Socialdemokraterna har seglen i fel position…………


Sossekris259_650Den senaste SIFO-mätningen – hur användbar den är kan säkert diskuteras – men trenden inger farhågor – farhågor som måste analyseras i grunden – och det är bråttom.
Jag håller med statsvetare Jonas Hinnfors – läget är akut och mätningen är en varningssignal som måste tas på största allvar.
Regeringen har misslyckats – så långt – att adressera det ytterst allvarliga läget som den parlamentariska mandatfördelningen inneburit för att genomföra de valreformer man talade om före valet.
Att kombinera en Socialdemokratisk politik med en budget ursprungligen framtagen av och för en alliansregering är knäckfrågan – men hur många förstår det?
Ändringsbudgeten har heller inte gett regeringen den uppgång som förväntats.
Därutöver har företrädare för partiet varit relativt osynliga i jämförelse med de borgerliga där framförallt Moderaterna och Kristdemokraterna – med sina partiledarbyten – figurerat med allehanda olika utspel som syftar till att demonisera regeringens möjligheter att vända på skutan.
Men det skall också tilläggas att utspelen vad avser flykting- och integrationspolitiken inte gett den skjuts som man hoppats  få tillbaka de väljare som flytt från borgerligheten till Sverigedemokraterna.
I än högre grad gäller det hela arbetarrörelsen.
När inte Socialdemokraterna heller lyckas komma fram i de nya medierna med budskap om idéer och ideologi – då är det kanske inte så märkligt att många arbetarväljare röstar på Sverigedemokraterna.

Janne-FyrkantMen det vore fel att endast skylla på alliansregeringens 8 år.
Även om Reinfeldt och hans regering var de som brände av slutsteget som legat som en innestående orgasm över hela medelklassen allt sedan avregleringarnas tid i början på 90-talet – skatterna.
Det visste Carl Bildt, det visste Bo Lundgren men det blev Fredrik Reinfeldt som genomförde ambitionerna – det var dags – tidsandan stod på hans sida förstärkt av en champagneberusad överklass och en medelklass som föll som en fura i farstun över den triangulerade retoriken.
Vi måste gå tillbaka minst 25 år i tid för att förstå vart vi är på väg egentligen.
Ännu har jag inte hört någon från borgerligheten anklaga sossarna för ebola-epidemin i Afrika – annars är det inte mycket som inte tillskrivs Socialdemokraterna.
Flumskolan – sossarnas fel,  vårdköerna – sossarnas fel, bostadsbristen –  sossarnas fel, arbetslösheten – sossarnas fel, och senast rasismen och främlingsfientligheten – sossarnas fel.
Som sagt – vad är inte sossarnas fel?

Hur kunde det egentligen bli så här – att Socialdemokraterna Palme_rosförvandlades från ett mycket stort parti som kunde driva igenom sin politik av egen kraft eller med stöd av Vänsterpartiet – till att bli ett fjuttigt trettioprocentsparti i beroendeställning?
Någonting är det som inte stämmer.
Varför klarar inte socialdemokraterna av att mobilisera mer än en tredjedel av den valberättigade befolkningen?
Skall man stanna upp en stund där på Adolf Fredriks kyrkogård och fundera över vad som har hänt sedan vår störste politiker blev brutalt avlägsnad från den politiska taburetten?
Olof Palmes bortgång blev borgerlighetens framgång.
Kommer det också att bli Socialdemokraternas undergång!
Nej jag vill inte se det så!
Men – någonstans smög sig den nyliberala ormen in i det innersta av Socialdemokratin och vi tappade förtroende och väljarstöd på den resan.
Socialdemokraternas strukturella kris handlar idag om hur vi skall förhålla oss till borgerligheten – en total vändning sedan Palmes tid då det omvända förhållandet var just högerns strukturella problem – och misslyckanden.

Främre raden från vänster. Hansson, Juholt, Sahlin, Palme. Bakre raden Löfven, Erlander, Persson och Carlsson. Per Albin Hansson     1925–1946 Tage Erlander         1946–1969 Olof Palme         1969–1986 Ingvar Carlsson     1986–1996 Göran Persson     1996–2007 Mona Sahlin         2007–2011 Håkan Juholt         2011–2012 Stefan Löfven        2012

Främre raden från vänster. Hansson, Juholt, Sahlin, Palme.
Bakre raden Löfven, Erlander, Persson och Carlsson.
Per Albin Hansson 1925–1946
Tage Erlander 1946–1969
Olof Palme 1969–1986
Ingvar Carlsson 1986–1996
Göran Persson 1996–2007
Mona Sahlin 2007–2011
Håkan Juholt 2011–2012
Stefan Löfven 2012

Under Olof Palmes tid höll Socialdemokraterna ständiga rådslag.
Palme  skrev själv böcker – ”Politik är att vilja”.
Jag har den i bokhyllan – en ständig källa till inspiration.
Ingvar Carlsson var framtidsministern som skissade upp ambitioner och visioner.
Sedan kom Göran Persson och allt kom att handla om förvaltning – som kunde uppfattas som att samhällsbygget var fullbordat och endast krävde lite omsorgsfull förvaltning.
Och just där – under Göran Perssons sista förvaltningsperiod – kliver en Fredrik Reinfeldt in på scenen och skissar upp ett visionärt samhällsbygge av närmast socialdemokratiskt snitt – trots att han några år dessförinnan förklarat halva befolkningen som mentalt förslappade bidragstagare som sov sig igenom livet.
Hur många attraherades inte av den retoriken?Juholt
Medelklassväljarna gjorde det – särskilt den generation som inte heller har det historiska fotfästet förankrad inom arbetarrörelsen.
Att det samhällsbygget krackelerar efter 8 år inser många väljare och trots det står Socialdemokraterna kvar och stampar på 30%.
Socialdemokraterna har lärt sig att under de senaste 25 åren segla med vinden in från styrbord.
När vinden kantrade mot babord glömde man att trimma seglen som står och fladdrar förvirrat medan vinden ökar i styrka.

serie_140828Ideologi, visioner och ambitioner!
Vart tog det vägen?
Den enda vision som mitt parti utvecklat är att vi skall ha den lägsta arbetslösheten inom EU 2020.
Resten då?
Att reparera – lappa och laga vad andra förstört är gott nog – men det räcker inte.
Visioner skall inte bara utgå utifrån en mandatperiod.
Skolan?
Varför skall vi inte ha Europas bästa skola 2020?
Verkligheten har förändrats.
Till nu ser jag inte hur den socialdemokratiska politiken förändrats i takt med den.
Mitt parti är snarare ett parti på defensiven snarare än offensiv.
Det skiljer 300 000 kronor i årsinkomst och tre år i medellivslängd mellan Östermalm och Skärholmen.
Varför inte tala om dessa ojämlikheter i samhället – om vi nu explicit skall hålla oss i för politikerna det varma, populära och ombonade Stockholm – landets motor.
Var tog landsbygden vägen?
Om nio av tio partimedlemmar har försvunnit sedan storhetstiden och de som är kvar inte förmår att mobilisera massorna ens i valrörelsens slutspurt – vad gör man då?
Frågorna är många – svaren är få.
Men det brådskar Stefan!
För att använda sig av kraftspråk.
Det är jävligt bråttom!

Annonser
Lämna en kommentar

25 kommentarer

  1. Sten Jonsson

     /  25 maj, 2015

    Det är jävligt bråttom! Vad är det som är så jävla bråttom? Med cirka 3.5 år till nästa val så måste vi nog bida tiden och låta S komma med egna budgetar. Ett stort misstag var att höja skatten på bränsle (drivmedel) med drygt 60 öre med alla pålagor.

    Men så går det med MP i regeringen. De kör alltid med samma sak – nämligen skatten på drivmedel. Vi lever i ett land som tror jag har flest fordon med låga utsläpp. Det finns inte mycket eller många förslag som skrämmer bort S-väljare som dessa förslag.

    Men visst behövs skattemedel till skolor, vård mm. Och vår järnväg som behöver en rejäl upprustning. Sen har vi detta med Sd:s klättrande i opinionen. Detta parti och deras sympatisörer verkar inte bli påverkade av alla uteslutningar och bråk i detta parti. Tvärtom så stärks partiet av dessa bråk. Går det till så i ”normala” partier? Nej där hade sympatisörerna flytt om samma bråk varit där.
    Sten Jonsson

    Gilla

    Svara
    • Hej Sten!

      Tror du missförstått artikeln en aning.
      Jag skriver inte om dagens situation – den situationen är unik så tillvida att regeringen sitter med en tvångströja bestående av SD och borgerligheten.
      Detta förstår jag mycket väl.

      Om du var med på 80-talet skulle du förstå den andemening jag skriver om.
      I korthet kan den beskrivas som att dåtidens Socialdemokrati var det enda statsbärande partiet i riksdagen trots de minoritetsregeringar vi hade allt efter den senaste majoritetsregeringen Tage Erlander 1969.
      Borgerligheten tvingades förhålla sig till Socialdemokratin på den tiden – vilket för dom var ett ständigt misslyckande att bilda regeringar.
      Idag är förhållandet det omvända.
      Socialdemokratin har tappat sin själ på vägen och förhåller sig mer till borgerligheten än vad som kan anses vara sunt.
      Därför anser jag det är bråttom av anledningen att 3 år är i politiska sammanhang en mycket kort tid.

      Att ta med MP i regeringen var strategiskt klokt – även om resultatet inte bär särskilt mycket.
      Anledningen var dels Stefan Löfvéns utsträckta hand som ständigt slogs bort av högern dels att risken var överhängande att MP allierat sig med högern vilket de aldrig varit främmande för.
      Att vi inte lät Vänsterpartiet ingå i regeringen var av orsak att detta skulle försämra möjligheterna till överenskommelser med något av de borgerliga partierna – främst FP eller C.
      För att få majoritet i riksdagen krävdes ett av de två partierna och hade Vänsterpartiet ingått i regeringsunderlaget hade den möjligheten varit utesluten.
      Vi har dessvärre en svag regering men och det är viktigt att påminna oss om att vi har en svagare opposition – dessvärre med ett parti som kan ställa till det – och gör det – för att förhandlingsvägen kunna ställa egna krav.

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara
      • Sten Jonsson

         /  26 maj, 2015

        Hej Björn!
        Nej jag har inte missförstått ditt inlägg. Jag var med tidigare än 80-talet. Jag minns tiden då S var stort och bestämde allt. Ibland med hjälp av Kamrat 4 procent. På den tiden när jag växte upp (40-50-talet) så fick vi många av dagens reformer. Hög skatt som gick till nödvändiga åtgärder för välfärd, nya vägar, barnbidrag mm. Men skatterna har alltid kritiserats av Högern.

        Men i takt med att våra förfäder byggde vår välfärd så ”glömde” de som växte upp hur detta kom till. Folket har helt enkelt blivit mera borgerliga. Och det får vi skörda nu i form av ett försvagat parti. Stefan Löfven har en utomordentlig svår sits att sitta i just nu. Jag tror inte att det är fel på partiet. Som jag skrev tidigare så sviker väljarna.

        Många går tyvärr till SD. Tragiskt är bara förnamnet på den utvecklingen. Och tyvärr så tror jag inte att vi får tillbaka dessa väljare på ganska länge. Höjningen av drivmedelskatten späder på att vi förlorar sympati. Är det något som folk är trötta på så är det dessa höjningar. Det gäller även mig med cirka 13000 kr i pension. Men jag byter inte det parti jag tillhört sedan första gången jag fick rösta. Och det var på 50-talet.

        Jag minns 90-talet när Göran Persson med hjälp av Centerns Olof Johansson gjorde ett hästjobb och fick ordning på vår ekonomi. Det var en svår tid med mycket arbetslöshet. Jag själv blev då arbetslös. Men när Göran Persson lämnade över 2006 så fanns det drygt 100 miljarder i överskott i statsbudgeten. Han gjorde en bra resa GP. Men han fick mest skit för det. När Högern lämnade över 2014 var det ett underskott på drygt 80 miljarder. Så kan det gå när det är viktigare med skattesänkningar än balans i statens finanser.
        Sten Jonsson

        Liked by 1 person

      • Hej igen Sten!

        Ser att du tillhör den gamla genuina stammen det gläder mig.
        Du får ursäkta mig men då jag inte vet ålder på de som skriver utgår jag från att det är den yngre generationen vilket i ditt fall var fel.

        Det du beskriver är tankegångar jag själv varit inne på. Om det förklarar hela tappet för partiet vill jag låta vara osagt.
        Men visst är det på det vis du säger – det finns inte samma förankring i arbetarrörelsen som på vår tid.
        Och det är ju en del av förklaringen.
        En annan inte helt oviktig förklaring är den målmedvetna – främst från Svensk Näringsliv – underminering i frågor som var arbetarrörelsens kärna samt ytterligare vad avser sjukförsäkringarna där SN satsade en tredjedel av hela sin budget på att förklara svenska folket mer sjuk än det egentligen var.
        Allt sedan början på 90-talet har det skett – inte bara i Sverige utan hela Europa för övrigt – en markant kantring mot nyliberala ideologier och detta har attraherat den yngre generationen i hög utsträckning.

        Ja Göran tillsammans med Centern gjorde ett mycket bra jobb som 2006 lämnade ett överskott i statsfinanserna – men i vanlig ordning så åts detta upp av högern plus ett rejält efterlämnat underskott istället.

        Nu är det snart kongress och jag kommer att närvara. Det ska bli intressanta dagar där jag hoppas att Stefan får det stöd han så väl behöver efter den turbulenta tid allt sedan han tillträdde.
        Det har dessutom varit ett politiskt taktiserande från högerpartierna utan motstycke sedan de förlorade valet. Allt i syfte att underminera förtroendet för regeringen.

        MVH//Björn

        Gilla

  2. Hans Bodin

     /  25 maj, 2015

    Hej! Jag blev uppringd av Novus i början av Maj . Intervjuaren frågade mej om min ålder ”68”och då var jag för gammal. Alla äldre än 35år fick inte vara med! Det här är orsaken till
    SD:s stora ökning i deras undersökning med 4000 deltagare!
    Mvh! Hans B

    Gilla

    Svara
    • Hej Hans!

      Exakt så som du säger. Man undantar en stor väljargrupp – om vi förhåller oss till den ålder du uppgav – är den så stor som 2 miljoner väljare.
      Det motsvarar drygt 27 procent av den samlade väljarkåren.
      Man kan orimligt ta en sådan opinionsundersökning på allvar inte minst när urvalet förkastar 2 miljoner väljare.
      Varför ställs inte Novus opinion inför detta faktum? Kan man fråga sig.
      Och varför ratar NOVUS den rörtberättigade gruppen?
      Jo för det man anser att den äldre befolkningen anses vara obenägen i högre grad än den yngre generationen att använda sig av nätet.
      Därför viktar man detta bortfall på ett ovetenskapligt sätt för att påvisa det totala väljarstödet för respektive parti.

      Humbug är ett milt ord för detta arrangemang.

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara
  3. Sten Jonsson

     /  19 maj, 2015

    Ingen som har märkt att vi har en välorganiserad motståndare som heter Högern? Och att S ff måste styra på deras budget. Det har gått drygt ett halvår sedan valet. Och Löfven är ff bakbunden. Vi måste nog bida tiden en aning.
    SJ

    Gilla

    Svara
    • Hej Sten!

      Det står fullständigt klart för alla oss som är insatta i den problematiken att så är fallet.
      Men det är inte det faktum jag pekar främst på utan snarare på en avsaknad av kunskap om just detta faktum.
      Den ändringsbudget som är framtagen inom ramen för alliansbudgeten ger mycket liten eller ingen effekt på de löften som gavs i valrörelsen. Detta tror jag alla förstår och därför skall vi – precis så som du skriver – snarare se tiden an mot hösten då regeringen kan lägga en egen budgetproposition.
      Så långt klart och tydligt.

      Men det var inte just detta faktum som var det huvudsakliga utan snarare bristen på pragmatiska reformer med en uttalad vision för framtiden.
      Att vi idag befinner oss i ett synnerligt svårt läge parlamentariskt är ingen oförutsedd händelse som resulterar i det faktum att vi tvingas regera på någon annans budget.
      Förtroendet för Socialdemokratin bottnar i andra orsaker som går tillbaka flera årtionden.
      Det är just detta jag försöker lyfta med min artikel.
      Hur välorganiserad högern är idag kan säkert diskuteras.
      Den Alliansen är idag ännu svagare än regeringen – mest för att idéutvecklingen stannat av där man tror sig förstå att kortsiktiga politiska förslag som kan anses – dels fylla vissa populistiska strömningar i samhället dels för att återfå väljare som flytt fältet – hitintills visat sig vara misslyckade.
      Detta gäller även mitt parti – som till skillnad mot de övriga inte levererat sådana populistiska förslag men har heller inte levererat några reala politiska förslag överhuvudtaget.
      Mer av förslag på hur vi skall kunna lappa och laga det som är förstört under alliansåren.
      Det duger möjligen kortsiktigt men inte i det långa loppet – vilket inte minst de senaste 25 åren är ett tydligt bevis på

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara
  4. Kjell Niklasson

     /  18 maj, 2015

    Det här pratade Benkt Högstedt (S) i Halmstad och jag om i mitten av 90-talet – om hur man skulle kunna dra socialdemokratin tillbaka på det rätta spåret och de grundläggande värderingarna om hur man bygger ett land. Dock kom vi aldrig till skott pga min flytt från staden och min senare desertering från ett maktfullkomligt parti. Visioner saknades redan då. Det är faktiskt jävligt bråttom att skapa nya visioner och att skaka av sig beroendet av MP och V. I det här fallet måste ensam bli stark! Att ständigt referera till dåliga företrädare är inte av någon som helst nytta.

    Liked by 1 person

    Svara
    • Hej Kjell!

      Tack för din kommentar.

      Ja detta är ett problem inom partiet och liksom du själv har jag sett hur partiet förändrats från att ha varit ett pragmatiskt visionärt parti som stod fast vid sin politiska agenda.
      Det oroar mig oerhört mycket och vet egentligen inte vart partiet är på väg – om det är på väg överhuvudtaget idag.
      Låt oss hoppas att man inser hur de ständigt förlorar både medlemmar och väljare om man inte finner det spår som gjorde partiet till ett statsbärande parti där högern tvingades förhålla sig till Socialdemokraterna.
      Idag har det skett det motsatta tyvärr och det är bristen på pragmatism och en visionär målsättning som var så framgångsrik en stor del av 1900-talet.

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara
  5. Riktigt bra Björn, delade den med följande kommentar:

    Detta är ord och inga visor från ”Brohter in betongsosseri” – Björn Alvebrand , inget flum om att samhällsdebatten spårat ur eller något annat. Nu är det dags att skaffa svar på både medlemmars och väljares frågor.
    Det skiljer 300 000 i årsinkomst mellan invandrartäta Skärholmen och det mer etniskt vita Östermalm. Socialdemokraterna bidrar till att ställa redan svaga grupper mot varandra och skyddar de som redan har. Eller har de något? Den lånebild som präglade finanskrisen 1992-1995 har gått från staten till kommun och enskild. Vi har de senaste två decennierna bara producerat skulder för de som kan sin statistik rätt.
    Välfärden krackelerar. I Hultsfred, Skinnskatteberg och andra vittnas om årslånga köer till folktandvården. I Bergslagen Västra läggs distriktsläkarmottagningar ned samtidigt som man nu centraliserar de återstående läkarna. Med det föga lugnande ”Patientsäkerheten kommer inte påverkas”. Om det inte finns en läkarstation och inte finns någon läkare på plats begriper vem som helst att det första som påverkas är just patientsäkerheten. I Filipstad kan inte längre nyanlända barn beredas skolplats I Majorna/Linné ökar nu försörjningsstödet i sådan takt att specialpedagoger för barn med särskilda behov skär ned.
    Hur långt vill ni att jag skall skriva listan på bristerna på kommunal och landstingsnivå? Jag kan hålla på ett tag till och nu duger det inte längre att skylla på Alliansen längre. Här är här, nu är nu. Och alla de exempel jag anfört har styrts av Socialdemokraterna i majoritet sedan minst tjugo år. De har slitit ont under denna tid men nu är gränsen nådd snart. De står in för haveri i olika system inom kort.
    Det kommer ta resten av mandatperioden att hejda fallet är min bedömning. Och då kommer det ändå krävas krafttag.

    Liked by 1 person

    Svara
  6. (s) har enligt mitt förmenande lyckats under lång tid hantera frågorna pragmatiskt och därmed styra effektivt. Här avser jag dämpning av ideologiska virrigheter till förmån för praktiskt genomförbara åtgärder. Någonstans från 1960-talets slut fram till nu tappade man spåret och förmågan.

    Gilla

    Svara
    • Hej!

      Vet inte direkt vad som du avser med ideologiska virrigheter.
      Om du menar ”butler i tunnelbanan” så har jag själv svårt att knyta det till någon ideologisk förankring.
      Och visst förekommer det virrigheter med allehanda diffusa förslag som aldrig vinner något direkt gehör hos de flesta partier – men turligt nog läggs dessa i glömskans sopsäck med en förhoppning att de aldrig dyker upp igen.
      Pragmatism – som du nämner – var ju ett oförbehållsamt kännetecken för partiet under en stor del av 1900-talet.
      Men pragmatismen blir värdelös utan mål eller vision som skall leda till en väl utvecklad reform i samhället.
      Den har partiet – som du nämner – förlorat på vägen.
      Jag hade många givande samtal med Olof Palme om just detta och vi var rörande överens om att det behövs i politiken.
      Han menade att tappar vi bort detta har vi förlorat vår förmåga att bygga det samhälle som vi vill ha.
      Det är detta jag ser idag – det är detta jag oroar mig för. Och det är det jag bygger min analys i artikeln på.
      Allt som oftast ser och möter jag en nostalgisk återblick på det som var – den återblicken kännetecknar väl något vi missat under resans gång – betyder inte att det som var vill vi ha tillbaka utan snarare att bygga vidare på det vi hade och som faktiskt var bra.

      Tack för dina synpunkter väl värda att fundera på i sammanhanget.

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara
      • Virrigheten kanske för kort beskriven och därmed underlag för virrighet. Jag avser avsaknad av styrka hos yttersta ledningen, att hålla kurs oavsett partikongress, olika särintressen inom VU (som kan ha världsfrånvända agendor) diskussioner och förslag. Att göra vad som är ”bäst för landet”.

        Liked by 2 people

      • Hej igen!

        Då förstår jag dig bättre.
        Ser ut som vi står på samma köl.
        Du får ursäkta mig – ofta använder jag sjömannens vokabulär då jag tjänat detta yrke under en tid av 50 år 🙂

        Ha det gott och välkommen tillbaka hit närhelst du känner för det 🙂

        MVH//Björn

        Liked by 1 person

  7. Jag tror nog Björn att det inte bara handlar om bristande mediatid/inslag eller att man ”bara” skall justera borgarnas orimligheter. Det finns redan visioner i S-partiets stadgar! Dom är ganska långtgående och långtifrån genomförda! Vad vi däremot måste göra är att se till att det kommer fram nya politiker som kan avlösa de gamla vid köttgrytorna! Nya politiker som ÄR Socialdemokrater och står för det även efter avslutat värv. Politiker som inte ser politiken som ett yrke och en bra födkrok i första hand! Politiker som lyssnar på väljarna hellre än att envist driva en egen agenda!

    Gilla

    Svara
    • Hej Arne!

      Nej bristen på medietid är och kan inte vara avgörande så där har du rätt.
      Inte heller finns brister och visioner i stadgarna – men det är inte stadgarna som är det politiska manifestet.
      Att byta ut hela garnityret tror inte jag är den lösning man borde eftersträva – vi har de som är valda av kongressledamöterna.
      Vad det handlar om – både kortsiktigt och långsiktigt – är förmågan att återta det politiska initiativet och här krävs insikt av stora mått.
      Det är med stor sorg i hjärtat jag sett hur partiet gått från att vara statsbärande till ett parti som endast söker att lappa och laga ett samhällsbygge som byggdes av visionärer.
      Många efterlyser realpolitik – men vad blir realpolitik utan framtidsmål?
      Lappa och laga utifrån partiets ideologiska uppfattning under den mandatperiod man har till sitt förfogande – men vad blir därefter?
      Man adresserar sig som ett framtidsparti!
      Men saknar framtidsmål. Ja bortsett från arbetslösheten som man vill se som EU:s lägsta inom några år – men alla andra sakfrågor lyser med sin frånvaro trots att flertalet är minst lika viktiga.
      Förtroendet för partiet byggde på att man hade förmågan att adressera just framtiden inte bara ren förvaltning.
      Vi får se hur man tar detta efter att jag delgett min partiledning mina och många av väljarnas oro över den – närmast beskriven slapphet – utveckling som pågår.

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara
  8. Hans Bodin

     /  17 maj, 2015

    Hej! Mer än 80%av pressen är borgerlig! Svt:s programmledare var knappast objektiva när dom ständigt avbröt Stefan Löfven på partiledardebatten! Lena Melin Aftonbl.är knappast någon socialdemokrat! Ebba Bush Thor har haft mer tv-tid hela våren än Stefan L. Jag tror att många redan har glömt är DÖK. Idag ska det vara qvick fix för många även i politiken! Vi har ju väldigt lite utrymme för våran politik tills att budgeten klubbats igenom i riksdagen,men jag håller med dej om att det måste bli mera jävlar anamma och det är bråttom!
    Mvh! Hans B.

    Liked by 1 person

    Svara
    • Hej Hans!

      Så sant som du säger och borgerligheten är knappast obekväm med detta faktum utan utnyttjar det till fullo utan att behöva göra särskilt mycket annat än att klanka ner på regeringen.

      Att S har svårigheter med en budget anpassad för och av Alliansen är uppenbart – sämsta tänkbara läge.
      Problemet är att regeringen borde i högre grad adressera detta till väljarkåren för som det är nu tror alla att allt skall lösas på ett halvår det som Alliansen rev sönder under 8 år.

      Jag avvaktar höstbudgeten så får vi se om det inte borde bli bättre.

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara
      • AN

         /  18 maj, 2015

        I journalistkåren är V och MP våldsamt överrepresenterade. Oklart vad som menas med att media är borgerlig?

        Gilla

      • Och vad styrker din uppfattning att journalistkåren är V och MP våldsamt överrepresenterad?

        De flesta medier inklusive lokalt knutna medier är oberoende liberala, konservativa eller helt oberoende.
        Oberoende eller Socialdemokratiska tillika vänstermedia motsvarar cirka 20% av den totala medieutgivning i Sverige.

        Gilla

  9. David Lundqvist

     /  17 maj, 2015

    Låt oss då höra dina goda råd, Björn. Hur skall seglen positioneras? Om du har några råd, som inte i stället gör att vi S backar ännu mer.

    Liked by 1 person

    Svara
    • Hej David!

      Om mina råd är goda eller ej får avgöras av andra.
      Vad jag främst vill peka på är just avsaknad av visioner som man tappat bort de sista 25 åren.
      Att man inte gör som borgerligheten gjorde under 70 och 80-tal där man förhöll sig till Socialdemokratin med en mängd sakfrågor som sist och slutligt splittrade högern.
      Allt sedan början av 90-talet har detta förändrats och det finns en räddhågsenhet hos Socialdemokraterna att – på det sätt Erlander eller Palme – formulera en vision för framtiden och forma sakpolitiska frågor utifrån detta för att nå målet.
      Att formulera en enda vision avseende arbetslösheten duger inte – så som jag skriver i artikeln. Det finns flertalet viktiga frågor för allmänheten som behöver struktureras i en vision utifrån den socialdemokratiska ideologin. Den saknas idag.
      En fråga som engagerar människor idag är integrations- och asylpolitiken.
      Det duger inte att bara tala om – ”det skall inte vara vi och dom utan bara vi” – det måste finnas långtgående lösningar på det som idag uppfattas som ett problem.
      Några sådana lösningar har inte presenterats.
      min artikel skall i egentlig mening peka på det grundläggande problemet som finns hos och inom partiet.
      Inser man det först då kan man formulera en annan politik som inte i allt väsentligt förhåller sig till vad borgerligheten vill utan skapa egna visioner för framtiden.
      Tar tacksamt emot dina synpunkter.

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara
  1. Vår älskade nalle i skogen | eaqhan

Välkommen att kommentera.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: