Är detta början på slutet……………………….?

Idag läser jag i Expressen något mycket oroande!
Sverigedemokratiskt folkvalda företrädare besätter nämndemansplatser i våra domstolar samtidigt som de ger uttryck för rasistiska tillmälen på allehanda odemokratiska sajter – främst Avpixlat.  Avpixlat är en rasist och hatsajt som står Sverigedemokraterna mycket nära trots att de hävdar sitt oberoende kan det inte betraktas som oberoende då – åtminstone en – ledande riksdagsledamot bevisligen står bakom dess uppkomst och drift.
Det som borde oroa – inte bara mig utan – hela det svenska folket är att rasisterna smyger sig in i hela vår myndighetsapparat. Rättsväsendet är vårt yttersta försvar av våra demokratiska intressen i landet. Utan ett fungerande rättsväsende står vi och faller med hela vårt demokratiska system.
Låt mig säga följande;
Det må vara så att jag överdriver den oro jag känner över hur Sverigedemokratiska företrädare letar sig på demokratisk väg in i vårt rättsväsende. Men………….den så kallade överdrivna oron – är det bättre att ge uttryck för nu än då det är försent.

Det finns många skäl till denna oro. Ett grundläggande är att det finns medborgare och politiker som uppenbarligen inte förmår se det fascistiska mönster som framträder hela tiden. Fascism så som fascism såg ut för 70 år sedan är inte dagens fascism. Även den utvecklas och anpassas på ett bedrägligt sätt för att man inte skall kunna hävda ett sådant samband med hur vi generellt definierar fascism. Sverigedemokraterna har på ett flertal sätt visat hur demokrati – enligt dom – skall definieras. Inte minst det uppseendeväckande uppträdande i den sammankallade presskonferensen inför budgetomröstningen i Riksdagen. ”– Sverigedemokraterna kommer att försöka fälla varje regering som väljer att föra en politik som ger en ökad invandring” . Dessförinnan och istället för att direkt tala om vad man kommit fram till höll Karlsson och Sjöstedt alla på halster i ytterligare en halvtimme genom lägga ut sin syn på vad man kallade Sveriges ”extrema migrationspolitik”.
”– Den ansvarslösa invandringspolitiken förs på tvärs med svenska folkets vilja” – hävdade Mattias Karlsson. Och med de orden kastade man ut landet i ett politiskt kaos. Ett kaos som även borgerliga företrädare snart insåg allvaret i och därför kröp till korset för att slutligen komma överens om att – så som tidigare varit brukligt – fastställa genom den så kallade decemberöverenskommelsen – möjligheten att regera landet i minoritet. Sverigedemokraterna lämnade genom sitt agerande alla sina vallöften och visade därmed vad deras huvudsakliga och viktiga fråga var och är. 

Att media ingår i vår demokrati lär nog de flesta hålla med om. Dock inte Sverigedemokrater. Som en reaktion på de avslöjanden tidningen Expressen gjort och gör om partiet blev de utestängda från SD:s valvaka i Stockholm. Det kom också rapporter om att enskilda reportrar fått nobben från att ställa frågor till Jimmie Åkesson. Att som riksdagsparti ställa krav på reportrar – vilka frågor som får ställas eller vilka medier som bevakar – är ett direkt hot mot vår demokrati. Man utesluter media att bevaka intressen som är av vikt för folket – framförallt dess egna väljare – och något liknande har aldrig inträffat tidigare. Det spelar ingen roll hur enskilda uppfattar – framförallt kvällspressen – och dess journalistik. De liksom alla övriga förmedlar nyheter i enlighet med vår yttrandefrihet – en rättighet fastställd i vår grundlag. För Sverigedemokrater är yttrandefriheten en chimär då man anser att negativa journalistiska artiklar skall bestraffas. Gör inte medierna som Sverigedemokraterna vill blir det alltså tal om lagändringar. Som stöd för detta påstående kan jag referera till vad Kent Ekeroth uttryckligen sagt på det sociala mediet Twitter där man ansåg att det var bra gjort av alla övriga medier att Expressen fritt fick använda sig av deras material samt att man gav uttryck för att Sverigedemokraterna inte kan stoppa media som besvarades enligt följande ”- Haha. Det gör vi i sinom tid”
På Sverigedemokraternas dolda agenda står uppenbarligen att i sinom tid tysta fria medier. Ett oerhört provocerande uttalande som för tankarna obönhörligen till diktaturer. Har Sverigedemokraterna en dold agenda?
Jag är benägen att tro så.
Särskilt som man dissekerar partiets ståndpunkter och allehanda uttalanden i media.

I alla demokratiska samhällen återfinns rätten att ge uttryck för en egen åsikt. Man har rätt att rösta på vad man vill. Att säga vad man vill och också skriva vad man vill – så länge man inte kränker andra eller anammar en osanning som får orättfärdiga konsekvenser för den som blir utsatt för dessa kränkningar. Detta är själva grundbulten i vår demokrati. Vi behöver till exempel inte offentligt straffa den som anser att jorden är platt och vi får tycka att det är ett märkligt uttalande från någon som har utbildning.
En utbildning som vi  förövrigt fått just på grund av att samhället är på demokratiska grunder byggt och därför att vi menar och anser att alla ska ha rätt till utbildning då det både utvecklar samhället och inte minst oss själva som individer.
Det händer dock något mycket intressant när denne medborgare – som är övertygad om att jorden är platt – bildar ett parti och kopplar ihop sig med de som hävdar att svenskar är bättre människor än människor från andra länder.
Sammanhangen växer med andelen fotsoldater som ger sin uppskattning till detta parti och ansluter sig till att jorden faktiskt är platt. De som hävdar motsatsen utsätts för ett systematiskt verbalt hat.
Riksdagsledamöter – som anser att det är en åsiktsfrihet att tala om invandrare som ”kackerlackor, svartingar, och parasiter” är en direkt följd av vad som följer i spåren av ett parti vars enda målsättning är att skapa ett kaos om man inte lyssnar på dom – eller ännu bättre – tar till sig av deras invandringsfientliga agenda.
Jag formligen älskar alla de av våra medborgare som drabbats av ett förståndshandikapp och kan glädja er alla med att ert handikapp är er tillgång. Ni har trots er ofattbart låga ställning – vilket i sig är anmärkningsvärt – i samhället – ett betydligt bättre förstånd än alla dessa som tror att jorden är platt och därför tror sig ha monopol på sanningen.

Bråddjupet mellan yta och djup märks framförallt i intervjuer med Sverigedemokratiska politiker – som antar en spelad förmåga att ge uttryck för ”äkta” känslor och välvilliga ambitioner – känslor och ambitioner som förmodligen de allra flesta har.
Paul Perris ”terapiintervjuer” med partiledare i SVT kunde varit intressant att följa – jag gjorde det inte då jag förstod att de skulle bli mer av mys än pys. Mest har diskussionen i medierna dock handlat om vad Perris hade kunnat fråga för att få fram att Jimmie Åkesson ljög om sin uppväxt.
Varför inte ställa följdfrågan – hur han kunde uppleva hotfulla invandrargäng i en skola där det knappt fanns några invandrare. Eller när han fick frågan när han beslöt sig för att bli medlem och sa sig inte se några främlingsfientliga inslag i partiet. Varför inte ställa en följdfråga om han nu inte såg det vid inträdet så hade de ju varit uppenbart efteråt. Journalisternas oförmåga att ställa följdfrågor är uppenbara och av den anledningen släpper man igenom vilka påståenden som helst. Eller är det så illa att svansen efter Sverigedemokraterna är så starka att journalisterna räds att ställa de tuffa frågorna då de med stor sannolikhet kan komma att drabbas av mordhot eller andra invektiv som inte hör hemma i ett normalt språkbruk? Ett ytterligare hot mot vår demokrati!

Motsatsen blev istället Skavlan som de facto ställde följdfrågor.
Resultatet blev istället ett ramaskri hos alla dessa fotsoldater som utgör grunden för Sverigedemokraternas existens. Vad det vill göra med Skavlan är inte ens möjligt att ge uttryck för.
Vi förutsätter att journalisterna – särskilt politiska journalister – ställer politikerna mot väggen och låter dom svara på frågorna utan att slingra sig runt med evinnerliga omsvep som slutligen faller in i en helt annan frågeställning. Både svensk media och så kallade ”politiska experter” verkar hoppa jämfota av lycka så fort Sverigedemokraterna har något att säga. Hela journalistkåren gick i spänd förväntan en hel vecka innan programmet Skavlan med efterföljande presskonferens skulle gå av stapeln. Spekulationerna flödade över i media och intresset riktades denna gång – som så många andra gånger – mot Sverigedemokraterna. Att det riktades kritik mot att låta Åkesson annonsera sin återgång i arbete som partiledare av SVT anar jag att man ville motverka programmets ”myspysfaktor” genom att ställa intrikata frågor. Frågor som varje journalist borde ha ställt långt innan men aldrig gör. Det är också huvudlöst att hävda att man borde varit mer återhållsam med intrikata frågor på grund av hans sjukdomsbild. Min fråga till alla dessa är – har inte Åkesson friskförklarats? Är han inte partiledare för sitt parti? Ett ja på dessa två mycket enkla frågor borde innebära att han skall betraktas som partiledare och därmed ställas till svars för de frågor Skavlan ställde. Ett nej på frågorna hade således inte behövt innebära att han överhuvudtaget behövt ställa upp på denna intervju och därmed fortsatt – i en mer undanskymd roll – för att genomgå den så kallade arbetsträning han själv uppgav skulle bli en följd av hans sjukdom. Vad är det man brukar säga? Den som sig i leken ger får leken tåla! Men vad som är än viktigare – avslöja dessa fascister in på bara märgen – deras dolda agenda är demokrati ”the SD way” och den – mina vänner – kommer vi att få ångra dyrt om vi inte säger ifrån idag vad som kan inträffa i morgon.

 

 

 

 

Publicerat av Bjorn Alvebrand den 30 mars, 2015

https://bjornalvebrand.wordpress.com/2015/03/30/ar-detta-borjan-pa-slutet/