Man hann inte genomföra Alliansens nattväktarstat!


politikTroligen beror det på flera saker. Tiden! Det behövde en ytterligare mandatperiod för att genomföra detta paragdimskifte. Därför är besvikelsen stor över att Stefan Löfvén – tvärt emot Annie Lööf och resten av Allianstrojkan – valde ett extra val istället. Det går ju inte an för borgerligheten att väljarna skall få bestämma hur man vill ha det. Ansvar har blivit ett politiskt modeord under Alliansregeringens alla år – och alla politiker pratar om det. Den politiska debatten som följt budgetkaoset och regeringskrisen har i princip uteslutande handlat om vilka som tar mest ansvar – och vilka som inte gör det. Men ansvarsbegreppet är uppenbart helt subjektivt. Alla tycks nämligen anse att man själva tagit ansvar – men att alla andra inte gjort det. I ett sådant debattklimat uppstår också mycket riktigt en sandlådementalitet – där alla anklagar varandra för allt. Bredvid står väljarna och skakar uppgivet på huvudet. Inledningsvis kanske vi behöver klargöra att ”ansvar” egentligen är ett rätt luddigt begrepp – i synnerhet vad avser politiker. Ansvar –  i sig, saknar värde utan att man relaterar det till någonting. Man borde därför alltid tala om att ”ta ansvar FÖR något” – till exempel ”rikets säkerhet” eller ”den ekonomiska situationen”. I grund och botten handlar det om att man garanterar någonting – eller att helt enkelt vara den kausala faktorn bakom en viss företeelse: ”Maja är ansvarig för den här målningen” i betydelsen ”Det är Maja som har målat denna målning” – d.v.s. Maja var den kausala faktorn bakom det faktum att denna målning uppkom. Ok jag ber om ursäkt om jag förmenar den höga intelligens som mina vanliga läsare besitter – men där finns också en del politiker som både läser och behöver få en tankeställare som vanligt folk redan inser och uppenbarligen behöver man då detaljera definitionen vad ordet ansvar borde innefatta.

blockpolitikAlliansen har mage att underkänna regeringen. De tappade 10% i valet. Svenska folket underkände Alliansens politik. Vill man vara ödmjuk – så långt det går – så kan man säga att väljarna var tveksamma – men slutligen lade rösten på det rödgröna alternativet. Vi fick en parlamentarisk situation som bägge blocken får ta ansvar för. Socialdemokraterna som inte förmådde – tillräckligt – övertyga väljarna om skillnaderna mellan alternativen. Alliansen likaledes med den skillnaden att de fått visa sin (o)duglighet inom de flesta sakpolitiska områden under de åtta år man regerade landet. Jag tror inte Alliansen har så mycket att skryta över under dessa åtta år. Väljarna – visar dessutom i den ena undersökningen efter den andra – att man är rejält trötta på detta siffertrixande och ibland rena lögner som redovisas endast i syfte att påvisa det positiva. Låsningarna i blockpolitiken är något annat som väljarna inte vill ha. Den mätning som illustrerar väljarnas motstånd mot blockpolitiken genomfördes under 2013 förvisso men jag tror inte resultatet skulle visa någon större skillnad idag – möjligen att motståndet ökat något. Det visar att det finns en kritik mot blockpolitiken i stora väljargrupper. Det finns en tydlig frustration med en tydlig blockpolitik och den uppfattningen kommer till uttryck i den här undersökningen. Detta till trots väljer Alliansen att stå emot det som svenska folket vill och det gör man hårdnackat och utan hänsyn till folkviljan – det är detta som borgerligheten kallar demokrati, en borgerlig demokrati där väljarna inte har ett dugg att säga till om.

ledare (1)Stefan Löfvén har – allt sedan han valdes av kongressen till partiledare – varit tydlig och öppen med att den regering han kan komma att bilda i valet 2014 skall vara en samarbetsregering. Under ett flertal tal – som knappast kunnat förbigå högern – har Stefan sträckt ut sin hand mot främst Centerpartiet och Folkpartiet för att nå bredast möjliga majoritet mot bakgrund av möjligheten att Sverige(fascisterna) ökar sin vågmästarroll i valet. Både Jan Björklund (FP) och Alliansens prinsessa Annie Lööf (C) har hårdnackat sagt nej i en trotsig och föga ansvarsfull ton. Och menat att Stefans utsträckta hand bara är en utsträck armbåge. Nu när vi ser resultatet av det parlamentariska läget då vill Alliansen diskutera ett nytt regelverk som möjliggör en fortsatt minoritetsregering att fortsätta regera. Hyckleriet finner inga gränser – Löfvéns utsträckta hand inför valet accepterades inte men Stefan skall acceptera Alliansens utsträckta hand. Vilka skäl finns det för detta? Jag menar om man nu vill fortsätta göra pajaskonster av politiken varför inte fortsätta! Både Jan Björklund och Annie Lööf – främst – är två stora pajaser som bäst göres på något barnkalas på närmaste MC Donalds restaurang – barnen skulle säkert uppskatta clownerierna och pajaskonsterna.

stureplanAnnie Lööf anklagar Socialdemokraterna – med en glöd som lyser som neon – för att vara makthungriga samtidigt som hon själv beklagar sig över att Stefan sagt att han kommer att utlysa nyval – här är det viktigt att säga rätt så man inte blir föremål för en anmälan till Konstitutionsutskottet – den 29 december. Planerna att överta – eller kuppa till sig regeringsmakten – gick om intet. Annie Lööfs ”sossehat” lyser igenom som ett arv från hennes företrädare Maud Olofsson och förblindar hennes möjligheter att verka rationellt. Anna Kinberg Batra är inte mycket bättre. Hennes volter i media ter sig mer än anmärkningsvärt absurda. Det talas inte längre om att Alliansens budget TROR vi är den bästa för landet. Den är bäst för landet. Anna Kinberg Batra har ännu inte förstått att Alliansen förlorade valet just på grund av en mycket svagare budgetproposition än den rödgröna så frågan är hur mycket bättre skulle det gå med den? Åtta år borde ju räcka!  Jag föreslår Anna Kinberg Batra att ta del av valresultatet igen och igen intill dess hon förstår att Alliansen förlorade valet. Deras budgetalternativ vann i omröstningen men berodde på att Sverigedemokraterna valde – av strategiska och trotsiga skäl – att sänka regeringen, inte på grund av att den ena eller den andra budgetpropositionen var bättre eller sämre.

död åt blockpolitikenAtt kritisera en regering som knappt hunnit installerat sig som icke trovärdig med en fortsatt Alliansbudget är en sågning som närmast kan betraktas som missnöje och besvikelse. En sågning egentligen av Alliansens egen budget då den är den som gäller fram till årsskiftet – eller borde – om inte Sverigedemokraterna fick leka lekstuga i Riksdagen. En regering som inte ens fick möjligheten att iscensätta sina löften mot väljarna. Alliansen har en stor del i den skulden och att bara skylla på Sverigedemokraterna blir inget bättre av. Alliansen kunde de facto ha tagit emot den utsträckta handen och förhandlat fram en överenskommelse över blockgränsen som kunde – kanske inte vara det bästa – men som kunde vara acceptabel för väljarna mot bakgrund av den svåra parlamentariska ordningen. Det är således dags för samtliga parter att ta varandra i hand och se till att det blir en regering som kan regera landet. Den uppmaningen skall riktas till samtliga partier – exklusive Sverigedemokraterna – och främst till Annie Lööf och Jan Björklund. Dags således att slänga spaden och hinken och börja ta ansvar som vuxna människor – ett ansvar som väljarna efterlyser.

 

 

 

 

 

Annonser
Lämna en kommentar

3 kommentarer

  1. Se här – här dansar de ihop i alla fall, räcker de fina tassen till varandra eller är det räva-handen?

    http://www.expressen.se/nyheter/nobelfesten/#silp_uid=O6IcwCWD3qQHm9Gaw6wZ5MBM81D

    Gilla

    Svara
  2. Hans Bodin

     /  11 december, 2014

    Hej! Vi har ett gäng borgare som beter sig som osnutna tonåringar bl.a Anni Lööf, Emil Källström,Erik Ullenhag! Det rent bedrövligt hur dom beter sig med igensmällda dörrar och vägran att vara med på mötet om pensionerna bara för att ansvarig minister skulle vara med! Bedrövligt och omoget!
    Mvh.Hans B

    Gilla

    Svara
    • Ja just det Hans vad säger det om samarbetsvilja. Det var det mest barnsliga jag skådat i synnerhet som MP sagt sig – och på ett tydligt sätt – stå bakom pensionsöverenskommelsen. Deras agerande är både löjeväckande och barnsligt och nog kunde man förvänta sig något mer av vuxna människor. Jag ser gärna MP som en ytterligare deltagare i pensionsgruppen varför tror att de inte kan koma med andra infallsvinklar än de som är så ingrodda i den gruppen sedan decennier tillbaka. Nytt frisk blod är livgivande men så ser inte borgerligheten på sakernas ting. Anskrämligt

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: