Varför tror man att Socialdemokraterna drivit åt höger?


Arkelsten_s-216x300Härom dagen republicerade jag en artikel som jag skrev för flera år sedan – Nyspråk, historieförfalskning och triangulering lade vägen till valvinst 2006  – som föranlett många kloka kommentarer och betraktelser – den publicerades även på andra forum än bara Facebook eller Twitter. Varför valde jag att återpublicera densamme? Ofta rör jag mig i olika politiska samtalsgrupper och tankesmedjor lika ofta får jag höra – främst från Vänsterpartistiska sympatisörer men – också från den liberala sidan – att det finns inga större skillnader mellan Socialdemokrater och Moderater. En del sammanfattar partiet som Socialmoderater. Jag har varit medlem i mer än 50 år i partiet – och visst har det under alla dessa år skett förändringar. Dessa förändringar har drabbat alla partier såväl på vänstersidan som den motsatta. Den kanske mest genomgripande förändringen står Vänsterpartiet för då sovjetstaten föll och Berlinmuren revs. Förändringar på både gott och ont är oundvikligt i ett politiskt parti som vill vara levande i nutid och där anser jag att Vänsterpartiet klarat sin övergång på ett särdeles utmärkt sätt – endast liberalerna som idag lever i det förgångna ser Vänsterpartiet som kommunister fortfarande och drar sig inte för att använda kommunismen som skräckexempel om Vänsterpartiet skulle få något att säga till om – kanske dags nu efter mer än 20 år att omvärdera Vänsterpartiet. Ofta ser jag också diverse – på väl så goda grunder – hyllningar över en av vår tids största politiker – men även den synen är individbaserad. För mig var Tage Erlander kanske en ännu större politiker – trots Tages mer återhållsamma – i jämförelse med Olof – retoriska argument i talarstolarna. Men jag är inte säker på att varken Tage eller Olof skulle vara lika utmärkta politiker i dagens samhälle. Av den anledningen tycker jag att vi behåller vår aktning och låter dom bägge vila i frid – även trots att många av de citat som då förmedlades äger en viss giltighet även idag. Det är lätt att hänföras av nostalgiska känslor – särskilt som vi idag ser hur högern river i allt det som dessa två Socialdemokratiska politiker stod för under deras aktiva tid – då försöker vi hitta tillbaka till den ”goda” tiden.  

rödgrön orkesterVänsterpartiet och Socialdemokraterna är bägge sprungna ur arbetarkollektivet som ett parti – Socialdemokratiska arbetarpartiet. Vänsterpartiet valde dock efter en tid att gå sin egen väg och bröt sig ur Socialdemokraterna och antog den kommunistiska ideologin – som var mer revolutionär och i många fall kompromisslös – men som har den socialistiska värdegrunden som utgångspunkt. Hur väl de olika ledarna inom de kommunistiska länderna följde den utgångspunkten kan man diskutera i all oändlighet och det finns lika många svar som frågor. Anledningen för utbrytarna var dock att man ansåg Socialdemokraterna alldeles för slätstrukna eller bättre beskrivet – alldeles för samarbetsvillig över partigränserna. Idag när jag jämför våra bägge partier ser jag inom alla likheter också skillnaderna – och de grundläggande är idag detsamma som det var då – man tycker fortfarande att Socialdemokratin är alldeles för slätstruken i frågor som Vänsterpartiet är närmast revolutionärt kompromisslös i – i andra frågor ser man möjligheterna till samarbete dock. Ur ett Vänsterpartistiskt perspektiv kan jag väl förstå deras hållning. Vänsterpartiet kan inte anklagas för att vara ett lika brett parti som Socialdemokraterna – de vänder sig – i huvudsak till de sämst utsatta i samhället och då särskilt kvinnor – och i takt med de förbättringar som skett så har den andelen av befolkningen minskat fram till det år då högern återigen fick makt att förändra inriktningen och utsattheten istället ökat markant. Signifikativt för Vänsterpartiets politiska ambition och inriktning visar sig på ett tydligt sätt då man – som ett exempel – väljer en gräns för inkomster av 30 000 kronor och månad. Därutöver räknas de som höginkomsttagare. Och visst ur perspektivet fattigpensionär eller arbetslös med en a-kassa idag som har allt i övrigt att önska eller för den delen de som har en inkomst som balanserar på gränsen till existensminimum är en inkomst av 30 000 kronor en oerhört hög summa som känns ouppnåelig. Kanske det behövs ett parti för den gruppen men då får man räkna med att sympatisörerna blir en begränsad andel av väljarkåren. Jag tydliggör detta som ett exempel då jag ur perspektivet valstrategi anser att inkomstgränser är egalt för att skilja ut de väljare man vänder sig till och det känns inte som det absolut viktigaste om ambitionen är att samla en stor andel av väljare eller sympatisörer – men både Miljöpartiet och Socialdemokraterna har angivit en summa där man anser gränsen skall ligga – och utifrån perspektivet skattetabell för RUT och ROT kan det vara mer än väl förståeligt. Vänsterpartiet fokuserar dock på andra viktiga frågor som jag tycker är relevanta. Exempel på sådana är vinsterna i välfärden där våra bägge partier skiljer sig åt en aning – dock inte mer än att man med stor sannolikhet kan komma till en överenskommelse med syftet att begränsa vinsterna och låta dem återfalla där de hör hemma. Ur ett annat perspektiv är det bra att Vänsterpartiet finns med i den politiska debatten – inte minst för att väcka liv i många frågor där Socialdemokrater underlåtit sig att rikta fokus på – i sin iver – att locka väljare från mitten där högern numer också krafsar. Och med det återkommer jag till frågan – varför tror man att Socialdemokraterna drivit åt höger?

Frågan är – har man det? Eller är det en anpassning till samtid som skett – anpassning till ett allt mer välmående samhälle. Det som sker i partiet grundar sig på överenskommelser och beslut på kongresserna. Där gör vi gräsrötter oss hörda och så skall det vara i ett demokratiskt parti som vilar på arbetarrörelsens grunder och värderingar. Den har varit lyckosam under i stort hela 1900-talet – därav Socialdemokratins långa regeringsperiod. Högerkrafterna i samhället har tilltagit under senare delen av decenniet och med samlad ambition har de lyckats knipa åt sig regeringsmakten vid några få tillfällen som oftast slutat i katastrof just på grund av differentierad ideologisk uppfattning inbördes koalitionerna. En orsak till varför Socialdemokratin lyckats behålla makten så länge är det faktum att man kunde samarbeta över partigränserna. Vi skall komma ihåg att oftast har partiet regerat i minoritet och varit beroende av samarbete – endast en gång har Socialdemokraterna lyckats vinna ett val i egen majoritet – valet 1969 under Tage Erlanders ledarskap med ett valresultat strax över 50%. Men även då ville man samarbeta i samförstånd över partigränserna för att få största möjliga majoritet i vissa sakfrågor. Ofta förlitade man sig på dåvarande Vänsterpartiet Kommunisterna för att få majoritetsstöd i kammaren. Men sen hände något som skulle förändra bilden av Socialdemokratin efter mitten av 80-talet.

alla-era-pengar (1)Novemberrevolutionen – det informella namnet på Riksbankens beslut att avreglera den svenska kreditmarknaden i november 1985. Beslutet innebar bland annat att bankerna fick låna ut obegränsat med pengar utan att Riksbanken lade några hinder i vägen. Beslutet att avreglera kreditmarknaden fattades formellt av Riksbanksfullmäktige och kunde därför enligt reglerna ske utan inblandning av Sveriges riksdag eller regeringen. Den dåvarande finansministern Kjell Olof Feldt var dock i förväg informerad om Riksbankens planer och anklagades följdriktigt för att ha fört regeringen bakom ljuset gemensamt med dåvarande ordföranden i Riksbanksfullmäktige Erik Åsbrink och riksbankschef Bengt Dennis. Det fördes ingen debatt i riksdagen om den planerade avregleringen som senare anses ha skapat den bostadsbubbla som åtföljdes av en ekonomiska överhettning under 1990-talets första hälft. Det är idag okänt hur mycket Palme var informerad – om han överhuvudtaget var informerad. Den av mig mycket ansedda och högt aktade tillika min favoritjournalist och författare Dan Josefsson har beskrivit Novemberrevolutionen – i sex delar – i sin dokumentär med samma namn – för de som inte sett den rekommenderas den varmt. Saken blev inte heller bättre av att vi fick en inkompetent högerregering som totalt misslyckades med att hantera den ekonomiska krisen. En finans-och fastighetskris rasade för fullt och arbetslösheten skenade. Med en fast växelkurs tvingades Riksbanken då höja räntan stegvis upp till 500 procent onsdagen den 16 september 1992 för att stoppa utflödet av valuta. Den 19 november tvingades dåvarande statsminister Carl Bildt konstatera att regeringen misslyckats.

– Det är självklart att beslutet att överge den fasta kronkursen och låta kronan flyta, är ett misslyckande för de nationella ansträngningar, som vi har mobiliserat de senaste månaderna. Ett misslyckande ska kallas ett misslyckande och det är det här.

Kollaboratören – ja jag vill kalla Kjell Olof Feldt kollaboratör – och som fick stå som synonym för hela Socialdemokratins så kallade högervridning – trots att den Socialdemokratiska regeringen inte var informerad om de förestående planerna. Men det stannade inte vid detta. Bildt-regeringen skapade ett finansiellt underskott i de offentliga finanserna som inte var av denna värld samt en arbetslöshet som nådde orimliga nivåer – ovanliga för samtliga tidigare Socialdemokratiska regeringar där definitionen ”massarbetslöshet” låg på – jämfört med dagens nivåer – ynka 3%. Det blev viktigare att inflationsbekämpa än att bekämpa arbetslösheten. Men att säga att det var enkom de borgerligas fel att ekonomin i Sverige försämrades är helt enkelt inte trovärdigt och visar på bristande insikt i det moderna Sveriges ekonomiska historia. De ekonomiska problemen kunde märkas redan under andra delen av 60-talet. Då skedde en rad internationella förändringar som sammantaget var negativa för ett så exportberoende land som Sverige – och enkelt beskrivit –  kan man säga att de Socialdemokratiska regeringarna sköt problemen framför sig.

Göran PerssonDå Göran Persson ledde den Socialdemokratiska regeringen efter Bildt-regeringen gjorde han det med ett enda motto. Budgetsaneringen gavs högsta prioritet. Denna hårda budgetsanering tryckte bland annat tillbaka hushållens köpkraft. Detta i kombination med stora skattehöjningar och kraftigt nedskurna offentliga utgifter gjorde att hushållens disponibla inkomster – antingen stod stilla – eller sjönk. Resultatet blev svag efterfrågan – fortsatt hög arbetslöshet, ökade rationaliseringar inom industrin för att hålla kostnaderna nere och en början på den företagsflytt som just då fick förnyad aktualitet. Att den socialdemokratiska regeringen i slutet av 90-talet tog Sverige ut ur krisen med en borgerligt influerad politik berömdes av många nationalekonomer världen över. Men väljarna tyckte annorlunda. Högern var tyst – här fanns en möjlighet att återta regeringsansvaret med i opinionen allt mer missnöjda väljare. Man var trött på åtstramningspolitiken och ”buffeln” Göran Persson. Moderaterna hade sedan ett tiotal år före 2006 förberett sig på att bryta den Socialdemokratiska hegemonin som Reinfeldt uttryckte sig. Då Reinfeldt valdes som Moderaternas partiledare 2003 påbörjades partiets ”make over”. Nu skulle man bemöta Socialdemokratin med deras egna socialistiska värdegrunder och gå mot mitten i politiken. Moderaterna skulle framdeles betraktas som socialliberal. Triangulering moderat ordförvrängningkallades detta inte helt okända fenomen. Den hade används tidigare – bland annat i USA under presidentvalskampanjen år 2000 – där Georg W Bush ånyo fick hjälp av – den numer kände Karl Rove – amerikansk politisk konsult, f.d chefsrådgivare och vice stabschef till president George W. Bush. Han anses vara den politiska arkitekten bakom Bushs segrar i guvernörsvalen i Texas och sedan efter att Republikanerna nominerat honom som presidentkandidat och vann – en ännu idag – seger på ett mycket tveksamt valresultat. Denne ”spinndoktor” rekryterades av det Moderata partiet med syfte att gå till val på att närma sig sina motståndare i likhet med vad man gjorde i USA. Resten beskrivs i min artikel  ”Nyspråk, historieförfalskning och triangulering lade vägen till valvinst 2006”. Resultatet blev detsamma som i USA under Georg W Bush presidentperioder – de som lade sin röst på presidenten var just arbetare, sjuka och arbetslösa – som senare fick erfara vad det var de hade röstat på. De som röstade fram Reinfeldt var medelklass och arbetarna och det lyckades – moderaterna fick smått otroliga väljarsiffror mot vad som var brukligt tidigare. Indoktrineringen från högerkrafterna inleddes dock mycket tidigare. En massiv diskussion avseende sjukförsäkringsreglerna som entydigt utgick från att systemet var alldeles för frikostigt samt att det fuskades ohyggligt med socialförsäkringarna. Detta var givetvis Socialdemokraternas fel som det ”bidragsparti” det utmålades som då – och fortfarande. Idag har man fått överge den kampanj som i allt väsentligt visade sig vara ett av flera steg för att underminera Socialdemokraterna som ett statsbärande parti. Göran Perssons sanering av ekonomin under de tolv år Socialdemokraterna regerade har fått konsekvenser – inte minst för honom själv som utmålas som en buffel och högerkollaboratör av de som drabbades av budgetsaneringen under 90-talet fram till 2006. Men också partiet har fått vederbörligt stryk. Budgetsaneringen var nödvändig därom är nog de flesta eniga. Eftermälet och analyserna kan och brukar oftast innehålla andra åtgärder och förslag – och åtgärder som är genomförda är inte alltid möjliga att backa.

partiledardebattSocialdemokratin och dess värdegrunder kan ifrågasättas och ska ifrågasättas – oftast av andra partier och dess sympatisörer – men också av våra egna gräsrötter. Och den socialistiska grundidén som Socialdemokraterna vilar på har alltid funnits där. Allas lika värde är en omutbar värdegrund som politiken skall kretsa kring. Inte alla politiska åtgärder faller i individens tycke och smak och politiska förslag finns det lika många av som politiska partier. Så de som dömer ut Socialdemokratin och dess förmåga att samarbeta över blockgränserna med resultat som gagnar större grupper än vad som kan räknas in i Socialdemokraternas kärntrupper – är de som mest kritiserar partiet. Visst är kritik bra – den bidrar till att höja blodomloppet – acceptera förändringar och se andra vinklingar – och inte alltid har Socialdemokraterna varit duktiga på det. Påståendet ”hegemoni” kanske inte är helt fel när det gäller att beskriva ett parti som suttit så länge vid makten som Socialdemokraterna gjort. Mot detta talar dock det faktum att partiet klarar att se framtida möjligheter och omvandla dessa till politiska  åtgärder som gagnat en stor andel av befolkningen. Ibland – eller rätt ofta – genomförs politiska förslag av endera borgerligheten eller Socialdemokrater med stöd av Vänsterpartiet som lika ofta röstas ner av å ena sidan borgerligheten å andra sidan av socialistpartierna beroende på vem som lägger förslagen. Lika ofta får de kvarstå när de är genomförda. Svårigheterna med att backa bandet är att kostnaderna kan bli oöverstigliga som till exempel apoteksutförsäljningen eller fordonsbesiktningen. Alternativet är således att staten köper tillbaka dessa verksamheter eller helt enkelt exproprierar verksamheterna. Eller så inför man begränsningar för att motverka det som sker nu – nämligen att befolkningstäta områden överexploateras med apotek medan landsbygdslänen får stå med lång näsa. Skolan är ett sådant exempel på hur kommunaliseringen – som genomfördes med regleringar för att garantera likvärdigheten över hela landet – lade grunden för borgerligheten att avskaffa alla regleringar för att låta privata intressen genomsyra skolan. Resultatet ser vi idag där ingen egentligen går fri från skuld – men där – främst Moderaterna som var de som rev upp Göran Perssons regleringar – nu skyller på varandra. Skolan är ett område där man borde komma överens över partigränserna för att garantera en långsiktighet. Tyvärr är högern emot sådana lösningar. Samma sak vad avser klimat och energiområdet där inte minst kärnkraften är den i huvudsak viktigaste fråga för – inte bara under en mandatperiod – utan för framtiden. Här kräva också en blocköverskridande majoritet för att garantera jobb och energitillgång för industrin långt längre än en mandatperiod.

näringslivet vill ha möjlighet att stämma statenFörhandlingar om ett frihandelsavtal mellan EU och USA inleddes under 2013 och pågår alltjämt. Ett ökat samarbete kring handel mellan USA och EU skulle skapa världens största handelsblock, vilket skulle påverka världshandelns utformning för decennier framöver. De viktigaste frågorna som kommer att avgöras i Europaparlamentet under nästa mandatperiod är de nu pågående förhandlingarna om ett frihandels- och investeringsavtal med USA. Om det fullbordas skulle det knyta den amerikanska och de europeiska marknaderna än närmre varandra. Beräkningar som Kommerskollegium kommit fram till visar att det skulle leda till en ökning av handeln mellan EU och USA med 20 procent och för Sveriges del en ökning av exporten till USA med 17 procent – måhända något överdrivna i marknadsföringen av frihandelsavtalet – därom vet vi inget ännu. Men skall detta frihandelsavtal skrivas under villkorslöst? Att företag ges rätt att stämma stater som begränsar deras möjlighet att gå med vinst. Vad händer med lagstiftningen på miljöområdet och med nationers välfärdspolitik om stater kan dras inför rätta? Att de borgerliga vill avfärda den kritiken som närmast obefintlig och överdrivna farhågor bör man redan nu inta en skeptiskt hållning till. Vi vet ju att det som högern avfärdar som överdrivna farhågor senare brukar visa sig vara just genom ett realt resultat – snarare överstiger farhågorna – det är som när nya Karolinska skulle byggas till en kostnad av ex antal miljarder vilket senare visade sig att för den summan skulle bara halva Karolinska kunna byggas. Det är förvisso sant att fördelarna med tullfrihet mellan Europa och USA inte kan överskattas – och ett frihandelsavtal skulle sitta bra men inte till vilket pris som helst. Samtidigt är det bekymmersamt när borgerligheten låter som att det inte spelar så stor roll hur avtalet utformas. Högern har dominerat EU i 15 år – med den insikten är det inte märkligt hur det ser ut. Ett Europa där Nazismen är på frammarsch, rasism kokt-nazistoch främlingsfientlighet sköljer över Europa som en tsunamivåg utan kontroll. I Sverige upplever vi samma sak under den Moderatledda regeringen. Och anledningarna är inte svåra att ta till sig av då vi vet genom historien hur rasism och främlingsfientlighet finner sin grogrund. När marknadsfundamentalismen får ett allt för stort svängrum där människor reduceras till ett slags redskap för att höja vinstnivån med alla till buds stående medel och helst utan fackliga krav eller medbestämmande. Frihandelsavtalet med den föreslagna klausulen där multinationella företag kan stämma nationalstater skulle innebära att de föreslagna begränsningarna man vill införa för riskkapitalet vad avser vinster i välfärden kan komma att kosta oerhörda summor i vitesbelopp för att inte tala om segdragna juridiska förhandlingar med allt vad det kan komma att innebära för genomförandet av politiska åtgärder.

Nazister och SDHär hemma ser vi hur rasism och främlingsfientlighet – inte växer – men frodas i allt förfall som varit allenarådande under högerns 2 regeringsperioder. Sverigedemokraterna balanserar allt mellan 8 och 10% i väljaropinionen. Att alla de som sympatiserar med Sverigedemokraterna skulle vara rasistiska eller ens främlingsfientliga tror jag är att dra allt för stora växlar på den framgång partiet har. Sverigedemokraterna är ett uteslutande populistisk parti som vädjar till människors missnöje med den moderatledda regeringens slakt på välfärden och allvarliga ingrepp på den svenska modellen – trots att man säger sig värna densamme.  Några som beskriver detta på ett alldeles utmärkt sätt är  Annkatrin Persson och Therese Rajaniemi – bägge mycket engagerade samhällsdebattörer och mycket kunniga inom just socialförsäkringssystemen och dess konsekvenser på en stor andel av befolkningen. Läs gärna artikeln och sprid den vidare – det förtjänar den.

 

 

 

 

 

Annonser
Lämna en kommentar

4 kommentarer

  1. Hans B

     /  12 juni, 2014

    Hej! Gunnar Sträng slutade 1985 och då passade Kjell Olof &Co på att ta bort lånetaket.Kjell Olof kom ju även ut med sin bok.Alla dessa dagar lagomt till valet 91 och jag tror fortfarande att vi förlorade valet då pga.den! Mvh.Hans B

    Gilla

    Svara
    • Hej Hans!

      Ja – jag råkar dessutom veta att Gunnar Sträng var emot avregleringen av Riksbanken – han insåg följderna av det som sedan skedde. Sträng må ha varit blomsterhandlare en gång i tiden men klok var han som få och försiktig med våra skattepengar. Minns hans årliga framträdanden i TV när budgeten skulle presenteras – först var det snäpp med hängslena sen fram med plånboken som han alltid hade en gummisnodd runt. När han talade då lyssnade man vare sig man ville eller inte. Jag träffade aldrig Gunnar Sträng men däremot Tage Erlander träffade jag några gånger ute på Bommersvik – då var man bara en palt så det var stort för både mig och mina kamrater då.

      Ja att vi förlorade valet då kan mycket väl bero på Kjell Olof Feldts galenskaper.

      Må så gott Hans

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara
  2. Tomas Kindahl

     /  11 juni, 2014

    Instämmer i det mesta men …

    Beskrivningen av utbrytningen av ”vänstersocialdemokraterna/SKP” ur socialdemokratin är alltför förenklad. För det första skall man veta att den tidens socialdemokrati var mycket tydligt socialistisk på den tiden, och inte speciellt ”revisionistisk”. Vad som hände var att Ryska Oktoberrevolutionen 1917 inträffade och att unga element inom socialdemokratin därför blev väsentligt *mer* revolutionära än huvudlinjen. De ville arbeta för ”revolution nu!” medan socialdemokratin inte tyckte att Lenins revolution stämde in på deras eget arbetssätt. Socialdemokratin blev ju mer revisionistiskt successivt under intryck av den ryska revolutionens dåliga sidor. Socialdemokratin har sedan dess transformerats åt ”höger” två gånger: 1. folkhemsvisionen skapades under Per-Albin Hansson för att skapa en slags större konsensus, som bland annat behövdes under andra världskriget för att hålla lugn i landet och inte skrämma företagare, 2. den stora högersvängen (i sanning) efter Olof Palme.

    Å andra sidan har vänstersocialdemokraterna/SKP/VPK/vänsterpartiet genomgått fler transformationer: 1/2. två starka vänstersvängar under inflytande (tvång, faktiskt) från kommunistiska internationalen, bägge resulterande i splittring, 3. CH Hermansson, svänger i princip SKP/VPK in på en eurokommunistisk väg, VPK fjärmar sig till hälften från Sovjet, 4. VPK blir vänsterpartiet ett år efter kommunismens kollaps, 5. Schyman, vänstern görs om till ett trebensparti feminism/socialism/ekologism. Det finns säkert fler småtransformationer om man kollar upp detaljerna.

    Kontentan är i alla fall varken vänsterpartiet eller socialdemokratin är samma partier som förr — skillnaderna handlar i stället om partikultur som historiskt etsats in i partierna.

    Gilla

    Svara
    • Tomas!

      Jag hade ingen avsikt att fördjupa mig i de händelser som blev resultatet av den utbrytning som skedde. Den har jag tidigare skrivit om tämligen ingående. Det grundläggande – vilket jag också nämner – var att dåvarande SKP som bildades som ett resultat av den enighetsresolutionen som också benämns munkorgstadgan 1917 eller den lojalitetsförklaring som SAP avkrävde ungdomsförbundet och som blev följden av utbrytningen. Så det du nämner är alldeles riktigt. Och möjligen skulle jag ägnat den historiebeskrivningen lite längre tid än vad jag gjorde. Kontentan är i vart fall att bägge partier förändrats över tid vilket i sig inte är ovanligt eller på något sätt konstigt men som sagt det var just oenigheten som skiljde våra bägge partier åt och att Vänsterpartiet ombildats ett antal gånger därefter innan de blev just Vänsterpartiet.

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: