlig sektor.” Många kallar det insikt – jag kallar det snarare en medveten ignorans  – när man talar om det som verkligheten visar men struntar i åtgärder. Jag undrar om inte Svantesson skulle vara lite mer eftertänksam när hon hasplar ur sig saker hon inte kan stå för. Hennes slutord i artikeln är nog det mest skamliga jag sett en arbetsmarknadsminister förmått vräka ur sig.

 

 

 

 

 

Lämna en kommentar

4 kommentarer

  1. Stellan

     /  2 juni, 2014

    Kul slogan med tanke på att MP har flest högutbildade och akademiker som väljare i utav alla partier…

    Gilla

    Svara
    • Hej Stellan

      Tja då är det ju ännu värre om man inte inser att avvecklingen måste ske i samförstånd med många parter.

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara
  2. Hans B

     /  2 juni, 2014

    Hej! Jag känner ingen oro eftersom Stefan L är en van förhandlare och nu finns ingen hetsig Lars Åhly med.Svantessons och alliansens människofientliga politik får vi försöka härda ut med i dessa 3 månader fram till valet.Hälsn.Hans B.

    Gilla

    Svara
    • Hej Hans!

      Skönt att det finns någon som står stabilt förankrad i myllan. Visst jag har stort förtroende för Stefan som är som du säger en van förhandlare. Men med en yngling och en revolutionär som hetsar kan det bli för övermäktigt – även för Stefan. Men vi får se.

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: