Behöver sjuka ha en ”blåslampa” på sig?


Blåslampa-300x187Ja – om man frågar riksdagsledamoten Johan Forssell (M) som i interpellationsdebatten den 26 maj där sjukförsäkringen debatterades mellan Annika Strandhäll socialförsäkringsminister samt riksdagsledamoten Johan Forssell (M) som ansåg i replik att det finns behov av att sätta blåslampa på de som är sjukskrivna.
Om denna ”blåslampa” skulle vara tillräcklig för att minska de nu ökande sjukskrivningarna – där cirka 100 000 är utförsäkrade varav en majoritet är kvinnor – torde nog Johan Forsell – gemensamt med sina partikamrater – vara oerhört naiva.
Nu skulle man kanske ha ett visst överseende med ett sådant ”vidrigt” uttryck i sammanhanget om det var en engångshändelse samt att den åtföljdes av en ursäkt – men inte då.

Vidriga och stigmatiserande uttryck allmänt i samhällsdebatten och i riksdagsdebatter i synnerhet både skall och bör undvikas.
Dessvärre har detta blivit ett signum vad avser främst moderata riksdagsledamöter.
Eller som Lisbeth Lippe Forsberg träffande beskriver uttrycken;

– Det är samma retorik som Sverigedemokraterna använder om invandrare, det finns ett människoförakt i grunden. När han använder de här orden i en debatt gör han sitt synsätt legitimt och det kan vi inte tolerera.

Det gäller att stämpla den här gruppen – arbetslösa och sjuka som karaktärslösa individer som behöver all hjälp de kan få – dock inte den hjälp som man verkligen behöver.
Det har handlat om allt från att man måste lära sig att duscha och få incitament för ändrade rutiner till påståenden om sköra individer eller socialt missanpassade till motioner som skall ge Arbetsförmedlingen möjligheter att begära utdrag ur straffregistret.
Allt för att misskreditera en grupp av arbetslösa och sjuka människor.
Stigmatiseringen har gått så långt idag att arbetsgivare ratar människor som befunnit sig i sysselsättningsfasen eller varit lång tid sjukskrivna – alldeles oberoende av hög utbildning eller ej.

Vad avser utförsäkringar beroende av tidsbestämda regler för hur länge man kan vara sjuk är helt en fråga som inte kan generaliseras då sjukdomsbilden är synnerligen individuellt betingad.
Av den anledning handlar det i större utsträckning om att förbättra rehabiliteringsåtgärder samt i botten förstärka arbetsmiljöproblemen på arbetsplatserna med syfte att minska andelen sjukskrivna.
Detta gäller i hög grad för kvinnor i arbetslivet som står för den största andelen sjukskrivna.

Tittar man på sjukskrivningstalen i Försäkringskassans statistik tio år bakåt i tiden känns mönstret tydligt igen.
Kvinnor är mer sjukskrivna än män – kvinnor 10 dagar, män 5,5 dagar.
Samma mönster finns i riket i stort.
Psykisk ohälsa tycks vara den vanligaste sjukfrånvaroorsaken bland kvinnor än för män.
En tendens som har stärkts de senaste åren.
psykiska sjukdomar
I företagets tjänst 24 timmarNär Johan Forsell efterlyser forskning kring borttagandet av den bortre sjukförsäkringsgränsen är det alldeles uppenbart att han missat en hel del av den forskning som finns på området.
Man väljer uppenbarligen det som faller inom den egna uppfattningen för att förespråka ett fortsatt stöd för den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen.
Många sjukskrivningar startas också på grund av  sjukdom.
Psykisk sjukdom innefattar till exempel stressreaktioner, depressioner och ångestsyndrom.
Flest sjukskrivningar med psykisk sjukdom som orsak startas bland anställda
i service- och omsorgsyrken samt i yrken utan krav på yrkesutbildning. Även några yrken som kräver teoretisk specialkompetens sjukskrivs i högre
utsträckning för psykiska sjukdomar.
Här beskriver Solrosuppropet.se Lisbeth Lippe Forsberg väldigt insiktsfullt vilken kedja som skulle bringa sjuktalen nedåt istället.
Liksom jag – föreskriver hon förbättrade rehabiliteringsåtgärder och ett intensifierat arbetsmiljöarbete som en långsiktig metod att sänka sjuktalen.
Men den förra regeringen minskade istället på möjligheterna att förbättra arbetsmiljön och rehabiliteringsåtgärderna som bara fick de som var sjuka ännu sjukare.

Lämna en kommentar

4 kommentarer

  1. clintdyning

     /  1 juni, 2015

    Tyvärr har folket valt denna typ av sjukförsäkring som ska regleras i lag och utav politiker. Utbetalningar från staten har alltid krav på motprestation, det är tyvärr något man får acceptera om man vill att ens sjukfrånvaro ska betalas av övriga arbetande befolkningen som avtvingats sin egendom.

    Någonstans måste man se verkligheten också, Sverige har inte oändligt med pengar och kan inte spendera hur mycket som helst på detta. Personligen skulle jag hellre vilja se en privat/ideell sjukförsäkring som staten inte har ett finger med i. Inkomster kan komma via bidrag och donationer, med tanke på hur viktigt detta är för de flesta så är jag övertygad om att det skulle forsa in donationer (se hur mycket vi donerar till välgörenhet).

    Alla har vi ju någon i vår närhet som ”ramlat mellan stolarna” i den statliga byråkratin.

    Gilla

    Svara
    • Hej!

      Nu är jag inte helt överens med dig avseende socialförsäkringarna och däri ingående sjukförsäkringen.
      Sjukförsäkringen varken skall eller vara beroende av privata donationer.
      Ett sådant system är helt förkastligt då det kan bli – med stor sannolikhet – en fråga om förskjutningar av ett sådant system alldeles beroende på konjunkturläge.

      Sjukförsäkringskostnaderna belastar inte statens finanser utan är en del av arbetsgivaravgiften – ett för varje anställd avstått löneutrymme för att finansiera bland annat sjukförsäkringen.
      Att den av arbetsgivarna inbetalda arbetsgivaravgiften är frånskild statens finanser är således ett mycket smart sätt att finansiera samtliga delar ingående i socialförsäkringarna.
      Att staten därutöver reglerar genom lag hur pengarna skall användas för att man inte skall överskrida den budget som avser sjukförsäkringen torde vara tämligen normalt.
      Under alla år – allt sedan 50-talets början har sjukförsäkringen gått med plus – utom ett år då staten fick skjuta till pengar för att täcka det uppstådda minussaldot.
      Den motprestation du nämner är således redan gjord genom att löntagarna avstår en del av sitt löneutrymme.
      Att människor ”ramlar” mellan stolarna beror mer på regelverket snarare än ersättningen i sig.
      Allt går att göra bättre så länge viljan finns.

      Ett nyliberalt tankegods är att privatisera sjukersättningen och att dessa skall ingå i en individuellt tecknande av sjukförsäkringen.
      Att ett sådant system skulle bli synnerligen orättvist då de med låga eller ingen alls lön skulle få svårt att finansiera sina sjukersättningspremier.
      Ett sådant system skulle dessutom också behöva regleras – men då utifrån det enskilda försäkringsbolagets finansiella – vid var tid gällande – situation och där det onekligen blir försäkringstagaren som får ta smällen av ett sådant system.
      Således inte att rekommendera.

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara
  2. Hans Bodin

     /  29 maj, 2015

    Hej! Först stupstocken och sen blåslampa! Är bristen på empati för medmänniskor som är sjuka,arbetslösa,fattiga,gamla,mfl.genomgående hos moderaterna! Jag vill inte skriva här vad jag önskar denna blåslampemoderat!
    Mvh! Hans B

    Gillad av 1 person

    Svara
    • Hej Hans!

      Det tycks vara grunden i deras uppfattning att uttrycka och förstärka sina åsikter med vidriga adjektiv.
      Normalt beteende i allmänhet och Moderater i synnerhet saknar relevans dessvärre.

      Jag kan väl tänka mig vilka dina oskrivna tankar är då jag själv tänker på samma sätt och som – i motsats till denne figur – inte låter sig skrivas officiellt.

      Önskar dig och familjen en trevlig helg Hans. 🙂

      MVH//Björn

      Gilla

      Svara

Välkommen att kommentera.