Annie Lööf politiskt omogen?


Bonden LööfAnnie Lööfs ihärdiga motstånd till samarbete bekräftar bilden av total politisk omognad. Sverige har under en lång följd av år kunnat samarbeta över blockgränserna för att visa handlingskraft och regera landet på ett föredömligt sätt. Så gjorde Centerpartiet efter valet 1994 då man hjälpte Socialdemokraterna att sanera vårt då gigantiska underskott i de offentliga finanserna. Nu får hon kritik från flera tunga centerpartister – inte minst Olof Johansson som ryter till ordentligt. Svenskt Näringsliv och de fackliga organisationerna börjar mullra – än så länge i fjärran. Men i takt med Annie Lööfs nej nej nej kommer mullret att öka i omfattning – och det är bråttom. Landet kan inte ledas av en ministär hur länge som helst. Några egentliga alternativ har hon inte lagt på bordet utan det är ett konsekvent nej som är hennes enda alternativ. Så – tar man inte ansvar för landet och mina farhågor sedan länge bara besannas. Annie Lööf borde satts på politisk skolning några år innan hon blev partiledare och därmed övertog posten som en av den dåvarande regeringens absolut tyngsta departement. Det måste ju vara en politisk mardröm att sitta i riksdagen utan att få gehör för ett enda av sina egna förslag – varför inte fråga Alliansens bundsförvant Jimmie Åkesson hur det känns? Hon kan ju inte vara så omedveten om valresultatet – i så fall är hon direkt olämplig och bör bytas ut omgående som en allvarlig fara för landet.

Den sista färdenDet finns ett pris för politisk instabilitet Annie Lööf! Frågan är om hon överhuvudtaget förstår det. När Ingvar Carlsson förhandlade med Centern efter valet 1994 visade Olof Johansson just det som Annie Lööf saknar. Politisk konstruktion och ”vi gömmer oss inte” sa Olof Johansson då. Det handlade om att sanera den svenska ekonomin. Jag uppskattade verkligen Centerpartiets då kloka hantering av de risker som fanns med en ekonomi i förfall. Här tog man ansvar. Det gör man inte idag. När Stefan Löfven öppnat dörren för ett framtida samarbete över blockgränsen så stänger Annie Lööf dörren med en smäll- och säger ”Jag äter hellre upp min högra sko än att bli ett stödhjul till socialdemokraterna.” Att hon varit just detta stödhjul åt Moderaterna under sin tid som näringsminister i Alliansen har hon tydligen glömt. I något slags försök att få utlopp för den irritation som Annie Lööfs Thatcherambitioner provocerar fram – hittade jag i ”min fyndighet” Agent Orange – namnet på det avlövningsmedel som USA använde under Vietnamkriget i ambitionen att blottlägga gerillan. Hade man fått vara ifred med det hade man avlövat hela Vietnam och bränt resten med napalm. Parallellen med Annie Lööf är slående – hon avlövar sitt parti och hade hon fått chansen hade hon även avlövat nationen. Detta är en uppfattning som blir allt tydligare och tydligare – men det är också en sanning som uppmärksammas mer och mer. Cirkeln tycks nu vara sluten och inte ens begreppet Agent Orange kan konkurrera ut varumärket och järnladyn “Annie Lööf”. Måtte partiet för evigt lämna henne bakom sig som en parentes  och låt de goda krafter som finns inom partiet hitta tillbaka till Centerpartiet som det parti som var ansvarstagande och seriöst.

stureplanAnnie Lööfs definition på “frihet” är företagarnas frihet. Tänk när hon kom med den inte helt lysande idén att en varas skatt skulle redovisas separat på prislappen – så att “medborgarna blev medvetna om hur mycket skatt man betalade”. Hennes frihet omfattade däremot inte att särredovisa köpmännens vinst. Annie Lööf är helt enkelt ideologisk omogen, okunnig och obehagligt offensivt dum i huvudet som fått för sig att skatt är ett straff. Hennes politik syftar till mer privat konsumtion på den offentliga konsumtionens bekostnad – när allt egentligen kräver en motsatt utveckling. Den privata konsumtionen – styrd av 100 miljarder i reklam måste tvärtom pressas tillbaka. Jag känner många seriöst arbetande centerpolitiker som försöker få ihop det i den kommunala vardagen – jag vet att dom lider när Annie Lööf skämmer ut partiet i fråga efter fråga. Annie Lööf var Stureplanscenterns alternativ i valet av partiledare. Anna Karin Hatt fick ge vika för de nyliberala influenserna som företräddes av en kandidat som – i likhet med Reinfeldts förnekelse av de böcker han skrev på 90-talet  – förnekar sin vurm för Thatcher och den ism som följde med henne.

platt skattOfta har jag funderat över vad det huvudsakliga skälet var när man till slut valde Annie Lööf att leda detta gamla folkrörelseparti. Föryngring säger en del. Ivrare för ”föryngring” brukar påstridigt påpeka hur oviktig tiden är för erfarenhet. Vilket mest avslöjar deras egen begränsade matematiska förmåga.  Jag säger det igen. Det spelar ingen roll hur många saker man har gjort under sina första trettio år i livet – man har fortfarande inte varit med om samhällets utveckling, tid, historia, skeenden, händelser, under mer än dessa 30 år. 50 år av väl förvaltad livserfarenhet kan inte slås av 30 års väl förvaltad livserfarenhet. Det är en fysikalisk omöjlighet. Att det sen finns ett antal omogna 50-åringar – såväl som 30-åringar – är en annan sak. Hon är kvinna säger andra. Får man inte ställa samma krav på en kvinna som man gör på en man? I så fall borde jämställdhetsdebatten vridas i en annan riktning. Det finns duktiga kvinnor inom Centern. En som jag respekterar mycket är Anna Karin Hatt – fortfarande relativt ung och socialliberal – en kvinna som kunde fört arvet efter Fälldin vidare inom Centerrörelsen. Och framförallt mer samarbetsvillig än Annie Lööf. Dessutom är hon inte involverad i Stureplanscentern på det samma sätt som Annie Lööf.

Hos tidningen Arbetet konstaterar man att Annie Lööf inte valts på kompetens eller meriter, utan för att hon är ung och kvinna – skriver  Ann-Charlott Altstadt på Arbetet.

”Det är uppenbart att Annie Lööf inte är vald för sitt djupa kunnande eller för sin starka förankring bland gräsrötterna utan för att partiet velat spekulera i vad de trodde skulle gå hem i stugorna – en ung kvinna med rätt image och framtoning. Partiet valde alltså inte en politiker utan en kommunikatör.”

anniesfunderingarAnnie Lööf känns som ett skräckexempel där yta betyder mer än innehåll. Hon har konsekvent avfärdat all ekonomisk forskning som visar att sänkt arbetsgivaravgift knappt har skapat några jobb alls och hänvisar i stället till egna möten med företagare som påtalar motsatsen – trots att den enda företagaren hon pekat ut i verkligheten har minskat sin arbetsstyrka – vilket påpassliga bloggare – inklusive denna blogg – snabbt uppmärksammat. Och som slutkläm förklarar Annie Lööf att Centerpartiet inte tror på arbetsmarknads­utbildning. Detta i ett läge när de som kan arbetsmarknaden – fack och arbetsgivarorganisationer inklusive Svenskt Näringsliv – är ense om att företagen skriker efter utbildad arbetskraft och att utbildningen tvärtom måste förbättras.  Istället fortsätter Annie Lööf att citera en påtänd Ayn Rand. Det enda man kan beundra henne för är hennes totala frånvaro av real verklighet. Det är också inte helt okänt att hon ville bli arbetsmarknadsminister i en fortsatt Alliansregering. Suck! Med den ambitionen som centerledaren inom Alliansen tillhör har varit just att öka andelen låglönejobb och att allmänt hålla tillbaka löneutvecklingen – den vill hon förstärka och öka på. Nej hon är enbart provokativ i sina utspel och det vi mest minns i valrörelsen är hennes – med stor sannolikhet gemensamma plan med de övriga Alliansföreträdarna – under kärnkraftsdebatten när hon lämnade sin pulpet och trippade fram mot Stefan Löfvèn med en bunt papper från Energimyndigheten för att ”mästra” Stefan.  När Annie Lööf inte rättar sig efter Stefan Löfvens tillsägelse att han redan tagit del av dokumentet så sticker hon upp det i näsan på honom för att riktigt provocera – varpå Stefan lätt föser undan handen med pappersbunten. Annie Lööf inser naturligtvis inte att hon brutit mot några regler – regler som programledarna skulle meddelat henne – utan har till och med mage att ljuga ihop en dramatik om att hon blev knuffad samt att hon ”var litet rädd att han skulle koppla jiujitsu-grepp” på henne. Det som gör att man förstår att tilltaget var planerat var den av Alliansledarnas samlade och omedelbara reaktioner och utfästelser. Både Fredrik Reinfeldt och Annie Lööf själv talade efteråt om att Löfven saknade statsmannaegenskaper när han kallade käbblet för käbbel och inte tog emot rapporten. När även Göran Hägglund hade sin kommentar färdig – liknande den högerallianskollegerna redan presterat framstod det hela mest en komplott som Stefan dessvärre ramlade rätt in i. Alliansen lilla primadonna hade gjort det igen. Den politiska omognaden har dessvärre lyst igenom fasaden under lång tid och den fortsätter göra sig gällande genom hennes avoga inställning till konstruktivt samarbete i regeringsfrågan. ”Vad var det vi sa! Oppositionen hade inget färdigt regeringsunderlag som VI i Alliansen hade”. Väljarna sa dock något helt annorlunda.

Annonser
Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

4 kommentarer

  1. Angelica

     /  20 september, 2014

    Anser du då att 30-åringar inte bör bli partiledare pga att de har mindre livserfarenhet än 50-åringar? Jag gillar inte heller Annie Lööf men hennes omognad kopplar jag till blind ideologi snarare än livserfarenhet.

    Gilla

    Svara
    • Hej Angelica!

      Inte alls. Det finns 30-åringar såväl som 50-åringar som är omogna och även det omvända.
      Mognad följer normalt med ökad livserfarenhet vilket på intet vis behöver innebära att en 30-åring skulle vara mindre lämpad. I hennes fall kopplar jag det dock till omognad särskilt som hennes politiska erfarenhet är nära nog noll. Förmågan att tänka konstruktivt anser jag att hon saknar. Särskilt när hon är omgiven av rådgivare som råder henne att försöka vara konstruktiv. Jag tror det snarare handlar om prestige i hennes fall än ideologi.

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara
  2. Hans B

     /  20 september, 2014

    Hej! Det här höstlöövet krattar vi bort i höst och komposterar!Till våren kan vi återanvända centerpartiet som lite politisk mylla att gödsla våra ideer med! Ha en fortsatt trevlig helg!Hans B

    Gilla

    Svara
    • Hej Hans!

      😀 😀 Fyndig kommentar som lyfte bort min oro över det tryck Stefan just nu utsätts för. Var lite orolig att jag gick en aning för hårt åt primadonnan men fått många positiva svar både på Facebook och inte minst Twitter.
      Lider med Stefan ärligt talat men litar på vår arbetarpöjk väldigt mycket. Om någon skall klara detta så är det han.

      Önskar också dig en fortsatt trevlig helg

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: