Inte en gång till!


Moderata partiledareLOWPå lördag den 10:onde januari promoveras en ny partiledare för Moderaterna. Med stor sannolikhet kommer Anna Kinberg Batra att väljas – återigen, som brukligt är hos både Socialdemokraterna såväl som Moderaterna, av en enhällig partistämma. Om Anna Kinberg Batra vet vi inte särskilt mycket mer än det uttalande hon allmänt förknippas med. För detta har hon – skall tilläggas – bett om ursäkt ett antal gånger. Fredrik Reinfeldt avgår således officiellt som partiets ledare och lämnar – enligt egen utsaga – det politiska engagemanget. Vi är många som är tacksamma för det. Att Reinfeldt har en i många avseenden bisarr ideologi om hur vårt land skall utvecklas har många blivit varse under de 8 år han ledde Alliansen. Om man skulle ge ut en instruktionsbok i konsten att ljuga med statistik så formligen dräller borgerligheten av lärorika exempel – exempel som Reinfeldt inte varit sen att utnyttja. Den största lögnen av dom alla var när man döpte den Allians som kom att styra landet under åtta år för Allians för Sverige. Det blev inte en Allians för Sverige – utan en allians för de som redan hade. För de arbetslösa, pensionärer och sjuka blev Allians för Sverige inget annat än en lång utdragen plåga.

moderatjävlarReinfeldt både slingrade sig och undvek att svara på den direkta frågan om skattesänkningarnas finansiering. Det var nog taktiskt riktigt gjort då finansieringen är ett ganska dystert kapitel för Alliansen. För i grund och botten betalas skattesänkningarna genom ett eftersatt underhåll till järnvägen, en nedprioriterad klimatpolitik, sänkta tak i a-kassan och sjukförsäkringen, slopad avdragsrätt för fackmedlemskap och höjda a-kasseavgifter, avvecklad arbetsmiljöforskning, sänkta bidrag till kulturtidskrifter, offentliga åtstramningar och försämrad hälsa, sänkt bistånd, höjda vårdavgifter, utförsäljningar av statliga bolag, slopade fria inträden till muséer, studieavgifter för utländska studenter, ökad barnfattigdom, utförsäkringar av sjuka och genom att andra för samhället viktiga satsningar inte genomförs, såsom en aktiv bostadspolitik för att avskaffa bostadsbristen, höjda studiemedel, fler händer i vården, höjda lärarlöner. Bara för att nämna en del.

Anna Kinberg BatraFör att lite förstår hur den bisarra politiska ideologin uppstått och kanske kommer att fortgå med Anna Kinberg Batra i spetsen – förvisso i opposition men med en decemberöverenskommelse i bakfickan där vi ännu inte vet huruvida den överenskommelsen kommer att bestå – för är det något jag lärt mig under de 50 åren jag varit politiskt intresserad och varierande aktiv – så betyder knappast ett handslag med en Moderat något särskilt. De omkring 60 000 invånare som bor i Täby – Reinfeldts hemkommun – visste mycket väl vad det Reinfeldtska styret skulle betyda i praktiken också för landet. I denna kommun har Fredrik Reinfeldt haft ett mycket stort – för att inte säga avgörande – inflytande på den moderata politikens utformning. Här har moderaterna kunnat utforma sin politik helt och fullständigt efter det Reinfeldska parets ideologi som naturligtvis också är partiets. Genom en närmast unikt stark ställning har politiken inte behövt tunnas ut i sin praktiska utformning av konkurrerande borgerliga partier som i många andra kommuner. Fredrik Reinfeldt har själv kallat Täby ”Sveriges mest moderata kommun”. 

mindre skatterNär Fredrik Reinfeldt nu gav sken av att vilja överge den mer extrema högerpolitik som präglat partiet allt sedan Allmänna Valmansförbundets tid och talade om moderaterna som ”det nya arbetarpartiet” fanns all anledning att granska den kommun han och hans dåvarande hustru satt sin prägel på mer än någon annan kommun. Straffet för att detta inte gjordes kommer nu att betalas av samtliga medborgare och deras efterkommande. Själv vill jag friskriva mig då jag gjorde denna research redan 2006 och försökte få den publicerad. Reinfeldt preciserade sig försiktigtvis vad stat och kommun ska ge upp. På ett område är han dock tydlig – privatisering av förskola och skola är ett tydligt mål. Men i övrigt vågade han Kent Perssonaldrig riktigt gå i närkamp med frågan om huruvida det är en renodlad nattväktarstat han längtade efter. Man kan ana sig till det med hänsyn till hur han i positiva ordalag beskriver utvecklingen i USA och knyter an till den diskussion som först om det så kallade civila samhället. Enligt Reinfeldt har just det förhållandet att vi i Sverige valt att arbeta med för alla gemensamma lösningar lett till allvarliga problem. Så här skriver han: ”Ingen behöver åka till det sönderfallna tidigare kommunistblocket för att se vilken effekt som följer av årtionden av omyndigförklarande, borttagna individuella incitamentsstrukturer och ensidig rapportering i massmedia. Alla symptomen, om än i mindre alarmerande omfattning, finns i Sverige. Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd.” De politiska besluten har passiviserat människorna i Sverige, det är den tes Reinfeldt driver. Förmågan till eget ansvarstagande undergrävs – ”kreativitet och engagemang som bryter mot systemets strömlinjeform har därför mötts med misstro i stället för uppmuntran”. Medborgarna är förändringsrädda och trygghetsorienterade och tror att alla kan leva på bidrag och garanteras sysselsättning. ”Offren för välfärdsstatens falska locktoner är Det sovande folket!” 

affisch_sovande_folket-208x300Han var också övertygad om att svenska folket var ”hjärntvättad” av Socialdemokraterna och förde in flera nya ord inom politiken för att beskriva dels de förhatliga Socialdemokraterna dels resultatet av den Socialdemokratiska ”hegemonin” – ett uttryck han senare valde att förneka att han sagt. Socialdemokraterna blev bidragsmaximerare och resultatet av den av Reinfeldt påstådda Socialdemokratiska hegemoniska politiken blev utanförskapet. För att summera de Reinfeldtska analyserna – besluten i riksdag, kommuner och landsting tar för stor plats. Svenskarna är utsatta för en socialdemokratisk hjärntvätt. De har blivit mentalt handikappade och passiviserats till bidragsmaximerare vars kreativitet tar sig uttryck i att pricka i rätt rutor i bidragsansökningarna. Fackföreningar skapar endast avundsjuka på arbetsplatserna – de senare är således ett onödigt inslag på arbetsmarknaden. Det var dessa värderingar paret Reinfeldt tog med sig som politiker i hemkommunen Täby och senare på allra högsta nivå i riket.

Reinfeldt ville omsätta dessa ideologiska ståndpunkter i praktisk politik bland annat när det gällde våra socialförsäkringssystem och synen på fackföreningar och arbetsrätt. Moderaterna föreslog för de enskilda människorna mycket kännbara försämringar i socialförsäkringarna. I praktiken skulle sjuka, arbetslösa och föräldralediga endast garanteras som mest 60 procent av sin inkomst i ersättning. Striden i Vaxholm om skyldigheten för utländska företag som verkar i vårt land att teckna svenska kollektivavtal illustrerade tydligt den moderata synen på fackföreningar och arbetsrätt i praktiken.

täbyTäby kommun har ca 60 000 invånare och ligger omkring 15 kilometer nordost om Stockholm. Beskrivs som ett samhälle för de starka. Man behöver inte vara rik för att bo i Täby. Det räcker med att tjäna lite bättre än alla som tjänar lite sämre. I Täby handlar det inte enbart om Fredrik när man nämner efternamnet Reinfeldt. Även andra företrädare för den Reinfeldtska familjen har i olika former funnits med i det kommunala styret. Täby blev således en familjeangelägenhet och formades utifrån familjen Reinfeldts åsikter vid köksbordet. I Täby råder alltså inte enbart ett på principiella grunder fotat fåtalsvälde. I praktiken kan man tala om ett familjevälde. Den tunna demokratin. Ett centralt tema i Reinfeldts budskap har varit att utrymmet för politiska beslut ska trängas tillbaka. Statens och kommunernas beslutssfärer ska minska, det förkunnas som vi sett i hans skrifter alltsedan tiden som ordförande för Muf. Så blev det också i Täby. Den demokratiska infrastrukturen är skör. De kommunala nämnderna är få och antalet ledamöter i varje nämnd varierar mellan fem och sju. Den största, nämnden, Kommunstyrelsen, har åtta ledamöter. Antalet kommunalråd är reducerat till ett absolut minimum för en kommun av Täbys storlek. Det finns få politiskt valda företrädare. Reinfeldts hustru Filippa satt som kommunens ordförande i styrelsen innan hon tog klivet in på Landstinget i Stockholm. Hennes bedrifter där är väl dokumenterade. Den Reinfeldska familjen begränsade kraftigt oppositionens möjligheter att arbeta. Trots att Täby är en stor kommun med – som nämnts tidigare – över 60 000 invånare har den politiska oppositionen inte ens garanterats ett kommunalråd på heltid!!! Något administrativt stöd i övrigt till oppositionen eller oppositionsråd existerar inte. Oppositionen har konsekvent förnekats viceordförandeposter i de kommunala nämnderna varför deras insyn i nämndernas arbete blir mycket begränsat. I beredningar med tjänstemännen inför nämndsammanträdena ges i två av nämnderna heller inte plats för andra än den borgerliga majoritetens företrädare. Den samlade oppositionen i nämnderna består – med undantag av kommunstyrelsen – av en enda ledamot. Resultatet blir att möjligheten att föra en effektiv oppositionspolitik som granskar den moderatledda majoriteten kraftigt försvagas. Man har haft ett närmast diktatoriskt grepp över kommunen. När kommunens förtroendemannarevisorer i en rapport till den moderata ordföranden i kommunstyrelsen i en revisionsrapport påpekades att budgeten – som gått rejält back – varit underbalanserad redan från början och att kommunen borde arbeta fram en långsiktig plan för att undvika liknande missöden i framtiden. Vid revisionssammanträdet förhörde kommunstyrelsens dåvarande ordförande revisorerna om vem som skrivit vad i rapporten. Då det framgick att alla inklusive det utomstående revisionskontoret helt stod bakom hela rapporten blev följden att de moderata revisorerna snabbt byttes ut och att ordförandeskapet övertogs av majoriteten för att förhindra ett upprepande. Detta arroganta sätt att leda och inte acceptera någon form av kritik levde fortfarande mycket starkt kvar i kommunen även under Filippas ordförandeskap kommunstyrelsen. Det är en förvaltningskultur som sitter inpräglad i väggarna. Hela förvaltningen och även de borgerliga samarbetspartierna har accepterat att leva med denna kultur. Här krävs att man underordnar sig den moderata politiken fullt ut oavsett konsekvenser för medborgarna. Ingen vågar protestera. Kommunens olika aktörer vet aldrig vad konsekvenserna blir om de inte underkastar sig den moderata politiken.

valfrihetI Täby tillämpas alltså en mycket restriktiv syn på kommunal demokrati. Man brukar i statsvetenskapliga sammanhang tala om en tunn demokratimodell. Här uppfattas medborgarna varken som särskilt intresserade av politik eller tillräckligt kompetenta för att delta. Effektivitet har första prioritet och medborgaren betraktas i första hand som konsumenter. Detta står i skarp kontrast till den traditionella svenska synen med ett brett folkligt deltagande som ger möjlighet för så många som möjligt att delta – som förtroendevalda och som medborgare. Denna starka demokratimodell kräver att medborgarna kan agera i gemensamma angelägenheter. Medborgarnas engagemang står i fokus och deras möjlighet att påverka politiska beslutsprocesser på olika plan betraktas som betydelsefull – i Täby betraktas det som ett hinder. Denna tunna demokratimodell är den praktiska innebörden av Reinfeldts slagord om ett minskat utrymme för politiken. Att ”politiker ska bestämma mindre” betyder i Täby att ett fåtal politiker bestämmer väldigt mycket. Företrädesvis moderata politiker. Företrädesvis politiker med efternamnet Reinfeldt.

I Täby härskar sedan flera år tillbaka en stark – närmast fundamentalistisk – privatiseringsideologi. Kommunen har kallats ”ett moderat privatiseringsparadis”. Det mesta av kommunens verksamheter ska privatiseras. Först såldes de kommunala bolagen – energibolaget och bostadsbolaget. Därefter har det handlat om att konsekvent och målmedvetet privatisera de ”mjuka” välfärdsverksamheterna”. Effekterna för invånarna och kommunens ekonomi är av underordnat intresse i denna ideologiska strävan. Jag granskade tre centrala områden:

Barnomsorgen;

I Täby råder enfald – inte mångfald – inom barnomsorgen och förskolan. All verksamhet bedrivs av enskilda eller företag. Politiken har varit målmedveten och energisk. Trots oro, på sina håll, från personal och föräldrar har politiken fortsatt i oförminskad takt. Detta är unikt i Sverige. I ingen annan av landets 289 kommuner har privatiseringstänkandet drivits så till sin spets att kommunal barnomsorg i praktiken förbjudits.

Privatiseringspolitiken;

Har lett till att Täbys invånare fått betala ett högt pris när kommunen avsvär sig det övergripande planeringsansvaret och skyldigheten att se till att det finns tillräckligt med platser när det behövs. Köerna blir onödigt långa. Kommunen kan heller inte jämföra kostnader mellan olika alternativ när en referens i form av kommunalt drivna förskolor saknas. Risken att man tvingas köpa grisen i säcken är betydande. Till detta bidrar att kommunen inte tillämpar ett öppet anbudsförfarande.

Kommunens ansvar;

Att se till att alla barn och ungdomar får plats i förskola undermineras genom den totala privatiseringen. Helt plötsligt kan en verksamhet upphöra när konkursen är ett faktum. Då kan barn stå utan sina lekkamrater och föräldrar tvingas till dåliga lösningar.

reinfeldthandenDen socialdemokratiska oppositionen har angripits hårt när man föreslagit att den fortsatta utbyggnaden av barnomsorgen skulle kunna ske i kommunal regi. Någon samlad utredning om nuvarande ordning blir billigare eller ger högre kvalitet har moderaterna aktat sig noga för att göra. I Täby går omkring var fjärde barn – 25,3 procent av eleverna – i en fristående grundskola. Detta är ett svårslaget rekord. Lidingö som är nummer två på listan i Stockholms län når inte ens upp till var femte barn i en fristående grundskola. Av de 32 grundskolor som finns inom Täbys gränser drivs 10 av en annan huvudman än kommunen. Trots att man redan är den kommun i regionen som kommit längst med att privatisera grundskolan är riktningen framåt klar och entydig. Den moderata politiken har varit medveten på denna punkt, inte minst under Fredrik Reinfeldts mandatperiod 1998-2002 då han själv var ledamot i både kommunfullmäktige samt kommunstyrelsen. Inom äldreomsorgen tillämpas kundvalsystemet även inom äldreomsorgen. Resultatet är nedslående. Systemet har varit kostnadsdrivande och skapat ökad byråkrati utan att innebära ökad kvalitet. Samtidigt som man låtit privata utförare av äldreomsorg göra miljonvinster har man tagit bort de äldres rätt till utomhusvistelse och ledsagning vid promenader. Bara verksamheterna drivs i privat regi är det inte så noga med hur de sköts. ”Ett bolag inom äldreomsorgen som Fredrik Reinfeldts far Bruno står nära har gjort en vinst på 7,5 miljoner kronor – som åldringarna går miste om.” rapporterade exempelvis Expressen. Filippa Reinfeldt har i kommunfullmäktige uttalat det ”….fullt acceptabelt att ägarna till privatiserade verksamheter kvitterar ut miljoner kronor i form av löner och vinster.” I äldreboendena har kommunen satt hyrorna så höga att många äldre tvingas söka bostadsbidrag och därtill permanent socialbidrag för att klara sin existens. Trots detta fortsätter kommunen i besparingssyfte att driva igenom nya hyreshöjningar inom äldreboendena. Privatisering till varje pris.

På ytan är Täby en bra kommun att leva och bo i. Den öppna arbetslösheten mycket låg. Få behöver vända sig till arbetsförmedlingen för bistånd av olika slag. Andelen som erhåller socialbidrag är också låg ur ett nationellt perspektiv, 1,9 procent. Kommunens befolkningssammansättning är också mer homogen än på de flesta andra ställen i landet. Orsaken till den sociala homogeniteten är att moderaterna drivit en målmedveten politik för att påverka vilka som flyttar till kommunen. Naturligtvis ser man inte en mur rent fysiskt när man passerar kommungränsen till Täby. Ändå finns den där. Med sin politik har moderaterna i Täby lyckats skapa en avskild kommun, en som är till för ”de förträffliga och fulländade” som Reinfeldt skrev drömskt om för ett decennium sedan i skriften ”Det sovande folket”. Naturligtvis lockar det moderata mönstersamhället inte alla. Fåtalsstyret i Täby kan knappast kännas tilltalande för den som vill bo och verka i en kommun som öppnar sig för kommunmedborgarnas engagemang. Lika lite attraherar sannolikt den långtgående privatiseringen utan reell valfrihet mellan skilda alternativ. En möjlighet pekas ut, några andra står inte till buds. De som finns kan antingen leda till stora vinster för ägarna eller sluta i konkurs. Insynen och möjligheten att påverka saknas. Men inte alla har möjlighet att själva välja ifall de vill bosätta sig i Täby. Huvudskälet till kommunens befolkningssammansättning är resultatet av en medveten politik. Det viktigaste instrumentet för att påverka vilka som flyttar till Täby är bygg- och bostadspolitiken. Den relativt låga andelen arbetslösa och socialbidragstagare är därmed en direkt följd av hur sammansättningen av bostäder och inriktningen av bostadsproduktionen ser ut.

images (2)Den marknadsinriktade och hårdhänta högerpolitiken frodas mer än någonsin i Täby. Den har bedrivits hårdhänt även i rikspolitiken – till fröjd för de besuttna mest. Det fundament som legat till grund för Alliansen har varit arbetslinjen – en av de största bluffarna i modern tid. Arbetslösheten, sjukdomar, fattigdom, miljöpolitik och allt annat skulle lösas genom arbetslinjen. Arbetslinjen gick ut på att sänka skatter, sänka moms, sänka arbetsavgifter, höja a-kasseavgiften, utförsäkra människor, inrätta modern träldom och totalt strunta i miljön. Det blev inte fler arbeten, och den moderata Bagdad-Bob taktiken gick ut och på vråla 200 000 fler sysselsatta som Reinfeldt från ena dagen till den andra med 350 000 i valrörelsen – till och med en psykopats anlete lät han hälsa att ”vi kommer att slåss för arbetslinjen tills vi dör”. Problemet med det är att man kan inte och ska inte mäta sysselsättningen i absoluta tal. Man har aldrig gjort det. En vän till mig illustrerade detta effektivt med ett exempel: Om vi applicerar Moderaternas sätt att räkna sysselsättning så har Kenya trots 40% arbetslöshet högre sysselsättning än Sverige. Känns det trovärdigt? Anna Kinberg Batra har troget stått vid Reinfeldts sida under alla år. Det är inte främmande för mig att hon inspirerats av sin ledare och därmed kommer att fortsätta på den inslagna linjen. Annie Lööf vet vi har fallit i farstun sedan hon blev partiledare och fortsatt på den nyliberala väg Maud Olofsson påbörjade. Björklund är mer fascinerad av tanken på att få bestiga den tron väljarna petade honom från i valet förra året – kanske mest för att dölja sina egna misslyckanden inom skolpolitiken – och pastor Hägglund lever på en knivsegg och av den anledningen envist håller fast vid sin räddningsplanka Moderaterna. Alliansen gick med på decemberöverenskommelsen – frågan är hur lång tid det tar för att bryta den.

 

 

 

 

Annonser
Lämna en kommentar

2 kommentarer

  1. Hans Bodin

     /  9 januari, 2015

    Hej! Det där med lantisar blir Batras ”Toblerone” och nu är det bara att hoppas att hon står fast vid Decemberöverenskommelsen! Täbyskandalen med försäljningen av Tibble gymnasiet med bara priset för inventarierna till två moderater kommer jag ihåg! Det är en märklig kommun som med Gripenstam kan hålla på och åsidosätta demokratin på detta sätt!
    Mvh!Hans B

    Liked by 1 person

    Svara
    • Hej Hans!

      Ja Anna Kinberg Batra lär knappast avvika allt för mycket från Reinfeldts agenda. Moderaternas tapp i den senaste valrörelsen samt deras egen valanalys visade klart och tydligt att det enda målet man har bibehållit förtroende i är ekonomin – vilket jag tycker är konstigt mot bakgrund av vad de efterlämnade. Men ekonomin lär man som sagt inte lämna vilket med stor säkerhet kommer att innebära ytterligare förslag på skattesänkningar – i någon liknande synonym som jobbskatteavdrag – och arbetslinjen tycks man stå fast vid. MUF har dessutom tydliggjort nya absurda förslag som de hoppas få gehör för under stämman som sker – ironiskt nog i Solnas skandalomsusade arena, ett moderat fiasko som drabbar oss Solnabor för lång tid framöver. Skattesänkningar är genetiskt inbyggt inom Moderaterna utan tanke eller analys över vilka som drabbas och som uteslutande gynnar höginkomsttagare.

      Jag vet inte hur mycket hon känner till om ”Sveriges mest moderata kommun” men är tämligen säker på att hon – som den trogna Moderat hon är – skulle gilla det odemokratiska spelet som försiggår i den kommunen. Skandalen med Tibble gymnasiet är bra en ”naturlig” följd av den fåtalpolitiska regimen i den kommunen. Det lustiga är att när jag presenterade min genomgång av kommunens förehavanden 2007 – om jag minns rätt – var det bara en som protesterade och givetvis Moderat. Övriga i kommunstyrelsen brydde sig inte och den research jag då gjorde var betydligt mer omfattande än de jag nu skriver i ovanstående krönika – kanske beroende på att det jag då skrev var omöjligt att bemöta – bättre att tiga ihjäl oegentligheterna.

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: