Almedalen – Stefan Löfvén och Socialdemokraternas dag.


almedalenIdag inledde Stefan Löfvén Almedagsveckan med diverse intervjuer innan kvällens tal. Men dagen innan hade det nynazistiska Svenskarnas parti en upptaktsdag under ackompanjemang av Visby Domkyrkas klockringning under den tid naziledaren spydde ur sig sin rasistiska och homofobiska smörja. Att dessa nazister överhuvudtaget får tillstånd att propagera för sitt skit kan de tacka vår grundlagsskyddade åsiktsfrihet – grunden för ett demokratiskt samhälle – där dessa fjantar leker på dess bakgård och utnyttjar åsiktsfriheten på ett skamlöst vedervärdigt sätt. Låt oss hoppas att dessa kriminella avarter återgår till de träsk varifrån de ursprungligen kommer från efter en Socialdemokratisk valseger i höst. I ett Socialdemokratiskt Sverige finns inget utrymme för detta patrask. Och därmed återgår jag till Stefans tal i Almedalen.

Söndagen började dock tidigt för Stefan med intervjuer bland annat i TV4 godmorgon. Tidningarna spekulerar vilt vilka som Stefan kommer att välja till olika ministerposter. Jag läser bland annat att Margot Wallström siktar på utrikesministerposten samt att Mona Sahlin planerar en comeback i en eventuellt kommande Socialdemokratisk regering – bland annat som integrationsminister. Så som opinionsläget ser ut idag tyder det mesta på att vi får ett regeringsskifte i höst. Hur den regeringen kan komma att se ut får vi vackert vänta på till efter valet. Vem eller vilka som får ministerposter avgör regeringschefen och vem som blir regeringschef vet vi heller inget om ännu. Att högerpartierna nu mobiliserar emot samtliga vänsterpartier är inget att förvånas över. Almedalsveckan är sannolikt deras sista chans att ta sig ur det dåliga opinionsläget – resultatet av hur de försatt många människor i ekonomisk knipa. Kent Persson – sin vana trogen – upprepar sig ständigt med att valet avgörs på jobben och ekonomin. Vem utöver Kent Persson tror på dessa sagor? Något annat absurt som jag läst är den undersökning om att det skulle vara tänkbart med en koalition mellan Moderater och Socialdemokrater. Att Moderater möjligen skulle vara intresserad av en sådan regeringsbildning kan jag förstå då möjligheterna att bedriva en marknadsfundamentalistisk politik med hjälp av Socialdemokrater skulle öppna sig. Jag vill härmed slänga den möjligheten på soptippen. En sådan koalition kommer aldrig bli en verklighet av flera skäl – ett är, och kanske det allra viktigaste, det är ideologiska avgrundsskillnader mellan dessa två största partier och dämed oförenligt med en sådan regeringsbildning. Det har bara existerat en gång tidigare – under krigsåren. Men även då uppstod splittringar av en karaktär som idag skulle leda till nyval. Därmed inte sagt att i vissa sakfrågor kan man komma överens men steget till en koalition mellan dessa bägge partier är att be om regeringskriser på löpande band. Idag har Moderaterna något större förtroende vad avser ekonomin – vilket förvånar mig – men därutöver har de rasat rejält. Magdalena Andersson är en i många avseenden mer trovärdig som en eventuellt kommande finansminister än Borg någonsin blir. Borgs trovärdighet rasar i takt med hans spekulationer om de ekonomiska prognoserna som hitintills visat sig alla vara felaktiga. Det är min förhoppning att blockpolitiken bryts av i och med valet i höst. Den fördummar bara och minskar väljarnas möjligheter att rösta på det parti som står dom närmast dessutom blir det än viktigare med stödröster för att bibehålla Alliansen. Och därmed går jag över till Stefans tal på Almedalsscenen – en scen som smutsats ner av ett av de mest vedervärdiga naziparti kvällen innan – jag hoppas Stefan med sitt tal tar ett absolut avstånd från detta vedervärdiga patrask.

Stefan almedalen 2014StefanOch som väntat gick Stefan Löfvén till hård attack mot dessa fascister, neonazister och rasister i sitt öppningsanförande. Lika väntat var det ideologiska innehållet i talet – äntligen skulle jag vilja säga. Stefan har vuxit i sin roll som partiledare men ändock tycker jag att drivet i hans tal var aningen återhållsamt. Han är ju inte yvigheternas man utan snarare lite blygsam i sin framtoning på både gott och ont. Det goda i det är att han anses lyssna på sina medarbetare och det mindre fördelaktiga är just att man kan tro att engagemanget är svagt. Men så är det definitivt inte. Det fanns dock tillfällen där han visade på ett genuint engagemang. Ett var kvinnors svaga ställning på arbetsmarknaden där han hänfört ägnade en stor del av talet att berätta vad som behöver göras för jämställdheten – darra månde Gudrun Schyman. Andra frågor han lyfte fram var ungdomarnas ställning och brist på framtidstro där utbildning arbetspraktik eller en kombination av bägge framhölls för att stärka ungdomarnas möjligheter att skapa sig en egen framtid. Bostäderna var ett ytterligare argument i det sammanhanget – ungdomarna behöver lägenheter för att kunna förverkliga sin framtid i eget hushåll. Men det var inte bara bostäder som behöver byggas även järnvägen  behöver stärkas så att stad och land knyts ihop. Något annat som tilltalade mig var Stefans målsättning att Sveriges röst i världen måste höras på ett bättre sätt än vad som tidigare skett – och tog därvid upp händelserna i Irak. Arbetslösheten tog han upp och vi vet ju sedan tidigare uttalanden att arbetslösheten skall vara den lägsta i EU år 2020 och kom därmed in på kvinnors roll i arbetslivet. ”Ska vi nå EU:s lägsta arbetslöshet kan vi inte ha en arbetsmarknad skapad av män, för män”. Och fyllde på – under rungande applåder – med att kvinnors arbete måste man sluta undervärdera. När han så kom till skolan och meddelade att ”läxrut” skall ersättas med läxhjälp för alla barn bröt jublet ut bland åhörarna. – läxrut är för de vars föräldrar har råd och skapar en ojämlik skola. Vinster i vård- och omsorgen är ovärdigt ett välfärdsland och gav Alliansen en rejäl känga i anledning av detta. Klyftan som uppstått i samband med Alliansens jobbskatteavdrag mellan pensionärer och löntagare skall slutas – det var ett löfte.

960Sammantaget var det ett bra tal – ett ideologiskt tal med några väl valda kängor riktade till Alliansregeringen. Talet var mer av vad vi själva vill i framtiden – och det gillar jag i motsats till borgarna som gjort det till ett signum att kasta skit på oppositionen utan att tala om vad de vill själva. Och hans avslutning på talet ”Nu ska vi ta framtiden i anspråk! För solidariteten, för hoppet, för alla” ansluter jag mig helhjärtat till och som gav honom rungande applåder. Talet kunde möjligen varit lite mer sting i men Stefan är Stefan och han har definitivt växt i rollen varför jag tror på Stefan som vår näste statsminister i en Socialdemokratiskt ledd regering. Men det återstår ytterligare drygt två månader till valet och även om försprånget är stort får vi inte glömma bort Alliansens trogna knähund Sverigedemokraterna samt att allt mellan 15 till 20% av väljarkåren fortfarande betecknas som osäkra väljare. Räknar vi in Sverigedemokraterna i högeralliansen då blir gapet ännu mindre. Det är därför viktigt att arbeta hårt ända till sista timmen innan vallokalerna stänger

Här kan du läsa hela talet.

Annonser
Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

2 kommentarer

  1. Hans B

     /  1 juli, 2014

    Vår nya landsfader i förhoppningsvis många,många år!Hälsn Hans B.

    Gilla

    Svara

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: