Vi får aldrig glömma terrordådet på Utøya.


Minnesstund-GävleIdag är det precis 3 år sedan den fruktansvärda massakern inträffade på Utöya strax utanför Oslo. Tragedin började redan i Oslo där Breivik parkerade en tungt lastad bil med sprängämnen i avsikt att spränga vitala delar av den Norska demokratins högborg. 8 människor fick plikta med sina liv för denna galnings förvridna hjärna. Därefter gav han sig vidare på sitt slakttåg och hamnade vid halvfyra tiden på eftermiddagen på Utöya där norska socialdemokratiska ungdomar vistades på ett sommarläger arrangerat av Arbeidernes Ungdomsfylking – motsvarigheten till vårt SSU i Sverige. Där fortsatte han sitt vansinne. 69 ungdomar – varav flertalet var barn – sköts kallblodigt ner. Ett vansinnesdåd som aldrig någonsin kan förstås. 69 ungdomar som inte längre fick uppleva sitt inträde till vuxenlivet. 69 ungdomar som aldrig mer skulle få träffa sina vänner, föräldrar eller släkt. 69 unga människor med drömmar om framtiden släcktes ner på ett grymt sätt. 69 familjer som miste det käraste det hade i livet. Hur kan man någonsin glömma detta? Hur skall dessa familjer som mist det käraste de hade i livet kunna glömma eller ens komma över det. Den dagen förändrades livet för många – en förändring som innebar sorg, förtvivlan, saknad men också frågor som aldrig kommer att kunna besvaras. Jag har några goda vänner bland de som mist sina barn under denna massaker – de har förändrats, de säger själva att livet blev en mardröm men att vi måste fortsätta – inte minst för barnens skull och den tro på de värderingar som dessa unga människor stod för. För det var just dessa värderingar som förvred Breiviks hjärna intill ett psykologiskt vansinne som fick honom att begå dessa vidrigheter – enligt det norska rättsväsendet var Breivik vid sina sinnens fulla bruk – hur kan man genomföra något liknande vid sina sinnens fulla bruk?. Målet var att utrota. Och var börjar man? Jo vid återväxten. Hur en människa tänker när man kallblodigt riktar ett vapen mot ett barn i avsikt att utrota det vet jag inte. Jag behöver inte veta – jag vill inte veta . Det jag däremot vet är att vad denne Breivik stod för är något som vi alla måste bekämpa. Hans idéer lever fortfarande – överallt i samhället.

Breivik var engagerad i Fremskrittspartiet – det parti som lyckades ta sig in i det Norska parlamentet i samarbete med den norska högern – och dess ungdomsförbund FPU från 1997 till 2007, som ordförande för lokalavdelningen Oslo Vest från januari 2002 till oktober 2002 och som styrelsemedlem i samma avdelning från oktober 2002 till november 2004. Hans medlemskap i partiet förföll 2007 på grund av obetalda medlemsavgifter. Därefter påbörjades hans vansinnesplaner som innefattade – men ej genomfördes – även sprängning av kärnkraftverket i Halden och ett övertagande av Norsk Rikskringkasting (NRK) Norges public service-radio och television för att där sprida sin vedervärdiga världsåskådning som grundar sig på ultranationalism, högerpopulism, islamofobi, sionism, antifeminism och vit nationalism där Islam och kulturmarxism sågs som fienden och enligt Breivik var det Socialdemokraterna som höll dörren öppen för hans förvridna världsåskådning som slutligen resulterade i 77 människors – varav 69 ungdomar och barns – död. Ett alldeles för högt pris.

Breivik är inlåst – förhoppningsvis resten av hans erbarmliga liv. Själv kan jag tycka hans straff var allt för milt. I hans fall hade ett dödsstraff kunnat legitimeras oavsett hur illa jag generellt tycker om dödsstraff – mest för att samhällets rättssystem inte skall sänka sig till samma nivå som han själv. Men det han skall vara medveten om är att människor aldrig kommer att glömma vad han gjort – hur han straffade andra med död. Hur någon kan leva med det övergår mitt förstånd. Må fanskapet begrunda sina gärningar utan möjlighet någonsin till permissioner eller andra mänskliga rättigheter förutom att få gå på toaletten och äta sig mätt på statens bekostnad.

Låt oss istället rikta våra tankar till alla de som drabbades av detta vansinniga dåd. Låt vårt medlidande riktas mot våra bröder och systrar i vårt brodersland och visa i ord och handling att den världsåskådning som denne Breivik stod för inte har plats i vårt samhälle. Ondskan finns därute. Den måste ständigt bekämpas – och det gör vi bäst genom att upprätthålla de värderingar som alla de ungdomar som miste livet kämpade för. Men den kampen skall utföras med demokratiska metoder till skillnad mot dessa fascistiska och rasistiska organisationer där man inte är främmande för våld för rätten att framföra sina vedervärdiga åsikter.

rosorEj kan med ord vi skildra
den sorg oss drabbat har
ej mäktar vi beskriva
vad allt för oss de var.
Förlustens hela storlek
vi ej kan fatta än
vet blott att här vi mistat
våra kära barn, vår kära vän.

Vilan och döden fick aldrig en del i de starka.
Än är de med i vår kamp. De är våra för alltid.
Högt över skarorna flammar som eld deras lansar,
lyfta till löften och tecken och fanor att följa.

Annonser
Lämna en kommentar

2 kommentarer

  1. Hans B

     /  23 juli, 2014

    Hej! Det är för mej tragiskt att framskrittpartiet som Brejvik var medlem i blev inröstad i stortinget 2013.Det var kanske fel av Stoltenberg att avpolitisera detta avskyvärda dåd! Mvh Hans B

    Gilla

    Svara
    • Hej Hans!

      Ja det är kanske inte lätt att i sorgens tid fatta felaktiga beslut. Vet inte på vilka grunder han baserade sitt ställningstagande på men att det var ett politisk mord är alldeles uppenbart och att avpolitisera massakern gynnar bara de krafter som var anledningen till denna händelse. Jag drar parallella orsaker till Palmemordet där främst borgerligheten ville avfärda det som ett politiskt mord. Nu vet vi ju inte om det var det då den händelsen inte fått något rättsligt avslut – men jag vill ändå inte avfärda den tanken mot bakgrund av den hatkampanj som högern iscensatte – främst ungdomsförbundet men också EAP var drivande med allehanda nidarrangemang.
      Hur som helst Utöya-massakern var ett vidrigt dåd som är svår att förstå.

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: