Roten till den onda i Juholt-affären ligger i partiets slutna organisationsstruktur.


Partiledaren-som-klev-in-i-kylan-300x445Daniel Suhonen släpper en bok – ”Partiledaren som klev in från kylan”  i veckan som lär få många att hicka till bland oss Socialdemokrater – särskilt borde de gälla de som var invalda i partiets verkställande utskott under perioden då Håkan Juholt gjorde entré som partiledare fram till den dag han tvingades avgå. Att jag var synnerligen kritisk och upprörd över framförallt medias roll – och i synnerhet Aftonbladets medverkan – som jag då uppfattade – och fortfarande uppfattar – som ett djupt avsteg från de etiska och moraliska regler journalister ständigt refererar till då de ifrågasätts. Jag har heller – ännu – inte läst Suhonens bok varför jag inte kommer att citera andra stycken än de som redan blivit känt genom Daniel Suhonen själv. Det är väl känt dock att Daniel Suhonen är närmast vänsterradikal i sin ideologiska uppfattning inom partiet. I hans CV kan skrivas chefredaktör, debattör, författare samt Socialdemokrat. Växte upp i Västertorp i Stockholm. Han har studerat vid Stockholms universitet och deklarerade 1998 att han då var marxist. Numer chef för tankesmedjan Katalys. Fler böcker har skrivits om den omstörtande tid inom Socialdemokratin som föranleddes av Håkan Juholts tid som partiledare. Margit Silberstein och Tommy Möller skrev sin bok ”En marsch mot avgrunden” där de i huvudsak angav Per Nuder som den som styrde hela processen när Juholt valdes. Nuder uppgavs i boken vara ”odräglig” efter att han förlorat partiledarkampen mot Mona Sahlin. Det uppgavs att Per Nuders engagemang i valet av Håkan var någon slags hämnd för att han förlorade valet mot Mona Sahlin. Mona Sahlin var inte heller hon påtänkt annat än som ett andraval då Göran Persson avgick och då Margot Wallström konsekvent sagt sig inte stå till partiets förfogande som partiledare. Nåväl boken sågades jämte fotknölarna – Möller och Silberstein gick igenom Juholts – vid det här laget – kända haverier. Missen att inte informera valberedningen om sambons tidigare bedrägeridom. Lägenheten i Västertorp där riksdagen betalade hela hyran trots att det var fel. Turerna runt den svenska flyginsatsen i Libyen där ingen förstod vad Juholt egentligen ville. A-kassebråket i den socialdemokratiska budgetmotionen. Listan kan göras lång – inget var nytt. Möller och Silberstein blev själva en god illustration för och till den medialisering och personalisering av politiken som ägt rum de senaste åren. Om detta var analysen från en av landets ledande statsvetare och sedan tidigare talskrivare åt Carl Bildt samt en av de mest inflytelserika kommentatorerna så blev det inte särskilt konstigt att den sak- och idépolitiska diskussionen i det offentliga rummet närmast utraderats. Per Nuder beredde sig för att anmäla författarna för förtal. Nu har således Daniel Suhonen skrivit en bok i samma anda. Om Daniel Suhonens bok och avslöjanden får den effekt som han själv förmäler i alla de intervjuer och medverkan i offentliga medier – nämligen om omtanke för partiet t- ja då är det bra. Men om det finns dolda avsikter genom sina ständiga påhopp på Socialdemokratin allt sedan han var chefredaktör för SSU tidningen Tvärdrag där han närmast – och genom egen försorg – kommit att bli något av en kultperson – främst för alla de radikala vänsteranhängare inom Socialdemokratin – för att inte tala om Vänsterpartiet – med avsikt att styra partiet mot en mer radikalism då bör Suhonen skärskådas i lika hög grad som han nu – uppenbarligen – gjort genom att skriva sin bok. 

9hjIngen visste egentligen var Håkan Juholt stod rent politiskt i sin uppfattning. Han var relativt okänd för de flesta – själv hade jag ingen aning om vem han var. Det installationstal han höll vid kongressen efter det han valts enhälligt var dock ett lysande tal – ett tal som appellerade till många inom partiet – också till mig – och om man tidigare inte visste var Håkan befann sig på den Socialdemokratiska höger vänsterskalan så blev det tydligt vid hans tal – talet var tydligt vänsterinriktat. Håkan var en lysande retoriker och lyfte frågor som barnfattigdomen – bland annat – högt på den politiska agendan. Även i debatter med Reinfeldt och de övriga inom Alliansen gjorde han lysande insatser. Även om jag – i likhet med de flesta – inte visste särskilt mycket om Håkan tyckte jag spontant att det var ett bra val som valberedningen ändå lyft fram – och Håkan blev populär – han utstrålade värme och något gediget som jag sällan sett någon annan ledande Socialdemokrat gjort tidigare – nu bortsett från Stefan Löfvén. Jag anser också att Håkan fick ett oförtjänt genmäle i framförallt media som faktiskt retade upp mig och många andra där han ofta pådyvlades osanningar som senare man fick försvara. Det av Suhonen angivna fantastiska tal som Håkan levererade inför kongressdeltagarna sa Håkan att han skrivit själv – så var det kanske. Men sanningen var att det var Daniel Suhonen som skrev merparten av talet och Per Nuder var den som skrev in några få pamfletter som Håkan därefter fogade samman. Suhonen har medgivit detta även om han vill tona ner sin insats i det avseendet. Vad som blev känt i ett senare skede – åtminstone bland partiaktiva – var att Daniel Suhonen var talskrivare åt Håkan – i vilken utsträckning känner jag dock inte till. Hela den härva som föranleddes av Håkan Juholts partiledartid där Håkan själv ofta bubblade på om diverse politiska åtgärder och önskemål kan man möjligen tillskriva hans oerfarenhet av den mediala uppståndelse som alltid blir en följd av när en ny partiledare valts in i det största partiet inom svensk politik – trots hans journalistiska erfarenhet så ställdes han då framför mikrofonerna istället för att vara bakom – och det är nog en viss skillnad.  Att han inte heller – eller aldrig – fick den uppbackning av Verkställande utskottets ledamöter – utom några få, varav Stefan Löfvén var en – framgick med all önskvärd tydlighet. Var det ingen som bad honom sila den information och de uttalanden han glatt och villigt stod för bland journalisterna? Det blir också lite patetiskt när Carin Jämtin som pressekreterare dagen innan framhöll att VU hade ett intakt förtroende för partiledaren under tiden Håkan var på resa hem till Kalmar – för att dagen därpå avisera Håkans avgång samt poängterade att det var hans eget beslut. Det var det förvisso – eftersom VU inte kan avsätta en partiledare – men jag kan inte slå bort tanken att VU-ledamöterna pressat Håkan och det är väl det som kommer att framgå av Suhonens bok antar jag. Dess uppgift är dock att fullfölja kongressbesluten och inget annat.

Jag håller med Ulf Bjereld till viss del där han skriver följande på sin blogg;

Roten till den onda i Juholt-affären ligger i partiets slutna organisationsstruktur och dess föråldrade sätt att arbeta. Den valberedning som föreslog Håkan Juholt som partiledare genomförde sitt arbete i en sluten process, där medlemmarna och partiets gräsrötter inte hade en aning om vilka kandidater som var villiga att ställa upp.

imagesMen när Ulf Bjereld frågar ”Hur skall vi göra för att det inte skall hända igen?” Ja – det finns säker många svar på den frågan och alla svar borde utmynna i en mer öppen demokratisk process. Först och främst borde nomineringarna av partiledare bli en öppen procedur i avsikt att förhindra sådana händelser som Juholt affären gav upphov till och alldeles oavsett vad som ytterligare kan framkomma i Suhonens bok. Varför inte låta valberedningen med hjälp av de 27 partidistrikten ta fram ett antal kandidater som är villiga att kandidera för partiledarrollen – ett av de absolut viktigaste i den processen är att det finns villiga som anser sig vara beredda att axla manteln. Låt sedan dessa tillfrågade kandidater valkampanja i partidistrikten landet runt och presentera en strategi och vad de vill göra för partiet och hur det skall göras. Varje AK kan sedan nominera sin kandidat genom sitt ombud och därefter genomföra en omröstning på kongressen. Hela proceduren skall vara öppen så som det måste framstå i enlighet med partiets paroll ”Framtidspartiet” ett modernt och framtidsinriktat parti något annat duger inte om det skall vara ett demokratiskt parti där medlemmarna får via sina ombud rösta på den kandidat som bäst uppfyller medlemmarnas önskemål. Hur det rent praktiskt skall gå till kan man säker diskutera – det viktiga är att valet av partiledare avgörs av medlemmarna i en öppen process bland medlemmarna och inte i något slutet rum i hemlighet av några fåtal. Verkställande utskottet skall därvid ha ett tydligt mandat av kongressen att verka utifrån tagna beslut av kongressombuden. Avgår en partiledare av personliga skäl, sjukdom eller dödsfall kan och skall medges VU att tillsätta en interim partiledare som sitter fram till dess nästa kongress annonserats – så skedde i valet av Stefan Löfvén som ju senare fick kongressombudens mandat att fortsätta. Vill denne interime partiledare bli vald som ordinarie har han i likhet med övriga kandidater skyldighet att genomföra sin egen valkampanj. Att det sedan finns – vad man brukar säga – höger och vänsterfalang i partiet är inget ovanligt för Socialdemokraterna – möjligen för Vänsterpartiet – och i förekommande fall även Daniel Suhonen – som ofta tycker att Socialdemokraterna ligger alldeles för långt åt höger utifrån deras perspektiv. Falanger finns i alla partier och vad beträffar Socialdemokraterna måste alla åsikter finnas – allt från vänster till höger, det skapar dynamik i partiet. Men det finns mer för att – inte minst förändra och förbättra det förakt för politikerna och dess sammanblandning med särintressen som inte sällan gör sig påmint i olika sammanhang.

images (2)I Sverige finns inga lagar eller regler som styr hur lobbying får gå till – till skillnad mot vad man har i många andra länder. Därför kan lobbying ske ”i det fördolda”. Om man utgår från den vanliga definitionen handlar lobbying om att påverka politiska beslut. Det har inte gått ett ögonblick i demokratins historia utan att utomstående försökt att påverka riksdagen, regeringen och andra politiska beslutsorgan. Demokratin skulle inte klara sig utan lobbying. Krav och önskemål från olika intressen och medborgargrupper bildar själva energikällan i den politiska processen. Det är ofta så de förtroendevalda politikerna får reda på vad det finns för fel och brister i samhället. En viktig del av lobbyisternas påtryckningsförsök sker via opinionsbildning, att försöka få ut en uppfattning via medierna. Om det blev offentligt vilka som kontaktat nyhetsredaktioner och andra medier skulle man i praktiken upphäva meddelarfriheten. Alla har rätt att lämna uppgifter anonymt. Det går inte att dra en gräns mellan en legitim och icke legitim lobbyist. Därför behöver man förbättra offentlighetsprincipen – det vill säga rätten för alla att ta del av allmänna handlingar. Man skulle kunna kräva bättre dokumentation – så att alla kan ta del inte bara av inkomna brev, handlingar och e-post – utan även vem som varit i kontakt med vem på myndigheter, departement, i riksdagen och så vidare – en bättre spårbarhet således. Bättre insyn i hur besluten kommer till i samhället är demokratiskt viktigt och det är ett medborgarintresse. Förhoppningsvis kan den så kallade vänskapskorruptionen upphöra med större insyn och krav på dokumentation som skall vara offentlig.  Den ideella näringslivsorganisationen Institutet mot mutor anser att det borde finnas en karenstid för personer som går från politiska uppdrag till jobb i det privata näringslivet. Man kan diskutera hur lång en eventuell karenstid skall vara för att det inte skall kunna fastslås negativa konsekvenser för allmänheten. Att topptjänstemän i regeringskansliet som först banade väg för vapentillverkaren Saabs miljardkontrakt med diktaturen Saudiarabien – och därefter övergå till välavlönade anställningar hos Saab är just exempel på sådant som man måste stoppa eller införa någon form av karenstid. Att Moderater och Kristdemokrater anser att det inte behövs några väl utformade regler när det kan uppstå intressekonflikter kan jag förstå. Det finns andra partier som ser betydligt allvarligare på det här. Ett parti är Folkpartiet som anser att det behövs någon form av utarbetad karenstid – hur de övriga partierna ställer sig i frågan är inte bekant. Det kan vara olika karenstider beroende på i vilken politisk position man haft samt en bedömning av karenstidens längd och vilka intressekonflikter som kan uppstå. Vinsten blir framför allt att förbättra och upprätthålla allmänhetens förtroende för dem som verkar i offentlig sektor. Att det är saklighet och opartiskhet som man kan förlita sig på. Jag tycker att mitt parti skulle gå i bräschen för en sådan förändring. Skall man vara ett framtidsparti så tycker jag man kan gå linan ut i avsikt att stärka och förbättra alla demokratiska processer och därigenom öka förtroendet för politikerna.

Annonser
Följande inlägg
Lämna en kommentar

8 kommentarer

  1. Danne

     /  16 november, 2014

    Vem är Christer Brandt som skriver i http://www.oikonomia.info? Vad får han allt ifrån?
    Vilken mailadress har han? Skull vilja ställa några frågor till honom.

    Gilla

    Svara
  2. Hej Björn!

    Ja du kan verkligen genomlysa sakernas ting. Nyligen fann jag ekonomiska fakta över en lång tid. Du vet att jag försöker studera mönstren över tiderna om vad som har gällt.

    S fungerar olika före och efter 90-talskrisen. En ny ekonomisk grund gäller.

    För att använda riksbankchefen Bengt Dennis ord så fick vi en ny finanspolitik. Den siste mohikanen i S blev Gunnar Sträng. Han avgick i pension 1985. Sedan kommer nyliberala tongångar som spökat till dags dato. En stor scenförändring sker efter Olof Palme

    Sverige byter ut sin ekonomiska filosofi. Kärna var under den gyllene epoken var att arbetet kom först. Före kapitalekonomiska perspektiv som inflationsmålets bedrägeri. Ett missfoster oljekrisen på 70-talet och med allt valutatrassel.

    Tidigare blandekonomi där näringsliv och det offentliga samspeltare medgav att marknadens svängningar kunde balanseras med nationella produktiva projekt med långsiktig avkastning. Välfärd är en social och ekonomisk viktig motor i detta. Idag råder ett klassindelat samhälle med stora klyftor,

    Tidigare gällde en annan modell till statsbudget en ”Drift- och kapitalbudgeten” som verkade i en långsiktig utveckling med avkastning som kunde sträcka sig i 20 års tid. Tidsperspektivet avgör effekten. Samhället bestod av olika kärnområden med interaktion mellan varandra som gav avkastning. Lån kunde då ske över tiden. En driftsbudget formades med inkomster och utgifter.

    Nu gäller en redovisning av intäkter och kostnader enligt traditionell bokföring per kalenderår eller en specificerad tid.

    ”Drift- och kapitalbudgeten” slopade borgarna 1976. Investeringar har senare behandlats som en kostnad. Välfärd ett slöseri Allt rationaliseras kortsiktig avkastningar. Kostnadsjakt kommer särkilt efter 1985 och senare

    Du kan läsa detta på http://www.oikonomia.info/?p=31728

    Det ekonomiska tänkande glider i nutid bort från samhällsmål och orsak till marknadsmål och vinst. Hushåll blir kassakor. Fokus på att äga. Markpriser blir skyhöga. Bopriser far iväg. Bankers storvinster flödar. STORBANKERNAS VINSTER 2009-2013 ÄR 359 MILJARDER
    Se http://www.oikonomia.info/?p=32158

    Under 2000-talet kommer ett mer utpräglat marknadskommando med banker som spjutspets.

    Primeskandalen i S sker 2010. Arbetsgivar- och lobbyorganisationen Svenskt Näringsliv anlitade i juni 2010 PR-bryrån Prime för ett projekt kallat ”Den naturliga tillväxten” med syfte att påverka Socialdemokraternas politik. Ett svenskt ”Watergate”.

    Marknadens tillväxt. Den oreglerade marknaden vill komma in i Sverige.

    – ”Ingen kan förvånas över att Svenskt Näringsliv håller fast vid de teorier, som säger att maximal frihet och mesta möjliga förmåner åt företagarna är bra för den nationella tillväxten och därmed för oss alla”, skriver Lena Sommestad.

    Ett långvarigt informationskrig har gällt. Lobbyingen här och runt Bryssel är omfattande,
    Mona Sahlin har utmärkt sig här på en nya S-vägen. Inte minst i sitt avskedstal. Frågan är nu är marknadens vinstmål som är främst eller det samhällets mål och framtid som är vägen.

    Håkan Juholt har nog hos många tolkat som att han vill vrida klockan rätt.

    Nationalekonomen Jean Tirole som är årets pristagare i ekonomi handlar om att tygla stora företagen med starka aktörer. Den nya handelsavtalet som nu förhandlas mellan EU och USA innehåller ambitioner som undergräver nationell självständighet och demokratins grund. Se en länk http://www.oikonomia.info/?p=32059

    S har trots allt i modern tid skapat mer tillväxt än vad som skett i de borgerliga tiderna. Har samlat fakta om tiden 1975 – 2014 med olika parametrar. Data från det Finanspolitiska rådet samt tillägg om det genombrott som kommer med 90-tals krisen.
    http://www.oikonomia.info/?p=32260

    S-tider har gett oss en högre tillväxt än borgerliga regeringar. Du ser diagrammet som visar utfall och arbetslöshetens variationer

    De stora fråga för framtiden är bankernas välde och det marknadsekonomiska tänkandet. Den ger fel fokus och väg. Den innehåller stora systemfel. En mekanisk ekonomi med matematiska modeller. Den utplundrar folk, samhällen och natur.

    Ett prov på feltänk är från SVT.
    – ”Varför är det bostadsbrist?”
    – ”Det ger stabila kassaflöden till banker och byggare”, svarade en byggherre

    Insikten om bankreformering måste växa. Att släppa Riksbanken 1999 är ett felsteg. Den lyder mer under BIS än Sverige. Kronmålet är ineffektivt. Låser arbetslöshet. En centralbanker tillhör till sak samhället och inte en privat värld. Stora räntekostnader till det privata systemet skulle försvinna. Penningvolymer och räntepolitik tillhör nationen.

    Den skuldbörda som byggts upp här och i världen bygger på en skulddriven ekonomi. Mer skuld för nation och folk ju mer räntevinster för banker.

    2008-krisen återuppväcker behovet av att skilja på affärsbanker och investeringsbanker. Island var radikal. Räddade inga banker. Dåliga banker fick ta sin skuld och sitt korrupta Casinospel.

    Intressant är i detta att Orust Sparbank är kommunägd utan vinster.
    http://www.oikonomia.info/?p=31592

    S står inför en stor utmaning.
    Det blev många frågor
    Allt gott. Låt oss talas vid.

    Gilla

    Svara
  3. Hans B

     /  14 oktober, 2014

    Rättning!Det ska vara om våran budget inte blir godkänd!!!

    Gilla

    Svara
  4. Hans B

     /  14 oktober, 2014

    Hej! Jag trodde att det här var ett avslutat kapitel och att ta upp den här gamla surdegen igen skadar partiet! Det finns risk för nyval om våran budget blir godkänd av riksdagen och då kan vi tappa röster pga.Daniels frustration! Mvh/Hans

    Gilla

    Svara
    • Hej Hans!

      Ja man trodde ju det – det var väl nog med det som redan förekom utan att återigen rota i skiten.
      Jag tycker dessutom att det lät lite förmätet när Suhonen sa att han väntade till efter valet med omtanke om partiet. Vilken omtanke? Vet han inte hur det parlamentariska läget ser ut? Precis som du säger så är ju risken överhängande att vi inte får igenom vår budget och vad händer då? Skulle det bli fallet och det blir extraval då har Suhonen sannolikt och verkligen lyckats sänka partiet istället.
      Att han kommer att tjäna en massa pengar på den här utgivningen är dock klar. Jag vill få veta vad hans verkliga avsikter är egentligen för jag har svårt att tro på det han vill framhärda. Han har alltsedan han var redaktör på SSU tidningen ständigt hackat på partiet med sina vänsterradikala åsikter – frågan är varför han egentligen står kvar i partiet. Man kanske inte har samma möjligheter att göra karriär i Vänsterpartiet hur välkommen han än skulle vara där. Hans eventuella karriär inom Socialdemokratiska partiet är dock förbrukat nu och det vet han allt sedan han inte kunde använda Håkan Juholt som språngbräda.

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara
  5. Tarmo Lindholm

     /  14 oktober, 2014

    Det klart att det gick att räkna ut Håkan Juholts ”avgång” vad det berodde på, ett barn kunde förstå varför, det vill säga skit saker som inte hade någon grund. Men den tredje Statsmakten hamrade in smutskastningen med förödande kraft. Men att det skulle vara så här smutsigt spel var äckligt och se..!!?
    Samtidigt som sagt, kommer jag ihåg särskilt Aftonbladets hetsjakt på Juholt med Höger skribenten Lena Melin i spetsen, och som nu lismar vidare och säger att det var en jobbig tid, om hon nu menar för Juholt eller sig själv…!

    Gilla

    Svara
    • Hej Tarmo!

      Först och främst har jag lågt förtroende för denne Daniel Suhonen alldeles oavsett hur tillförlitlig hans uppgifter är i den nu utgivna boken han skrivit. Det finns frågor i anslutning till hans uppgifter som inte är besvarade eller besvarade med ett i förekommande fall låg trovärdighet. Suhonen är vänsterradikal – det sticker han inte under stol med. Håkan var det inte men – visade det sig – tillhörande den vänsterfalang som finns i partiet och skall finnas då partiet inrymmer olika åsikter allt från mitten till långt ut på vänsterkanten ur ett Socialdemokratiskt perspektiv – vilket skapar den dynamik i partiet som är välbehövlig. En fråga jag ställer mig – vad är Suhonens egentliga syfte? – är syftet – så som han vill åskådliggöra i det antal artiklar och intervjuer – att bryta så kallade maktstrukturer i partiet eller är det en i sammanhanget möjlig bitterhet över att han inte lyckats klättra själv inom partiet för att därmed medges möjlighet att radikalisera partiet? Hans förhoppning var ju just valet av Håkan Juholt där han som talskrivare – en förhållandevis ung sådan – fann den möjligheten men som släcktes abrupt den dag Håkan meddelade sin – för honom så nesliga avgång. Antingen får vi svar eller så får vi det aldrig.

      Jag håller med dig. Medias roll i hela denna händelse var en gigantiskt smutskastningskampanj där inga etiska eller moraliska regler längre var giltiga. Värst var Aftonbladet och både Jan Helin och framförallt Lena Mellin – som jag förövrigt inte har något som helst förtroende för – stod upp och försvarade sina aktioner även trots att det senare visade sig – avseende lägenhetshyran – befanns vara riksdagens ledamotsservice felaktiga rutiner och med felaktig utformning av blanketter som ledamöterna skall fylla i. Man högg rev och slet i Håkan som det villebråd han nu var och alla förehavanden försvarades med Håkans så kallade felsägningar. Det var således Lena Mellin som skulle avgöra vad som var felsägning alternativt inte var det – ur hennes perspektiv, eller de liberala intressen hon tycks förhålla sig till? Det vet vi inte men kan ana! Mellin ingår ju heller inte i ledarredaktionen för AB debatt utan har en friare roll i sin journalistiska gärning.

      Alldeles oavsett hur och under vilka omständigheter Håkan valde att avgå så var det ett synnerligen smutsigt drev som förmenade Håkans person på ett fruktansvärt sätt – ett sätt jag trodde inte skulle upprepas efter det som Olof Palme en gång fick uppleva.

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: