Gulaschbaronerna och dess korståg mot välfärden….


serie_gustafson_141001Liknelsen om den rike mannen och Lazaros är målad med skarpa kontraster.
Den rike lever i fest och glans – den fattige ligger utanför hans port – i elände och nöd.
Den rike är klädd i fenicisk purpur och egyptiskt linne.
Den fattiges kropp är täckt av sår.
Han kan inte ens hålla de halvvilda hundarna ifrån sig.
Den rike har fest varje dag.
Den fattige får inte ens äta av smulorna som skrapades ner från bordet.
Den enda likheten mellan de två är det som vi alla obevekligen drabbas av – döden.
Men vid begravningen är olikheterna återigen synliga.
För den fattige kan döden vara en befrielse – fri från det elände som skapats runt henne eller honom.
För den rike är det sorg och tal och ett upprepande av den kreativitet som skapat hans eller hennes rikedom – lika ofta på den fattiges bekostnad med en uttalad förhoppning att hans/hennes arv skall leva vidare.
Vem ärver den fattige – eller vem vill ärva den fattige?

0-kr-kvar-i-plånbokenGulaschbaronernas återkomst blir allt mer en realitet med det nyliberala influenser vi drabbats av.
Fördelningen av de resurser vi gemensamt skapat snedfördelas idag.
Den som intet har skall vara förutan – och har du skall det plockas av dig – för är du kommen till världen utan rikedom skall du lämna världen utan rikedom – visst, det finns regler som bekräftar motsatsen, men är ovanlig.
Det är i dag vanligt att politiker talar om social exklusion i stället för fattigdom – eftersom exklusion inrymmer flera dimensioner av brister i individers och familjers välfärd.
Det kan handla om att individer som definieras som fattiga också har sämre hälsa, kortare utbildning och svagare etablering på arbetsmarknaden. Nyliberaler har oftast en blind tro på att frihet är något som marknadskrafterna bäst kan erbjuda människan.
Problemet är bara det att marknaden ignorerar den fattige av det enkla skälet att det finns inga ekonomiska fördelar att hämta hos den fattige.

Fattigdom1De politiska åtgärderna undergräver oftast den fattiges framtida försörjning.
Det leder till ett längre beroende av myndigheternas välvilja och en större utslagning i samhället.
Tjänar du in en krona medan du har försörjningsstöd dras den kronan från din ersättning.
Den som lyckas få ett jobb några timmar i veckan kommer inte en millimeter närmare ekonomisk återhämtning.
Äger du något av värde kräver myndigheten att du förvandlar det till kapital för att överhuvudtaget komma ifråga för försörjningsstöd.
Tjänar din livskamrat eller dina barn – om de bor hemma – ”för mycket” måste du leva på dem.
Är du ensamstående mamma eller pappa tvingas du undanhålla eventuella favörer för att inte bli hänvisad till soppkökens välvilja.
Vad slags individuell frihet är det? – en individuell frihet som nyliberalismen så hett förespråkar är ju inget annat än friheten att få förbli i fattigdom och vanmakt över att aldrig se en ljusning i tillvaron.
När en del politiker i kommunerna går före och börjar räkna intjänad avtalspension – de pengar du ska leva på när du slutat jobba – som ”realiserbar tillgång” då har man reducerat individens möjligheter att försörja sig själv den dag man inte längre kan arbeta.
Den nyliberala doktrinen att – underförstått – effektivt försätta de redan utsatta i fattigdom är mycket skadligt – både på kort och lång sikt.

När jag läser Dan Josefssons artiklar förvissas jag av det faktum att nyliberala tankesmedjor gemensamt med Svenskt Näringsliv och högerpolitiker haft ett enda mål framför sig de senaste 30 40 åren – nämligen att återta gulaschbaronernas privilegier på nytt.
Dan Josefsson skriver;

Stridens mål är alltså, i klartext, att en liten minoritet mycket förmögna svenskar ska ta tillbaka makten från den stora majoritet av befolkningen som saknar förmögenhet men som tack vare demokratin ändå får sista ordet när lagar ska stiftas. Denna kamp har Sveriges rika fört sedan rösträtt för män infördes 1909.

Vidare skriver han följande;

Reinfeldts regering genomsyras av Timbros extrema värderingar. Det är därför man nu genom sänkt a-kassa försöker pressa ned lönerna för de fattigaste, samtidigt som skatten sänks för de rikaste. Och det är därför man nu gör ett i modern historia unikt försök att få svenskarna att lämna facket.
Förra gången den nyliberala högern var på marsch lyckades SAF lura oss att tappa tron på det rättvisa samhället. Man lyckades också försvaga välfärdssamhället, men inte avskaffa det.
Nu mobiliserar Svenskt Näringsliv för att slutföra jobbet. Man har 12 miljarder i kampanjkassan och sitt eget folk i regeringen.

fattigasteIdag ifrågasätts nyliberalismens tankegångar i allt högre grad.
Milton Friedmans ekonomiska teorier ter sig i sammanhanget allt mer förgörande för människans möjligheter att skapa sig en ekonomisk frihet som inte är under förutsättning av de redan rikas möjligheter att diktera villkoren för individen.
Men en systemförändring kan komma att ta tid – generationer av tid – såvitt de drabbade inte reser sig likt man gjorde i början av seklet.
Det korståg mot välfärden som Dan Josefsson skriver om är ett korståg som pågått under minst 40 års tid och som inympats i dagens generation på ett påtagligt sätt – ett strategiskt och målmedvetet spel som får ta den tid det tar. Betänk att kampen för rättvisa, jämlikhet och individens frihet – inte nyliberalismens frihet – påbörjades vid seklets början och fortgår ännu – men tappar mark och vilja.
Varför?
Göteborgs universitet genomförde för några år sedan en nationell utvärdering av den svenska grundskolan där man prövade elevernas kunskaper och syn – dels globala problem – men också deras syn på sin egen framtid.
De elever som var föremål för denna utvärdering gick i 9:onde klass vår efterträdande generation.
Man konstaterade att eleverna har sin territoriella identitet starkt förankrad i Sverige.
Därefter följer identiteten av att vara världsmedborgare.
Få elever anger att de har en europeisk identitet.
När eleverna skulle redogöra för orsaker till svält och fattigdom i världen så anger de i första hand orättvisor och bristande resurser i de fattiga länderna. Ojämlika maktförhållanden i världen angav fyra av tio elever.
När det gäller att förklara fattigdom i Sverige så förlägger eleverna orsakerna i första hand till den fattiges egna brister och dåliga egenskaper.
De individbaserade förklaringarna dominerar med avseende på att förklara fattigdom i Sverige mot att de strukturella dominerar i förklaringarna av världsfattigdomen.
Nyliberalismen har blivit djupt rotad i den generationens föräldrar och som gett nästföljande generation samma djupt rotade inställning.
Vi som levde och växte upp i skuggan av efterkrigstidens kalla krig tog vara på de möjligheter vår neutralitet gav oss gemensamt med politiker som förstod visioner, ambition och utveckling.
Visst, det fanns ett nyliberalt motstånd redan då – men viljan och ambitionen att skapa ett ständigt förbättrat samhälle som gagnade den enskilde individen var så mycket starkare – just på grund av visionen om ett ständigt förbättrat samhälle.
Var finns den visionen idag?

nastaningentingDet är detta vi ser idag – detta vi tvingas förhålla oss till idag.
Nyliberala politiker utgår – underförstått – alltid från att det är individens eget fel att han eller hon inte lyckats förmå sig att bli ”successfull” i sin livsgärning och är därmed också själv skyldig till sin belägenhet.
Det finns åtminstone tre fenomen – eller faktorer – som rör till bilden av ”homo economicus”.
Människor kan missförstå sitt verkliga intresse – av okunnighet eller under skickliga pr-byråers inflytande som trumpetar ut sina budskap i medierna. Den fattige har ingen sådan kanal.
Människor kan definiera sitt intresse på oväntat komplexa sätt.
Människor har ibland en altruistisk sida som varken Marx eller Darwin lyckades förklara.
All demokratisk politik kretsar kring dessa fenomen – framför allt de två förstnämnda.
På den grundläggande nivån handlar det alltid om motstridiga intressen.
Den fattige vill ha frihet genom rättvis omfördelning av resurser – den rike vill ha frihet från beskattning.
Konfliktytan blir påtaglig.
Om man betonar faktor ett – att den breda medelklassen har valt världens högsta skattetryck därför att den vilseletts till föreställningen att det gynnar dom själv – då röstar du antagligen till höger.
Om du betonar faktor två – att social sammanhållning via välfärdssystem ger ett mänskligare och friare samhälle också till priset av reducerad dynamik – då röstar du antagligen till vänster.
Hur man röstar säger således inte bara något om vilka intressen man har.
Det säger framför allt något om vilken verklighetsuppfattning man har – eller vill ha.
När den rike magrar, dör den fattige. När den rike lyckas, misslyckas den fattige. Det är resultatet av en nyliberal ordning i samhället.

Och nej – den som fått för sig något annat så tillkännages härmed att jag är och förblir Socialdemokrat som tror på människors lika värde där politiken skall ge samma förutsättningar för alla att lyckas oavsett du redan har ekonomiska fördelar eller ej, oavsett du är kvinna eller man, oavsett du är ung eller gammal, oavsett du är invandrad eller etnisk svensk, oavsett du är sjuk eller frisk.
Friheten består inte i den som marknaden erbjuder – marknaden struntar i individen så länge den inte är lönsam.
Jag tror på ett samspel i överenskommelse mellan marknaden och människan.
Politiska beslut och reformer i demokratisk ordning skall ge både människor och marknaden en frihet att ta de möjligheter som erbjuds samt hjälpa de som själva har mindre – eller inga alls – förutsättningar man inte själv råder över.
Solidaritet med varandra föder gemenskap i samhället – enkelt uttryckt men förbannat svårt att förstå.

Annonser
Lämna en kommentar

3 kommentarer

  1. Som princip finns det INGET bekymmer i världen som ej är skapat av den s k marknaden = pengarna.

    Men så länge som det finns Liv i Oss av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna i världens alla länder – så finns det hopp – som jag ser det.

    ÖVERFLÖD AV PENGAR MEN I FEL HÄNDER

    ”När en regering är beroende av bankirer för pengarna, är det bankirerna och inte ledarna för regeringen som kontrollerar situationen, eftersom den hand som ger är ovanför handen som tar. Pengar har inget fosterland, finansiärer är utan patriotism och utan anständighet. Deras enda syfte är vinst.” – sagt av Napoleon Bonaparte 1815.

    Det går ej att lösa ett problem med samma tänkesätt som skapade problemet. Det är omöjligt.

    NU ÄNTLIGEN ! ! !

    Publicerat den 2 april 2015 i Veckans Affärer:

    ”En radikal plan framtagen på uppdrag av Islands statsminister föreslår att landets affärsbanker fråntas rätten att skapa pengar vid lån. Istället ska centralbanken, och ytterst parlamentet, ensamt sköta penningskapandet.”

    – slut citat härifrån http://www.va.se/nyheter/2015/04/02/radikal-islandsk-plan-frantar-bankerna-makten-over-pengarna/

    Blir Sverige land nummer två ? ! ?

    Om hur det kan realiseras här https://josefboberg.wordpress.com/2015/02/17/luft-att-andas-och-pengar-att-bruka-finns-det-i-overflod-av/

    Liked by 1 person

    Svara
  2. Hans Bodin

     /  28 april, 2015

    Hej! Ja nu skriker baronerna sig blåa över att deras privilegier kommer att begränsas! Något som ett gemensamt samhälle finns inte i deras trångsynta hjärnor! Nu är det bara att hoppas att Batra kan hålla dom kvar i DÖK-fållan!
    Mvh! Hans B

    Liked by 1 person

    Svara
    • Hej Hans!

      Ja att DÖK:en tillkom var ju utifrån att Alliansen skulle vara intakt och att man ville minimera SD att få ett allt för stort inflytande.
      DÖK:en hade inte behövts om borgerligheten – så som de nu säger – vart och ett av de borgerliga partierna lägger egna budgetar. Så mycket för borgerlighetens hycklande och spel för gallerierna.
      Vad som är än mer bekymmersamt är det växande missnöjet – hos främst Moderater men även Kristdemokrater – mot överenskommelsen vilket endast kan tydas med att man mer än gärna vill spela under täcket med ”pappskallarna” hos SD.
      Ännu tydligare blir det när det uppstår ett gastkramande vrål mot ändringarna i vårbudgeten som innebär – förvisso mindre ändringar till förbättring för ungdomar främst och ett ökat byggande i ett land som skriker efter bostäder i kommunerna. Kritiken visar på ett tydligt sätt hur man endast och uteslutande bara vill gynna de besuttna i samhället alla andra skall bara medges en viss förhoppning att möjligen bli erbjuden en skärv – ”om ekonomin så tillåter” den moderata doktrinen som gavs en ledande plats i medierna för att bibehålla Reinfeldts manipulationer i argumenten.

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: