Utan ideologiska diskussioner dör socialdemokratin!


stor ros+s+fp RGBHistoriskt sett har socialdemokratin varit ett enastående parti. Den tidiga socialdemokratin har påverkat de flesta västliga demokratier. Välfärden – det vill säga den svenska modellen – har implementerats i de flesta länder i mer eller mindre omfattning med Kanada som den mest lika till USA på andra sidan av modellen. Socialdemokratin och den svenska befolkningens mentalitet har under många decennier marscherat parallellt. Men sedan!  Jag vet inte om partiet ens förstått vilken negativ symbolisk effekt Göran Perssons inköp av en herrgård för flera miljoner kronor har haft samt också förträngt betydelsen av den folkliga vrede som Vanja Lundby Wedins affär åstadkommit samtidigt som jag drar mig till minnes när Harpsund donerades för att utnyttjas av de vid vart tillfälle sittande statsministrarna. Erlander – som då var statsminister – var då mycket tveksam till denna donation och menade att det låg inte i linje med ett arbetarparti att använda denna herrgård för rekreation – han kom senare att revidera sin uppfattning – inte heller Olof Palme använde herrgården i någon större utsträckning utan föredrog sitt älskade Fårö på Gotland istället. Att partiet  befinner sig på en ideologiskt defensiv från att ha varit dominant i Sverige på detta ideologiska område – likaväl som på många andra områden i samhället – är en illa dold hemlighet. Man definierar den demokratiska socialismen som ett sätt att minska marknadsfundamentalismens negativa effekter. Men saknar viktiga visioner och konkretion för att tydliggöra detta. Vad innebär det idag att vara socialdemokrat? Vilka värden står vi för konkret? Som en konsekvens av inkonsekvenserna av partiets avsaknad av idépolitiska ambitioner och visioner har en intern och även en extern kritik formulerats. Ledande socialdemokrater i våra stora tidningar har gått mot partiledningen i centrala frågor – partidistrikten formulerar önskemål – inte alltid av ideologisk karaktär – och lika ofta sluts leden på kongresserna med en i stort sett avsaknad av  ideologiska visioner – ofta i åsyn av ett genuint medialt intresse – inget annat parti engagerar media så mycket som Socialdemokraterna gör och gjort.

736613_366_202Erlander och Palme var förutseende redan på sin tid och insåg att om Socialdemokratin skulle fortsättningsvis förbli ett starkt vägledande parti krävdes det förändringar – förändringar som också kunde uppfattas vara – ur ett Socialdemokratiskt perspektiv – ideologiskt stötande mot bakgrund av den utveckling som varit gällande under den första hälften av 1900-talet. Ofta hör jag från medlemmar i det parti som står till vänster om Socialdemokratin att det egna partiet är idag som Socialdemokratin var på 50, 60 och 70-talet. Jag vet inte vilka värderingar som ligger till grund för den uppfattningen och tycker snarare att det är ett dåligt betyg på det egna partiet. ”Klockan går men tiden står still” blir till en nostalgisk reflektion över den tid då arbetare var arbetare men som med samhällsutvecklingen blev till medelklass och tjänstemän.

Olof Palme sa en gång till mig när vi talade om socialdemokratins karaktär. Han menade att man måste förstå dess dubbla roll – att rörelsen inom ramen för det kapitalistiska produktionssättet har att tillfredsställa två poler – både bourgeoisie (borgare) och arbetarklass. Intressant! Jag har tänkt mycket på dessa ord i efterhand – kanske det är därför vi förlorat en stor andel av arbetarklassen för att vi inte i tillräcklig omfattning kunnat förutse samt forma vår politiska vision jämte den utveckling som Socialdemokratin stått för – att säga ”alla skall med” blir alldeles för torftigt om man inte samtidigt formulerar varför.

Efterkrigstiden innebar en ny förändrad period för partiet.  En period av kapitalistisk utveckling – en period av partiell tillväxt för att därefter åse en betydligt långsammare dito. I slutet av 60-talet tog efterkrigsexpansionen slut. Men både Erlander och Palme byggde vidare på det som betraktades som en högst ordinär välfärdsstat på 50-talet.  Under 60 och 70-talet präglades också samhällsdebatten av framtidsoptimism vilket ledde till välfärds- och fullsysselsättningssamhället samt att människornas anspråk på samhället ökade. Palme var med och formulerade de grundläggande idéerna för denna utveckling redan under 50-talet som en av Erlanders pojkar – och kom under hela sin politiska bana att utveckla och föra ut de socialdemokratiska visioner som drev på reformverksamheten. Han var utan tvekan en av vår tids främste idépolitiker – tycker åtminstone jag som verkligen uppskattade och beundrade hans skarpa intellekt och hans idépolitiska ambition. Det finns starka skäl att både skildra och bära vidare det idépolitiska arv han lämnade efter sig. Vad jag menar är hans sätt att formulera Socialdemokratins ideologiska grund som borde också i allra högsta grad vara aktuell även i dag. Olof Palme var en passionerad samhällsförändrare som menade att idéerna och de politiska värderingarna var viktiga som vägledare för den pragmatiska politiken. Det tycker jag vi saknar hos våra politiska företrädare idag. Många menar att Socialdemokratin befunnit sig i kris och på defensiven de senast 25 åren – och i väsentliga delar nödgas jag hålla med. Att man till exempel – oreflekterat – köpt den marknadsfundamentalistiska idén om att privatiseringar är positiva eftersom verksamheten blir både bättre, effektivare och billigare – är en del av de borgerliga konservativa influenser som – medelklassen uppenbarligen anammat – och som genom maktövertaganden blivit till genomförda politiska åtgärder som därefter både bibehållits och accepterats av Socialdemokraterna.

Ytterligare svårigheter för socialdemokraterna är den generationsväxling som skett inom partiet.  Den gamla arbetarstammen – som var stabilt formad av den Socialdemokratiska ideologin är i avtagande. Den nya generationen arbetare är inte alls lika uppknuten till partiet –  om den överhuvudtaget är det. Förutom problemen med arbetarbasen, kännetecknas det politiska läget av att de vuxit fram en medelklass som dras in i en radikalisering. Det rör sig om utbildningssektorns folk, tekniker och statsanställda som i många fall inte är uppvuxna med någon stark facklig/socialdemokratisk tradition. Många av dessa skikt – studenter och skolelever – är dessutom mycket politiskt lättrörliga och känsliga för politisk propaganda. Rörelsen får med andra ord allt svårare att integrera en social bas i sin ideologiska vision av samhället. Till det bidrar två ytterligare faktorer. Dels den enorma byråkratiseringen av de socialdemokratiska apparaterna. I en tid av decentralistiska, antibyråkratiska strömningar bland breda befolkningsskikt – kommer pampen, ombudsmannen, den typiska socialdemokratiska funktionären i skottgluggen. Dels svär socialdemokratins teknologiska ideologi mot den allt bredare och brokiga miljörörelsen. Det går inte längre att låta den ouppnåeliga ”herr utveckling” bortförklara den fundamentala motsättningen mellan det privata vinstintresset och de samhälleliga behoven! I fråga om miljökomplexet krävs det insatser av en storleksordning och karaktär att den socialdemokratiska politiken på området blott framstår som en nål i en höstack. I många fall är ”de borgerliga” mer radikala än socialdemokraterna.

Socialdemokratin är fast rotad i det svenska samhället, den har en rad kraftfulla apparater och en personsammansättning som – åtminstone än så länge – överglänser de borgerliga partiernas.Vi måste – och jag upprepar det – komma ihåg att socialdemokratin inte är en fascistisk kraft eller ett direkt instrument för monopolkapitalet – det är bara de konservativa krafterna i samhället som gärna låter oss förstå det. Den har fortfarande ett speciellt. förhållande till arbetarklassen – även om den pragmatiska politiken inom ramen för partiets ideologi i allt väsentligt fått förändra sig efter den allt mer växande medelklassens krav på samhället. Men förändringen har knappast genomgåtts utan konvulsiviska dödsryckningar som påvisat de ideologiska motsättningar som allt emellanåt dyker upp internt. Det senaste var Håkan Juholts partiledarskap som på ett alltför tydligt sätt öppnade upp de djupa motsättningar som finns inom partiet. Motsättningarna finns där i avsaknad av en tydlig idépolitisk och ideologisk vision som kan bäras av oss alla – både inom och utom partiet. Motsättningar behöver dock inte leda till något annat än till en utvecklad bredd i den idépolitiska debatten och – precis som Palme sa till mig – förstå dess dubbla roll för att fånga en väsentligt större väljarskara än vad som är fallet idag. Återigen ett Palme citat som får avsluta denna krönika ”Utan ideologiska diskussioner dör socialdemokratin” något att fundera över för oss alla aktiva Socialdemokrater.

Annonser
Lämna en kommentar

5 kommentarer

  1. Olle Pålsson

     /  28 november, 2014

    ”Utan ideologiska diskussioner dör socialdemokratin”
    Så rätt,så!
    Ja ,Jag tänker på alla dessa ledande företrädare som innehade framstående positioner under G Perssons tid,Många av dem har nu lämnat arbetarrörelsen och företräder numera inte Socialdemokraternas idéer i offentligheten.Dessa personer har tagit sig an välbeställda jobb inom bland annat näringslivet med allt vad det inne bär för partiet i förlorat förtroende hos den enskilde väljaren men även att man gått miste om viktig kunskap/kompetens att bygga vidare på för tillkommande företrädare i rörelsen .
    Klart som f— att politikerföraktet breder ut sig och lämnar utrymme för missnöjespartier att ta allt större plats.
    Kan också se som en parentes; enligt opinionsundersökningar att Moderata väljare kan tänka sig att rösta på SD.Har otrygghetens snåla vindar även börjat blåsa på deras omgärdade intressesfär.?Ja det kan man också fråga sig.
    Att idéerna lever är Håkan Juholts ideologiskt tillspetsade kongresstal när han valdes till att leda partiet,ett tydligt bevis på .Detta tal möttes med stående ovationer av kongressombuden och samtidigt visade opinionsundersökningar efter denna kongress ett tydligt ökat stöd för Socialdemokraterna.Trots detta gick det inte så bra Juholt åkte som bekant ut med buller och bång och ett frö som kunde bära visionerna vidare föll platt till marken och partiet befann sig åter i ett förvirrat tillstånd.Tyvärr så ligger denna surdeg och jäser om man inte har förmåga och lyfta fram en trovärdig politik för framtiden som attraherar väljarna/människorna.
    .

    Gilla

    Svara
  2. malmqvisttony

     /  24 november, 2014

    Ja, det finns i sanning en hel del att tillägga. I övrigt ett bra inlägg.

    Gilla

    Svara
  3. Hans Bodin

     /  17 november, 2014

    Hej! Tage Erlander och Olof Palme uppmanade att lyssna på rörelsen,lyssna folket vad dom vill! Jag har också svårt att smälta ”Ny affärsplan för Sverige” .Det låter som nyliberal slogan! Var har våra gamla grundideer tagit vägen med demokrati,jämnlikhet och broderskap tagit vägen!!! Mvh//Hans

    Gilla

    Svara
  4. Danne

     /  16 november, 2014

    Björn! Bra att du tar upp detta om ideologiska visionerna.
    I ett tal i Almedalen 1973 sa Olof Palme så här om SAF:s kampanj som då just inletts:
    ”De krafter som i hög grad besitter den ekonomiska makten och makten över opinionsbildningen vill också erövra den politiska makten.”
    Trots varningen har sedan 1980 talet de nyliberala idéerna fått råda och orsakerna är kända.

    Vi lever i en annan verklighet idag än vad man gjorde på 1960-talet. En sammanfattning av mänsklighetens anspråk på moder natur får vi i det ekologiska fotavtrycket. Detta tas fram av WWF och visar att vi på 1960-talet behövde ett halvt jordklot, att vi på 1980-talet passerade gränsen för vad en planet klarar. Just nu överutnyttjar vi moder natur med 30 procent. Och skall vi leva på USA nivå krävs tre jordklot.

    Vi står inför det svåra dilemmat:
    Att den billiga oljan sinar och att västerlandet är på god väg att pumpa torrt i huvuddelen av sina källor.
    På globaliseringens effekter där arbetstillfällen och kapitalströmmar går till tredje världen där de arbetar hårt för låga löner och urusel arbetsmiljö.
    Att den privilegierade eliten säkrar sin egen position och sina egna privilegier istället för att säga sanningen.
    Vi måste ha ekonomisk tillväxt för att behålla stabiliteten i samhället samtidigt som den ständiga tillväxten är inte möjlig.
    Våra arbetsplatser är formade efter tankegången att någon måste styra; att människor, individuellt och i grupp, måste ledas av någon annan för att kunna utföra något tillsammans. Men att Vi inte är gjorda för att leva i hierarkier. Vi mår som bäst om vi får bestämma själva, men i samarbete med andra.

    De ideologiska tankarna måste vara inriktade på följande:
    • Vi måste ge människor möjlighet att förverkliga sina drömmar.
    • Vi måste skapa ett samhälle som är långsiktigt hållbart och som vi kan överlämna till kommande generationer.
    • Produktionen skall vara efter behov och efter vad planeten tål, inte enligt någon plan för maximerad privat vinst. Vem vågar ta tag i en sådan politik?
    • Vad vill människor egentligen ha – och kan det bli hållbart?
    • Gemensamma viktiga uppgifter måste lösas i samarbete med andra lag.
    • Vi måste förstå och dra nytta av de individuella drivkrafter, skam, skuld, rädsla, smärta, avund och vrede. På lång sikt är det alltid lönsamt att primärt se till sig själv och till gruppens bästa.

    Jag avslutar och säger som Stefan Sauk i ”Tillfälligt avbrott”, där hans ofta återkommande uttryck ”Det är mycket nu…” och det finns mycket mer att tillägga.

    Gilla

    Svara
    • Tack Danne!

      Du anför just det som vi står i avsaknad av idag i den idépolitiska debatten.
      Jag tycker att de du beskriver är just det som borde diskuteras – korrelationen tillväxt och resurser är inte i samklang överhuvudtaget idag. Det du skriver i din text är omfattande men så oerhört viktig att bara lämnas därhän.

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: