Låt det inte hända igen!

Publicerad 2015-05-07

Något som idag är mycket oroande är de påfallande likheterna med den utveckling som skedde i Tyskland under 30-talets början och det som sker i Sverige idag.
Någon som berättar detta på ett trovärdigt och insiktsfullt sätt är Christer Bergström – till yrket lärare i historia.
Jag har i en del beskrivningar tillåtit mig citera hans utomordentliga beskrivning.
Bäst förklarat så var de politiska grupperna i Tyskland på 30 talet svaga och sjabblade med varandra.
Detta gjorde att partierna saknade handlingskraft att ta tag i frågor – något som det fanns ett stort behov av då Tyskland led kraftigt av recessionen 1929 och följderna av första världskriget.
Visst har vi befunnit oss i ekonomiska kriser förr och den senaste som inträffade 2008-2010  har inte gemene man drabbats särskilt hårt av i vårt land.
Däremot har den slagit hårt mot de sydeuropeiska länderna och då särskilt Grekland där fascismen vuxit i kapp med den ekonomiska krisen.
Vi ser idag 2015 stora flyktingströmmar – högerextremismen frodas i Europa.
Flyktingströmmarna går – i motsats till 30-talets flyktingtrafik – mot Europa främst från oroshärdarna i Syrien, Irak och Libyen.
Oroligheter i vår omvärld – såväl som i vårt land – med hög arbetslöshet försämrade ekonomiska förutsättningar för stora grupper i Europa – samt även i vårt samhälle – underbygger fascismen i olika skepnader.
Vi är inte förskonade!
Med ett parti som snappat upp missnöjet med företrädare som riktar sin avsky mot främst invandringen som helhet och muslimer i synnerhet.
Likheterna med Nazityskland är uppenbara.

”I slutet av 1932 var Hitlers tyska nazister på nedgång i fråga om popularitet. I valet i juli 1932 hade de fått 37% av rösterna.
Men vid nyvalet i november 1932 – minskade deras andel av rösterna till 32%.”
Detta trots att de tyska storföretagen gav nazisterna ett generöst bistånd i valrörelserna.
”Det som nazisterna i Tyskland verkligen erbjöd folket var något att skylla allting på.”
För dem var judar, romer, kommunister och homosexuella roten till allt ont.
Den ”tyska identiteten” intog en centralt viktig roll i nazisternas ideologi – lika central är den ”svenska identiteten” för Sverigedemokraterna.
Men ”tyskheten” – liksom ”svenskheten” för Sverigedemokraterna –  var och är hotad utifrån.
För nazisterna – som tidigare nämnts – var det judar, romer, handikappade och homosexuella – för Sverigedemokrater är det invandrare främst muslimer och homosexuella.
För att återupprätta den tyska identiteten förespråkade man ett stopp för vad man ansåg var ”otysk kultur” och förbjöd mötesplatser och sammankomster för homosexuella – för Sverigedemokrater är den ”osvenska kulturen” – eller mångkulturen – något man vill begränsa eller helt ta bort samt att man vill begränsa invandring – främst från MENA-länderna – samt införa särlagstiftning för invandrare även de som fått svenskt medborgarskap med bland annat möjlighet att upphäva medborgarskapet och sen utvisa medborgare om de begått brott.
Man vill dessutom registrera etniskt ursprung i ett särskilt register oavsett de är svenska medborgare eller ej – och i flera led.
Nazisterna registrerade både judar och romer samt använde färgkoder för olika grupper av fångar av annan etniskt ursprung än arier.
När den judiska flyktingströmmen ökade i slutet av 1930-talet – skärptes flyktingpolitiken i de flesta länder i Europa – precis det vi idag ser vad avser Sverigedemokraterna men också av Sverigedemokraterna närstående partier ute i Europa som vill införa strikta regler och i förekommande fall helt stoppa invandringen.
Hårdare regler infördes i många Europeiska länder för att stoppa de judiska flyktingarna redan vid gränserna.
Det var emellertid ofta svårt för gränspolisen att veta vilka som var judar varför nazisterna utfärdade särskilda pass stämplade med ett stort rött J.
Det var naturligtvis mest gynnsamt för nazisterna om alla de icke-arier lämnade Tyskland – men då övriga länder skärpte sina respektive lagstiftningar – uteblev möjligheten att fördriva judar och romer från Tyskland varför särskilda interneringsläger upprättades och som så småningom blev dödsläger för miljoner judar, romer och andra som inte passade in i det homogena samhälle man hade för avsikt att upprätta. Sverigedemokraterna har i motion föreslagit spartanska fängelser för dels flyktingar som i avvaktan på beslut eller personer som antingen ska utvisas efter dom eller som har fått riktigt livstidsstraff.

”Nazisterna kunde ha varit på väg ut från den tyska politiska scenen.
Ändå kunde de bara fyra månader efter denna tillbakagång få oinskränkt makt – och detta på fullt laglig väg.
Hur kunde detta ske?
Den tragiska sanningen var att de tyska borgerliga partierna valde att hjälpa nazisterna till makten.
Den 30 januari 1933 bildade ett av de tyska högerpartierna en koalitionsregering med nazisterna. Denna regering satte igång med förföljelser mot socialisterna – socialdemokraterna men framför allt kommunisterna.
Tusentals socialdemokrater och kommunister utsattes för systematisk förföljelse.
Tysklands nästa val hölls den 5 mars 1933 – det sista demokratiska valet under 30-talet.
För när den nya tyska riksdagen träffades den 23 mars 1933 – lade Hitler och några av de borgerliga partierna fram ett lagförslag som skulle ge Hitler och nazisterna oinskränkt makt – en lag ”för att häva folkets och rikets nöd” – som man kallade det. ”Nöden” definierades som ett hot från kommunismen och judendomen.
Detta lagförslag kallades Ermächtigungsgesetz – en fullmaktslag.
Då lagen skulle antas av den tyska riksdagen hindrade tysk polis samtliga kommunistiska riksdagsledamöter – trots att kommunisterna var Tysklands tredje största parti –  och många socialdemokrater från att närvara i riksdagen.
Samtliga tyska borgerliga partier röstade ja till fullmaktslagen som gav Hitler både exekutiv och lagstiftande rätt.”
Den folkvalda riksdagen gjordes därmed betydelselös. Med andra ord avskaffades demokratin och Hitlers nazister fick total makt med förödande konsekvenser för hela Europa.

Nazisterna kunde således inte få sin oinskränkta makt utan erforderlig hjälp och stöd av borgerligheten och det tyska näringslivets support.
Vad var det då som fick samtliga tyska borgerliga partier – Socialdemokraterna var det enda parti som röstade nej och kommunisterna var helt utestängda – att på detta katastrofala vis rösta fram nazisterna till total makt? Svaret var dels den enorma propagandaapparat som nazisterna hade till sitt förfogande – dels övriga tyska medier som anammade samma propaganda vad avser judar, romer som försörjde sig med tiggeri och inte minst kommunisterna.
Detta var naturligtvis inte hela sanningen – det tyska folket var trötta på de umbäranden och tilltagande nöden allt sedan första världskriget och den senare recessionen som förstärkte fattigdomen. Hitler lovade förbättringar och skyllde propagandamässigt på judarna.
När jag idag ser hur ropen höjs – främst hos Moderaterna och till viss del Kristdemokraterna men också Svenskt Näringslivs företrädare blir jag orolig för att likheterna mellan 30-talets svaga politiska borgerlighet mer än gärna allierade sig med det fascistiska NSDAP nu 82 år efter fullmaktslagens införande.
Lika orolig är jag över de svenska mediernas totala flathet vad avser Sverigedemokraterna och dess politiska agenda som kommer i skymundan av alla de stolpskott som agerar i total motsats utifrån sunda normala mänskliga värderingar och hela tiden kommer undan med det.

”Men du kan väl inte jämföra 30-talets Tyskland med vår svenska demokrati?”
Invändningarna låter precis som ”medlöparnas” på 30-talet”
Och precis som i 30-talets Tyskland har Sverigedemokraterna sina  ”åsiktsriktiga” ”stormtrupper”  – fast de kallas Sverigedemokraternas fotsoldater – som kan terrorisera och jaga in skräck i för dom oliktänkande journalister och andra samhällsdebattörer – främst på nätet med en bas i diverse hatsajter – utan något egentligt avståndstagande från moderpartiet.
Syftet är naturligtvis att försvaga demokratin.
Sverigedemokraternas riksdagsledamot Pavel Gamov uppgav att ”Vår långsiktiga ambition är att få bort de andra partierna” en kommentar han själv godkänt efter påseende.
Eller Kent Ekeroths hot att ”i sinom tid” ta itu med den fria pressen eller Mattias Karlssons och andras riksdagsmotion om politisk likriktning av folkbildning och studieförbund som är ett  – i egentlig betydelse – upphävande av den fria folkbildningen.
Företag, föreningar, folkhögskolor och studieförbund – alla ska sträva mot samma Sverigedemokratiska nationella och kulturella mål.
Nu finns ju inte dessa ambitioner fastslagna i något politiskt program – trots motionerna – hos Sverigedemokraterna men det var mycket i det nazistiska politiska programmet som heller inte fanns med – bland annat förintelsen för att nämna något.
Jo –  formellt sett har vi en stabil demokrati och än så länge fängslas inte folk direkt för sina åsikter – men begränsas av fotsoldaternas näthat när journalister tvingas för sin egen och familjens säkerhet avstå från den fria debatten.
Och vårt krav på åsiktskonsensus är precis lika starkt som det var i 30-talets Tyskland.
Men precis som där skedde – stoppas folk i karriären om de tycker ”fel”, uttalar sig ”fel” eller inte stämmer in i det som centralt beslutats ska vara det rätta.
Precis som i 30-talets Tyskland har vi tidningar, radio och numer också TV  som utgör en propagandaapparat för vad som ska vara konsensus.

Men det är väl ändå skillnad på Tysklands dåtida politiker och de svenska?
Och det måste man ju hålla med om – det var ju dessutom en helt annan tid med andra uppfattningar och preferenser.
Men – tyvärr finns det också tydliga paralleller. Ermächtigungsgesetz – Fullmaktslagen som var ett kraftigt ingrepp på människors demokratiska rättigheter – och decemberuppgörelsen (DÖK) som anses av främst Moderater och Sverigedemokrater vara ett sätt att undanta alla demokratiska spelregler i politiken och därigenom anses begränsa moderaternas syn på vem som egentligen skall ha makten då man vill hävda att det råder en högermajoritet gemensamt med Sverigedemokraterna – samt för Sverigedemokraternas begränsade möjligheter att nyttja den vågmästarroll dess väljare givit dom.
En annan åsikt som ibland tydliggörs är att DÖK:en är en total förakt för tesen ”all makt utgår ifrån folket”.

Ock förutom den självneutraliserade oppositionens storlek – som i Sverige består av 4 borgerliga partier – samt ett som genom sina utspel att fälla varje regering som inte tillmötesgår partiet i dess invandringsfrågor och utropat sig till landets enda oppositionsparti – anser nu flertalet borgerliga aktörer gemensamt med företrädare för Svenskt Näringsliv att man måste normalisera Sverigedemokraterna samt låta dom ingå i ett samarbete med borgerligheten.
Om så skulle bli fallet – vilka eftergifter är högern beredd att göra för att få stöd av Sverigedemokraterna? Vad händer om Sverigedemokraterna fortsätter växa och blir det andra största – eller till och med det största – partiet i valet 2018 eller 2022?
Det är inte utan att jag ser många paralleller med vad som skedde i Tyskland 1933 – idag 2015.
Det finns också de som menar att det inte kan gå så illa här i Sverige.
Möjligen – men sannolikheten tycks öka för var dag som går – och om inte Sverige blir först vad säger att det inte kan hända i något av Europas övriga länder med fascismen ivrigt knackande på dörren.
Problemet är inte specifik för Sverige utan i än högre grad i Europa med ett nyliberalt misslyckat ekonomiskt och socialt experiment – tvärtemot de intentioner man hade när Europas stater förenade sig med det huvudsakliga syftet att bilda en gemenskap för att undvika sådana situationer som skedde i Tyskland under 20 och 30-talet.
Nu står vi inför en liknande situation. Ekonomiskt kris, hög arbetslöshet, stora flyktingskaror, och en framväxande skara av minoritetsgrupper som tvingas ut på tiggarstråk – där vissa Europeiska stater inte tar sitt ansvar – eller stater som tvingas ta ett allt för stort ansvar just på grund av rädsla för den allt mer framväxande fascismen i vissa länder.
Lika illa!
Ska vi stillatigande låta historien upprepa sig?

Publicerat av Bjorn Alvebrand den 6 maj, 2015

https://bjornalvebrand.wordpress.com/2015/05/06/lat-det-inte-handa-igen/